Att arbeta som eskort

Morden i Ipswich är en hemsk påminnelse om de villkor vi sexsäljare har idag och att vi idag står utanför de mänskliga rättigheter som alla andra har. Dagens lagstiftning har ökat våra risker. Vi måste jobba ensamma och utan tillgång till en säker arbetslokal. Det har blivit svårare att göra en korrekt riskbedömning av en kund.

Det har dessutom blivit värst för den gruppen av sexsäljare som är mest utsatta, de som säljer sex ifrån gatan. I Polistidningen kunde man tidigare i höst läsa om hur de gatuprostituerade i Malmö har det:

Prostituerade berättar att de ”normala” kunderna nästan försvunnit från gatan. Det är de med udda sexuella behov och mest snedvriden människosyn som finns kvar. Priserna har pressats, de prostituerade tar större risker och rånas, misshandlas och våldtas i större utsträckning än tidigare. Vissa kvinnor avstår från att använda kondom mot högre betalning och följer med polisrädda kunder till undangömda platser, där det inte finns någon hjälp att få.

Gatuprostitutionen har minskat. De som är kvar på gatan är den gruppen som är mest utsatt. – Enkelt uttryckt är den gruppen inte i skick att skaffa hemsidor, säger inspektör Rickard Hultemark, gruppchef näpo city.

Själv har Rickard Hultemark en kluven inställning till lagen. Han kallar den både bra och dålig. Bra som viktig markering mot vad samhället inte tolererar, dålig som eventuell orsak till att prostitutionen går under jorden.
- Personligen tycker jag att den som utnyttjar andra ska sättas dit. Det får bara inte ske till priset av att situationen förvärras.
Och det finns frågetecken. I Malmö har många tunga äldre heroinmissbrukare som tidigare sålde sig slutat med droger och prostitution. Men antalet heroinister sjunker inte.
- Man undrar var gruppen unga, prostituerade heroinmissbrukare finns. Det har vi ingen direkt kunskap om.

Ja när verksamheter går under jorden så blir det helt klart svårare att nå de som ev. behöver hjälp. Sexköpare vågar heller inte anmäla misstankar om sexuell människohandel.

Media har ett stort fokus på morden i Ipswich. Men dessa mord bevakas på sedvanligt sensationsjournalistiskt sätt. Johan Croneman skrev idag i sin TVkrönikan på DN Kultursidor: ”Ipswichmorden handlar väldigt lite om vanligt vardagsliv, fem prostituerade, med seriösa drogproblem, har brutalt drabbats – här finns många intressanta, obehagliga, svåra sanningar att ta itu med för hårt arbetande journalister.”

Dessa mord kunde lika gärna ha ägt rum här i Sverige, förutsättningarna är gynnsamma tack vare våra politiker.

Den nya regeringens politik i frågor om prostitution och människohandel fick vi en försmak av när den moderate riksdagsledamoten Hillevi Engström (juistitieutskottet) berättade i radion den 20/11 att regeringspartierna i riksdagen nu vill utvärdera sexköpslagen. Redan innan resultatet av en utvärdering så klargjorde hon att alla är överens om att det inte ska bli lagligt att köpa sex. Hon sa att översynen kan den leda till att straffen blir hårdare och att man också ska försöka komma åt pengarna som omsätts.
– Man ska titta på att kunna gå in med tvångsmedel, att kunna ta saker i beslag om man köpt något via de här pengarna, att låta skattemyndigheten granska de här inkomsterna. Läs mer i mitt inlägg: Skrämmande politik om prostitution

Den 11/12 ställer Cecilia Wigström i Göteborg (fp) i riksdagen en fråga till justitieminister Beatrice Ask (m) – Avser justitieministern att ta något initiativ för att införa brottet grovt sexköp för den som köper sexuella tjänster av en person som utsatts för människohandel? I inledningstexten så skriver hon bla:

En åtgärd som kan behövas i kampen mot människohandeln är att skärpa sexköpslagen och införa brottet grovt köp av sexuella tjänster för den som köpt sex av en person som är offer för människohandel. Dels skulle detta visa på allvaret med att utnyttja en särskilt utsatt person och att genom sexköpet medverka till den grova brottslighet som människohandeln utgör. Dels skulle brottet bli häktningsgrundande om fängelse på ett år ingår i straffskalan. Åklagare som arbetar mot människohandel menar att en sådan förändring skulle vara värdefull.

Idag kom Beatrice Asks skriftliga svar och jag anser att det är så pass viktigt så jag publicerar det i sin helhet:

Cecilia Wigström har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att införa brottet grovt sexköp för den som köper sexuella tjänster av en person som utsatts för människohandel.

Människohandel för sexuella ändamål är ett komplext problem och arbetet med att förebygga och bekämpa denna grova, ofta välorganiserade och cyniska brottslighet är en angelägen och viktig fråga för regeringen. Den s.k. sexköpslagen, som i samband med sexualbrottsreformen år 2005 ersattes av en ny straffbestämmelse i 6 kap. brottsbalken – köp av sexuell tjänst – är en viktig del i det arbetet. Bestämmelsen utvidgades 2005 till att omfatta, förutom den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, även den som nyttjar en tillfällig sexuell förbindelse som någon annan betalar. Jag har för avsikt att initiera en uppföljning av tillämpningen av den nya sexualbrottslagstiftningen för att utröna om denna är ändamålsenlig och tillräcklig. I anslutning därtill kan förändringar i t.ex. straffskalorna komma att övervägas.

Om en sexköpare utnyttjar en prostituerad som har tvingats till prostitution av en människohandlare, kan med dagens lagstiftning ansvar för mycket allvarliga sexualbrott såsom våldtäkt eller sexuellt tvång aktualiseras under vissa förutsättningar.

För att effektivt kunna motverka och bekämpa prostitution och människohandel är det viktigt med ett brett angreppssätt. Straffrättslig lagstiftning är ett viktigt verktyg men det krävs mer. Regeringen avser därför att presentera en nationell handlingsplan för det fortsatta arbetet med att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Låter definitivt som regeringen redan har bestämt sig och att man har för avsikt att höja straffskalorna. Med den attityden så är ju en utvärdering av sexköpslagen totalt värdelös. Det kvittar ju vad en sådan utvärdering skulle visa eller hur många prostituerade kvinnor som mördas eller utsätts för risker.

En journalist på Aftonbladet tog kontakt med mig idag och för första gången sa jag ja till att medverka till en intervju. Han var intresserad av att veta om jag var rädd och vilka risker det fanns med mitt jobb som eskort. Resultatet kan man se som ett inslag på Aftonbladets TV kanal TV7.

Reportern inleder med orden att misshandel, våldtäkter och övergrepp är en del av vår vardag och att övergreppen sällan anmäls. Lyckligtvis är det inte en del av vår vardag men riskerna finns där.

Det tog med att jag menar att sexköpslagen ökat våra risker och att vårt bästa vapen är vår egen intuition.

Sen var det lite märkligt att de får mig att låta som en man i rösten, men reportern höll sitt löfte och förvrängde rösten till oigenkännlighet samt tog med mitt uttalande om att dagens lagstiftning har ökat våra risker. Den aspekten har inte kommit med frams tills nu i medias bevakning av Ispitwch morden. Inslaget jag är med i heter: ”Isabella: Det kunde hänt här. De prostituerades nätverk skyddar mot galningar.” Jag kanske ska tillägga att intervjun skedde via telefon och att de filmat någon annans stövlar.

Andra bloggar om: politik, prostitution, Beatrice Ask, Ipswich, media, sexköpslagen, människohandel, trafficking, torskar

ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism. ECPAT är mycket kritiska mot svenska myndigheter och kräver krafttag från det svenska samhället när det gäller problemet med barnsexturism berättade EKOT i SR igår:

- På ECPAT Sverige tycker man att det är regeringens ansvar att ta tag i frågan och föra upp den på dagordningen.
- ECPAT kräver mer information om ämnet barnsexturism till alla berörda. Man vill också se mer utbildning och resurser, bland annat när det gäller polis, åklagare och myndigheter.
- Organisationen kritiserar bland annat utrikesdepartementet för att inte ha med ämnet på sin aspirantutbildning.
- Man anser också från Ecpats sida att statliga företag som flygbolaget SAS bör göra mer för att informera sina resenärer, och man pekar på att andra flygbolag i större utsträckning fokuserar på just information om barnsexhandel.

Jag själv efterlyser krafttag och ett effektivare arbetssätt från ECPATs sida när det gäller sexuell människohandel.
Idag kan man läsa i GP om ett av Göteborgs största trafficking mål:
En man som bor i porten bredvid en av de aktuella hyresrätterna säger:
- Det har handlat om väldigt många olika tjejer. De har sett ut att vara i tonåren, och kommit och gått under flera år.

Som jag tidigare berättat så är ECPAT mycket rädda om sitt goda rykte och vill absolut inte att jag t.ex. länkar till ECPAT Hotline där vem som helst anonymt kan anmäla misstänkt trafficking, barnpornografi och barnsexturism via ett formulär på Internet.

Trots att man på denna blogg kan hitta oerhört mycket värdefull information om sexuell människohandel så anses den här bloggen tillhöra de tveksamma sidorna som ECPAT inte vill bli förknippade med, inte ens genom en liten länk. Tänk om någon skulle få för sig att de stöder eller samarbetar med en hora om jag länkar till dem.

De har också klart uttalat att de absolut inte vill att webbplatser där eskorter annonserar och sexköpare samlas ska länka till dem. Sveriges största annonsplats för eskorter länkar därför inte längre till dem. På denna webbplats finns ett diskussionsforum där sexköpare brukar tipsa varandra inför olika resor utomlands. Ett bättre ställe att annonsera och föra ut sitt budskap för att motverka barnsexturism har jag svårt att hitta. Men ECPAT föredrar att kritisera andra och kräva att SAS ska upplysa sina resenärer om problemet än att de själva agerar. Det är häpnadsväckande att en organisation som säger sig arbeta emot trafficking inte vill att webbplaster som besöks av många sexköpare ska länka till deras Hotline!

På sin hemsida skriver ECPAT att i deras arbete mot trafficking så vill de sätta fokus på köparna som skapar efterfrågan. De vill driva ett påverkansarbete gentemot politiker, beslutsfattare och nyckelaktörer som kan försvåra trafficking-verksamheten. De vill driva kampanjer och sprida information osv. Men tyvärr är ECPAT mer rädda om sitt goda rykte än vad de är måna om att nå ut till sin målgrupp, sexköparna.

Det är ett mycket bra exempel på hur horstigmat fungerar i samhället och på hur horstigmat gör att myndigheter och organisationer inte vågar samarbeta
med oss i branschen även om våra mål är detsamma.

Andra bloggar om: barnsexhandel, barnpornografi, barnsexturism, trafficking, människohandel, politik, ecpat, prostitution, horstigma