Att arbeta som eskort

… ja tydligen för idag i DN skriver Helena Gunnarsson att det ställs krav på hårdare straff för sexköp och hela den långa artikeln är vinklad så att läsaren ska tro att försäljning av sexuella tjänster = sexuell människohandel.

Sexarbetare åsikters i frågor som direkt berör dem nonchaleras som vanligt totalt av DN. Jag är inte ett dugg förvånad över detta men däremot förbannad över att en av Sveriges största tidningar och dess journalister kränker sin egen uppgift så grovt.

Ska man verkligen behöva lära journalister och redaktörer på en av Sveriges största tidningar vad de har för uppgift och vad deras egen tidnings mål och visioner är?

Och ska man verkligen behöva påminna dem om att de har åtagit sig att följa ”spelregler för press, radio och TV” och de återigen bryter grovt mot regler som t.ex dessa:

• Var kritisk mot nyhetskällorna.
• Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats.
• Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
• Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.

Det kanske är dags att anmäla DN till pressombudsmannen?

DN skriver gärna om oss som säljer sexuella tjänster och vårt arbete men bemödar sig aldrig att ta reda på fakta eller höra efter vad vi själva anser. Dessutom vägrar de att ens låta en liten sketen länk synas till sexarbetares bloggar så att vi via den vägen kan ge DNs läsare den där motvikten till vad PK rätta tjänstemän i Stockholm häver ur sig.

När ska DN skärpa till sig och sluta upp med att förtrycka och diskriminera sexarbetare?

DN klarar inte ens av att presentera korrekt fakta i sin faktaruta om ämnet! I faktarutan står det felaktigt att Norge har i år beslutat att förbjuda sexköp. Det har Norge inte alls fattat beslut om, däremot finns det nu ett lagförslag ute på remiss som föreslår detta i Norge.

Och om vi tar en titt på vad som sedan står i artikeln så finns där en hel del som bara måste kommenteras idag…

Nu ska regeringen göra en översyn av lagstiftningen mot sexköp och människohandel. Tre av allianspartierna vill se en straffskärpning, särskilt för de män som köper sex av traffickingoffer.

När har regeringen fattat beslut om detta? Och är alla inom allianspartierna överens om att de vill se en straffskärpning? Handlar inte detta om att enskilda politiker inom vitt skilda partier vill se detta?

Ett bråk utanför ett hyreshus i Alby söder om Stockholm… Polisen på spaningsroteln i Stockholms city beskriver verksamheten som av ”närmast industriell karaktär”. Det är på sådana här ställen svenska män köper sex och blir straffade med dagsböter.

Ja den där bordellen i Alby fanns och tas ständigt upp som ett exempel… men det stället tillhör ett undantag, de flesta sexköp sker under helt andra förhållanden.

Varken polisen eller socialtjänsten tror att de prostituerade har blivit mer utsatta för mer våld.

Är det inte mer relevant att här berätta att sexarbetare vittnar om att de upplever att de blir mer utsatta för våld än att berätta vad polis och socialtjänsts PK rätta tjänstemän i Stockholm TROR! Till skillnad från polisen och socialarbetare så vet vi sexarbetare själva om vi blir utsatta för våld eller inte.

– Många prostituerade tycker att lagen har hjälpt dem. Polisen tar dem på större allvar när de har anmält att de har blivit misshandlade, säger Agneta Borg som är chef för Socialtjänstens prostitutionsgrupp i Stockholm.

Nyligen berättade sexarbetare i Göteborg att polisen nonchalerar deras anmälningar om misshandel och hot som de utsätts för på Rosenlund. Och hur många sexarbetare vill prata med Agneta Borg eller har sagt detta till henne? Hur kan polisen skydda vår verksamhet och oss när polisens uppgift är att motarbeta försäljning av sexuella tjänster?

Vi sexarbetare kan inte vända oss till polisen utan att riskera våra inkomster eftersom vårt arbete förutsätter frånvaro av lagens förlängda arm. Polisen anmäler sexarbetare till socialtjänsten som sedan i sin tur startar en utredning om vi är lämpliga som föräldrar pga av vårt yrkesval och vi riskerar då att förlora vårdnaden om våra barn.

Poliser som arbetat med prostitution i Stockholm har också anmält sexarbetare till skatteverket och de har sedan drabbats av skönstaxering som tvingat dem att fortsätta sälja sexuella tjänster.

– I Stockholm finns kanske mellan 300 och 400 prostituerade och 90 procent är organiserade genom internationella ligor som också hanterar annan brottslighet, säger Greger Casselborg på Stockholmspolisens Projekt Europa, som arbetar mot människohandel. Han påpekar att verksamheten ofta är lukrativ. – Tjejerna drar in mellan 200.000 och 300.000 i månaden. De går ju att använda om och om igen medan ett kilo knark tar slut efter att du har portionerat ut det.

DN borde naturligtvis kontrollera dessa horribla och fabricerade uppgifter och varför då t.ex. inte mot polisens egna rapporter om sexuell människohandel.

DN borde också jämföra dessa uppgifter med de siffror som samma slags polisenhet i Danmark presenterar. Sedan kan jag rekommendera DN att fråga Casselborg varför de skiljer sig så mycket åt och vad det beror på. Varför säger polisen i Danmark att det finns betydligt färre offer för sexuell människohandel i hela Danmark mot vad polisen påstår att det finns i Stockholm?

Varför säger polisen i Stockholm att människohandlare föredrar att sälja sina slavar i Danmark före Sverige pga sexköpslagen och att sexköpslagen är ett effektivt vapen mot människohandel samtidigt som polisernas egna uppgifter bestrider detta påstående?

Ambitionen att få domstolarna att döma hårdare gör att polisen väntar med att slå till mot bordeller. … Polisen vill inte låta kvinnorna bli utsatta för upprepade övergrepp, men ett för tidigt ingripande ger inga fällande domar för människohandel. … – Domstolarna tycker att fem, sex kvinnor är i normalgraden och då är det bara koppleri, säger Greger Casselborg som är kritisk till juristernas bedömning.

Lagen mot människohandel är en lag som fokuserar på att en människas frihet har angripits och detta ska bevisas i en domstol. Det kan vara svårt, speciellt om kvinnorna själva inte vill vittna.

Försäljning av sexuella tjänster där sexsäljaren får hjälp att sälja sexuella tjänster är ett helt annat brott = koppleri. Casselborgs uttalande är förvirrande för människor som inte är insatta i ämnet eller lagstiftningen och syftet är enbart att blanda ihop begreppen.

Han anser att en stor del av problemet är kunskapsbrist. – Många förstår inte vad prostitution innebär. … Vi som arbetar med det här säger aldrig något negativt om dem som säljer sex och jag anser att det inte finns någon frivillig prostitution.

Först säger Thomas Ekman från Göteborgspolisens människohandelsgrupp att de aldrig säger något negativt om oss som säljer sexuella tjänster och sedan i samma mening så omyndigförklarar han oss genom att tala om att det inte finns några människor som vill arbeta med det vi gör. Om inte det är ett negativt uttalande så vet jag inte vad som anses vara ett sådant. Vi som säljer sexuella tjänster är myndiga vuxna personer som fattar våra egna beslut, även om Thomas Ekman inte kan förstå dem eller gillar vad vi gör. Han kanske inte tycker om sex som vi gör, vem vet?

I dag gör polisen tillslag mot lägenhetsbordeller med utländska kvinnor som tvingats till Sverige för att sälja sex. Andra bordeller drivs av utländska kvinnor som redan finns i Sverige. Det finns också svenska kvinnor som säljer sex, ofta på nätet.

Vinklat till max så att läsaren ska få intryck av att det mest är utländska kvinnor som säljer sex i Sverige och/eller att försäljning av sex mest förekommer i lägenhetsbordeller trots att majoriteten av alla sexköp inte alls sker på detta sätt.

Sanningen är att det är mot den här typen av försäljning av sexuella tjänster som polisen riktar sin uppmärkasamhet mot för att upptäcka sexuell människohandel. Vanligtvis så struntar polisen i den vanligaste formen av försäljning av sexuella tjänster, den som sker av svenska kvinnor som arbetar ensamma och oberoende utanför gatan.

– … men vi har inte den typen av koppleriverksamhet som fanns när lagen skrevs, säger Thomas Eliasson, åklagare på internationella åklagarkammaren i Göteborg.

Han tycker att det är märkligt att ha två olika bestämmelser för koppleri och människohandel. – För mig är det svårt att hantera. Jag tycker att lagstiftaren borde renodla det och samla hanteringen under en straffbestämmelse.

Det är mycket märkligt att en åklagare har svårt att hantera denna fråga och en journalist värd namnet borde ha frågat honom varför. Svaret är förmodligen att han saknar kunskap om ämnet och att han anser att det inte finns någon frivillig försäljning av sexuella tjänster.

Regeringen skriver just nu på direktiven till en översyn av sexköpslagen.

När har regeringen fatta beslut om en översyn av sexköpslagen? Är detta en korrekt uppgift?

Är det en lyckad lag när inte en enda har dömts till fängelse? – Målsättningen är inte att så många som möjligt ska sättas i fängelse. Målsättningen är att markera att vi inte accepterar köp av sex och att det är ett brott, säger Beatrice Ask.

Här går journalisten till angrepp mot Ask samtidigt som hon inte har ställt någon annan till svars för de uppgifter de lämnat!?!

Frågan är hur många som avskräcks när maxstraffet är detsamma som för snatteri – sex månaders fängelse. På nätet diskuterar sexköpare ogenerat pris och kvalitet på ”varan”, och polis och åklagare är frustrerade över de låga straff som döms ut. Det är också allianspartiernas ledamöter i justitieutskottet. Centern, kristdemokraterna och folkpartiet vill alla se hårdare straff för sexköp.

Sexköpare betraktar oss inte som varor och som alla konsumenter så vill en del av dem naturligtvis diskuterar den service de har bemötts av, dock långt ifrån alla. De flesta tycker att ett möte med en eskort är av för privat natur för att diskuteras offentligt samt att det är omöjligt att lämna en objektiv redogörelse för en så pass subjektiv upplevelse som ändå sex är. Men våra tjänster är dyra och det är då inte konstigt att en del vill få refrenser innan de anlitar en sexsäljare.

Varför inte här nämna att sexköpare varnar varandra för att köpa tjänster av människor där de misstänker att det förekommer människohandel eller när de misstänker att en sexsäljare är missbrukare.

Varför inte nämna att om en man skriver… har någon testat eskort xxx… så blir denna man direkt påhoppad av våra kunder för att han skrivit nedlåtande om en eskort. Våra kunder anser att vi erbjuder tjänster som man inte ens kan benämna på det lilla respektlösa sätt… om det ens är respektlöst. Man säger ju t.ex. har du testat att gå till kiropraktikern xxx.

– Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det handlar om människohandel när tjejen gråter hela tiden och är inspärrad, säger riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson. Förslaget får stöd av både kristdemokraterna och centern.

- Bara språket borde räcka för att en köpare ska ha förstått vad det handlar om, säger Inger Davidsson. Den enda skillnaden från en våldtäkt är att det är någon annan än sexköparen som hotar kvinnan till att gå med på att ha sex, resonerar Johan Linander.

Birgitta Ohlsson, och alla ni andra politiker som så gladeligen uttalar er om sexuell människohandel samt OM oss som säljer sexuella tjänster… man behöver inte vara Einstein för att istället prata MED oss och ta reda på fakta och kunskap om vad både försäljning av sexuella tjänster och vad sexuell människohandel egentligen är.

Och om ni inte vågar prata med oss så kan ni väl läsa… men det är klart läser ni bara DN så …

Relaterat:
Bloggen Bent skriver ”Det bästa sättet att skapa nya östeuropeiska sexslavar i lägenheter i Stockholms förorter är att ytterligare skärpa sexköpslagen så att torskarna gör sig skyldiga till människohandel istället för bara sexköp.”

Liam skriver att han skulle kunna skriva en halv bok om alla anledningar till varför förbud mot prostitution är fel.

Hos Sagor från livbåten kan man läsa om nollvisioner

Och Blogge Bloggelito provocerade härom dagen med ett uselt ”konstverk” som jag tycker passar bra till politikers hänvisningar till Einstein.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, media, politik, människohandel, sex, horstigma, bordeller, sexköpare, koppleri, kopplerilagen, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, DN, .
.
...

Det viktigt att ge sig in i debatten om prostitution och människohandel utrustad med en klar och tydlig bild över rådande lagparagrafer och begrepp, skriver idag det kristdemokratiska kvinnoförbundet i en debattartikel i tidningen Dagen.

Synd att de inte lägger till att det är viktigt att politiker har kunskap och fakta om ämnen man vill debattera och ta på sig ansvar att fatta beslut och lagar om. För där brister det så mycket…

.

Och det är de delvis själva medvetna om eftersom större delen av (debatt) artikeln handlar om att försöka reda ut den röra som deras partikamrater skapade för ett par veckor sedan. Ja de skriver helt enkelt fakta om dagens lagstiftning, den fakta som saknades i förslaget som den kristdemokratiska jämställdhetsgruppen lämnade för ett par veckor sedan i sin rapport – Vår tids slaveri (pdf).

Det verkade som om den gruppen inte hade läst igenom lagarna som de föreslog förändringar i, de blandade definitivt ihop lagar och argumenterade i allmänhet ganska tokigt. Förslaget bemötte jag i en debattartikel som jag skrev tillsammans med SANS – sexsäljares och allierades nätverk i Sverige. Den kristdemokratiska jämställdhetsgruppen förslog t.ex. att samtycke ska sakna relevans i lagen mot människohandel, i en lag som fokuserar på att offrets frihet har angripits.

Är det inte märkligt att varken de eller Thomas Bodström kan förstå att ett offer för människohandel inte kan ge sitt samtycke, att samtycke redan idag saknar relevans för ett offer för människohandel, för om du väl är ett offer för människohandel så har din frihet berövats och du är under kontroll av en annan människa, du har aldrig gett ditt samtycke till detta – det är just detta som är brottet.

Idag skriver det kristdemokratiska kvinnoförbundet att de vill att lagarna som berör sexualbrott ska ses över.

De välkomnar en översyn av vissa av paragraferna i brottsbalken, kapitel 6 som berör sexualbrott, inte minst för att se över beviskraven som ställs för människohandelsbrott. I torsdags debatterade man i riksdagen om Ask skulle ge tilläggsdirektiv eller inte till den utredningen som håller på att utreda just denna fråga – Översyn av bestämmelsen om människohandelsbrott m.m.. Saknar KDs kvinnoförbund kunskap om att det redan pågår en utredning om det de efterlyser?

Ska nästa artikel från kristdemokrater komma från partiets ledning och ska man där påpeka för allmänheten och sin kvinnogrupp att det redan finns en utredning om detta ?

Samtidigt skriver kvinnogruppen att de anser att kunskap och utbildning är nyckeln till utveckling och förståelse och att de därför är bakom förslaget att i större utsträckning erbjuda bättre utbildning till domare och polis.

Men varför inte börja med er själva? Och är det inte dags att ni börjar ifrågasätta de ”radikalfeministiska Gunilla Ekberg argument” ni använder i dessa frågor? Är inte allt tal om jämställdhet i Sverige falskt så länge kvinnor som arbetar med sex betraktas som handelsvaror av politiker när varken vi själva eller våra kunder gör detta?

I sin debattartikel skriver det kristdemokratiska kvinnoförbundet att de vill att bättre skydd ska erbjudas kvinnor som varit utsatta för sexuell människohandel. Så bra! Men varför omsätter ni inte viljan till politiska beslut i regering och riksdag?

Varför inte läsa Johanna Bäckström Lerneby artikelserie om – Sveket mot offren för trafficking och ta en titt på om ni som politiker kan ändra på den hjälp och det skydd dessa kvinnor idag erbjuds, det finns massor att göra istället för att formulera er vilja om och om igen i ord.

Som jag skrivit tidigare, så var där ingen kristdemokrat och absolut ingen kristdemokratisk kvinnopolitiker uppe i talarstolen och argumenterade för ett bättre skydd för kvinnor som har varit utsatta för sexuell människohandel, när frågor om hur offer för människohandel behandlas av vårt samhälle var uppe i riksdagen i slutet av april i år. Riksdagen skulle då ta ställning till “Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel“ + en del motioner om ämnet. Då fattade riksdagen ett beslut om att säga ja till socialförsäkringsutskottets betänkande som innebär att offer för människohandel bara får beskydd och hjälp om de ställer upp och vittnar mot dem som hotar dem själva och deras familjer till livet. Riksdagen avslog också en massa bra motioner om humana insatser för offer för människohandel.

Via Johanna fick jag reda på att svenska Amnesty riktar kritik mot Grekland för att de där har samma bestämmelser?!? Grekland är dessutom inte ensamma om detta i Europa.

Och, by the way, var är Amnestys kritik mot att vi sexarbetare i Sverige är fråntagna våra mänskliga rättigheter och i princip har gjorts värn- och rättslösa?

Varför ska sexsäljare betala in skatt till staten och utsättas för risken att bli skönstaxerade?

Varför säger regeringsrätten och kammarrätter att vi bedriver en näringsverksamhet som vi ska skatta för samtidigt som staten i princip gör allt för att förhindra oss att bedriva denna näringsverksamhet, är det ens lagligt att staten gör så? Och varför erkänner man bara sexarbete som ett arbete när det kommer till frågor som handlar om skatt?

Jag undrade i april – Är det någon som verkligen bryr sig? Och jag undrar fortfarande… Detta hyckleri, all dubbelmoral och alla moment 22 situationer som vi sexsäljare ständigt sätts i är vidrigt. Allra vidrigast tycker jag att det blir när politiker och organisationer säger sig arbeta mot sexuell människohandel samtidigt som deras ord är helt tomma. För i grunden, som en polis som arbetar med sexuell människohandel sa till mig, så är det ju bara prostituerade det handlar om i många människors ögon. Och vem bryr sig om dem egentligen?

Om du är offer för människohandlare i Danmark eller Sverige så erbjuds du i princip 100 dagars fängelse men bara OM du hjälper polisen. Och överallt sitter de politiker, opinionsbildare, kvinnoorganisationer, experter, socialarbetare och anordnar seminarier och kampanjer mot människohandel.

I Danmark ropade två afrikanska kvinnor på hjälp i april. De hade då suttit inspärrade i Sandholmlägrets fängelse i Danmark i 2 månader efter att polisen tog dem på Hovedbanegården i Köpenhamn. Ingen “kampanj mot människohandels människa” eller någon representant för alla dessa kvinnoorganisationer som säger sig arbeta mot människohandel hade besökt dem för att erbjuda sin hjälp eller sitt stöd. Källa

För vem av dem bryr sig egentligen? Både vi som säljer sexuella tjänster och offer för sexuell människohandel utnyttjas av politiker och kvinno- organisationer som symboler för olika ideologier och tänkande, för politiska karriärer och för att vinna röster. I verkligheten skiter alla fullkomligt i oss och hur vi har det.

.
Andra bloggar om: prostitution, politik, människohandel, riksdagen,
regeringen, kristdemokraterna, debatt, Thomas Bodström
.
...

Jag har precis pratat med Monica Nebelius, hovrättsassessor och sekreterare för den statliga utredningen – Översyn av bestämmelsen om människohandelsbrott m.m.

Gunilla Ekberg regerar inte alls i denna fråga längre som jag skrev igår. Hon var bara med på ett möte och lämnade återbud till ett annat och lämnade sedan sitt uppdrag i denna utredning förra sommaren då hennes arbete avslutades på Näringsdepartementet.

Tyvärr har inte denna information uppdateras på riksdagens sida om vilka som sitter utredningen, vilken tur att jag idag kolla upp informationen!

De farhågor jag skrev om igår kan ni glömma, tack och lov! Men det var kanske nyttig information ändå för en del att läsa.

Vill samtidigt passa på att berätta att jag den här veckan inte kommer att skriva så mycket här på bloggen. Jag kommer heller inte uppdatera vad som är Aktuellt i media.

Jag behöver lugn och ro, slippa horstigmat och debatten kring prostitution och människohandel, dels av rena ”hälsoskäl” men framför allt för att jag behöver fokusera mina tankar helt på ett skrivuppdrag jag fått. Jag ska skriva ett par kapitel till en debattbok om prostitution som kommer ges ut i Norge i höst.

.
Andra bloggar om: prostitution, politik, människohandel, Gunilla Ekberg,
.
...

Som jag berätta igår så vill regeringen invänta förslag från den statliga utredningen om människohandelsbrott innan man fattar några beslut om lagändringar kring prostitution och människohandel. Det är hovrättsrådet Agneta Lindelöf som har fått uppdraget att utreda frågan och hon är naturligtvis inte ensam.

Gunilla Ekberg är den som sitter som ämnessakkunnig i gruppen! Sitt anseende som expert i dessa frågor har har hon byggt på vetenskaplig ohederlighet, lögner och genom att dribbla med siffror. Det är dokumenterat hur hon har ägnat sig åt maktmissbruk då hon var anställd på regeringskansliet. Och hon har ett stort ansvar för hegenomin i debatten kring frågor om prostitution och människohandel och dagens svenska prostitutionspolicy. Tyvärr är hennes inflytande över den svenska politiken kring prostitution och människohandel ännu inte över.

Är det inte dags att stoppa detta inflytande?

Radikalfeministen Gunilla Ekberg anställdes av Margareta Winberg i den förra regeringen som regeringens sakkunnige inom frågor som rör människohandel och prostitution. Och trots att Ekberg kritiserats hårt i samband med att hennes metoder avslöjades i SVT dokumentären Könskriget år 2005, och trots att många då krävde hennes avgång, fick hon av någon konstig anledning sitta kvar och lämnade sitt arbete på regeringskansliet först i höstas efter regeringsbytet. Idag arbetar hon som Co-Executive Director åt den radikalfeministiska lobbyorgansiationen CATW i Bryssel.

Dokumentären Könskriget skildrade hur radikalfeminismen, som bl.a. förespråkades av ledarna för Riksorganisationen för kvinnojourer (ROKS), har dominerat i den svenska politiska debatten. Utmärkande för ROKS radikalfeminism är fokuseringen på könskrig och ett vurmande för Valerie Solanas SCUM-manifest som proklamerar att män är en biologisk olycka och att det goda samhället uppnås först när de utrotats. Radikalfeministernas syn på arbetet för jämställdhet fick den förra jämställdhetsministern Margareta Winbergs fulla stöd.

När Evin Rubar skulle dokumentera detta var det svårt för henne att få tag i personer som offentligt ville ställa upp och kritisera den ideologi som förs fram av radikalfeminister. Kritikerna var rädda för att bli smutskastade, att bli stoppade i karriären, och att inte längre kunna hålla föreläsningar om feminism. Myndighetspersoner begärde källskydd för att våga tala med Evin Rubar. Och Gunilla Ekberg hotade också Evin Rubars då hon trodde att kamerorna var avstängda. Skulle reportern drabbas av mansvåld kunde hon inte räkna med att få stöd på någon kvinnojour, enligt Ekberg ”blir det ju så när man sviker…”

Bam Björling, ordförande Stiftelsen Kvinnoforum och Anki Elken, fd ordförande Sveriges Kvinnolobby berättar i sin debattartikel i SvD – Män är partner – inte djur att detta inte var någon engångsföreteelse utan en systematisk metod för att styra jämställdhetsarbetet. ”Vi har gång på gång fått erfara vad Gunilla Ekberg har på sin bestraffningslista åt ”oss som inte lyder”.

Detta bekräftas också i en artikel i Aftonbladet – Hon tvingar oss att lyda av andra personer. Alfhild Petrén från Rädda Barnen sa då att Sverige har en extremistisk hållning till människohandel och att om man inte delade Ekbergs ensidiga och snäva syn på att den svenska sexköpslagen ska exporteras, prostituerade kriminaliseras och torskarna jagas
så fick man inte vara med.

Katarina Lindahl, generalsekreterare i RFSU sa så här. – Vi är kritiska till den svenska sexköpslagen, men det är bara EN uppfattning man kan diskutera: att lagen är bra. Tycker man inte det blir man inte inbjuden till remissomgångar. I en annan artikel berättas att många poliser, socialsekreterare, nämndemän, genusforskare och så vidare kan berätta samma historia om hur de tystats med hot och lögner.

Ja år 2005 blev det ett himla liv överallt för att professor Eva Lundgren spred förklädda skrönor om mäns ritualmord på spädbarn, för att fd ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt sa att ”män är djur” och att Gunilla Ekberg hotade reportern. Det skrevs mycket om detta då…

Maria Abrahamsson på SvD kallade Ekberg för djävulsfeminist i en ledare i SvD.

Många borgerliga politiker krävde att Ekberg skulle avgå. Birgitta Ohlsson, feminist och riksdagsledamot (fp), tyckte t.ex. att ROKS manssyn hade skadat hela feministrörelsen och sa till Aftonbladet. – Jag tycker att det är fruktansvärt. Några puckade åsikter blir feministiskt allmängods, sa hon då…

… samtidigt som hon liksom så många andra politiker idag aktivt driver frågor om prostitution med dessa puckade åsikters argument! Nuvarande regering förlitar sig dessutom på precis samma personer som den förra gjorde i dessa frågor – radikalfeminister!

Margareta Winberg, Inger Segelström, Eva Lundgren, Ireen von Wachenfeldt, Gunilla Ekberg och ROKS håller idag en låg profil på den feministiska arenan med den syn de implementerade då på jämställdhet lever kvar och har anammats även av deras kritiker. Ideologin bakom den svenska officiella synen på prostitution är den föreställning som dessa så kallade feminister driver: män är överordnade kvinnor. Att acceptera prostitution är därför samma sak som att acceptera manlig överordning. Lagstiftningen mot sexköp bygger på ett påhittat symboliskt våld.

Ekberg agerar fortfarande som expert i dessa frågor för den nuvarande regeringen.

På Integrations- och jämställdhetsdepartementet arbetar man med att färdigställa den handlingsplan mot prostitution som man arbetat med sedan 2005. Den som har ansvaret för detta arbete idag är Madeleine Elgemyr, en radikalfeminist. Jag har pratat med henne och hon är en mycket trevlig och klok person som lyssnar på vad man har att säga men hon viker inte en tum från de radikalfeministiska hypoteserna som finns kring prostitution.

I ett reportage i ETC från 2005 – Kvinnor som bojkottar män! – kallar hon sig själv för kvinnoseparatist och menar att lesbiskhet är en politisk strategi mot mäns makt över kvinnor. – Heterosexualitet är ju ett maktmedel som män har, och det hindrar kvinnor från att kräva sina rättigheter. Då är det logiskt att kvinnor är solidariska med varandra och vägrar att leva med män! … Jag umgås bara med män när jag av praktiska skäl måste, till exempel på jobbet. Jag ger inte vänskap och kärlek till män. Jag ger artighet till dom, men det borde jag egentligen inte heller göra.

Är det inte dags att bryta fundamentalismen och ROKS kvinnornas inflytande över den politik som ska föras i frågor som rör försäljning av sexuella tjänster och människohandel? Är det inte dags att sluta lyssna på vad Andrea Dworkin har att säga? Är det inte dags igen att det blir ett himla liv över det inflytande de här så kallade feministerna har i den svenska politiken?

Det var ok för många politiker att 2005 kritisera den dåvarande regeringen för att de höll dem bakom ryggen… men varför fortsätter den nuvarande regeringen att göra likadant?

Varför har hela den svenska feministrörelsen anammat ROKS syn på prostitution, är det inte dags att tänka nya feministiska tankar kring dessa frågor?

Ps…
Anhängare av kriminalisering av prostitution brukar flitigt använda sig av Ekbergs artikel The Swedish Law That Prohibits the Purchase of Sexual Services. Vincent Clausen, i Danmark, har därför skrivit en kritisk rapport om Gunilla Ekberg och ovanstående artikel som heter: “An assessment of Gunilla Ekberg’s account of Swedish prostitution policy”. Läs den!

Tillägg – måndag 20/8 kl. 07.00
Eftersom min ursprungliga rubrik på detta inlägget samt en bild på Andrea Dworkin tycktes bland kommentarerna ta bort fokuset från innehållet i min text så är rubriken ändrad och bilden på Dworkin borttagen.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, feminism, politik, människohandel,
sexköpare, Eva Lundgren, Ireen von Wachenfeldt, Gunilla Ekberg,
ROKS, radikalfeminism, jämställdhet, Birgitta Ohlsson, könskriget .
.
...