Gunilla Ekberg regerar fortfarande

Som jag berätta igår så vill regeringen invänta förslag från den statliga utredningen om människohandelsbrott innan man fattar några beslut om lagändringar kring prostitution och människohandel. Det är hovrättsrådet Agneta Lindelöf som har fått uppdraget att utreda frågan och hon är naturligtvis inte ensam.

Gunilla Ekberg är den som sitter som ämnessakkunnig i gruppen! Sitt anseende som expert i dessa frågor har har hon byggt på vetenskaplig ohederlighet, lögner och genom att dribbla med siffror. Det är dokumenterat hur hon har ägnat sig åt maktmissbruk då hon var anställd på regeringskansliet. Och hon har ett stort ansvar för hegenomin i debatten kring frågor om prostitution och människohandel och dagens svenska prostitutionspolicy. Tyvärr är hennes inflytande över den svenska politiken kring prostitution och människohandel ännu inte över.

Är det inte dags att stoppa detta inflytande?

Radikalfeministen Gunilla Ekberg anställdes av Margareta Winberg i den förra regeringen som regeringens sakkunnige inom frågor som rör människohandel och prostitution. Och trots att Ekberg kritiserats hårt i samband med att hennes metoder avslöjades i SVT dokumentären Könskriget år 2005, och trots att många då krävde hennes avgång, fick hon av någon konstig anledning sitta kvar och lämnade sitt arbete på regeringskansliet först i höstas efter regeringsbytet. Idag arbetar hon som Co-Executive Director åt den radikalfeministiska lobbyorgansiationen CATW i Bryssel.

Dokumentären Könskriget skildrade hur radikalfeminismen, som bl.a. förespråkades av ledarna för Riksorganisationen för kvinnojourer (ROKS), har dominerat i den svenska politiska debatten. Utmärkande för ROKS radikalfeminism är fokuseringen på könskrig och ett vurmande för Valerie Solanas SCUM-manifest som proklamerar att män är en biologisk olycka och att det goda samhället uppnås först när de utrotats. Radikalfeministernas syn på arbetet för jämställdhet fick den förra jämställdhetsministern Margareta Winbergs fulla stöd.

När Evin Rubar skulle dokumentera detta var det svårt för henne att få tag i personer som offentligt ville ställa upp och kritisera den ideologi som förs fram av radikalfeminister. Kritikerna var rädda för att bli smutskastade, att bli stoppade i karriären, och att inte längre kunna hålla föreläsningar om feminism. Myndighetspersoner begärde källskydd för att våga tala med Evin Rubar. Och Gunilla Ekberg hotade också Evin Rubars då hon trodde att kamerorna var avstängda. Skulle reportern drabbas av mansvåld kunde hon inte räkna med att få stöd på någon kvinnojour, enligt Ekberg ”blir det ju så när man sviker…”

Bam Björling, ordförande Stiftelsen Kvinnoforum och Anki Elken, fd ordförande Sveriges Kvinnolobby berättar i sin debattartikel i SvD – Män är partner – inte djur att detta inte var någon engångsföreteelse utan en systematisk metod för att styra jämställdhetsarbetet. ”Vi har gång på gång fått erfara vad Gunilla Ekberg har på sin bestraffningslista åt ”oss som inte lyder”.

Detta bekräftas också i en artikel i Aftonbladet – Hon tvingar oss att lyda av andra personer. Alfhild Petrén från Rädda Barnen sa då att Sverige har en extremistisk hållning till människohandel och att om man inte delade Ekbergs ensidiga och snäva syn på att den svenska sexköpslagen ska exporteras, prostituerade kriminaliseras och torskarna jagas
så fick man inte vara med.

Katarina Lindahl, generalsekreterare i RFSU sa så här. – Vi är kritiska till den svenska sexköpslagen, men det är bara EN uppfattning man kan diskutera: att lagen är bra. Tycker man inte det blir man inte inbjuden till remissomgångar. I en annan artikel berättas att många poliser, socialsekreterare, nämndemän, genusforskare och så vidare kan berätta samma historia om hur de tystats med hot och lögner.

Ja år 2005 blev det ett himla liv överallt för att professor Eva Lundgren spred förklädda skrönor om mäns ritualmord på spädbarn, för att fd ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt sa att ”män är djur” och att Gunilla Ekberg hotade reportern. Det skrevs mycket om detta då…

Maria Abrahamsson på SvD kallade Ekberg för djävulsfeminist i en ledare i SvD.

Många borgerliga politiker krävde att Ekberg skulle avgå. Birgitta Ohlsson, feminist och riksdagsledamot (fp), tyckte t.ex. att ROKS manssyn hade skadat hela feministrörelsen och sa till Aftonbladet. – Jag tycker att det är fruktansvärt. Några puckade åsikter blir feministiskt allmängods, sa hon då…

… samtidigt som hon liksom så många andra politiker idag aktivt driver frågor om prostitution med dessa puckade åsikters argument! Nuvarande regering förlitar sig dessutom på precis samma personer som den förra gjorde i dessa frågor – radikalfeminister!

Margareta Winberg, Inger Segelström, Eva Lundgren, Ireen von Wachenfeldt, Gunilla Ekberg och ROKS håller idag en låg profil på den feministiska arenan med den syn de implementerade då på jämställdhet lever kvar och har anammats även av deras kritiker. Ideologin bakom den svenska officiella synen på prostitution är den föreställning som dessa så kallade feminister driver: män är överordnade kvinnor. Att acceptera prostitution är därför samma sak som att acceptera manlig överordning. Lagstiftningen mot sexköp bygger på ett påhittat symboliskt våld.

Ekberg agerar fortfarande som expert i dessa frågor för den nuvarande regeringen.

På Integrations- och jämställdhetsdepartementet arbetar man med att färdigställa den handlingsplan mot prostitution som man arbetat med sedan 2005. Den som har ansvaret för detta arbete idag är Madeleine Elgemyr, en radikalfeminist. Jag har pratat med henne och hon är en mycket trevlig och klok person som lyssnar på vad man har att säga men hon viker inte en tum från de radikalfeministiska hypoteserna som finns kring prostitution.

I ett reportage i ETC från 2005 – Kvinnor som bojkottar män! – kallar hon sig själv för kvinnoseparatist och menar att lesbiskhet är en politisk strategi mot mäns makt över kvinnor. – Heterosexualitet är ju ett maktmedel som män har, och det hindrar kvinnor från att kräva sina rättigheter. Då är det logiskt att kvinnor är solidariska med varandra och vägrar att leva med män! … Jag umgås bara med män när jag av praktiska skäl måste, till exempel på jobbet. Jag ger inte vänskap och kärlek till män. Jag ger artighet till dom, men det borde jag egentligen inte heller göra.

Är det inte dags att bryta fundamentalismen och ROKS kvinnornas inflytande över den politik som ska föras i frågor som rör försäljning av sexuella tjänster och människohandel? Är det inte dags att sluta lyssna på vad Andrea Dworkin har att säga? Är det inte dags igen att det blir ett himla liv över det inflytande de här så kallade feministerna har i den svenska politiken?

Det var ok för många politiker att 2005 kritisera den dåvarande regeringen för att de höll dem bakom ryggen… men varför fortsätter den nuvarande regeringen att göra likadant?

Varför har hela den svenska feministrörelsen anammat ROKS syn på prostitution, är det inte dags att tänka nya feministiska tankar kring dessa frågor?

Ps…
Anhängare av kriminalisering av prostitution brukar flitigt använda sig av Ekbergs artikel The Swedish Law That Prohibits the Purchase of Sexual Services. Vincent Clausen, i Danmark, har därför skrivit en kritisk rapport om Gunilla Ekberg och ovanstående artikel som heter: “An assessment of Gunilla Ekberg’s account of Swedish prostitution policy”. Läs den!

Tillägg – måndag 20/8 kl. 07.00
Eftersom min ursprungliga rubrik på detta inlägget samt en bild på Andrea Dworkin tycktes bland kommentarerna ta bort fokuset från innehållet i min text så är rubriken ändrad och bilden på Dworkin borttagen.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, feminism, politik, människohandel,
sexköpare, Eva Lundgren, Ireen von Wachenfeldt, Gunilla Ekberg,
ROKS, radikalfeminism, jämställdhet, Birgitta Ohlsson, könskriget .
.
...