En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa under världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Om vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar och som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.
Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förrut. – Allt är ändå annorlunda.
Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.
torsdag, februari 14, 2008 at 20:49
härlig låt
torsdag, februari 14, 2008 at 20:53
Visst är den fin… tyvärr fanns den bara i den här versionen på Youtube. Videon är bra men ljudet kunde varit bättre.
torsdag, februari 14, 2008 at 23:16
och så till dej isabella!
http://elizaovertherainbow.wordpress.com