petra.jpg
Petra Östergren
Foto: N. Boström

Petra Östergrens nya bok Porr, horor och feminister recenserades igår på Aftonbladets kultursidor av Ann Charlotte Alstadt i artikeln: Får en hora vara nöjd. I recensionen skriver hon om sin egen tro och slutsats, hororna ska offras på jämställdhetens altare.

I gårdagens Aftonblad kunde man dessutom läsa en mycket fördomsfull krönika av Lena Sundström – Sex är inte ett vanligt arbete Enligt Lena så är prostitution att den ena köper sex och den andre säljer sin rätt att välja. Hon tror att alla prostituerade är pengakåta kvinnor som inte kan säga nej och sätta gränser.

Det är djupt beklagligt att ingen av debattörna på prostitutionsmotståndar sidan hitintills hörsammat Petras uppmaning i Expressens i förra veckan.

“Det jag efterlyser är ett nytt slags politiskt samtal om sex. Ett samtal som är mindre styrt av känslor och mer styrt av kunskap och respekt för sexuell olikhet. Ett samtal som utgår från etiska principer snarare än fördomar och kulturella tankemönster om sex. Ett som är intellektuellt hederligt och vågar solidariserar sig med män som för närvarande råkar anses perversa eller kvinnor som anses fallna.”

roseline.jpg

I recensionen på Aftonbladet skriver Alstadt att hon känner sympati med Petra Östergrens projekt där Petra via studier och intervjuer undersöker argumenten mot prostitution/porr och samtidigt analyserar dess kulturella ursprung.

Men i slutet så framför hon sig egen åsikt och tro om prostitutionen: ”Att Sverige är så pass jämställt, i jämförelse med andra länder, tror jag hänger samman med vår restriktiva syn på sexhandel.” Och sedan kommer slutsatsen:

Eftersom hela samhället förlorar på handeln så bör verksamheten inte underlättas vare sig via F-skattesedel eller lag. Det kanske finns några tusen prostituerade i Sverige, som då offras på jämställdhetens altare. Det är ingen dramatisk ståndpunkt och behöver inte betyda stigmatisering. Många yrkesgrupper har försvunnit tack vare moderniseringen av samhället. Vi har varken några sumprunkare eller mjölkdejor kvar längre, dess potentiella utövare jobbar med annat. Så frågan är vilken utopi vi ska satsa på – att fittan blir en tumme eller att arbetarklassens kvinnor också får ett stimulerande välbetalt yrkesliv.

jamstalldhet.jpgDet jag inte kan förstå är att så många tror att man kan uppnå ett jämställt samhälle genom att ta bort prostitutionen. Var finns argumenten för detta?

Precis som Petra Östergren så hittar jag inga hållbara argument.

I Petra Östergrens bok finns i alla fall svaret på varför prostitutionsmotståndarna tror att det är så här.

”Sex som tidigare uppfattades som en religiös synd och senare som en psykisk avvikelse anses nu vara ett ideologiskt brott. Med hjälp av jämställdhetsideologi kan oönskade sexuella beteenden fördömas, kontrolleras och bestraffas utan att de väcker uppmärksamhet och protester bland människor som vanligtvis tar parti för utsatta grupper.”

Ibland så undrar jag om det inte kan vara så att prostitutionsmotståndarna är frigida kärringar allihop som tyvärr inte lyckats slå sig fria från de kvinnoförtryckande bojorna. De sitter så fast i dem. De har inte kommit så långt i sin egen personliga utveckling så att de inser att deras egen personliga och mycket privata sexualitet är förtryckt. Och eftersom de inte vågar bejaka den så vågar de heller erkänna eller ta till sig sanningen om att jag kan njuta av mitt jobb. Därmed så måste all prostitution ske av tvång och män som köper sexuella tjänster måste ju därför ses som mäns våld mot kvinnor. Eller utgår de från ett förakt för männen i början av sin logik?

Argumentet att den stora skillnaden är jag tar betalt håller inte då så många faktiskt har ett jobb som man trivs och njuter av och som man dessutom tar betalt för! Inte heller att sex är en kärlekshandling och därmed helig. Det kan vara lika kärleksfullt för en kvinna att mannen tar fram dammsugaren på eget initiativ som att han vill ha sex med henne.

Och när jag ser feminister driva en prostitutionspolicy i jämställdhetens namn där man i själva verket både förtrycker den kvinnliga sexualiteten och en grupp redan utsatta kvinnor, så ser jag rött Ann Charlotte Alstadt. Aldrig i livet att du får offra mig och min frigjorda sexuella läggning på jämställdhetens altare!

roseline.jpg

lena_sundstrom.jpgAftonbladets kolumnist Lena Sundström skriver i sin krönika att sex inte är ett vanligt arbete Klart det inte är, men det är inte det arbetet hon skildrar heller. Eskortjobbet är ett ovanligt, mytomspunnet och komplext arbete. Men tyvärr så bevisar Lena Sundström i sin krönika att hon har mycket få kunskaper om ämnet. Hon har dessutom en mycket föraktfull ton mot mig som arbetar i branschen. Tänk om hon skulle skriva lika hånfullt, generaliserande, felaktigt och fördomsfullt om ett annat jobb, vad hade hänt då? Men om oss kan hon käckt kläcka ur sig – För så är det ju!

Sex som går ut på att den ena parten vill ha sex medan den andra parten vill ha pengar. Den ena köper sex, och den andra säljer sin rätt att välja….. ”Du är inte klar, förrän jag är klar, och även om du vill gå, så har jag betalat dig för att ligga och knulla/krama/runka/suga/slicka på mig i ytterligare 45 minuter.”

daycare.jpgHon väljer medvetet att använda ett språk som förlöjligar mig och alla mina kollegor som genom Petra Östergren får våra röster hörda!

Hela hennes krönika känns som att hon för diskussionen på dagisnivå! Som den där elaka ungen som bara inte kan låta bli att destruktivt och elakt förstöra för andra bara för att det är så kul.

Jag klickar därför rätt snabbt vidare på Aftonbladet och hamnar i ett diskussionsforum där Lenas krönika diskuteras.

En läsare har reagerat och skickat in ett svar via mail till Lena Sundström och i forumet så publicerar han innehållet i mailet. Han reagerade starkast på exakt samma stycken som jag och skriver i sitt inlägg:

Rätten att säga ”Nej” är universell

Detta är falska argument och avspeglar inte verkligheten. Det är en myt att en prostituerad inte kan välja vem han/hon jobbar med. Och det är en myt att en påbörjad affär inte kan avslutas i förtid. Du far kort och gott med osanning när du beskriver sexköp på det viset.

Om man bortser ifrån de värsta formerna av prostitution, typ vidrigheter som human trafficking/ tvångsprostitution, så gäller att alla prostituerade väljer sina kunder. Om du läser Petra Östergren noggrannare så hade du sett att detta gäller till och med gatuprostituerade. ….

after.jpgSå nej, det du skriver är inte sant: även prostituerade har rätt att säga nej precis när som helst. I nödfall fall går pengarna tillbaka till kunden. Men enligt vad jag har fått veta så gäller att prostituerade tar betalt i förskott och om kunden inte uppför sig så är det ut på öronen som gäller… och pengarna ser han inte röken av…. Tvärt emot vad myten säger så hittar du inte en uppsjö av viljelösa våp som inte vågar eller kan säga ifrån. Det är först när människan hamnar i en grav beroendesituation eller under tvång som detta sätts helt ur spel….

Frågan är egentligen vem som är ”horan” enligt vulgärdefintionen av den som gör vad som helst för pengar: hon som väljer sina kunder, jobbar 40 timmar i månaden och drar in 20000+ på det… eller den 30-årige programmeraren som kollapsar efter att ha jobbat 16-timmars dagar 2 hela veckor i sträck – inklusive helger – trots att han var sjuk. (en kollega till mig gjorde så och blev utbränd). Vem av dem två var det egentligen som ”sålde sig själv”? Vem var det som var för lojal mot uppdragsgivaren? Vem var det som inte satte sin gräns och upprätthöll den?

Kanske är det snarare detta som är vårt problem idag och som gör oss så nojiga vad gäller sex: vi har aldrig riktigt funderat på vad våra gränser är. Vi lever i något slags grått luddigt moln med otydliga kanter. Vi vet inte exakt var det tar slut… därför håller vi oss nervöst i mitten och vågar inte röra oss mot kanterna. Kanske…

roseline.jpg


Andra bloggar om: , , , , , ,

Pingat på intressant.se