Jag hade inte sett honom på nästan ett år. Jag hade känt sig mycket attraherad av honom, och han av mig, mer än på det rent sexuella planet och därför hade jag inte vågat möta honom. Bränt barn skyr elden ibland. Han visste inte hur han skulle ta kontakt med mig på rätt sätt utan att missförstås. Attraktionen oss emellan hade märkts redan vid första mötet, vid det andra hade han visat så tydligt sin ömhet för mig. Vid det tredje så drog jag en gräns, en gräns för att markera att detta bara var en slags affärsuppgörelse. Och sedan hade jag gjort mig lite otillgänglig, fram tills då förra senhösten.

labella.jpgVarje gång jag onanerade så dök han upp i mina tankar. Hans blick på mig, hans kropp, det charmiga leendet, den sexiga rösten, tryggheten i hans famn, den enorma åtrån jag kände för honom, hans varma händer smekandes min kropp. Manligheten personifierad, min jägare och älskare!

Och förra hösten var svår. En jobbig erfarenhet hade lärt mig att jag alltid måste lita på min intuition. På senhösten hade allt börjat stabilisera sig i min tillvaro och lusten var stor trots höstmörkret. Vem vill jag älska med? Jo jag vill ha honom! Jag tog kontakt…

…. möttes av hans röst, hans glädje och bekräftelse på att jag var saknad. Det jag känt oss emellan var sant. Vi båda kände oss nästan nyförälskade innan vi ens på nytt hade träffats. Inför mötet kom gömda känslor fram hos oss båda och denna sexuella dragningskraft som finns oss emellan gjorde sig starkt påmind. Jag fantiserade om att han helt plötsligt bara ringde på dörren och tog mig rätt upp och ner i hallen.

Jag nästan bad om att han skulle komma spontant och hälsa på direkt och NU, hela underlivet liksom skrek efter honom, jag blev varm och blöt, brunstig som ett djur. Att man kan bli så kåt av att bara tänka på en man. Känslan är en slags urkraft inom mig. Känns som man är en magnet och att man bara är hel med honom inom sig! Som man var en pusselbit som passa perfekt ihop med en annan. Hans härliga kuk i mig, det är bara så det ska vara.

Mötet oss emellan, ja hur ska jag beskriva det i ord. Hur stark åtrån var! Hur varm jag var i varenda cell i min kropp! Hur vacker han var! En lång eller kanske kort stund av lycka… men absolut helt oförglömligt! Och mycket mycket saknad!

När kommer jag uppleva detta igen?