Genom vår historia har man betraktat försäljning av sexuella tjänster som ett problem men varför det har ansetts vara ett problem har skiftat genom tiderna.
Försäljning av sexuella tjänster har betraktats som ett smittorisks problem, som ett problem med sedligheten, som ett socialt problem och som ett hinder för jämställdhet.
Idag har en del motståndare till prostitution och även media börjat betrakta försäljning av sexuella tjänster som ett rent kriminellt problem.
.
Dagens ledare i Östgöta Correspondenten är ett bra exempel på hur man enbart fokuserar på att sexköpare är kriminella och vilka effekter nuvarande lagstiftning har för att sätta fast dessa hemska kriminella personer. Debattredaktören Johanna Stier skriver att en effektiv sexköpslag sätter inte bara dit fler, den ska också avskräcka fler. Ja förresten hela Östgöta Correspondenten tycks attackera prostitution med devisen att våra kunder är kriminella och att de existerar i Östergötland, vilken nyhet!
Jag tycker själv att problemen i vår bransch handlar om diskriminering och avsaknad av mänskliga rättigheter och bra arbetsvillkor och är ett jämlikhetsproblem i vårt samhälle idag. Det som är ett kriminellt problem idag är att sexsäljare inte vågar ta kontakt med polisen om de utsätts för hot, att nuvarande lagstiftning har gjort oss helt värn och rättslösa.
Liberala kvinnors förslag om att stänga Rosenlundsgatan sker med argument som att våra kunder är kriminella och inte i en enda mening har varken polis, politiker eller sociala myndigheter sagt ett ord om de hot som sexsäljare utsätts för på Rosenlund, det är liksom inget problem.
Alla kvinnor har inte rätt att känna trygghet och den verkliga kriminaliteten som vi genom nuvarande lagstiftning tvingas möta är konstigt nog inget problem.
Häromdagen hade Expressen ett reportage om en typisk svensk sexsäljare idag. Jag skriver typisk för hon är verkligen typisk.
Reportaget handlar om en kvinna som jobbat som eskort i två år och som trivs med sitt jobb och för tillfället finns inga planer på att sluta. – Jag hade varit arbetslös en längre tid och såg det som ett sätt att tjäna snabba och lätta pengar, säger hon. Sina tjänster annonserar hon ut på nätet. – Det är ingen som vet vad jag sysslar med, utan alla tror att jag har ett vanligt kontorsjobb som jag går till varje dag.
Men i en artikel idag i Expressen så tar man upp prostitution som ett kriminellt problem och skriver att polisens kamp mot prostitutionen i Västmanland inte bedrivs med någon större kraft. Och naturligtvis så förmedlar Expressen också idag den politiskt korrekta bilden av vad prostitution är och som vanligt framförs den av Agneta Borg, chef för socialtjänstens prostitutionsgrupp i Stockholm och Jonas Flink, socialsekreterare vid Göteborg kommuns prostitutionsgrupp.
Undrar varför media aldrig pratar med socialtjänsten i Malmö? Kan det bero på att de till skillnad från sina kollegor i Stockholm och Göteborg har en helt ny attityd gentemot sexsäljare och försäljning av sexuella tjänster?
Det kanske inte är så intressant att ta del av verkligheten som det är upprätthålla fördomar. Socialsekreterare Niclas Olssons rapport När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet (pdf) visar hur Internet används för att erbjuda/marknadsföra sexuella tjänster i Skåne/Öresundsregionen. Rapporten ger också en bild av ungdomars erfarenheter av och attityder till försäljning av sexuella tjänster.
Till sist… Nils Olausson på Östgöta Correspondenten slår sig själv på bröstet idag och påstår att hans hänsynslösa ”faktainsamling” och hans usla vinklade reportage har uppmärksammats på justitiedepartementet och att vår justitieminister Beatrice Ask därför nu säger att sexköpslagen ska utvärderas. Ingen falsk blygsamhet där inte… pinsamt att läsa, eller hur…
.
.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, media, politik, sexköpare.
.
.
..
Öppet brev till 
Du tycks inte förstå att vi inte lever i en perfekt värld där alla kan få uppleva närhet, intimitet och sex i ”fina” relationer. Människor är ensamma, men människor har trots detta behov av närhet och sex. Vi som säljer sexuella tjänster kan erbjuda detta till andra via en slags professionell intimitet, du skulle nog inte klara det, för det krävs rätt man och kvinna för att kunna jobba som sexsäljare, men vi finns och vi skäms inte ett dugg för att vi får andra människor att må bättre.
Du skriver att när sexualitet kopplas till ömsesidighet, jämställdhet och genuin närhet mellan två människor utesluter det möjligheten att objektifiera, manipulera och ”köpa” varandra.
Anne Ludvigsson!
Relaterat
