Vem bryr sig egentligen om offer för sexuell människohandel?

Det viktigt att ge sig in i debatten om prostitution och människohandel utrustad med en klar och tydlig bild över rådande lagparagrafer och begrepp, skriver idag det kristdemokratiska kvinnoförbundet i en debattartikel i tidningen Dagen.

Synd att de inte lägger till att det är viktigt att politiker har kunskap och fakta om ämnen man vill debattera och ta på sig ansvar att fatta beslut och lagar om. För där brister det så mycket…

.

Och det är de delvis själva medvetna om eftersom större delen av (debatt) artikeln handlar om att försöka reda ut den röra som deras partikamrater skapade för ett par veckor sedan. Ja de skriver helt enkelt fakta om dagens lagstiftning, den fakta som saknades i förslaget som den kristdemokratiska jämställdhetsgruppen lämnade för ett par veckor sedan i sin rapport – Vår tids slaveri (pdf).

Det verkade som om den gruppen inte hade läst igenom lagarna som de föreslog förändringar i, de blandade definitivt ihop lagar och argumenterade i allmänhet ganska tokigt. Förslaget bemötte jag i en debattartikel som jag skrev tillsammans med SANS – sexsäljares och allierades nätverk i Sverige. Den kristdemokratiska jämställdhetsgruppen förslog t.ex. att samtycke ska sakna relevans i lagen mot människohandel, i en lag som fokuserar på att offrets frihet har angripits.

Är det inte märkligt att varken de eller Thomas Bodström kan förstå att ett offer för människohandel inte kan ge sitt samtycke, att samtycke redan idag saknar relevans för ett offer för människohandel, för om du väl är ett offer för människohandel så har din frihet berövats och du är under kontroll av en annan människa, du har aldrig gett ditt samtycke till detta – det är just detta som är brottet.

Idag skriver det kristdemokratiska kvinnoförbundet att de vill att lagarna som berör sexualbrott ska ses över.

De välkomnar en översyn av vissa av paragraferna i brottsbalken, kapitel 6 som berör sexualbrott, inte minst för att se över beviskraven som ställs för människohandelsbrott. I torsdags debatterade man i riksdagen om Ask skulle ge tilläggsdirektiv eller inte till den utredningen som håller på att utreda just denna fråga – Översyn av bestämmelsen om människohandelsbrott m.m.. Saknar KDs kvinnoförbund kunskap om att det redan pågår en utredning om det de efterlyser?

Ska nästa artikel från kristdemokrater komma från partiets ledning och ska man där påpeka för allmänheten och sin kvinnogrupp att det redan finns en utredning om detta ?

Samtidigt skriver kvinnogruppen att de anser att kunskap och utbildning är nyckeln till utveckling och förståelse och att de därför är bakom förslaget att i större utsträckning erbjuda bättre utbildning till domare och polis.

Men varför inte börja med er själva? Och är det inte dags att ni börjar ifrågasätta de ”radikalfeministiska Gunilla Ekberg argument” ni använder i dessa frågor? Är inte allt tal om jämställdhet i Sverige falskt så länge kvinnor som arbetar med sex betraktas som handelsvaror av politiker när varken vi själva eller våra kunder gör detta?

I sin debattartikel skriver det kristdemokratiska kvinnoförbundet att de vill att bättre skydd ska erbjudas kvinnor som varit utsatta för sexuell människohandel. Så bra! Men varför omsätter ni inte viljan till politiska beslut i regering och riksdag?

Varför inte läsa Johanna Bäckström Lerneby artikelserie om – Sveket mot offren för trafficking och ta en titt på om ni som politiker kan ändra på den hjälp och det skydd dessa kvinnor idag erbjuds, det finns massor att göra istället för att formulera er vilja om och om igen i ord.

Som jag skrivit tidigare, så var där ingen kristdemokrat och absolut ingen kristdemokratisk kvinnopolitiker uppe i talarstolen och argumenterade för ett bättre skydd för kvinnor som har varit utsatta för sexuell människohandel, när frågor om hur offer för människohandel behandlas av vårt samhälle var uppe i riksdagen i slutet av april i år. Riksdagen skulle då ta ställning till “Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel“ + en del motioner om ämnet. Då fattade riksdagen ett beslut om att säga ja till socialförsäkringsutskottets betänkande som innebär att offer för människohandel bara får beskydd och hjälp om de ställer upp och vittnar mot dem som hotar dem själva och deras familjer till livet. Riksdagen avslog också en massa bra motioner om humana insatser för offer för människohandel.

Via Johanna fick jag reda på att svenska Amnesty riktar kritik mot Grekland för att de där har samma bestämmelser?!? Grekland är dessutom inte ensamma om detta i Europa.

Och, by the way, var är Amnestys kritik mot att vi sexarbetare i Sverige är fråntagna våra mänskliga rättigheter och i princip har gjorts värn- och rättslösa?

Varför ska sexsäljare betala in skatt till staten och utsättas för risken att bli skönstaxerade?

Varför säger regeringsrätten och kammarrätter att vi bedriver en näringsverksamhet som vi ska skatta för samtidigt som staten i princip gör allt för att förhindra oss att bedriva denna näringsverksamhet, är det ens lagligt att staten gör så? Och varför erkänner man bara sexarbete som ett arbete när det kommer till frågor som handlar om skatt?

Jag undrade i april – Är det någon som verkligen bryr sig? Och jag undrar fortfarande… Detta hyckleri, all dubbelmoral och alla moment 22 situationer som vi sexsäljare ständigt sätts i är vidrigt. Allra vidrigast tycker jag att det blir när politiker och organisationer säger sig arbeta mot sexuell människohandel samtidigt som deras ord är helt tomma. För i grunden, som en polis som arbetar med sexuell människohandel sa till mig, så är det ju bara prostituerade det handlar om i många människors ögon. Och vem bryr sig om dem egentligen?

Om du är offer för människohandlare i Danmark eller Sverige så erbjuds du i princip 100 dagars fängelse men bara OM du hjälper polisen. Och överallt sitter de politiker, opinionsbildare, kvinnoorganisationer, experter, socialarbetare och anordnar seminarier och kampanjer mot människohandel.

I Danmark ropade två afrikanska kvinnor på hjälp i april. De hade då suttit inspärrade i Sandholmlägrets fängelse i Danmark i 2 månader efter att polisen tog dem på Hovedbanegården i Köpenhamn. Ingen “kampanj mot människohandels människa” eller någon representant för alla dessa kvinnoorganisationer som säger sig arbeta mot människohandel hade besökt dem för att erbjuda sin hjälp eller sitt stöd. Källa

För vem av dem bryr sig egentligen? Både vi som säljer sexuella tjänster och offer för sexuell människohandel utnyttjas av politiker och kvinno- organisationer som symboler för olika ideologier och tänkande, för politiska karriärer och för att vinna röster. I verkligheten skiter alla fullkomligt i oss och hur vi har det.

.
Andra bloggar om: prostitution, politik, människohandel, riksdagen,
regeringen, kristdemokraterna, debatt, Thomas Bodström
.
...