del3.jpgJag vaknade upp med ett ryck i soffan, det var mörkt ute och det hade blivit kväll. Den omtumlade dagen hade tagit ut sin rätt. Hopkrupen under ett varmt täcke hade jag somnat i soffan. Det kändes bättre nu och jag var mest nyfiken på varför polisen ville förhöra mig, vad handla det hela om egentligen och varför kom jag inte ihåg? Tidigare på dagen hos polisen så hade jag i stort sett bara kommit ihåg mitt första samtal med honom.

18 gånger hade denna mannen ringt mig under några veckor, 18 gånger!!! I mailen, som polisen hade, stod det skrivet om ett möte. Vem var han? Hade vi träffats och om, varför kom jag då inte ihåg honom mer?

Jag tog en cigarett och försökte koncentrera mig. Jag kom ihåg hur hans röst lät, vad jag tänkte om honom. Mina första tankar om honom, mindes jag tydligt: Stackars hans fru! Den mannen saknar ju helt förmåga att lyssna. Affärsman, artig, envis, ville ge ett ärligt intryck … men det var något som fick mig att reagera. Jag ville inte träffa honom, inom mig så pingla en varningsklocka hela tiden… Han ville hela tiden ge mig ett intryck om att han var att lita på!

skogsguden.jpgHan hade initialt föreslagit att vi skulle ses ute i skogen, det kom jag ihåg. Var det därför jag blev misstänksam? Nej, det visa sig ju snabbt att han var mycket rädd för att bli upptäckt. En förstagångskund, hade jag tänkt… och den här ja, han verka ju lite paranoid. Han hade inte ringt anonymt eller använt ett falskt namn. Pratade inte skånska… kom ihåg dialekten nu.

I ett av mailen hade det stått att vi skulle träffas ett visst datum, gjorde vi det? Polisen var mycket intresserad av att veta detta. Men jag kom inte ihåg. Jag reste mig upp och satte mig vid datorn. Hans mail borde jag ju ha kvar. Läste igenom mailkonversationen och ja, den var som så många andra. En trevlig kundförfrågan och hmm men vänta nu … jag hade tydligen skickat ett mail till honom, ett mail polisen inte hade. I det stod det att jag hade fått förhinder och att jag hade avbokat den där planerade träffen. Jag drog en lättnandes suck! Jag hade aldrig träffat karln!

spirit.jpgNyfiken var jag dock. Vad var det med den här mannen och vad var han misstänkt för? Sökte på hans namn på Eniro. Kom samtidigt på att jag gjort det förut. Så jag hade kollat upp honom… ja inte konstigt eftersom varningsklockor hade pinglat i örat på mig. Sökte på hans namn på Internet och inget kom upp. Hmmm! På ren impuls så sökte jag sen även på hans frus namn, på Eniro hade hon stått på samma adress. Och nu fick jag upp massor, hela skärmen fylldes av hittar. Hennes namn dök upp överallt, det fanns massor med artiklar skrivna om denna kvinna. Jag gick in på Sydsvenskan för att läsa där först…

Jag stirra på skärmen, rubriken sa allt!
På en sekund var det som om luften blev supertunn och jag kunde knappt andas! Och nu förstod jag, allt fick ett samband. Mina ögon fylldes med tårar av empati!

Läs fortsättningen i del 4