del4historia.jpgInte konstigt att polisen vände upp och ner på den här mannens liv. Att de spåra upp vem jag var och hämta in mig på förhör. Rubrikerna på skärmen tala sitt tydliga språk! Mitt hjärta banka på och även om man enligt alla artiklarna inte säkert visste, så visste jag inom mig vad som hänt.

Tårarna steg i mina ögon och en enorm empati med denna kvinnan sköljde över mig som en våg av sorg. Stora krokodiltårar bara rann och jag förstod också hur viktigt det var att jag försökte komma ihåg mer om honom. Det var som om jag hade förträngt allt om den här mannen.
.
Det var märkligt för min kontakt med honom hade ju varit rätt så nyligen. Mitt minne brukar vara mycket bra och jag kan komma ihåg detaljer långt tillbaks i tiden. Men inte nu, det var som borta allting! Varför?

sokning.jpgJag läste allt som stod skrivet om kvinnan och för mig var det helt solklart vad som hänt. Förstod att jag själv hade haft en skyddsängel som varnat mig när han tog kontakt med mig. Konstigt att det första jag hade kommit ihåg om mannen var min tanke: Stackars hans fru!

Försökte sen lugna ner mig själv, åt lite och kämpa med att få ner den starka ångesten jag kände. Tog en tablett och tänkte jag måste sova… Jag var helt psykisk utmattad. Kände mig liten och sårbar och det var skönt när medicinen tog bort den värsta andnöden, hjärtklappningen och jag kröp ner under täcket och somna direkt.

Som vanligt hade jag vaknat helt plötsligt vid fyra tiden på morgonen. Alltid mitt i natten och mitt i en otäck mardröm. Förträngde drömmen direkt som ville göra sig påmind, jag ville inte komma ihåg. Drömmen var för otäck, sjuk och konstig! Jag var helt stel i hela kroppen som om jag var totalt skräckslagen. Jag kände mig skräckslagen.

ghost.jpg

Dessa konstiga drömmar hade jag haft nu i flera veckor. Det tog alltid en lång stund att samla ihop sig och skaka av sig alla otäcka hemska känslor som dessa konstiga drömmar förde med sig. Det var inga verkliga drömmar, handla aldrig om något jag varit med, de var som konstifa, otäcka känslor i bilder.

Det senaste dygnet händelser kändes som om jag helt ofrivilligt hade kastas rakt in en bok, in i en polisroman om ett otäckt mord. Det kändes fortfarande mycket overkligt. Det är spännande att läsa om sådana saker men inte ett dugg kul att helt plötsligt vara mitt uppe i en själv.

Gick upp och tog en lång varm dusch, kändes som jag spola av mig allt obehag från drömmen. Lite frukost och sen börja hjärnan och jag själv känna mig normal igen. Inatt var det ju faktiskt inte så konstigt att jag drömt en mardröm. Det var fortfarande mörkt ute så jag tände några ljus för den mördade kvinnans skull. Det var så sorgligt. Försökte slappna av så gott jag kunde och lät mina tankar löpa fritt. Försökte minnas mer om mannen som hade ringt o ringt. Vad hade han mer sagt?

Sakta men säkert kom minnet tillbaka. Kunde höra hans röst, hur den lät i telefonen. Kom ihåg alla frågor, hans envishet med att få träffa mig. Hur han på olika sätt hela tiden ville ge mig ett intryck att han var pålitlig. Hur han ville planera allt i detalj, alla frågor han ställde. Alltid lika artig och trevlig, men alltid så pinglade den där varningsklockan inom mig.

När kontorstiden började så ringde jag den kvinnliga kriminalkommisarien och berätta att jag nu visste vad han var misstänkt för och att jag hade kommit ihåg mer. Hon ville veta allt, in i minsta detalj och för mig var det självklart att berätta. Vi bestämde att vi skulle träffas igen om ett par dagar, jag kanske skulle komma på mer om honom fram tills dess.

mardrom.jpgOch minnet vände åter. Det var en jobbig process att försöka gräva fram allt jag hade förträngt. Den stora frågan var om jag trots allt hade träffat honom. Jag återvände i minnet och kom ihåg hur han ville att vi skulle ses i skogen, på en ödslig plats och hur jag tolkat det som att han var extremt rädd att bli upptäckt.

Jag hade föreslagit ett billigt men enkelt hotell i Helsingborg. Kom ihåg alla frågor om hotellet. När var folk i rörelse där? Spana polisen utanför? Var kan jag ställa bilen så ingen ser den? Ja han tedde sig nästan som om han var paranoid.

Han fick svar från mig… om hur receptionen var obemannad största delen av dygnet och om hur man kunde betala via Internet. Han kunde vara lugn, det förekom inga konferenser där och det var sällan man överhuvudtaget såg en annan människa på detta hotell.

Helt plötsligt dök ett nytt minne upp. Han hade ju velat att jag skulle betala med mitt kreditkort för rummet så att det inte skulle kunna synas i hans kontoutdrag att han varit där. Kom ihåg alla diskussioner vi haft om detta. Hur jag tvärt sa nej och hur han på olika sätt försökte skapa förtroende för sig kring detta. Jag kanske skulle kolla? Tanken kom som en impuls från ingenstans och snabbt gick jag in på min Internetbank och kolla.

Såg i mitt kontoutdrag att jag faktiskt betalat för ett rum på det där hotellet. Dessutom strax före samma datum som polisen hade haft det sista telefonsamtalet från honom till mig registrerat!!!

Läs fortsättningen i del 5