En hemsk och sann medial historia – sista delen

Jag har i olika delar berättat en historia som hände mig för över ett år sedan. Det är en viktig historia att berätta av flera skäl. Jag vill ge en ärlig bild av eskortyrket, allt är inte en dans på rosor, det är ett högriskyrke! Här kommer den sista delen.

Om du inte har följt min novell så finns här både bakgrunden till historien samt länkar till alla de olika avsnitten:

Del 1 Del 2 Del 3 Del 4

Del 5 Del 6 Del 7 Del 8

.

Mina drömmar var viktiga och jag borde skriva ner dem så fort jag vaknade. ja så hade mediumet sagt till mig på den magiska aftonen. Men jag gjorde aldrig det och har inte börjat heller. Mardrömmar var för hemska, för mycket ondska och det lilla jag kom ihåg av dem räckte. Jag ville verkligen inte veta mer, ungefär som när man medvetet stänger av ljudet på TV och blundar under de värsta scenerna i en skräckfilm. Jag försökte härda ut och jag tände mina ljus för den försvunna kvinnan, bad att hon skulle hittas, så hon fick lite mer ro.

Sen en söndag så lätta allt, jag kände mig glad och det var som en tung sten togs bort från mina skuldror. Dagen efter förstod jag varför. De hade hittat kvinnan.

Hennes döda kropp var begravd på det sätt jag innerst inne visste att hon var begravd på och man hitta henne på den plats jag drömt så mycket om, en plats jag själv aldrig varit i närheten av.

Nu hade polisen något att arbeta vidare på och jag trodde optimistiskt att nu så skulle de lösa fallet. Sakta men säkert återgick jag till det mer normala livet.

Emellanåt så funderade jag på vad som verkligen hade hänt, hur hade han tagit livet av henne. Jag kände ju alla hemska känslor kring det som skett, men känslorna visa sig inte som några klara bilder utan var bara denna dödsångest, kampen för livet.

Samtidigt så ville jag nog helst inte veta mer än det jag redan visste. Det var otäckt tillräckligt. Jag ville ha lugn och ro. Jag hoppades att polisen nu skulle kunna binda mannen till mordet och att jag skulle slippa bli inblandad i en ev. rättegång.

Några månader senare ringde åklagaren upp mig. De hade då häktat mannen, psykopaten, den misstänkte mördaren. Åklagaren var mycket vänlig och förklarade att man av hänsyn till min integritet och den mördade kvinnans barn så skulle man om det var möjligt hålla mig utanför en rättegång. Det var verkligen en lättnad att höra, skönt att jag skulle slippa offentlig uppmärksamhet. Polisen trodde de hade eller skulle få fram bevis så att der räckte för en rättegång. Bevisen hade hållt för en häktning. De var övertygade om att den här mannen var skyldig, jag likaså.

Tyvärr misslyckades de och bevisen räckte inte för att ta upp fallet i en rättegång. Mannen släpptes och polisen la ner utredningen samma dag. Då blev jag rädd, riktigt rädd, för nu skulle han slippa ha polisen i hälarna hela tiden. Jag blev rädd för mina kollegors skull och för min egen.

Så fort jag fick reda på att han var fri så tog jag därför kontakt med mina kollegor för att varna dem. Jag var riktigt orolig och rädd. En av mina kollegor lyckades jag inte nå med mitt budskap förrän det var kväll. Hon ringde upp mig och lät riktigt skakig på rösten.

Under eftermiddagen hade hon haft en kund och för första gången hade hon känt att hon var i en hotfull situation med en kund. Det var samma känsla som jag hade haft då jag träffade honom. Inget påtagligt hot men en stark känsla av att man var hotad ändå och att man absolut inte fick provocera mannen.

Min kollega var skärrad. Utan att jag gav henne ledtrådar så fick hon berätta allt hon visste om den här mannen. Och det stämde, både hon och jag tror att det var samma man.

Det kändes fruktansvärt att veta att han varit hos henne och att han i framtiden kanske skulle besöka andra kollegor till mig. Han hade sluppit igenom hennes säkerhetsnät pga av att hon då jobbade mycket och tog emot flera kunder varje dag.

Hon hade haft en varningsklocka ringandes men eftersom hon kände igen hans röst och för tillfället bara kom ihåg att hon pratat med honom förut så fick han en tid för besök hos henne samma dag.

Han hade ringt henne flera gånger innan och försökt få en träff men blivit nekad då hon fick en obehaglig känsla för mannen. Det hade hon dock glömt då han ringde nästan ett år senare.

Min kollega har mått väldigt dåligt av detta. Ingenting farligt hände, men känslan man får av att komma i en intim situation med en människa som inte har någon kontakt med sina känslor alls, är fruktansvärd otäck. Känslan av hot och att man måste fullfölja, inte provocera, fast man bara har lust att springa därifrån. Att tvinga sig själv vara när det man upplever som riktigt, riktigt hotfullt, hemskt och otäckt.

Jag har nu i efterhand läst lite om psykopatisk personlighetsstörning och förstått att vi bägge handla rätt med tanke på vår säkerhet. Om en människa med en sådan här störning blir provocerad så kan de explodera på en sekund och visa en hemsk aggresion där de i princip kan göra vad som helst, de har inget samvete.

Den här mannen var till det yttre och i sitt uppförande en helt vanlig affärsman. I efterhand kan jag se hur jag lät mig manipuleras och övertalas till att träffa honom.

De riktigt farliga människorna smälter obemärkt in i vårt samhälle, de är inga snuskiga, fula gubbar. De är charmiga, trevliga och manipulerande. Och en del av dem söker upp oss som säljer sex.

Prolog
I början av denna höst började mina mardrömmar igen. Jag blev också helt klart påverkad psykiskt runt årsdagen för den här kvinnans död. Fick hemska känslor i kroppen som jag kände inte hade med mig själv att göra, de kom utifrån. Det har släppt nu tack o lov, jag har ju fullt med mina egna små monster inombords.

På ett sätt är jag tacksam för den här dyra läxan jag lärt mig. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur viktig min intuition är. Jag fick upp ögonen för det andliga och vissa människors förmåga att vara i kontakt med en andevärld, ett fenomen som jag tidigare rationellt bortförklarat som lurendrejeri.

Mannen är på fri fot, det är inte alltid rättvisa skipas. Polisen gjorde allt vad de kunde men lyckades inte sätta fast honom. Utredande polis är till 100 % säker på att de tog rätt man.

Psykopaten hade initialt velat träffa mig ensam på en ödslig plats nära en skog. Vad hade hänt om jag varit så dum att jag gått med på det?

Jag har berättat den här historien framför allt för att göra alla medvetna om att det finns enormt höga risker med att sälja sexuella tjänster. 99 % av våra kunder är helt underbara men mycket störda personer söker också upp prostituerade. Det är viktigt att alltid lyssna på sin intuition.

Sexköpslagen har ökat våra risker. Jag missbedömde den här mannens paranoida beteende och trodde han var extremt rädd för polisen när han undvek på alla sätt att bli upptäckt vid vårt möte. Hans motiv för sin försiktighet var något helt annat.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: eskortverksamhet, novell, mord, prostitution, psykopater, psykopati