december 2006


omfamning.jpgBakgrund
Debatten mellan mig och Louise Eek startade i tidningen Arbetaren. Kajsa Ekis Ekman skrev den 22/11 artikeln – Med tungan förvandlad till verktyg

Jag svarade med en debattartikel som publicerades den 6/12 – Inte alltid traumatiskt att sälja sex.

Louise Eek svarade sedan på min artikel den 15/12 med sin debattartikel – Önskningar och retorik – inte fakta.

Arbetaren ville inte fortsätta debatten om prostitution, de tyckte att tre artiklar i ämnet kunde räcka för den här omgången.

Min replik till Louise Eek publicerade jag därför här på min blogg: Vad är det inom prostitutionen som traumatiserar kvinnor. Idag svarade Louise Eek på mitt inlägg och skrev följande:

Svar till Isabella Lunds:
”Vad är det inom prostitutionen som traumatiserar kvinnor?”
Det är svårt att hålla en debatt värd namnet – om det är personangrepp som sätter nivån och faktafel. Lund refererar till Östergren och Louise P:s blogg där jag har slutat läsa de neoliberala tramset som utpekar mig som galen, tokig etcetera för att jag bland annat tidigare har pratat om ”hyperkapitalismens yttersta konsekvens” där jag använder mig av exempelvis Bourdieu som teoretiker.

Lund envisas med att prata om, läs blanda in min “trasiga barndom” som hon påstår skedde för 20 år sedan, vänligt av Lund men det skedde faktiskt för 30 år sedan, men det är inte min barndom, exklusivt, jag debatterat om med Lund. Och jag tar inte upp Lunds beskrivna depression, (Lunds blogg), därför det vore ett övertramp enligt mitt sätt att se på saken. Jag hade accepterat om de ovan nämnda kvinnorna, tillsammans med Lund, hade fört en saklig debatt och kritiserat i sak med motargument av annat slag än ”jag tycker” och rena personangrepp.

eekbocker.jpgI min bok ”spelat liv” försökte jag att vara såväl kritisk såsom ärlig till de facto varför jag hamnade där jag gjorde, varför jag stannade kvar och hur jag slutligen tog mig ur ”branschen”. Där jag även kollade med nutida forskning och vad den visat i resultat, vilket i princip stämmer med min egen erfarenhet, där det naturligtvis finns grader i helvetet. Jag har dessutom alltid stått för vad jag gjort och är rätt trött på Er alla som säger att prostitution är OK iförda slokhattar, solglasögon, motljus och/eller fingerade namn. Vem stigmatiserar egentligen vem?

Det är mot den bakgrunden jag har tagit fighten i samhällsdebatten och försökt att slåss för att alla kvinnor med erfarenhet av prostitution ska ha en möjlighet att komma tillbaka till samhället den dagen de så önskar: inte på grund av utan trots att de har sina erfarenheter. Det är lite mer än vad Östergren, Louise P eller Lund har gjort för kvinnorna, mig veterligen.

Nej, inte enbart ett kritiskt granskande intellekt utan även ett självkritiskt är viktigt som jag ser det i denna fråga. Initialt var jag noga med att ifrågasätta mig själv – var det mitt eventuellt ”svaga” psyke som gjorde att jag tillät såväl andra som jag själv att utföra handlingar som jag inte ville? Lund anför vidare att sälja sexuella tjänster skulle relateras till hennes sexualitet:

”Jag tror att vi alla kan vara överens om att det inte är skadligt att ha sex med en främmande människa om bägge parterna är överens om att så ska ske. Sex är ett mänskligt och njutningsfullt behov som vi alla har. Varför skulle då sex mellan två vuxna människor helt plötsligt traumatisera kvinnan om det är mannen som betalar för att få ha sex med kvinnan?”
I Lund

striptease.jpgNär jag ”jobbade” som strippa hade detta inget med min sexualitet att göra, utan det var en affärsuppgörelse (mitt sexliv skötte jag privat) som inte kunde framstå som det verkligen var för då hade jag förlorat pengar, läs inte tjänat en enda krona. Detta hade heller inget med drogproblematik att göra – då jag har använt droger i mitt liv, mellan tid till annan, men aldrig tillåtit drogerna styra mig etcetera. När jag föreläser är jag noga med att framhålla att jag antagligen har en light-version av de övergrepp som är signifikant för kvinnor som säljer sexuella tjänster världen över enligt den lista över minsta gemensamma nämnare som bland annat
professor Sven-Axel Månssons och Ulla-Carin Hedins forskning visar.

Lunds påstående får mig att undra. Menar Lund att hon är nymfoman? Om så är fallet varför är det viktigt att få godkännande av ”oss andra” och varför är det viktigt med betalning i så fall? Vad händer med professionalismen när de egna känslorna inte bara involveras utan dessutom blir överordnade? Blir verkligen ”jobbet” bättre utfört i så fall?

Lund menar vidare att jag inte skulle acceptera hennes argument för att hon inte tycker som jag vilket inte alls stämmer: när det i själva verket handlar om faktafel i Lunds argumentering bland annat att det inte skulle finnas forskning vilket är helt fel. Denna typ av argument fungerar väl dessutom åt båda håll – Lund gillar inte det jag säger, vilket dessutom inte bara grundar sig på mina erfarenheter utan även på akademiska studier.

shameless.jpgAlla jag intervjuade i min senaste bok, ”Att köpa eller köpas – frihet och makt i sexindustrin”, tycker att det dem just gör ska vara lagligt: att onanera (runka, masturbera) och posera är gränsen för ett flertal, medan samlag är det för andra, ytterligare en annan grupp slickar arsle, skiter köparna i munnen eller omvänt, slår dem gula och blå: allt är naturligtvis efter tycke och smak. Lund får naturligtvis befinna sig vart hon vill på den skalan men att kräva att sexköpslagen ska upphävas för att hon ”vill det” är helt främmande för mig då vi lever i ett samhälle som bör ha en färdriktning som gynnar alla inte endast ett fåtal. Andra lagar och förordningar inskränker kanske livet för mig på andra sätt, lagar som jag kanske tycker är onödiga om jag bara ser det från mitt individperspektiv, där dessa lagar många gånger accepteras av den stora massan.

Louise Eek

starrad.jpg

Min replik till Louise Eek
sellsex.jpgJag beklagar att Louise Eek tog det som ett personangrepp att jag påpekade att våra erfarenheter av prostitution skiljer sig. Det var inte min mening. Jag ville påvisa att erfarenheter av prostitution skiljer sig ofta åt beroende på varför man börjar sälja sex, ens bakgrund, i vilken ålder man är i, samt i vilket skeende i livet man befinner sig i.

Våra erfarenheter är olika liksom vår syn på prostitution. Louise Eek menar t.ex. att all prostitution förr eller senare sker av tvång och jag delar inte denna uppfattning. Jag kan dessutom klargöra att jag inte är en nymfoman men att sälja sex ändå passar min sexualitet.

I mitt tidigare svar till Louise Eek refererade jag till Petra Östergrens nya bok Porr, horor och feminister. Petra Östergren tar där upp i sin maktanalys hur sexsäljares röster tystats genom åren, röster och vittnesmål som inte passar in i den rådande prostitutionspolicyn. Jag refererade inte till några personangrepp på Louise Eek som person. Jag har heller inte refererat till något som Louise Persson har skrivit i min artikel i Arbetaren eller i mitt svar på Eeks artikel här på min blogg.

sensuellablommor.jpgLouise Eek har funnit stöd i forskningsresultat kring sina erfarenheter av att sälja sex, forskning utförd av bl.a. Sven-Axel Månssons och Ulla-Carin Hedin. Förutom sina egna erfarenheter bygger hon framför allt sin argumentation på dessa forskningsresultat.

Om man ska acceptera viss forskning som bedrivits om prostitution, som sanningen om vad prostitution är, så måste man ta en titt på hur denna forskning bedrivits och granska den kritiskt. Detta har Petra Östergren gjort i sin bok och för mig var det skönt att få bevis på något jag länge hade anat. För många av oss som säljer sex och som mår bra av att göra detta har inte känt igen oss i den beskrivningen av prostitutionen som finns.

Den största orsaken är naturligtvis att vi inte har inkluderats i forskningen. Vi kommer inte heller i kontakt med sociala myndigheter eller polis som jobbar med prostitution, experter som man ofta ställer frågor till när man vill veta något om prostitution.

Våra erfarenheter har därför, fram tills idag, varit ganska så osynliga i debatten. Petra Östergrens bok har dock gett oss en röst, och även om jag själv inte är med i boken, så känner jag, liksom många av mina kollegor äntligen igen oss i de beskrivningar som görs av kvinnor som säljer sex. Detta är fakta Louise Eek och inte enbart ett tyckande.

Fakta är också att det finns många kvinnor som far illa inom prostitution och jag beklagar en andra gång att jag inte får svar på frågan vad det är inom prostitutionen som traumatiserar kvinnor. Jag önskar fortfarande lika lite som Eek att kvinnor ska bli traumatiserade av att sälja sex. Det är därför viktigt att man ställer frågor kring detta och att svaren har substans. Att bara svara prostitution duger inte. Jag vill veta vad det är inom prostitutionen som traumatiserar.

horstigma.jpgJag beundrar Louise Eek för att hon vågade träda fram och stå öppet för att hon jobbat som strippa och sålt sexuella tjänster. Naturligtvis behövs det fler som vågar ta det här steget, men de flesta av oss tar det inte då vi har nära och kära som vi månar om. Vi vet hur illa vi då kan behandlas av samhället. Priset som ens nära och kära och man själv får betala är för högt som samhällsklimatet är idag.

Fram tills den dagen då den kvinnliga sexualiteten är mer accepterad, den dagen då det är mer accepterat att en kvinna kan jobba med sex och tycka om det, får vi nog leva med att de flesta av oss är i behov av att skydda vår integritet.

Horstigmat förstärks dessutom av den rådande prostitutionspolicyn, förtrycket av den kvinnliga sexualiteten likaså. Att t.ex. inte kunna förstå, att kvinnor både med lust och glädje säljer sexuella tjänster och dessutom njuter av det, är detsamma som att säga att en kvinna inte kan njuta av sex med en främmande man och att det är fel att ha tillfälliga sexuella kontakter som kvinna. Om mannen betalar eller inte gör ingen skillnad, som människor fungerar vi på samma sätt i sängen ändå.

brothel_house.jpgVåld och tvång trivs utmärkt i det dolda och min motivation till en avkriminalisering av prostitution är framförallt att jag vill minska våra risker och öka vår säkerhet.

I DN kunde jag härom dagen läsa en artikel om hur gatuprostitutionen ökat. I artikeln berättades det om två kvinnor som gick två och två i arm, för att skydda varandra. Det stod: De har ingen hallick. Därför lämnas de oftast i fred av polisen.
Naturligtvis ska profitörer och utnyttjande inte tillåtas men nuvarande lagstiftning är inte rimlig. Bilden av de två kvinnorna som samarbetade och som man lämnade ifred nästan i någon slags nåd (för att de inte hade en hallick) är horribel. Varför ska de inte kunna, inom lagens gränser, få samarbeta så att deras säkerhet ökar?

Jag kan heller inte se att det finns några bra motiv till varför vi som säljer sex inte ska kunna rätt till en egen arbetslokal, utan att riskera att vräkas, eller varför vi inte ska kunna anlita hjälp av andra. Så länge ingen utnyttjar någon annan så borde sådana här saker inte klassas som koppleri och vara kriminellt.

Jag kan heller inte finna några motiv till varför det skulle vara kriminellt att köpa en sexuell tjänst. Så länge det handlar om en uppgörelse mellan vuxna människor som av fri vilja valt att sälja respektive köpa sexuella tjänster finns det ingen anledning till att kriminalisera det dem gör. Det handlar ytterst om att man ska har rätt att fritt göra vad man vill med sin egen kropp. Sex i sig är ingen skadlig aktivitet, snarare en hälsosam sådan. Om sexköp faller inom ramen av tvång eller handlar om minderåriga så har vi redan andra lagar som täcker detta.

Problematiken med utsatta människor som säljer sex för att finansiera sitt missbruk handlar om missbruk, inte om prostitution. Droger och ett självdestruktivt beteende skadar, inte sexuella frivilliga handlingar. Sexuell människohandel handlar om fattigdom i andra länder, tvång och slaveri och ska bekämpas men inte blandas ihop med frivillig prostitution.

loving.jpgI ett jämställt samhälle har alla rätt att fritt bestämma över sina egna liv och sina kroppar så länge man inte skadar någon annan. I ett jämställt samhälle är den kvinnliga sexualiteten lika accepterad som en mans.

Där har vi som säljer sex samma mänskliga rättigheter som alla andra och kan erbjuda våra sexuella tjänster under trygga arbetsförhållanden. Det är värt att kämpa för!

Vill avslutningsvis önska alla min läsare

Ett Riktigt Gott Nytt År!

Isabella Lund



Andra bloggar om: , , , , , , ,
   Pingat på intressant.se

pompeji.jpg

Bilderna i detta inlägget kommer från det antika Rom och väggmålningar på Pompejis bordeller. Sådana här ”vägskyltar” fanns överallt i staden och de visade vägen till närmaste bordell. Man skulle gå dit kuken peka!

Jag har börjat bli lite nyfiken på hur sexsäljare i andra länder har det. Närmast till hands för mig ligger ju Danmark och jag har alltid undrat lite hur det är att jobba på en bordell där.

Hur har sexsäljarna det i Danmark egentligen? Jag vet t.ex. att sexsäljarna på bordellerna omnämns som gudinnor, jag gillar det ordet, sexgudinna är inte så dumt att vara. 😉

Fick ett tips om en kollega i Danmark som också bloggar och jag hittade på så sätt den mycket intressanta bloggen – En luders dagbog.

Och när jag börja läsa vad min danska kollega skrev insåg jag snabbt att det är många frågor som förenar sexsäljarna i både Sverige och Danmark, trots att vi jobbar under olika villkor.
.

luderdagbog.jpgLuder jobbar på 4 olika bordeller eller ”klinikker” som det också kallas i Danmark. Men det fungerar inte riktigt på det sätt som jag trodde att det gör. Bordellerna hon jobbar på är i princip hennes arbetslokal där hon tar emot sina kunder. En lokal som hon hyr enligt ett fast schema, ofta av en fd. sexsäljare. Hon är alltså inte anställd.
.

pompeji14.jpgHon jobbar helt självständigt och är så gott som alltid ensam då hon jobbar. Hon sköter själv all marknadsföring och bokningar för sina kunder. Oftast är hon helt uppbokad de dagarna hon jobbar och det är sällan hon har möjlighet att ta emot spontana besök på bordellen. De flesta sexsäljarna brukar vanligtvis ha en ”telefondame” som hjälp på bordellen. Hon fungerar både som ett beskydd, städerska, bokningshjälp och hämtare av kunder.
.

I Köpenhamn och andra större städer arbetar ofta flera sexsäljare samtidigt på bordellerna. Där finns ett väntrum för kunder och om kunden inte har bokat någon i förväg så kan han där på plats få träffa de tjejer som för dagen jobbar och är lediga. Men Luder skulle aldrig kunna tänka sig att jobba på det sättet. Utanför Köpenhamn är det också mer vanligt att det bara är en kvinna åt gången som jobbar på bordellerna.
.

Jag bad Luder berätta lite om sitt jobb och här kommer hennes berättelse…
.
pompeji11.jpg
.
Jeg har lovet at fortælle lidt om hvordan det er at arbejde på klinik her i Danmark. Jeg arbejder på 4 forskellige bordeller…eller klinikker som de også kaldes. Jeg ved der findes klinikker hvor flere piger arbejder samtidig, men det ville jeg ikke bryde mig om.

pompeji8.jpgDen ene klinik ligger i provinsen og de 3 andre i København. Bordellet i provinsen er et lille byhus. Man går ind i en entree hvor der forenden af entreen er en stol og et gardin man kan rulle for. På den måde kan gæst
nr. 2 se, at der allerede sidder en ventende gæst…uden at de to mænd kan se hinanden.

Når jeg er klar inviterer jeg gæsten ind i ”bollerummet” hvor der også er to lænestole omkring et bord. Her kan vi sidde og snakke lidt inden vi går i gang med at lege. Jeg byder som regel på kaffe eller sodavand.

Inden vi starter legen spørger jeg om han skal bruge toilettet. Jeg har dermed signaleret, at jeg forventer han er ren …. og det er yderst sjældent, at jeg oplever andet 🙂
.

pompeji10.jpg Og så går legen i gang ….når vi er færdige bliver kunden vist ud af en bagdør så han ikke risikere at støde ind i en evt ny ventende gæst.

I alle bordellerne er der et rum hvor jeg kan sidde med min computer og mine forskellige udklædningsgenstande. Der er næsten altid et fjernsyn, en seng og internet adgang og det er her telefonsvareren bliver indtalt.

Der er også et lille køkken, hvor kaffen bliver brygget og nogle gange laver jeg lidt mad til mig selv. Det er ligesom et lille hjem og jeg hygger mig faktisk meget på stedet uanset om jeg har gæster eller ej. Det er klart bedst hvis jeg har gæster 😉
.

pompeji4.jpgJeg sørger selv for at gøre rent efter mig, vaske håndklæder og sengetøj og jeg er også så nogenlunde selv herre over hvor når jeg møder ind og hvornår jeg går hjem

Det er en smule anderledes i Kbh. Knap så hjemligt. Et af stederne er der ”tvungen” telefondame….de andre steder har jeg efterhånden fået tilladelse til at sidde uden telefon dame og det har jeg det nu bedst med 🙂

Jeg kan godt lide at arbejde på klinikkerne. Så foregår alt på ”mit” domæne….det er mig der inviterer og byder velkommen, det er mig der ved hvor tingene ligger og det er mig der sætter reglerne 🙂
.

pompeji15.jpgJeg køre også lidt escort, men det er ikke altid jeg bryder mig så meget om det. Nogle gange træder man direkte ind i folks personlighed…..almindelig høflighed byder mig også at blive meget længere tid end jeg bliver betalt for…..sådan er det ikke på klinikken…der har jeg planlagt min dag efter de aftaler jeg somregel har lavet på forhånd via mail og bliver nødt til at holde tiden… 🙂 …. jeg føler mig lidt mere som en pizza der er blevet ringet efter på escort besøg…en høflig pizza 😀



Andra bloggar om: , , ,

Pingat på intressant.se

gd2.jpgSom sexsäljare är det i stort sett omöjligt att bemöta vad som skrivs i pressen om oss då man alltid tycks kräva att man ska skriva under debattartiklar med sitt riktiga namn. Tyvärr kan jag inte göra detta pga horstigmat och mina två tonårsbarn. Jag planerar därför att bemöta ett flertal skribenter i höstens prostitutionsdebatt genom ett inlägg här på min blogg istället. Det inlägget väntar jag dock lite med tills efter helgerna så alla har firat klart jul och nyår.
En av de jag hade planerat att bemöta här på bloggen är Lena Thomsson pga hennes artikel i Gefle Dagblad den 7/12 – Indignerade argument. Hon inledde sin artikel med raderna:

Att ta en annan människas kropp i besittning är en våldshandling, slaveri. Tillåter vi prostitution dränks jämställdhetssträvandena i kommersialismens villkor, så – vad ska vi med prostitution/pornografi?

Lena Thomsson tycker att Petra Östergren i sin nya bok – Porr, horor och feminister ”argumenterar indignerat med argument så låga att ögonbrynen far upp i taket”. Och eftersom jag naturligtvis inte håller med så var denna skribent given på min lista.

gd.jpgFör även om det är Petras bok som kritiseras så känner jag många gånger att kritiken mot boken i själva verket är kritik mot prostitutionen som sådan. Argumenten baserar sig vanligtvis på okunskap om vad prostitution är eller så är det medvetna retoriska knep. Jag är trött på alla artiklar i media där jag som sexsäljare och mitt gebit framställs på ett felaktigt sätt.

Den typen av artiklar tycker jag inte ska få förbli obesvarade längre, de förtrycker bara den kvinnliga sexualiteten mer och förstärker horstigmat samt alla fördomarna som finns mot oss som säljer sex och våra kunder. Det får vara stopp och belägg för det nu.

Jag tog därför innan jul kontakt med Kulturredaktionen på Gefle Dagbald för att be om Lena Thomssons mailadress. Då jag förklarade varför jag önskade få den, svara de med att jag kanske kunde få en möjlighet att svara henne i deras tidning istället. Och det var ett erbjudande jag absolut inte kunde tacka nej till. En debattartikel skrevs och accepterades och idag finns den att läsa i Gefle Dagblad – Vi som säljer sex har samma rättigheter som alla andra!:


petragd.jpg

Har rätt? Petra Östergren har skrivit en bok om prostitution och får medhåll från Isabella Lund, eskort.

Vi som säljer sex har samma rättigheter som alla andra!

Lena Thomsson skriver i sin recension av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister: ”Att ta en annan människas kropp i besittning är en våldshandling, slaveri.” Vi som säljer sexuella tjänster är eniga med alla om detta är fel samt att ingen har rätt att köpa en annan människa. Detta kan heller inte ske inom den frivilliga prostitutionen. Sexuell människohandel handlar om fattigdom i andra länder, tvång och slaveri och ska inte blandas ihop med frivillig prostitution.

Precis som Östergren visar i sin bok finns det fria och oberoende sexsäljare. Jag är en av dem (även om jag inte är med i boken). Det är jag, och ingen annan, som har kontrollen och styr vem som får lov att träffa mig. Det som sker, sker på mina villkor, efter mina regler och ingen kan köpa en tjänst av mig som jag inte själva vill utföra. Jag är långt ifrån en slav.

Det är inte skadligt att ha sex med en främmande människa om bägge parterna är överens om att så ska ske. Varför skulle då sex mellan två vuxna människor helt plötsligt bli en våldshandling om mannen betalar för att få ha sex med kvinnan? Att som prostitutionsmotståndare påstå att mannen automatiskt får makt över kvinnan och i princip kan göra vad han vill stämmer inte.

gd5.jpgDet är helt naturligt att man som människa har gränser för sexuella aktiviteter, speciellt tillsammans med en främmande människa. De flesta som både säljer och köper sexuella tjänster är helt normala människor som möts för att njuta av sex tillsammans. Lika mycket som kunden måste respektera mina gränser, respekterar jag självklart hans eller hennes gränser.

Alla servicetjänster vi betalar för sker ytterst sällan helt på kundens villkor, där kunden känner makt över den som utför tjänsten. Jag själv känner aldrig att jag har makt över min massör, frisör, läkare, terapeut, kurator, revisor eller vem det än är jag köper en tjänst av. En liknande situation uppstår mellan en kvinna som säljer sexuella tjänster och hennes manliga kund.

Lena Thomsson menar att om man tillåter prostitution så dränks jämställdhetssträvandena i kommersialismens villkor. Var finns argumenten för detta? I ett jämställt samhälle har kvinnor rätt att fritt bestämma över sina egna liv och sina kroppar. Där har vi som säljer sex samma mänskliga rättigheter som alla andra, samt rätt att sälja sex under trygga och anständiga förhållanden.

Sex som går utanför normen, känner många sig äcklade inför och tar avstånd ifrån. Även om det sker mellan vuxna, samtyckande fria människor. Sexsäljare behandlas därför idag med samma förakt som man visade homosexuella i mitten av förra seklet. Som kvinna kan du ta betalt och tycka om ett jobb, bara det inte handlar om sex! Det är förvånansvärt att vi inte kommit längre i den sexuella jämställdheten mellan könen.

Isabella Lund,
en fri oberoende eskort

Fotnot: Namnet är ett alias.


.

..
Andra bloggar om: , , , , , Pingat på intressant.se

kina1.jpg

I Futiandistriktet i Kina grep polisen över hundra prostituerade och sexkunder och den 29 november tvingades de paradera på gatan medan polisen läste upp deras namn och hemorter

Blogge Bloggelito berättade på sin blogg redan den 6 december om denna hemska händelsen i Kina.

Idag kan man läsa om det i Sydsvenska Dagbladet:

.

Denna typ av shizhong, offentlig förnedring, förekommer knappt längre i Kina. Att det dessutom skulle ske i en av Kinas rikaste och mest moderna städer var desto mer chockerande.

En flod av kritik har kommit från advokater, medier och vanligt folk. Kinesiska kvinnoförbundet fördömde tilltaget som ”en förolämpning mot alla kinesiska kvinnor”. Men till lokala medier säger Futiandistriktets partisekreterare att paraden var ett effektivt sätt att bekämpa sexhandel. På häktet i Shenzhen meddelar en polis att kvinnorna kommer att skickas till arbetsläger i minst ett halvår.
Källa: Prostitutionen breder ut sig i Kina
.

kina3.jpgPå något sätt och på ett symboliskt sätt så känns hela händelsen inte så främmande för hur det är här i Sverige.

Det är så här jag upplever horstigmat mot mig. Jag är ett steg från att paradera offentligt på gatan men skammen kastad över mig av alla oförstående människor.

Läs Blogge Bloggelitos inlägg – Kommunistisk stigmatisering så får du veta mer om allt och hur det är i Kina.



Andra bloggar om: , ,   
Pingat på intressant.se

roshinasambo.jpgPå ett sätt kan man säga att Rosinha Sambo inspirerade mig att börja som eskort: – Jag är stolt över att vara hora, hörde jag henne säga i TV rutan och jag log då inombords. Jag tyckte det härligt befriande att se en kvinna som så öppet och helt uppenbart bejaka sin egen sexualitet och hon vågade öppet stå för att hon sålde sex. Hennes klara attityd om att det inte var något fult att sälja sex, utan istället något fint som hon var stolt över, den attityden älskade jag. Samtidigt tyckte jag illa om den situation hon försatte sina barn i och att hon i ett reportageinslag skicka iväg barnen för att ta emot en kund. Det kändes så fel att hon gjorde så.

Men hon vågade ändå ge prostitutionen ett ansikte och hon kämpar än idag för sexsäljarnas mänskliga rättigheter. Jag är dock rädd att priset som hon fått betala har blivit högre än vad hon själv räknade med. Jag beundrar dock hennes mod, det är få människor som har den styrkan och hennes budskap om att det är inget fult att sälja sex nådde fram till mig.

red_nipple.jpgNär jag började sälja sexuella tjänster visste jag inte så mycket om hur prostitution gick till i Sverige och jag hade aldrig själv träffat någon som sålde sex eller ens sett en sexsäljare, mer än Roshina då på TV. Jag var full av fördomar och trodde att en stor del av prostitutionen var löpande bands verksamhet där få äkta känslor var inblandade från kvinnans sida. Jag funderade faktiskt inte speciellt djupt över varför jag trodde detta. Så här i efterhand kan jag tycka det är förvånande att jag inte tänkte efter ordentligt eller att jag ens hade ett logiskt resonemang med mig själv om varför jag trodde som jag gjorde.

Men denna erfarenhet har visat mig hur djupt fördomarna om prostitution är hos de flesta, även hur djupt rotade de var i mig själv och även i andra som säljer sexuella tjänster, för att inte tala om hur djupt rotade de är i alla dem som aldrig ens tänkt tanken att sälja sexuella tjänster.

Jag var också ganska vilsen initialt i hur man gjorde och vad det var som gällde. Jag hade i och för sig ingen önskan om att göra som alla andra, utan jag ville sälja sex på mitt eget sätt, men det fanns inte någon information med bra råd alls som jag kunde hitta. Det jag fann var storstädernas prostitutionsgruppers gemensamma sida om prostitution, en webbplats som heter ”Prostitutionsrådgivning”. Men den webbplatsen var fylld med fördomar och hypoteser baserade på rådande prostitutionspolicyn och inget av det kunde appliceras på det jag hade i tankarna eller på det sätt jag hade tänkt börja sexuella tjänster. Dessutom fanns där bara råd om var man kunde vända sig om man ville sluta med prostitution.

pheromone.jpgJag ville erbjuda en tjänst som skulle kännas äkta och naturlig, det skulle vara ungefär som en vanlig date. Jag tyckte ord som prostituerad och eskort var så tyngda av fördomar och jag kände att jag själv och det jag ville erbjuda mot betalning inte passade in på den bilden. Jag började därför kalla mig för en Sensuell Qvinnlig Konsult. Tyckte ordet konsult var bra för det ordet innebar professionalism i mina ögon, en konsult är någon man anlitar för experthjälp och det var sensuella kvalitativa tjänster jag hade att erbjuda.

Då jag startade så trodde jag att jag var rätt unik bland sexsäljarna, att de flesta som sålde sex gjorde det med fejkade känslor och mest bara för pengarnas skull. Jag satte ett högt pris för en träff med mig och hade ingen tidsbegränsning. Kontakt kunde man endast få genom mail. Det behövdes därför lite tålamod från kundens sida om han ville få till en träff med mig. Ganska så snart fixa jag dock till en hemsida och hänvisade till den för mer information. Jag ville dock inte börja annonsera ut mina tjänster mer professionellt där många eskorter annonserade. Jag gjorde det smygvägen istället genom förtäckta kontaktannonser på sidor där sexkontakter förmedlades.

ero_kontor.jpgJag jobbade ensam och tog aldrig emot kunder här hemma. Jag var rädd för att någon skulle komma hem hit när en kund var på besök, men framför allt var det nog för att jag kände att mitt hem är min borg på något sätt. Idag tror jag att det mest handlade om att jag själv inte ville identifiera mig själv med att jag sålde sex. Att sälja sex var en del av mitt liv som inte riktigt var jag eller som jag ville ta till mig. En stor hemlighet som bara mina kunder kände till. Ett hemligt dubbelliv som jag på något sätt höll distans emot.

Men sen träffa jag den här psykopaten och kunde inte fortsätta sälja sex, det var som jag berättat här på bloggen en hemsk och sann medial historia. Jag var rädd och mådde riktigt dåligt. Det som jag inte trodde kunde hända hade hänt. Men efter lite mer än ett halvår var allt annorlunda och jag mådde bättre och ville börja igen. Men jag kände nu ett behov av att få kontakt med andra kvinnor som säljer sex, framför allt för att kunna utöka säkerheten i mitt arbete. Jag blev därför mer utåtriktad som sexsäljare och sökte kontakt med andra sexsäljare.

motfordomar.jpgEn ny värld öppnade sig för mig. Nu fick jag med en gång en massa kollegor och då jag öppet berätta att jag ville ha kontakt med andra så välkomnades jag att ta kontakt av flera kollegor. Det var härligt att snacka med andra i telefon, kvinnor som liksom jag själv sålde sex och som förstod precis vad jag pratade om. Snabbt insåg jag att jag långt ifrån var så unik i mitt sätt att jag jobba som jag själv trodde, det jag sysslade med var i princip standard bland svenska eskorter. Jag kände stöd och den lilla rädsla jag hade kvar försvann mer och mer.

Nu fick jag tillgång till varningar från andra eskorter om potentiellt farliga kunder och falskbokare, vem man helst ska undvika träffa och hur man kunde utveckla sitt arbetssätt så att det blev säkrare. Det kkändes betydligt tryggare än att jobba helt ensam och isolerad. Det var härligt att få kollegor, utvecklande och väldigt roligt att träffa flera personer IRL. Vi var så olika men ändå lika.

Jag lärde mig enormt mycket av andras erfarenheter och identifiera mig mer och mer som en sexsäljare, som en eskort. Mitt arbetssätt förändrades, min marknadsföring av mina tjänster utökades, jag ville jobba mer. Jag skaffa en jobbtelefon och började ta emot kunder här hemma. Man kan säga att min tidigare marknadsföring av mina tjänster hade skett lite i hemlighet, i det dolda på Internet men nu etablera jag mig som en av alla eskorterna i Sverige, via t.ex. annonser där alla andra eskorter annonserade och genom att aktivt delta i olika diskussionsforum. Naturligtvis flerfaldigaste mitt kundunderlag, jag hade fler kunder att välja emellan och möjlighet att jobba mer och verkligen på de tider som passa mig.

ready4action.jpgSnabbt blev jag mer intresserad av våra villkor och alla fördomarna mot oss som säljer sex. Jag skaffa mig mer och mer kunskaper genom artiklar, forskning och böcker, och framför allt genom andra sexsäljares erfarenheter. Jag har funderat mycket på vad de sagt till mig och allt jag läst som så många sexsäljare har skrivit. En efter en har mina egna fördomar plockats bort från mig och det har varit befriande och mycket utvecklande. Det känns som jag vandrat på en väg bortom fördomarna om prostitutionen detta år.

Det är spännande att gå på den vägen för jag kommer till nya insikter om mig själv och andra så ofta. Jag hoppas det nya året kommer medföra lika mycket nya insikter inte bara för mig utan även för många andra.



Andra bloggar om: , , ,
Pingat på intressant.se

merry_mousie.jpgVilken underlig Jul det har varit för mig. Igår på Julafton kände jag mig först så bitter, Bitter över människors elakheter och jag som vanligtvis ändå brukar ha ett ljust sinne på Julafton. Det kändes hemskt att jag inte kunnat förlåta och gå vidare. Det är sällan jag är långsint men såren jag fått av vissa känns än. Hela situationen jag befinner mig i hade jag inte varit i utan dessa människors elakheter och jag önskade verkligen inte en God Jul till alla, snarare tvärtom. Känslor man helst inte vill känna på en Julafton.

Men sen så städa jag här hemma och det var nästan som att jag städa undan den skit som andra kastat på mig. Slängde ut skiten från samvetslösa människor som tycks tycka det är roligt att såra andra människor. Jag var arg och det hjälpte till att få det fint här hemma.

jesus-birth.jpg Sen när barnen ringde på dörren och jag öppnade så var hatet som bortblåst och där var bara ett ljust sinne hos mig. Jag kände en sådan lycka över mina barn, samma enorma glädje som när de föddes. De är så vackra både inuti och utanpå och jag är en mycket stolt mamma. Och trots att barnen sen gick för att fira julen med sin pappa så var jag lycklig hela Julafton. En varm och go lycka spred sig som ett skönt ljus i hela kroppen. Lycka över mina barn och att de fötts, lycka över allt det fina och vackra i livet. Det var en härlig känsla. Nu går vi mot ljusare tider och det känns underbart!

stripper5.jpgAtt börja sälja sexuella tjänster kan innebära ett lyft för många människor, man mår helt enkelt bra av det och bättre än vad man gjorde innan. För mig har det varit så och så var det även för Sunny när hon började arbeta som stripteasedansös. Om dessa år säger Sunny själv så här: ”Dessa år var mitt livs bästa för de gav mig självkänsla och fick mig att börja kämpa igen och inte bara se mig som ett offer för min barndom, min pappa eller för min enorma sorg när jag miste min dotter!”

På Sunnys blogg – pedofilensdotter läste jag för första gången hennes fina berättelse – Backstage och med Sunnys tillåtelse publicerar jag henns fina berättelse ur hennes dagbok även här:

stripper4.jpgOm en stund är det min tur att dansa och jag är genomfrusen. Och stackars Pyton med. Jag hejar på dörrvakterna, som egentligen fungerar som inkastare och bondfångare, tränger mig förbi gästerna som vid den här tiden ännu sitter på stolarna och surrar lågmält, och försvinner in genom dörren märkt ”Personal”. En dörr till höger och jag är inne i logen, det så kallade hönshuset.

De flickor som jobbat sedan nio på morgonen ska upp på scenen en sista gång och sedan i väg. Carmen, som hon kallar sig, har man och två barn och de sparar till ett litet hus i någon förort. Hon ska iväg till nästa klubb. Hon dansar kvällspasset där. Som alltid stressad far hon runt i det lilla rummet för att hinna packa sin väska före uppträdandet. Tid är pengar.

När jag sätter ner Pyton på soffan fräser hon till mig att flytta på mitt otäcka djur. Jag påpekar, att om Pyton inte får tina upp framför elementet kommer han att vara i dvala hela kvällen. Ormar är som bekant växelvarma. Sassa erbjuder sig att gå upp före mig så att jag slipper stressa.

stripper11.jpgGulliga Sassa. Flegmatisk och lite rundlagd, älskad av alla yngre pojkar, en riktig tysk hausfru, diplomatisk och aldrig sur. Hon börjar lägga på sin makeupp och rotar runt efter scenkläderna. Hur små dessa än må vara så kommer de alltid bort här i hönsgården, där upp till 10 flickor i taget ska dela på två toalettbord och en divan.
Närheten föder intimitet och förtrolighet, men också irritation. Någon ”lånar” någon annans makeupp, och krisen är ett faktum.

Marielle, fransyskan, har dansat sitt sista pass och kommer inrusande till oss. På sin lustiga tyska, som skorrar likt skånska, berättar hon om den uppmärksamme gästen på tredje bänken. Han kanske kan vara något? Många av stripporna knäcker extra som prostituerade. Officiellt får vi sparken ifall vi går ut med en gäst.

stripper10.jpgI själva verket gör sig både Leon, som driver klubben, och utkastarna vid dörren en bra slant genom att framföra tips och förslag från båda hållen. Nu är det bara Marielle kvar från dagskiftet. De andra har hunnit i väg. Danska Pia som dansar efter mig, dyker upp lika sent som jag men hon har ingen Pyton att tina. Hon har sin familj i Köpenhamn och pendlar dit upp varannan vecka. Hon och maken har köpt in sig i ett åkeri som kör på kontinenten och de sparar varje öre Pia tjänar för att expandera. När de nått sitt mål ska Pia sluta pendla och de ska skaffa minst tre barn, säger Pia när hon talar om framtiden. Ja hon är den varma, moderliga typen, alltid en kram och ett tröstande ord till övers för den som är ledsen. Gäst eller kollega.

Själv har jag ingen vana alls som strippa. Jag sökte köksjobbet på klubben när jag blev erbjuden att dansa. Jag trodde först att jag missförstått Leon. Sedan upptäckte jag att jag fortfarande kunde skratta. Jag som aldrig tagit ett danssteg ens i en vanlig vals.

stripper7.jpgMen ett nytt ansikte är alltid välkommet på klubben, vars kundkrets förväntar sig ständigt nya flickor på scen. Tack vare kamratskapet oss flickor emellan kom jag in i det nya jobbet på bara några dagar, och när den turkiska flickan som dansade ett nummer som hon kallade Kleopatra skulle sluta fick jag överta Pyton, och nu kan man nog säga att min lycka är gjord.

Jag är för närvarande affischnamnet på klubben, och att den ”berömda dansösen från Stockholm” aldrig satt sin fot i den staden spelar egentligen igen roll. Intrigerna och avunden slipper jag ta del av. Jag gjorde tidigt klart för de andra att jag inte är allvarligt intresserad av en karriär och att jag inte är ute för att peta ner någon från stegen eller i det här fallet från scenen. Jag är bara någon som går förbi.

stripper8.jpgÄr man för ambitiös kan hönshuset bli en verklig prövning. Rangordningen är strikt bestämd. De som drar minst publik dansar dagtid. De andra ansluter vartefter. Stjärnan hos oss, som heter Camille, dyker som regel upp vid midnatt i sin vita sportbil, och killarna vid dörren trampar nästan ner varandra i sin iver att få parkera den. Hon seglar in i hönshuset, hälsar nådigt på oss andra, gör tre eller fyra uppträdande och försvinner.

Det talas om att hennes stamkund, den kände politikern, som håller henne med lägenheten och bilen, tänker gifta sig med henne. Hur som helst, hon är inte typen för små förtroliga samtal flickor emellan. När jag först träffade henne skärskådade hon mig värderande från topp till tå, och satt ute i lokalen när jag dansade. Jag tyckte det var rart av henne, tills Carmen förklarade att hon alltid gjorde så när någon ny dansade, ifall den nya kunde tänkas hota hennes ställning. Vid närmare granskning i ljuset framför spegeln i hönshuset syns det att Camille obönhörligen befinner sig på fel sida om de 30. Stjärnans tid är relativt kort. Vid strax under 40 får man bara dansa dagtid och de stora inkomsternas tid är förbi. Det gäller således att se om sitt hus.

stripper9.jpgMånga av de ogifta flickorna sparar till studier. Anja från norra Finland pluggar till läkare. Andra drömmer om det egna småföretaget.
Själv drömmer jag inte alls.

När jag nu håller på att gnida Pyton varm med en handduk som jag först värmt på elementet, hör jag att Sassas andra låt närmar sig slutet. Snabbt kryper jag ur jeansen och de andra kläderna och drar på mig trosor och behå i guldlamé. Jag har aldrig ägt en behå förut. Det är liksom inte min stil.

Innan jag sätter på mig den målar jag bröstvårtorna med ett läppstift jag lånat, ett trick jag själv kommit på och som raskt kopierats av hela gänget. Ut med gummisnodden ur flätan på ryggen, ett kort skakande med huvudet, och jag lyfte försiktigt opp Pyton på mina axlar.

Applåder och busvisslingar. Sassa är klar. Jag går åt sidan i den trånga hallen för att släppa förbi henne. Jag inväntar min musik med handen på ridån. När Peter Holm börjar bräka fram sin ”Monja” på franska är det min entré. Jag valde låten när jag provdansade, för att den är långsam, och det blev aldrig av att byta. Nu har den blivit min signatur.

stripper12.jpgPå scenen ser man dåligt ner i salongen, för den är nersläckt och det ultravioletta ljuset som gör mina underkläder självlysande bländar mig under hela första låten.
När Frank Sinatra avlöser Holm dansar jag fram till rampen, knäböjer mot en man på första bänken och signalerar att han kan knäppa upp min behå bakom ryggen. Det är ett mycket uppskattat uppdrag.

Nu har jag bara Pyton på överkroppen, medan jag fortsätter mot finalen. Publikens entusiasm får mig att känna mig vacker, åtrådd och mycket levande den korta stunden i rampljuset. Den lilla fula mobbade horungen känner sig som Andersens ankunge, hon som blev en svan. Att ta av trosorna är olagligt, men några av flickorna gör det ändå för att få ta de lönsamma kvällspassen. Själv har jag blygsamma behov av pengar nu.

stripper1.jpgVäl backstage igen, och tre kvart till nästa dans. Under tiden arbetar man som värdinna, vilket innebär att supa kunderna under bordet så fort det går.

Jag dröjer mig kvar i hönshuset så länge jag kan. Här inne finns det värme, gemeskap och skratt som gör att jag känner en viss trygghet.

Pia berättar om sina dråpliga bravader på nattåget till Köpenhamn. Sassa skryter om hur många hon supit under bordet den sista veckan (vi har provision på allt drickbart som förekommer vid ”vårt” bord ).
.

Tanja, ryskan, vill absolut lägga makeup på mig, men jag avböjer skrattande. Jag har aldrig använt makeup och tänker inte ändra på någonting hos mig själv för det här jobbets skull. De får ta mig som jag är. Då börjar hon borsta mitt hår och föreslå avancerade frisyrer. Hon drömmer om att skaffa en liten frisersalong i Pari där hennes familj bor. Mitt långa hår roar det henne alltid att fixa med.

stripper13.jpgDet är bara när de andra visar foton av sina barn som jag drar mig undan. Mödragemenskapen, likadan överallt på jorden, är jag inte längre delaktig i. Jag har självklart alltid fotona av min dotter med mig men vill inte väcka några frågor. Jag vet hur rädda människor blir när de konfronteras med tragedier likt den som berövat mig rollen som mamma och hustru i den lilla kuststaden där uppe i norr. Ingen frågar heller om jag har familj. Visserligen är jag nästan 23 år men tack vare flätan och bristen på makeup anger jag min ålder till 19. Gammal nog för att få dansa, ung nog för att inte ha haft familj.

Jag kan njuta av gemenskapen utan att behöva förklara någonting alls. Allting är så roligt, enkelt och avslappnat här. Jag har för första gången i hela mitt liv mött starka kvinnor som själva tagit hand om sina liv och sin framtid. De har dessutom börjat intala mig att jag inte är så korkad som fosterhemmen ansåg. Min lätthet att plocka upp olika språk imponerar stort på flickorna och även på gästerna, när jag börjar konversera dem på deras egna språk. Detta var något jag trodde att alla kunde innan jag steg in i Hönshuset. De övertygar mig om att jag är både vacker, snäll och duktig. Ingen har sagt så till mig förut.

stripper14.jpg.
Jag är inte längre ensam.
Vi är alla systrar.
Någon som tröstar, kramar.
Andra som lockar till skratt.
Som en helande paus ifrån själva livet.
Inget förflutet, ingen morgondag.
Kanske såren kan läka till slut?
Kanske jag ännu kan ta makten över mitt eget liv?
Allt verkar plötsligt möjligt.
Här backstage.

Sunny



Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant.se

amaryllisjul.jpg

Nästa sida »