Ett alternativ för ett sexglatt Sverige

Debatten om prostitution i Sverige står och stampar. De argument som SANS har fört fram i debatten i flera debattartiklar har ännu inte bemötts seriöst av några beslutsfattare. Vad fotbollsfruar tror och tycker vet vi, men vad anser våra politiker om våra krav på mänskliga rättigheter?

Och vad finns det för alternativ till diskriminering, förtryck, ökat våld och horstigma?

På bloggar och i olika diskussionsforum blir det nästan alltid diskussion om ämnet prostitution kommer upp på tapeten. Ofta får man bemöta åsikter baserade på fördomar och okunskap.

Jag är mycket tacksam för SANS fakta sidor och jag brukar hänvisa folk dit för att läsa om vad försäljning av sexuella tjänster egentligen är.

I Norge kan man skönja en rädsla för att landet ska bli invaderat av utländska sexarbetare och människohandlare, jag tror att många vill ha en sexköpslag i Norge just pga okunskap och rädsla. Och här i Sverige kan man läsa rena domedagsprofetior om vad en del tror skulle hända om sexköpslagen togs bort eller om prostitution blev helt lagligt i Sverige. Men hur tänker människor egentligen och varför försvinner all logik hos så många när man diskuterar detta ämne?

Jag menar ingen skulle nog behöva vara rädd för att bli anvisad ett arbete som sexarbetare av Arbetsförmedlingen om prostitution blev helt lagligt här i Sverige. Har ni hört talas om någon som riskerar att bli av med A-kassan för att man inte vill bli nakenmodell eller porrskådespelerska?

Jag tror vi behöver mer kunskap i Sverige om hur försäljning av sexuella tjänster verkligen går till och hur det är i de länder där man har avskaffat kriminaliserande lagar kring prostitution.

Varför gjorde man det och vilka effekter har man uppnått i dessa länder? Och då menar jag kunskap och fakta och inte lögner och skrämselpropaganda som många politiker och motståndare till prostitution så ofta häver ur sig.

Senast jag såg detta var bara härom dagen i Inger Segelströms debattartikel i Värmlands Folkblad. Men som jag sagt tidigare att bemöta allt som skrivs om prostitution i media skulle vara ett heltidsjobb och det är också ganska tröttsamt att hela tiden bemöta alla lögner och ohållbara argument.

Nej nu är det dags att istället börja prata om ett alternativ för ett sexglatt Sverige. Håller ni inte med!

Varför då inte börja vår resa på andra sidan jordklotet i det vackra Nya Zeeland.
Det är ett land med flera kloka politiker och den 25 juni 2003 valde de en pragmatisk och human politik före diskriminering, våld, förtryck och horstigma. En politik för allas mänskliga rättigheter och mot exploatering av sexarbetare.

Fram tills 2003 var det förbjudet att främja prostitution, driva bordellverksamhet och tjäna pengar på att andra sålde sexuella tjänster, ungefär allt det som vår kopplerilag förbjuder. Men det var inte förbjudet i sig att sälja eller köpa sexuella tjänster, det var dock olagligt att be om pengar för sex.

Majoriteten av all prostitution förekom därför under täckmantlar på ”massagekliniker” och som eskortverksamheter som utåt enbart erbjöd sällskap. Den 25 juni 2003 antog parlamentet ”The Prostitution Reform Act” som innebar en legalisering (nästan en avkriminalisering) av prostitution i Nya Zeeland.

En total avkriminalisering innebär att prostitution och sexbranschen inte omgärdas av några speciella lagar, medan en legalisering innebär att man ersätter de lagar som finns kring prostitution med nya lagar som ska reglera eller styra sexbranschen.

Vid en legalisering så ersätts ofta de gamla lagarna med nya diskriminerande lagar mot sexarbetare och därför arbetar de flesta sexarbetarorganisationer i världen för en avkriminalisering och inte en legalisering. Det kan t.ex. vara regler om att alla sexarbetare måste registrera sig, betala in mer moms i förväg än andra, att man bara tillåter försäljning av sexuella tjänster inom vissa områden, sk. red light district osv. Se tabell nedan.
.

Illegal/kriminell	Specifika lagar som beskriver de aktiviteter som är kriminella, ex. förbjudet att befrämja prostitution, köpa eller sälja sexuella tjänster, arbeta tillsammans eller il en arbetslokal.
Legaliserad	Tidigare lagar har avskaffats och ersatts med nya lagar där de aktiviteter som nu är tillåtna, legaliserade således, beskrivs. Ex. att prostitution tillåts bara i vissa områden, sexarbetare måste ha licens, betala in mer moms i förväg, underkasta sig regelbundna hälsokontroller osv.
Avkriminaliserad	Strafflagstiftningen gällande sexarbete som utförs av vuxna människor avskaffas. Istället gäller den uppsjö av lagar som redan finns på plats – lagar gällande exempelvis beskattning, stadsbyggnads- planering och bygglagar, hälsa, anställningsskydd och handelsvillkor.

.

The New Zealand Prostitutes Collective – NZPC, bildades 1987 och det var framför allt deras kamp för rättvisa som pressade fram ”The Prostitution Reform Act”. Sexarbetarna själva arbetade fram det ett förslag om hur de ville att politiken kring prostitution skulle utformas och presenterade det för parlamentet. Det ursprungliga förslaget ändrades på vägen genom den parlamentariska debatten och sexarbetarna fick inte igenom allt de ville, men de nådde långt. NZCP kämpade i över 15 år och lyckades tack vare att de fick den allmänna opinionen med sig.

Alla lagar som gjorde prostitution olagligt och kriminellt återkallades. Målet för den nya lagen var att:

• säkerställa mänskliga rättigheter för sexarbetare och skydda dem mot exploatering

• främja välfärd, hälsa och säkerhet för sexarbetare och öka den allmänna hälsan hos befolkningen

• förbjuda att människor under 18 år säljer sexuella tjänster

• implementera andra relaterade reformer

Sexarbetare i Nya Zeeland kan nu arbeta helt lagligt på gator, hemifrån eller på bordeller utan att bli gettoriserade till speciella zoner. De trakasseras mindre av polisen och får nu tillgång till skydd från polisen. Individuella sexarbetare behöver inte bli registrerade, söka licens eller få myndigheters godkännande innan de kan börja arbeta som sexsäljare. Detta gör att sexarbetare inte kan undersökas/kontrolleras i onödan av myndigheter, det finns inget mandat för t.ex. regelbundna hälsokontroller. Sexarbetare är inte utsatta för lagar som fungerar som kontrollmekanismer och de kan välja om de vill arbeta ensamma eller i grupp med andra.

Huvudpunkterna i “The Prostitution Reform Act”

Sexarbetare kan neka att ha sex med en kund av vilken orsak som helst, eller för ingen orsak alls. Ingen kan tvinga en sexarbetare att ha sex med en kund, detta inkluderar chefen eller andra anställda på t.ex. en bordell och även kunder. Detta gäller även om kunden redan har betalt. Bordellägare kan heller inte straffa sexarbetare om de vägrar, det är emot lagen.

Sexarbetare kan inte tvingas att ha sex med någon genom att pengar tas ifrån dem eller genom hot på något sätt. Om detta görs så riskerar den personen åtal och fängelsestraff upp till 14 år.

Under de gamla lagarna så var massageklinikerna tvingade att ha detaljerade register på vilka det var som arbetade där, register som man skulle ge till polisen när man ombads att göra så. I vissa områden var sexsäljare som arbetade mer privat tvungna att registrera sig hos polisen innan de kunde annonsera i lokala tidningar. Detta är inte längre nödvändigt. Sexarbetare behöver inte registrera sin verksamhet hos polisen eller kontakta polisen om de vill börja sälja sexuella tjänster.

Både sexarbetare och kunder måste skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar och riskerar böter om man inte praktiserar säker sex. Dvs. ett strängt kondomkrav finns i alla lägen. På bordeller, dvs en lokal där en eller flera sexarbetare tar emot kunder så måste man skylta med anslag om hur man praktiserar säker sex.

Personer som på något sätt har någon form av kontroll över sexarbetare, exempelvis de som driver eller äger bordeller, företagsdirektörer och ibland receptionister, måste inneha licens för att arbeta i sexbranschen. Personer dömda för vålds- och sexualbrott, narkotikabrott får inte en sådan här licens. Sexarbetare tillåts arbeta med sex oavsett tidigare ev. domar.

Upp till 4 sexarbetare kan arbeta tillsammans utan att behöva inneha en operatörslicens så länge ingen bestämmer över någon annan eller arbetar som en slags chef över de andra. Om det finns mer än 4 sexarbetare som arbetar tillsammans under jämlika förhållanden så måste de ansöka om licens.

Enskilda kommuner har rätt att stifta egna regler om var bordeller får vara, men de kan inte förbjuda bordellverksamhet. Vissa kommuner tillåter endast bordeller i vissa zoner. Andra kommuner har regler för verksamhet i det egna hemmet som gäller för alla som arbetar hemifrån.

En sexarbetare är på jobbet när han/hon utför sexuella tjänster och är alltid då skyldig att följa de riktlinjer som finns för säkerhet och sexuell hälsa.

Sexarbetare kan sluta sitt arbete och börja få bidrag direkt utan att anklagas för frivillig arbetslöshet.

Man kan enbart arbeta i sexbranschen eller som sexsäljare i Nya Zeeland om man har medborgarskap i landet. Om man vill resa till Nya Zeeland för att göra något av detta så kan man nekas att få visa. Om man har visa, tillfälligt uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd under vissa villkor så kan man bli utvisad ur landet om man äger, driver en bordell eller har någon annan verksamhet i sexbranschen eller om man säljer sexuella tjänster.

Om man driver en bordell eller är en kund, så riskerar man åtal och fängelsestraff om sexarbetaren man anlitar är under 18 år.

Det är också olagligt att ta emot pengar från en sexarbetare under 18 år. Det är inte olagligt att vara en sexarbetare om man är under 18 år men om en sådan ung sexarbetare anställs på en bordell eller om en kund anlitar en sexarbetare under 18 år så riskerar de att straffas för detta eftersom man då bryter mot lagen. Många tidningar kräver fotolegitimation innan de tillåter sexarbetare att annonsera i deras tidningar för att försäkra sig om att ingen är under 18 år.

NZPC fick ett stort stöd i sitt arbete för en avkriminalisering från feminister och politiker i parlamentet, organisationer mot kvinnovåld samt andra kvinno- och hälso- organisationer.

Det var viktigt för NZPC att avkriminalisering skedde framför allt för de mest utsatta sexsäljarnas skull, de som säljer sex på gatan.

Avkriminaliseringen innebär att dessa kvinnor nu kan arbeta hemifrån eller på bordeller och många kvinnor har därför kommit bort från den farliga gatumiljön.

Nu känner sig sexarbetare sig också trygga med att anmäla våld och övergrepp till polisen, sexarbetare har rätt att få skydd av polisen och en ny attityd börjar skönjas hos rättsväsendet gentemot sexarbetare.

Var detta skrämmande eller kanske något vi borde inspireras av?

Diskussionen om prostitution kommer att fortsätta i Sverige. Jag hoppas att den kommer att fokusera på andra frågor än om huruvida vems dotter det är som ska prostituera sig. Debatten om dessa frågor rör sig på ett annat plan och har helt andra utgångspunkter än påhittat symboliskt våld i de flesta andra länder i världen.

Frågan om det verkligen har blivit säkrare för gatuprostituerade i Nya Zeeland eller inte är t.ex. där en omdebatterad fråga, detsamma gäller om prostitution har minskat eller inte, ingen vet riktigt säkert. I en debatt i TV diskuterades detta av Catherine Healey, NZPC och Debbie Baker som tillhör en kristen organisation, Street Reach, vars mål är att hjälpa gatuprostituerade ur prostitution.

Människor som vill och kommer att föredra att sälja sexuella tjänster på gatan kommer alltid att finnas oavsett vilken lagstiftning man har, liksom de riskerna som dessa sexsäljare utsätter sig för. Men som Catherine Healey påpekar så har nu dessa sexarbetare ett säkrare alternativ att välja. Och även om Debbie Baker tror att antalet gatuprostituerade och de som är unga har ökat, så berättar hon att de nu, tack vare reformen, har fått mycket bättre och mer kontakt med sexarbetare och de som verkligen behöver hjälp.

Erfarenheterna från Nya Zeeland visar hur viktigt det är att lagreformer utarbetas i ett nära samarbete med sexarbetarna själva. Jag önskar att:

1. Inga lagar utformas för att förminska eller inskränka på sexarbetares mänskliga rättigheter och frihet. Ex. om man bara tillåter prostitution i vissa zoner så blir sexarbetare gettoriserade och krav på regelbundna hälsokontroller innebär att myndigheter får ett kontrollredskap.

2. Om man ska ha några regler i sexbranschen så ska de finnas där för sexarbetarnas behov. Lagar och regler kring sexarbete ska inte vara strängare eller påverka mer än reglering av andra branscher.

3. Bakom reformer om sexarbete bör det finnas en drivkraft för mänskliga rättigheter och inte moralism.

Vill du läsa mer om sexbranschen i Nya Zeeland kan jag rekommendera ”The Sex Industry in New Zeeland: A Literature Review” som framställdes för the Ministry of Justice i Nya Zeeland.

På den internationella AIDS konferensen 2006 i Toronto, Kanada höll Catherine Healey, NZPC, ett föredrag om Sex work, legalization and HIV. Här kan du ta en titt på hennes Powerpoint presentation.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, politik, sex, eskort, bordeller, sexköpare, koppleri, kopplerilagen, mänskliga rättigheter, lagar, lagstiftning, Nya Zeeland, sexarbetare .
.
...