mousie_christmas.jpgEn vecka kvar till julafton och jag vet varken in eller ut. Det värsta är bristen på pengar. Jag har inga pengar att köpa julklappar till mina barn eller ens en julgran. Först och främst så måste ju pengar räcka till lite mat och cigaretter till mig själv, ja jag är en inbiten rökare och kan inte sluta röka nu. Det här faktumet ger mig en enorm ångest.

Jag hade planerat att kunna glädja mina barn till jul. De är värda så enormt mycket. De är fina unga människor, bägge på väg in i vuxenlivet med allt vad det innebär.

Varenda utvecklingssamtal från dagis fram tills nu har jag suttit där som en mycket stolt mamma och fått höra lovord inte bara för att de är så enormt duktiga i alla ämnen, stjärnan i klassen och allt, utan även för hur de är som personer och kamrater till andra. De är värda en bättre mamma kan jag tycka. Och nej, tro nu inte att jag tycker jag är dålig för att jag säljer sexuella tjänster, det är jag stolt över att kunna göra, när jag kan det. Men tyvärr kan jag ju inte det nu och har heller inte kunnat på ett tag pga att jag är rätt nere av andra orsaker.

Det jag skäms över, det jag riktigt skäms över är min dåliga ekonomi och min egen oförmåga att just nu kunna göra något själv åt saken.

bauertomte.jpgJust nu finns det inte så mycket energi, ork eller lust att ta tag i julen, här finns bara en förlamande ångest över hela situation som nästan fryser mig till sten, en sten som sakta faller ner i ett mörkt kallt isvatten.

Jag håller på att byta min antidepressiva medicinering och hoppas att den nya kommer att ge mig bättre hjälp för som det är nu kan jag inte ha det. Jag vet att mina barn hoppas att jag snart kommer bli bättre, de behöver mig. Och jag vet att de kommer bli ledsna över att jag inte hinner nå dit innan jul.

Jag ber att deras pappa kan fixa en mysig jul till dem. Men jag vet att han hatar julen och alltid mår riktigt dåligt inför den. Förra året var det planerat att barnen skulle fira jul med sin pappa och hans nya sambo, samt den lilla halvsystern. Dagen innan lille julafton knacka bägge på min dörr och de stod här utanför storgråtandes. Då hade pappa klappat ihop bokstavligt och sagt att han ställde in julfirandet helt. Nya sambon åkte hem till sina föräldrar och barnen kom hit. Snabbt fick jag då i sista stund fixa julgran och julmat, trösta barnen och försöka skapa en go stämning trots att det var så ledsna. Vad händer om samma sak händer i år igen? Kommer jag klara det då, jag tvivlar och är skiträdd för detta just nu.

julskog.jpgMeningen med livet är för mig att vi finns här för andra. När jag inte kan finnas till för andra så mår jag riktigt dåligt och jag drar mig undan och skäms.

Insikten att jag haft fel medicinering mot min depression och ångest de senaste åren och att man nu äntligen tar tag i detta har ändå fått mig att känna lite hopp inför framtiden. När läkarna tidigare sagt att de inte kan göra så mycket mer så resignera jag istället för att fortsätta kämpa för att jag ska må bättre. Jag ser därför fram emot det nya året. Jag kommer bli bättre och jag kommer nog snart kunna jobba som eskort igen. Jag riktigt längtar efter det.

Nu gäller det bara att klara sig igenom de närmaste veckorna utan att skuldkänslorna äter upp mig totalt.