ondcirkel.jpgHar kommit in i svacka när det gäller min egen lust att jobba som eskort. Under början av hösten så har jag inte mått så bra pga personliga saker i mitt liv… Och då har jag inte så mycket lust att jobba, det är knappt jag har tid och lust att boka in stammisarna.

Barnen har bott mycket hos mig och har varit hemma en del pga sjukdom, så jag har inte ens kunnat jobba de dagar jag har haft lust till vilket känns lite frustrerande.

Det är lätt att jag hamnar i en ond cirkel… ingen lust – inga pengar – ekonomisk stor oro – ingen lust!

Men jag är stenhård med min egen regel att BARA jobba när jag har lust och inte annars. Min jobb telefon har inte varit online på veckor, det är en Skype telefon. Känns bara trist att säga nej och stammisarna har mitt mobilnummer. Så vill jag jobba så finns där massor av kunder.

Men är jag nog lite nere nu och är jag det så kanske jag behöver vara det. Jag vet själv varför och är säker på att det släpper snart. Tiden läker alla sår eller mer… de gör såren till ärr som inte smärtar lika mycket.

murder.jpgEn händelse för ett år sedan spökar bokstavligt talat! Vågar inte närma mig dessa obehagliga känslor, de är inte mina – men de kommer till mig! Ber om att få vara ifred, talar om att jag vet och känner empati! Kanske min empati är större än min önskan om att få slippa uppleva mediala konstiga saker. Detta är så nytt för mig och därför svårt att hantera. Skriver av mig om detta i min berättelse – En hemsk och sann medial historia. Låter som man är knäpp om man pratar med folk om detta, har ju själv varit en stor skeptiker till sådana här saker… ända tills jag själv upplevde det och då blev bevisen för att en andra sida verkligen existerar alltför påtaglig!

Från kollegor och sexköparna får jag ingen direkt positiv respons om min vilja att försöka göra något åt människohandeln. De som jobbar med människohandeln idag är dock mycket positiva till mitt initiativ. Jag förstår eskorterna, vi jobbar i en utsatt bransch, många vill bara sköta sig själva och inte riskera sin integritet mer än vad de redan gör. Sexköparna blir tveksamma då de är väl medvetna om att de begår en kriminell handling, nämner man ordet polis och speciellt samarbete med polisen så drar de fort. Fixar jag att göra något ensam? Om det bara blir jag som står där själv med viljan att göra något!

whisper_from_autumn.jpg Jag hoppas lusten snart ska komma tillbaks, för jag gillar jobbet och träffa nya människor. Jag älskar ju att älska och njuta. Men så fort jag väcker den sexuella lusten till liv så kommer det inte lust att älska med någon kund. Jag börjar tänka då männen i mitt liv! Männen som rör mitt hjärta på något sätt, mannen som stulit det och han som så gärna vill!

Jag fixar inte riktigt att bli känslomässigt involverad i en man eller i män och samtidigt klara av att jobba som eskort! Då har jag bara lust att älska med dem eller möjligtvis ett par favoritkunder. Det finns speciellt en stammis som kanske inte direkt visat ett intresse för mig så men jag tycker bara så himla mycket om honom!

embrace.jpgSitter här nu och längtar efter X som nästan ringer varje dag och vill ha mig! Men han kan inte få mig så länge han är sambo, så är det bara! Om han ändå varit singel… Jag kan ju se den stora potentialen i vad ett förhållande med honom skulle innebära. Jag var på väg att bli förälskad i honom men satte stopp för det själv. Det är så synd att han inte är singel och ärligt så vet jag inte om han blir det snart heller. Känner mig lite ledsen och ensam, skulle ha behövt en kramare här nu! En man som var fri och som kunde och ville bry sig! Skulle ha behövt X som en fri man här och nu!

Den passionerade kärleken… ja mötet med honom igen fick mig ju att darra i hela kroppen! Total tystnad från honom sen vi skildes, bara ett sms dagen efter att han inte kunde träffa mig igen på kvällen. Det var en idé han fick då vi älskade. Jag förstår inte varför han inte är min älskare, jag har tvingats acceptera det. Jag begriper inte varför han inte vill, vågar eller kan bejaka känslorna oss emellan.

Jag vet ju att det inte bara kan vara kåtslag, det han och jag upplever ter sig mer som en varm passionerad kärlek, den helt självklara känslan som mycket sällan uppstår mellan två människor. Bara kåtslag vet jag ju så väl hur det tar sig i uttryck. Sörjer därför att vi inte har en relation, det är sorgligt och jag kan inget göra mer än att glädja mig åt minnena jag har av våra möten.

roseline.jpg