Propaganda rapport om människohandel

För 2 år sedan trodde jag att det som stod i en rapport från rikskriminalen om människohandel var sant. Idag läser jag rikskriminalens nya rapport med mycket kritiska ögon.

Jag betraktar den nya rapporten mest som en propaganda skrift för den radikalfeministiska synen på prostitution och som ett rent äskande från polisen om att få mer pengar och medel till en verksamhet inom rikskriminalen.

Förr var jag förblindad av filmer som Lilja4ever, idag kan jag se klarare och mer kritiskt på dessa frågor.

När jag började söka efter fakta om sexuell människohandel hittade jag massor med fördömande politiska uttalanden men ingen konkret information eller några kreativa idéer om vad man skulle kunna göra för att motarbeta den sexuella människohandeln. Lite naivt så trodde jag då att myndigheter och organisationer kanske skulle vilja samarbeta med sexarbetare och hjälpa mig med en del idéer jag kom upp med.

Det var då jag för första gången mötte horstigmat ordentligt. ECPAT ville inte ha att göra med en hora. Kajsa Wahlberg på rikskriminalen var inte speciellt entusiastisk heller.

Det har däremot varit lärorikt att prata med poliser som arbetar med sexuell människohandel på gatunivå eller vid gränserna. De sa helt andra saker än de mer PK rätta uttalanden som jag fick höra från högre uppsatta tjänstemän.

Poliserna ”på gatan” gav mig en bild av verkligheten och sexbranschen som jag kände igen och kunde relatera till.

Jag har också skaffat mig kunskaper genom att läsa forskningsrapporter och prata med forskare och socialarbetare som arbetar med sexuell människohandel.

Idag känner jag mig inte förblindad av Lija4ever, däremot känner jag mig lurad av det jag idag betraktar som propaganda för sexköpslagen och andra politiska syften. Läs gärna de här inläggen så förstår ni vad jag menar:

• Slavarbete är mycket vanligare än prostitution i människohandeln
• Hopblandade begrepp, rasism, risker och verklighet om sexuell människohandel f
• Varför reser kvinnor från Öst Europa hit och säljer sexuella tjänster
• Vem bryr sig egentligen om offer för sexuell människohandel?
• Alla dessa falska uppgifter

Jag har kommit till insikt om att det egentligen inte är så många som bryr sig om offer för sexuell människohandel.

Tyvärr är det många som använder sig av människors avsky för människohandel bara för att de ska kunna motivera och argumentera för att:
- exportera och behålla sexköpslagen
- bekämpa prostitution
- höja av straffen för sexköp
- blanda ihop koppleri och människohandel.

De här två artiklarna avslöjar på ett tydligt sätt hur den här frågan har använts i politiska syften som ren skrämselpropaganda och hur mycket pengar som har flödat ut till olika
organisationer som säger sig arbeta mot sexuell människohandel:

• Prostitution Panic – The growing hysteria over sex trafficking.
  Av Ronald Weitzer, professor i sociologi på George Washington University

• Human Trafficking Evokes Outrage, Little Evidence
  Av Jerry Markon, journalist på Washington Post

I den nya rapporten från rikskriminalen står det precis det jag hade förväntat mig att läsa.

Det har hela året pågått ett intensivt lobbyarbete från flera håll för att införa det man föreslår i den nya rapporten;
öronmärkta pengar till kampen mot prostitution och människohandel, hårdare straff för sexköp samt att polisen ska få möjlighet att använda buggning oftare framöver än idag.

Jag ogillar starkt att man i rapporten kallar koppleri för människohandelsliknande brott.

Koppleri är visserligen ett brott man kan fällas för om man ”på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning”.

Men lagen mot koppleri förhindrar också sexsäljare att t.ex. anlita hjälp och arbeta tillsammans med andra eller inomhus i en egen arbetslokal. Vi kan inte dela inkomster med den man är sambo eller gift med eller med straffmyndiga barn. Och dem sakerna har ingenting med människohandel att göra. Koppleri är ett brott som finns för att motarbeta försäljning av sexuella tjänster.

De siffror och de påstående poliser och åklagare har slängt ut sig till media och som jag bemött, bekräftas naturligtvis inte i rapporten. Rapporten är ett officiellt dokument till skillnad från artiklar och reportage i TV och radio.

Det kan vara värt at notera att man i rapporten avstår helt från att uppskatta hur många offer för människohandel det finns i Sverige.

Det finns klara indikationer i flera läsarundersökningar i pressen som visar att ca 70-75 % av svenska folket vill avkriminalisera prostitution. Tyvärr har de folkvalda politikerna ännu inte förstått att så är fallet för de rör sig i den helt motsatta riktningen och vill kriminalisera försäljning av sexuella tjänster, dvs samtyckande vuxna människors överenskommelser, ännu hårdare.

I förra veckan lämnade t.ex. regeringen ett förslag till lagrådet som man bör lyfta fram i detta sammanhanget. Den handlar om att regeringen vill sänka beviskraven för att komma åt pengar eller egendom hos kriminella.

Enlig lagrådsremissen ska de nya reglerna användas vid brott som ger minst sex år fängelse. Men de ska även gälla vid andra brott som kan ge stora vinster exempelvis människohandel och koppleri.

I regeringens lagrådsremiss står det så här om koppleri:

”Brottet koppleri begås typiskt sett i vinstsyfte. Vidare kan de skadliga verkningarna av detta brott vara betydande. Detta talar för att brottet ska kunna utlösa tillämpning av den nya förverkandeformen. Att låta koppleri vara förverkandeutlösande ligger också väl i linje med den skärpta synen på allvaret i alla former av brott som innebär att någon i vinningssyfte utnyttjas för sexuella ändamål.”

Men brott mot kopplerilagen handlar ofta inte alls om att någon annan har utnyttjat en person, de handlar enbart om befrämjande av försäljning av sexuella tjänster. I alla fall ser det ut så när man tittar på en del kopplerimål där sexarbetare har varit åtalade och blivit fällda.

Jag skulle t.ex. aldrig våga svara på frågor som; Var kan jag annonsera ut sexuella tjänster på nätet? Hur gör jag rent praktiskt för att börja sälja sexuella tjänster? För även om jag inte tar ett öre betalt för att svara på sådana frågor så innebär ett svar att jag bryter mot kopplerilagen och riskerar fängelsestraff.

Läs gärna det här inlägget som visar på ett empowerment projekt som här i Sverige skulle klassas som koppleri.

Och om en sexarbetare utnyttjas, har hamnat i händerna på en hallick som kanske under hot tar större delen av hans/hennes inkomster ska inte sexarbetaren få tillbaka pengarna som han eller hon har intjänat, ska staten verkligen då gå in och ta pengarna istället?

Dagens lagstifting kring försäljning av sexuella tjänster i kombination med detta lagförslaget och den politik som förs kring sexarbete kan jag inte få att gå ihop med att regeringsrätten säger att vi bedriver en näringsverksamhet, kan ni det?

Andra bloggare om rikskriminalens rapport om människohandel:

• Motpol – Varför ska vi alls ha straff för sexköp?
• Henrik Alexandersson – Sänk straffet för sexköp!

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, politik, människohandel,
sexköpare, koppleri, kopplerilagen, lagar, rikskriminalen, polisen
.
...