agripenlof.jpgKriminalinspektören Anders Gripenlöf jobbar i Stockholms innerstad med att få bort prostitutionen från gatorna. Han berättar att de allra flesta prostituerade varit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Och han säger att tanken att någon har rätt att köpa en annan människas kropp är precis samma tanke som den som låg bakom slavhandeln. Det handlar om utnyttjande, om en grupps makt och överhöghet över en annan.
– För mig handlar det inte om sex. Sexualitet är något ömsesidigt. Det som sker här är helt ensidigt.
Källa: DN 26/8-05

Det är inte konstigt att alla fördomarna om prostitution fortfarande finns. Den bild som allmänheten får serverat av media är oftast mycket ensidig och representerar rådande prostitutionspolicy. Vi som säljer sex tillåts inte att komma till tals på våra villkor, dvs. att vi måste skriva under ett pseudonym namn, vi kan inte visa våra ansikten i bild eller låta våra röster höras.

newspaper.jpgMedia är oftast heller inte intresserad av våra röster OM man förmedlar en bild som inte passar in på den rådande prostitutionspolicyn. Många som säljer sex vill heller inte ställa upp i media eller när undersökningar genomförs, för vi vet genom andras erfarenheter, att det vi förmedlar ofta förvrängs.

Media skriver gärna om oss och tar kontakt, men bara när det handlar om något som är spekulativt och som kan skapa rubriker. De manliga eskorterna är ett speciellt villebråd. Strix television och Insider har ett mycket dåligt rykte bland många av oss efter att de försökte göra en vanlig umgängesträff mellan människor som lärt känna varandra på nätet till något helt annat.

När man väl känner till sanningen bakom många historier och rubriker i media så förstår man varför de flesta sexsäljarna vänder taggarna utåt direkt bara de hör ordet journalist.

I höst blossade en ny debatt upp om prostitution i och med att Petra Östergren gav ut sin nya bok Porr, horor och feminister. När man tittar på vad som skrivits och sagts i media i höst om Petras bok så är det glädjande att se att majoriteten av recensionerna är positiva och många har verkligen läst boken och förstått dess budskap.

media2.jpgMånga har skrivit och påpekat att vi, som trivs med att sälja sex, inte hörs i media och jag undrar om vi framöver kommer att få mer utrymme. Jag tvivlar dock, men hoppas på en förändring. Mina egna försök att göra min röst hörd har varit fruktlösa förutom en insändare i Sydsvenskan och debattartikeln i Arbetaren.

Varför är det så här och hur kan media som ska värna om yttrandefriheten och fungera som ett kritiskt granskande organ i samhället ignorera oss så totalt och samtidigt spä på alla fördomarna? Är media liksom politiker livrädda att gå utanför det som anses vara politiskt korrekt i dagsläget? Prostitution är ju trots allt ett kärt ämne för många att skriva om. Är det så illa som jag tror att det är?
Tyvärr är det nog t.o.m. värre.

media9.jpgLouise Person har skrivit en utmärkt rapport om ”Sexköpslagen och media”. Hon har undersökt ungefär 600 artiklar och notiser publicerade mellan 1998 och 2005 i DN och SvD. Den övergripande frågan för rapporten är: Har det radikalfeministiska könsmaktsperspektivet kommit att speglas även i medias rapportering? Förmedlar media bilden av att prostitution ses som ett av flera uttryck för ett patriarkalt strukturellt tvång där kvinnor därför ses som offer, prostitution är mäns makt över kvinnor osv? Och javisst gör den det.

I den första delen som heter En analys av mediernas roll i befästandet av könsmaktsperspektivet så har Louise observerat att det råder i båda tidningarna en ojämn representation av perspektiv. Hon skriver:

Det finns en stark tendens att lyfta fram ideologiska representanter i nyhetsflödet vars budskap fungerar som ett stöd för det grundläggande könsmaktsperspektivet och andra sammanhängande radikalfeministiska föreställningar.

horan.jpgDen andra vidhängande observationen är faktumet att väldigt sällan kommer människor som befinner sig inom sexhandeln till tals.

När sexsäljare och prostitution beskrivs är det ofta ensidigt. När sexsäljare kommer till tals är det företrädesvis personer som på något vis passar in i en stereotyp föreställning. Antingen som fri från prostitution, eller som fast i prostitution. Men det är inte bara tendensen till en ojämn representation i sig som kan observeras, utan även hur olika perspektiv behandlas mer eller mindre kritiskt beroende på om de följer eller avviker från könsmaktsperspektivet.

Louise har också sett en tendens att tidningarna i ökad utsträckning suddar ut gränserna mellan tvångsprostitution och frivillig prostitution.

media4.jpgI en del reportage beskriver man miljöer och människor på ett ensidigt, negativt och överdrivet sätt, och ibland kan den här undertonen vara svår att särskilja från andra moralkonservativa perspektiv på kön och sexualitet.
När en kvinna gör ett val som inte passar in i en normativ och moralisk mall för godtagbara sexuella handlingar blir hon okritiskt omyndigförklarad.

Louise beskriver i sin rapport hur vi som säljer sex framställs i media:

Bilder av sexsäljare som förmedlas är oftast negativa och starkt förenklade. Kvinnorna tycks tilldelas en bestämd stereotyp roll som offer för sexhandel eller uttryckt som handel med kvinnor. De blir reducerade till klichéer.

media5.jpgDe beskrivs sällan som säljare av en sexuell tjänst, eller att de säljer sex, de beskrivs ofta som att de säljer sin kropp (av den tolkningen frammanas bilden av slaven som inte äger sin kropp, men att sälja en tjänst är inte att skriva bort rätten till sin kropp). Ordet sexsäljare används i regel inte–de är prostituerade. Bruket av ordet prostituerad är ur feministiskt perspektiv en form av passivisering av kvinnan (företrädesvis är det kvinnor som beskrivs) som icke agerande–hon blir satt i prostitution, hon är prostituerad.

Att inte använda ordet sexsäljare, påpekat av Petra Östergren, är medvetet av olika företrädare för regeringens prostitutionspolicy, exempelvis Margareta Winberg och Gunilla Ekberg, för att understryka den passiva offerrollen. Föreställningen tycks bygga på att de inte säljer en tjänst, utan att deras kroppar säljs som varor i passiv form.

Ett språkbruk som sällan reflekteras kring. I media är det troligen inte ett medvetet språkbruk–det är ändå intressant att reflektera över den totala avsaknaden av ordbruk som vanligtvis föredras av de som säljer sex–sexsäljare. Men så kommer de ju själva mycket sällan till tals i media att det i sig är självförklarande varifrån språkbruket hämtas.

media6.jpgDen sammantagna bilden av hur sexsäljare beskrivs är: De agerar inte själva, de är agerade på. Kvinnor beskrivs som föremål utan egen vilja eller handling: De beskrivs ofta i passiv form med ord som att de ”fraktas” eller ”hämtas” eller ”utsätts”. Ett annat förekommande sätt av att beskriva sexsäljares förhållande till sexköpare, är att hävda att man är emot tanken att män kan köpa en kvinna, en kropp, och att det inte finns någon rätt att köpa sex. Detta följer av föreställningen att den som är i prostitution inte längre äger sin kropp. Men någon sådan rätt att köpa sex är ju aldrig aktuell, eftersom sexsäljaren har rätten att säga ja eller nej.

I en artikel i Svenska Dagbladet intervjuas en skolkurator uppe i Norrbotten (under en stor mediebevakning av en så kallad prostitutionshärva med sexköpande män som åker till Finland och köper sex med ryska kvinnor), som problematiserar hur en närvarande prostitution inverkar menligt på kvinnosynen för pojkar, detta uttrycks med orden: ”Det är bara att åka och hämta en kvinna, betala en tusenlapp och sedan kan man göra vad man vill” (Svd. 7/6 2003).

Det är på detta vis jag framställs i media. Och om man tittar på bilden ur ett rent logiskt perspektiv så faller allt. Men när saker handlar om sexualitet så tycks logiken försvinna för många människor. Vi som säljer sex är inga människor med en egen fri vilja utan viljelösa kroppar. Sexköparen framställs i princip som en våldtäktsman enbart styrd av en slags aggressiv sexualdrift, utan några känslor av omsorg, ömhet eller empati.

Det är skandal att Louise hittar följande i sin granskning:

media8.jpgAv sammanlagt 333 artiklar om sexköp och lagen i Dagens Nyheter, under den undersökta perioden (1998-2005), är bara en handfull skrivna ur sexsäljares perspektiv på något vis, dvs., intervjuer med prostituerade eller företrädare av något slag som för deras talan. På Svenska Dagbladet, som publicerar 275 artiklar denna period, är inte bilden annorlunda utan visar snarare ännu färre sådana artiklar. Sexsäljares perspektiv är nästan plågsamt ignorerat, som en talande tystnad, och i de fall de förekommer är de konsekvent framställda stereotypt och negativt, med få undantag.

Det är dags att media tar en titt på sig själva i spegeln och skärper sig! Om dem hade varit måna om att skildra verkligheten så hade inte folk tyckt att sexsäljarnas röster i Petra Östergrens bok hade varit så kontroversiella.

pepparkakorlinje.jpg

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Pingat på intressant.se