amaryllis.jpgKajsa Ekis Ekman skrev den 22 november en artikel i Arbetaren – Med tungan förvandlad till verktyg – där hon tyckte att den sexliberala strömningen glömmer bort den konkreta situationen som en sexsäljare har och istället fokuserade på det abstrakta utbytet av tjänster. Detta var andra gången som Kajsa Ekis Ekman fick utrymme i media för att kritisera Petra Östergren och hennes bok Porr, horor och feminister. Första gången var på DNs Kultursidor med debattartikeln – Hycklande om prostitution den 10/11.

Eftersom hela hennes artikel i Arbetaren baserar sig på vilka villkor en sexsäljare arbetar under så skrev jag en debattartikel som svar och min artikel
blev publicerad i Arbetaren idag🙂
Inte alltid traumatiskt att sälja sex

Först ett par stycken ur Kajsa Ekis Ekmans artikel – Med tungan förvandlad till verktyg

Bruno vill ha sitt arsle slickat, det är det bästa han vet och om han inte hittar någon som är lika galen i att göra det som han själv är att få det, kan han hala upp rätt ansenliga summor för att få det gjort. Och om det blir bra gjort har han inget emot att dela med sig av informationen till andra. Källa

Under den debatt som följt på Petra Östergrens Porr, horor och feminister har ordets makt varit tydlig. Ju mer man förespråkar prostitution, desto mer avlägsnar man sig från att tala om vad det är som händer; istället härskar en dimmig marknadsretorik, där vi förvandlas till köpare och säljare av någonting som kallas ”sexuella tjänster”.

Vad sexradikaler menar med detta är: man säljer inte sin tunga; över den ligger i stället en hinna som heter ”tjänst” och som gör det omöjligt att påverkas. När ”tjänsten” är påslagen blir tungan till ett verktyg, den vispar runt medan man tänker på annat: mp3:n, hyran eller det halva armbandet man kommer att ha råd till. Källa

Läs Brunos text ovan noga! För det är nämligen det här som enligt sajten sexradikal.nu är ”försäljning av sexuella tjänster” och enligt Östergren att ”sälja samlag.” Min fråga är då: Var går gränsen mellan människan och tjänsten, mellan kroppen och samlaget? Vilket i allt detta svammel om Miriams häck och snack och anus är tjänsten och vilket är kroppen? Bruno skulle inte kunna svara på den frågan, men det kanske sexradikalerna kan? Eller så är det just vad de inte kan – för inte ens de sexradikala vill ta tag i Brunos arsle. Källa

Idag så kom mitt svar in i Arbetaren – Inte alltid traumatiskt att sälja sex – här nedanför kan du läsa hela texten. På Arbetaren.se kan man kommentera min debattartikel och jag hoppas på en givande debatt där.

roseline.jpg

Det finns kvinnor och tjejer som far illa av prostitution och de som mår bra av den. I sin bok Porr, horor och feminister lyfter Petra Östergren framför allt fram dem som tidigare inte fått någon röst i debatten, de som mår bra av att sälja sex, de som klarar av att jobba med detta utan att själva fara illa. Det framhåller eskorten Isabella Lund i en replik till Kajsa Ekis Ekmans artikel Med tungan som verktyg (Arbetaren 47/2006).

tunga.jpgVill man inte utföra en viss sexuell tjänst kan man som sexsäljare bara säga nej, skriver eskorten Isabella Lund. Bild från Arbetaren

En kund som vill ha sitt arsle slickat har ett sexuellt önskemål. Vill man som sexsäljare inte slicka hans arsel så är det bara att avböja och säga nej.

Det finns dock sexsäljare som säger ja i ett sådant läge fastän själva handlingen kan äckla dem. De kanske måste sälja sex bara för pengarnas skull, på grund av missbruk av något slag och/eller av en destruktiv anledning. Om man säger ja fast man inte vill utföra en sådan handling, så är det självklart att prostitution leder till trauma. Det är som att våldföra sig på sig själv.

Men de som kan säga nej blir inte traumatiserade av prostitution. Och frågan är om det verkligen är prostitutionen i sig som traumatiserat många kvinnor, det är kanske villkoren som de arbetat under som skadat.

När jag säljer mina sexuella tjänster så är det jag, och ingen annan, som har kontrollen och styr vem som får lov att träffa mig. Allt sker på mina villkor, efter mina regler, och ingen kan köpa en tjänst av mig som jag inte själv vill utföra. Jag jobbar bara när jag själv vill och pengarna jag tjänar är bara en av många anledningar till att jag säljer sex.

Jag gör det också för att jag älskar sex och erotik, för att jag finner spänning i ett sexuellt möte med en främmande människa. Jag tycker att jag har en fin egenskap som gör att jag kan ge en annan människa en stunds njutning och värme.

Att sälja sexuella tjänster är speciellt, det är en intim tjänst med många känslor inblandade, en tjänst som man måste hantera med professionalism där man är klar över sin egen sexualitet, känslorna kring denna och ens eget förhållningssätt till sin kropp. Det behövs att man är rätt klar över vem man är, att man är stark och kan säga nej. Man behöver också livserfarenhet så att man kan göra en snabb säkerhetsbedömning av människor, och att man vet var ens egna gränser går. Man måste klara av att hantera alla känslor kring det hela, horstigmat och att man tvingas leva ett slags dubbelliv.

För mig är det viktigt att förhindra att tjejer och kvinnor börjar sälja sex om man kan misstänka att det finns en risk för att de far illa av det. Jag arbetar därför aktivt mot detta på olika sätt.

Jag skulle önska att bättre information om vad det innebär att sälja sex fanns på den gemensamma hemsidan som Prostitutionsgrupperna i Malmö, Göteborg och Stockholm har. Detta skulle vara information och tänkvärda råd från sexsäljare som säljer sex och mår bra av det, liksom från dem som traumatiserats. Informationen får inte bara basera sig på fördomar, eller erfarenheter som bara kommer från traumatiserade kvinnor eller den gällande prostitutionsideologin.

Exemplet med Brunos klumpiga inlägg i ett franskt forum är inte heller en representativ bild av den syn på kvinnor som den genomsnittlige sexköparen har. Låt mig citera en annan sexköpare från ett svenskt forum: ”Som kund så vill jag att kvinnan ska känna sig avspänd, avslappnad och bekväm. Vid första träffen så pratar jag gärna lite över en kopp kaffe så att vi lär känna varandra lite. Lyhördhet, känsla samt förmåga att sätta sig in i den andres situation är en ‘framgångsfaktor’. Det är viktigt att lyssna på eskortens signaler, hon ska känna sig som en kvinna som är tillsammans med en man där man delar ett gemensamt intresse.”

Kajsa Ekis Ekman påstår att en legalisering av prostitutionen med automatik skulle leda till fler prostituerade och att människohandeln skulle öka. Det finns mycket osäkra fakta i statistiken och många fler faktorer som påverkar än dem som tagits med i de undersökningar som hon hänvisar till.

EU genomförde en undersökning om människohandel och för cirka ett år sedan kom resultatet i en rapport, Transcrime. I rapporten är man mycket försiktig i sina slutsatser, eftersom man anser att underlaget och statistiken ännu inte är tillräcklig.

De flesta som vill nyansera debatten förespråkar, precis som Petra Östergren, inte en legalisering av prostitution utan en avkriminalisering. Sexradikaler och sexarbetare, aktivister och organisationer för sexarbetares rättigheter arbetar framför allt för att:

• Minska stigmatiseringen av sexsäljare.

• Avkriminalisera handel med sexuella tjänster (inklusive avskaffa sexköpslagen).

• Överhuvudtaget förbättra villkoren för sexarbetare.

• Motarbeta alla former av tvång och ofrivillig prostitution, samt hjälpa dem som vill lämna branschen.

Att ställa upp på ovanstående mål, kan göras oavsett vad man anser om lämpligheten i att utbyta sexuella tjänster mot pengar, man kan ha en ”harm reduction” -strategi. Eftersom vi troligen aldrig kommer uppnå utopin med ett ”prostitutionsfritt”-samhälle” får man anta en mer realistisk hållning, och i stället rikta in sig på att få skadorna av prostitution att bli så små som möjligt. Med detta arbete kan vi hjälpas åt.

Isabella Lund (namnet är en pseudonym)

Källa: Inte alltid traumatiskt att sälja sex

roseline.jpg


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Pingat på intressant.se

julkram.jpg