Torskar som torskar – Smuts

Det är inte bara sexsäljarna som det finns fördomar och myter om. Våra kunder är lika skambelagda och skildras ofta föga smickrande eller inte alls i media.

Jag själv vet att mina kunder tillhör en grupp män som har en betydligt bättre kvinnosyn och än gemene man. Det är dem som visar mig störst respekt av alla.

Men jag vet samtidigt att deras raka motsatser också finns bland sexköparna. Män som vill köpa sexuella tjänster som jag vägrar träffa.

Den hemska bilden av sexköparen kommer nog att förstärkas den närmsta tiden. SVT-reportern Katarina Wennstam har tidigare skrivit de debatterade reportageböckerna ”Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman”. Nu romandebuterar hon med ”Smuts” som kretsar kring sexköp och trafficking. Boken utkommer den 19 januari.

I förrgår kunde man både i Sundsvalls Tidning och Vestmanlands Läns Tidning läsa en intervju med Katarina Wennstam: Wennstam gör romandebut om sexköp: - Vi har den här bilden av att sexköpare är någon som inte har någon utväg, en stackare som inte kan få sex på något annat sätt. Vissa hävdar att prostituerade behövs för att serva män som inte får utlopp för sina lustar men i själva verket rör det sig ofta om män som mycket väl kan få sex på hemmaplan. Det är något annat som driver dem, säger Katarina Wennstam.

Katarina Mattsson har också intevjuat Wennstam i Metro – I Smuts riktas ljuset mot sexköparna:”Boken handlar ju inte bara om sexköp utan om manlig och kvinnlig sexualitet över huvud taget. – Ja, därför har dottern fått en så stor roll. Hon är 14 år, oskuld och tonårskåt, men känner sig så smutsig och blir så skamstämplad trots att hon inte gör något fel.”

I Svenska Dagbladet fanns det igår en artikel på två hela sidor om Smuts. Lina Kamlteg skriver i sin artikel: Hon sätter fokus på torskar: ”Man efter man i romanen visar sig vara en stor skit. Nästan utan reflektion tar de sig rätten att göra vad de vill med kvinnors kroppar. Och frågan som pockar på uppmärksamhet blir oundvikligen: Är det så här illa? Ja, lyder det säkra svaret.”

Den här boken och dess budskap oroar mig för jag antar att det är via sina kontakter med polisen och människohandels mål och de torskarna som där åker fast som Katarina Wennstam baserar sina kunskaper på och därmed karaktärerna i Smuts.

Jag tror att det är så idag att de Torskar som torskar är de som polisen får fast pga de spanar och ingriper mot gatuprostitutionen. Polisen försöker också sätta dit Torskar som de kan få fast i samband med spaning och utredningar av misstänkt människohandel och koppleri.

De poliser som jag pratat med har en rätt cynisk syn på den här gruppen av sexköpare, med all rätt. Jag har pratat med en polis som uteslutande jobbar med människohandel. Hennes erfarenhet var att många av sexköparna inte tog det så allvarligt när de förstod att tjejen de köpt sex av var ett offer för människohandel, (kanske för att de inte upplevt att hon var utsatt för tvång? – min kommentar). Det är först när sexköparna inser att de via sina sexköp har finansierat annan grov brottslighet som de tycker de har felat. Om horan är där frivilligt eller inte bryr sig inte alla om. Den här polisen hade också mött den här hemska inställning på annat håll i samhället.

Jag har ibland en hemsk känsla av att alla de sexköparna som vi oberoende eskorter vägrar träffa… de män som visar upp minsta lilla kvinnoförnedrande tendenser eller bristande respekt för oss hamnar som sexköpare hos mina kollegor på gatan eller hos traffickingoffer. Och är det dem sexköparna som skildras i Smuts så har vi mycket emot oss i debatten framöver.

Prostitution är idag verkligen ett mynt med två helt olika sidor. Bland de som säljer sex har vi den sexuellt frigjorda kvinnan som säljer sex med en enorm njutning och lust, som en kvalificerad tjänsteutövning, hon är en slags kompetent sexexpert. På andra sidan en kvinna satt i slaveri och utnyttjad av människohandlare. De raka mostasterna finns också bland sexköparna.

Men istället för att se på prostitution som ett mynt med två sidor så bör vi lägga de olika erfarenheterna, villkoren för att sälja sex och varför och vem som köper sex, på en linje istället, där motbilderna får
inta varsin ända på linjen.

Sedan kan man se var på linjen alla befinner sig. Givetvis måste man sedan ta med en massa andra aspekter då man försöker greppa det oerhört komplexa området som prostitution ändå är.

I debatten så målas det ofta upp två sidor av prostitution, en svart och en vit sida. Debatten blir tyvärr därför ofta låst. Vi får nog alla hjälpas åt att börja måla prostitutionen i färger.
.

Smuts Albert Bonniers förlag ISBN: 9100109339 . Jonas Wahl är framgångsrik advokat. Han har en stark och vacker fru, fina barn och ett i varje detalj designat hus. Jonas karriär har tagit ordentlig fart och han har fått ett erbjudande från TV att kommentera en traffickingrättegång som dominerar Sveriges nyhetsbevakning. Vad ingen vet är att han spelar ett mycket högt spel i medias strålkastarljus. . Hustrun Rebecca hanterar sin chefsposition på TV perfekt och borde kunna luta sig tillbaka då barnen mår bra och alla berömmer henne för deras vackra hus. Men det finns en krypande känsla av att allt inte står rätt till och Rebecca undrar ofta vad Jonas gör alla kvällar han jobbar över. Men hon är en kvinna som har gjort förnekelsen till en konst och som ständigt putsar på familjens fasad – utåt sett en lyckad yrkeskvinna, mor och maka, men inombords växer tvivlen kring livet och äktenskapet. . Samtidigt utvecklas deras 14-åriga dotter Emma snabbt och hennes begynnande sexualitet pockar på. Emma lockas och skräms av sina egna fantasier och omvärldens reaktioner. Skammen bränner – men vem är det egentligen som är skamlig? . Smuts är en spänningsroman och ett starkt familjedrama som landar mitt i debatten om sexköp och trafficking. Det är en skarp skildring av en värld där mäns rätt till kvinnors kroppar står över allt annat och där domstolarna väljer att titta åt ett annat håll. . Källa: Smuts – Bokus bokhandel

.

---

Andra bloggar om: eskort, prostitution, människohandel, sex, sexköpslagen, torskar, trafficking, Katarina Wennstam, Smuts, litteratur, sexköpare Pingat på intressant.se

 

Hur många mord ska ske innan vi får en ny prostitutionspolitik?

Morden i Ipswich är en hemsk påminnelse om de villkor vi sexsäljare har idag och att vi idag står utanför de mänskliga rättigheter som alla andra har. Dagens lagstiftning har ökat våra risker. Vi måste jobba ensamma och utan tillgång till en säker arbetslokal. Det har blivit svårare att göra en korrekt riskbedömning av en kund.

Det har dessutom blivit värst för den gruppen av sexsäljare som är mest utsatta, de som säljer sex ifrån gatan. I Polistidningen kunde man tidigare i höst läsa om hur de gatuprostituerade i Malmö har det:

Prostituerade berättar att de ”normala” kunderna nästan försvunnit från gatan. Det är de med udda sexuella behov och mest snedvriden människosyn som finns kvar. Priserna har pressats, de prostituerade tar större risker och rånas, misshandlas och våldtas i större utsträckning än tidigare. Vissa kvinnor avstår från att använda kondom mot högre betalning och följer med polisrädda kunder till undangömda platser, där det inte finns någon hjälp att få.

Gatuprostitutionen har minskat. De som är kvar på gatan är den gruppen som är mest utsatt. – Enkelt uttryckt är den gruppen inte i skick att skaffa hemsidor, säger inspektör Rickard Hultemark, gruppchef näpo city.

Själv har Rickard Hultemark en kluven inställning till lagen. Han kallar den både bra och dålig. Bra som viktig markering mot vad samhället inte tolererar, dålig som eventuell orsak till att prostitutionen går under jorden.
- Personligen tycker jag att den som utnyttjar andra ska sättas dit. Det får bara inte ske till priset av att situationen förvärras.
Och det finns frågetecken. I Malmö har många tunga äldre heroinmissbrukare som tidigare sålde sig slutat med droger och prostitution. Men antalet heroinister sjunker inte.
- Man undrar var gruppen unga, prostituerade heroinmissbrukare finns. Det har vi ingen direkt kunskap om.

Ja när verksamheter går under jorden så blir det helt klart svårare att nå de som ev. behöver hjälp. Sexköpare vågar heller inte anmäla misstankar om sexuell människohandel.

Media har ett stort fokus på morden i Ipswich. Men dessa mord bevakas på sedvanligt sensationsjournalistiskt sätt. Johan Croneman skrev idag i sin TVkrönikan på DN Kultursidor: ”Ipswichmorden handlar väldigt lite om vanligt vardagsliv, fem prostituerade, med seriösa drogproblem, har brutalt drabbats – här finns många intressanta, obehagliga, svåra sanningar att ta itu med för hårt arbetande journalister.”

Dessa mord kunde lika gärna ha ägt rum här i Sverige, förutsättningarna är gynnsamma tack vare våra politiker.

Den nya regeringens politik i frågor om prostitution och människohandel fick vi en försmak av när den moderate riksdagsledamoten Hillevi Engström (juistitieutskottet) berättade i radion den 20/11 att regeringspartierna i riksdagen nu vill utvärdera sexköpslagen. Redan innan resultatet av en utvärdering så klargjorde hon att alla är överens om att det inte ska bli lagligt att köpa sex. Hon sa att översynen kan den leda till att straffen blir hårdare och att man också ska försöka komma åt pengarna som omsätts.
– Man ska titta på att kunna gå in med tvångsmedel, att kunna ta saker i beslag om man köpt något via de här pengarna, att låta skattemyndigheten granska de här inkomsterna. Läs mer i mitt inlägg: Skrämmande politik om prostitution

Den 11/12 ställer Cecilia Wigström i Göteborg (fp) i riksdagen en fråga till justitieminister Beatrice Ask (m) – Avser justitieministern att ta något initiativ för att införa brottet grovt sexköp för den som köper sexuella tjänster av en person som utsatts för människohandel? I inledningstexten så skriver hon bla:

En åtgärd som kan behövas i kampen mot människohandeln är att skärpa sexköpslagen och införa brottet grovt köp av sexuella tjänster för den som köpt sex av en person som är offer för människohandel. Dels skulle detta visa på allvaret med att utnyttja en särskilt utsatt person och att genom sexköpet medverka till den grova brottslighet som människohandeln utgör. Dels skulle brottet bli häktningsgrundande om fängelse på ett år ingår i straffskalan. Åklagare som arbetar mot människohandel menar att en sådan förändring skulle vara värdefull.

Idag kom Beatrice Asks skriftliga svar och jag anser att det är så pass viktigt så jag publicerar det i sin helhet:

Cecilia Wigström har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att införa brottet grovt sexköp för den som köper sexuella tjänster av en person som utsatts för människohandel.

Människohandel för sexuella ändamål är ett komplext problem och arbetet med att förebygga och bekämpa denna grova, ofta välorganiserade och cyniska brottslighet är en angelägen och viktig fråga för regeringen. Den s.k. sexköpslagen, som i samband med sexualbrottsreformen år 2005 ersattes av en ny straffbestämmelse i 6 kap. brottsbalken – köp av sexuell tjänst – är en viktig del i det arbetet. Bestämmelsen utvidgades 2005 till att omfatta, förutom den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, även den som nyttjar en tillfällig sexuell förbindelse som någon annan betalar. Jag har för avsikt att initiera en uppföljning av tillämpningen av den nya sexualbrottslagstiftningen för att utröna om denna är ändamålsenlig och tillräcklig. I anslutning därtill kan förändringar i t.ex. straffskalorna komma att övervägas.

Om en sexköpare utnyttjar en prostituerad som har tvingats till prostitution av en människohandlare, kan med dagens lagstiftning ansvar för mycket allvarliga sexualbrott såsom våldtäkt eller sexuellt tvång aktualiseras under vissa förutsättningar.

För att effektivt kunna motverka och bekämpa prostitution och människohandel är det viktigt med ett brett angreppssätt. Straffrättslig lagstiftning är ett viktigt verktyg men det krävs mer. Regeringen avser därför att presentera en nationell handlingsplan för det fortsatta arbetet med att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Låter definitivt som regeringen redan har bestämt sig och att man har för avsikt att höja straffskalorna. Med den attityden så är ju en utvärdering av sexköpslagen totalt värdelös. Det kvittar ju vad en sådan utvärdering skulle visa eller hur många prostituerade kvinnor som mördas eller utsätts för risker.

En journalist på Aftonbladet tog kontakt med mig idag och för första gången sa jag ja till att medverka till en intervju. Han var intresserad av att veta om jag var rädd och vilka risker det fanns med mitt jobb som eskort. Resultatet kan man se som ett inslag på Aftonbladets TV kanal TV7.

Reportern inleder med orden att misshandel, våldtäkter och övergrepp är en del av vår vardag och att övergreppen sällan anmäls. Lyckligtvis är det inte en del av vår vardag men riskerna finns där.

Det tog med att jag menar att sexköpslagen ökat våra risker och att vårt bästa vapen är vår egen intuition.

Sen var det lite märkligt att de får mig att låta som en man i rösten, men reportern höll sitt löfte och förvrängde rösten till oigenkännlighet samt tog med mitt uttalande om att dagens lagstiftning har ökat våra risker. Den aspekten har inte kommit med frams tills nu i medias bevakning av Ispitwch morden. Inslaget jag är med i heter: ”Isabella: Det kunde hänt här. De prostituerades nätverk skyddar mot galningar.” Jag kanske ska tillägga att intervjun skedde via telefon och att de filmat någon annans stövlar.

---

Andra bloggar om: politik, prostitution, Beatrice Ask, Ipswich, media, sexköpslagen, människohandel, trafficking, torskar Pingat på intressant.se

 

Skärpning ECPAT

ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism. ECPAT är mycket kritiska mot svenska myndigheter och kräver krafttag från det svenska samhället när det gäller problemet med barnsexturism berättade EKOT i SR igår:

- På ECPAT Sverige tycker man att det är regeringens ansvar att ta tag i frågan och föra upp den på dagordningen.
- ECPAT kräver mer information om ämnet barnsexturism till alla berörda. Man vill också se mer utbildning och resurser, bland annat när det gäller polis, åklagare och myndigheter.
- Organisationen kritiserar bland annat utrikesdepartementet för att inte ha med ämnet på sin aspirantutbildning.
- Man anser också från Ecpats sida att statliga företag som flygbolaget SAS bör göra mer för att informera sina resenärer, och man pekar på att andra flygbolag i större utsträckning fokuserar på just information om barnsexhandel.

Jag själv efterlyser krafttag och ett effektivare arbetssätt från ECPATs sida när det gäller sexuell människohandel.
Idag kan man läsa i GP om ett av Göteborgs största trafficking mål:
En man som bor i porten bredvid en av de aktuella hyresrätterna säger:
- Det har handlat om väldigt många olika tjejer. De har sett ut att vara i tonåren, och kommit och gått under flera år.

Som jag tidigare berättat så är ECPAT mycket rädda om sitt goda rykte och vill absolut inte att jag t.ex. länkar till ECPAT Hotline där vem som helst anonymt kan anmäla misstänkt trafficking, barnpornografi och barnsexturism via ett formulär på Internet.

Trots att man på denna blogg kan hitta oerhört mycket värdefull information om sexuell människohandel så anses den här bloggen tillhöra de tveksamma sidorna som ECPAT inte vill bli förknippade med, inte ens genom en liten länk. Tänk om någon skulle få för sig att de stöder eller samarbetar med en hora om jag länkar till dem.

De har också klart uttalat att de absolut inte vill att webbplatser där eskorter annonserar och sexköpare samlas ska länka till dem. Sveriges största annonsplats för eskorter länkar därför inte längre till dem. På denna webbplats finns ett diskussionsforum där sexköpare brukar tipsa varandra inför olika resor utomlands. Ett bättre ställe att annonsera och föra ut sitt budskap för att motverka barnsexturism har jag svårt att hitta. Men ECPAT föredrar att kritisera andra och kräva att SAS ska upplysa sina resenärer om problemet än att de själva agerar. Det är häpnadsväckande att en organisation som säger sig arbeta emot trafficking inte vill att webbplaster som besöks av många sexköpare ska länka till deras Hotline!

På sin hemsida skriver ECPAT att i deras arbete mot trafficking så vill de sätta fokus på köparna som skapar efterfrågan. De vill driva ett påverkansarbete gentemot politiker, beslutsfattare och nyckelaktörer som kan försvåra trafficking-verksamheten. De vill driva kampanjer och sprida information osv. Men tyvärr är ECPAT mer rädda om sitt goda rykte än vad de är måna om att nå ut till sin målgrupp, sexköparna.

Det är ett mycket bra exempel på hur horstigmat fungerar i samhället och på hur horstigmat gör att myndigheter och organisationer inte vågar samarbeta
med oss i branschen även om våra mål är detsamma.

---

Andra bloggar om: barnsexhandel, barnpornografi, barnsexturism, trafficking, människohandel, politik, ecpat, prostitution, horstigma Pingat på intressant.se

 

Mänskliga rättigheter

Idag är det dagen för mänskliga rättigheter och jag tänker på att vi som säljer sex tyvärr inte har dessa så självklara rättigheter i en demokrati.

Vi är en grupp som diskrimineras och medvetet tystas ner i dagens samhälle.
Vi kan inte välja att arbeta med att sälja sex, eller ha det som en hobbyverksamhet vid sidan om ett vanligt jobb.
Vi kan inte leva tillsammans med en partner.
Vi har inte samma rättigheter som alla andra till säkra och bra arbetsförhållanden.
Vi kan inte ansluta oss till fackföreningar.
Vi kan inte delta i debatten om våra villkor på samma premisser som andra.

Men framför allt idag så tänker jag på alla som är utsatta för sexuell människohandel. Att bli satt i slaveri och utnyttjad sexuellt är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna och ingen bör blunda för det faktum att detta sker, här och nu i Sverige. Offrena för sexuell människohandel finns mitt framför ögonen på alla! I en av Sveriges mest omfattande utredningar om människohandel förekom det att 16 telefon nummer visade på Sveriges största annonseringsplats för eskorter på Internet.

En negativ konsekvens av sexköpslagen är att om sexköpare misstänker något, om än bara så lite, så vågar de inte anmäla sina misstankar till polisen, de begår ett brott genom att bara ha för avsikt att köpa en sexuell tjänst.

Det behövs information som kan hjälpa oss att identifiera människohandel, tecken som man bör vara observant på som vanlig medborgare, sexköpare eller säljare, polis, socialarbetare eller sjukvårdspersonal.

Det behövs samarbete, praktisk handling, kreativa idéer och att horstigmat motarbetas så att myndigheter och organisationer kan samarbeta med oss i branschen utan att fördömas för det.

Jag är övertygad om att en avkriminalisering av den frivilliga prostitutionen och bättre arbetsvillkor för sexsäljare kan bidra till en mer positiv utveckling. I det dolda gynnas kriminella organisationer och vi vill helst slippa dem.

Andra bloggar om: eskort, sexköpslagen, mänskliga rättigheter, människohandel, trafficking, prostitution, politik Pingat på intressant.se