Missa inte dagens bästa blogginlägg i bloggosfären. Blogge bloggelito undrar idag: Varför måste horan vara lycklig? En fråga som Blogge ger ett mästerligt svar på:
.
Den marxistiska historikern Åsa Linderborg frågar i en krönika i Aftonbladet varför det finns så många skildringar av lyckliga horor nuförtiden. Borde inte alla skildringar av horor följa Partiets mall, såsom i snyftdramat Lilja 4ever?
Min uppfattning, efter ganska omfattande studier, är att horor är lyckliga i samma utsträckning som städerskor är lyckliga, d.v.s. oftast inte alls. Men det beror inte på att de har sex med främmande män, utan på att de befinner sig i en socialt påfrestande situation, med låg social status (precis som städerskor, med andra ord)….
Låt oss betrakta artister eller skådespelare utifrån samma resonemang. Är Pete Doherty lycklig? Är Kate Moss lycklig? Båda har uppenbara drogproblem, och de har dessutom slagit sina påsar ihop på allvar nu.
Ska vi bedöma alla artister, modeller och andra konstnärliga utövare efter extremfallet Doherty? Är Jimi Hendrix urtypen för den lyckliga rockern? Finns den lyckliga författaren, eller är han beroende av absint och alkohol som Hemingway
Skillnaden mellan gruppen av prostituerade och gruppen av artister består förstås i att den i förstnämnda betraktas utövarna kategoriskt som offer, medan i den andra enbart vissa individer gör det – man drar inte alla över en kam.
Själva utgångspunkten är dock att en hora är olycklig, att samtliga horor är som sprutludret på gatan, och därför överlastas på ”prostitutionsförespråkarna” att bevisa motsatsen. När detta så görs, som i exempelvis Petra Östergrens ”Porr, horor och feminister” kommer självklart som ett brev på posten anklagelsen om att urvalet är skevt: ”hon vill veta vad hororna tycker, men inte hur de mår”….
.
Mina tankar har under eftermiddagen vandrat i liknande banor efter att jag läste Åsa Linderborgs artikel.
Även om man inte ska generalisera så kan jag skönja tre grupper av typiska recensioner och artiklar om Petra Östergrens nya bok ”Porr, horor och feminister”:
.
Förnekarna
Oftast radikalfeminister som inte ens verkar har läst boken. Recensionerna framställer ofta boken på ett felaktigt sätt och innehåller tydliga sakfel och lögner om bokens innehåll.
Exempel:
Pornografin och myterna Norrköpings Tidningar,
2007-01-02, Zoran Alagic
Jag tror inte på Petra Östergrens frivilliga horor Salong K, 2006-11-20, Åsa Mattson
Med tungan förvandlad till verktyg Arbetaren,
2006-11-22, Kajsa Ekis Ekman
.
Bevekarna
De brukar hålla med PÖ i bokens första hälft, den som handlar om porr. Men när det sedan kommer till sexsäljarnas berättelse så klarar de inte mer sanning. Förtvivlat börjar de leta efter offerbilden, den utslagna horan som mår skit och när de inte hittar henne i boken så kritiserar de PÖ för detta.
Exempel:
Kåt, glad och tacksam Aftonbladet,
2007-01-03, Åsa Linderborg
Moral eller makt Nättidningen Alba,
2006-12-21, Carina Eliasson
Tiden har kommit ikapp Petra Östergren Stockholms Fria Tidning,
2006-11-20, Caroline Matsson
.
Bejakarna
Tar till sig bokens budskap och har oftast skakats om ordentligt av att ha läst boken.
De känner att deras egna fördomar har blivit ifrågasatta och ofta har det skett en åsiktsförändring hos dem. De upprörs över hur sexsäljares röster har tystas genom åren osv.
Exempel:
Porr och prostitution kan aldrig bli neutralt LO-Tidningen,
2006-12-22, Anna Rotkirch
Inte bara offer Göteborgsposten,
2006-11-22, Ingrid P Bosseldal
Ann Heberlein läser `Porr, horor och feminister` Sydsvenskan,
2006-11-17, Ann Heberlein
.
.
Kloka Louise Persson tar också upp ämnet idag på sin blogg: Den lyckliga/olyckliga horan da capo:
”Vad upprördheten ofta handlar om är att bara en bild är accepterad, och det är denna bild som också bygger upp rättsstatusen av prostitution i Sverige. Ett Sverige som felaktigt och ideologiskt kopplat ihop frågan om jämställdhet med prostitution på ett sådant vis att någon lycklig hora får inte existera.”
Andra bloggar om: debatt, feminism, horstigma, prostitution, media, politik, sexköpslagen, porr, horor, Åsa Linderborg, stigmatisering, jämställdhet
. .
Pingat på intressant.se
torsdag, januari 4, 2007 at 0:29
Kusliga namn, du tar upp. Välkända inte bara i råfeministdebatter utan i alla tänkbara, mediala vänstersammanhang. Hur har lilla Sverige på så kort tid kunnat producera en sådan mängd Sadamar och Sadamor?
Jag erinrar mig ett reportage i Sveriges radio för ett par år sen. En kvinnlig feminist hade för skattemedel tagit sig till Amsterdam och dess Red Light District. Kort och gott: Hon vandrade runt, ondgjorde sig och förfasade sig. (Det var väldigt vad hon lät fascinerad, för resten…) Stannade vid ett tillfälle framför ett fönster och började beskärma sig över den ”stackars” flickan därinnanför. Men avbröt sig plötsligt.
”Oj då – hon vill visst att vi ska gå. Oj då, hon ser arg ut. Vill hon inte bli räddad? Jag är ju en svensk kvinna, som vill hjälpa henne. Förstör affärerna… Nej, nu måste jag gå…”
Plötsligt avbrott i reportaget.
I samma reportage höll vår svenska råfeminist en rannsakande intervju med Mariska Majoor, PIC. Mariska svarade artigt och professionellt. Men vår svenska feminist stod på sig och blev alltmer aggressiv och pockande. Plötsligt sa min vän Mariska helt orädd och klart och tydligt: Du kommer från Sverige. Du tror att du äger Amsterdam. Du tror att du äger hela världen. Där överskattar du dig själv en smula.
Skämtar jag? Ingalunda. Här är Mariska (en av hennes delsidor): http://www.pic-amsterdam.com/html/the_founder.html.
Särskilt Isabella och Blogge rekommenderar jag att klicka sig vidare och att sedermera kanske ta en vänskaplig kontakt med denna dam, som är värd mera från svenskt håll än hånfull, feministisk besserwisserbehandling.
torsdag, januari 4, 2007 at 0:56
Tror det är mer än en som är förvånad (och irriterad) över den kartlägggning Isabella gör över hur debatten förs i media 🙂 Grym resurs.
torsdag, januari 4, 2007 at 1:01
Blogge: Håller med.
Länken jag gav och som fungerar för mig, tycks inte fungera här. Här är en länk till samma sida, som jag just kontrollerat:
http://www.pic-amsterdam.com/html/english.html
Om något fel – Googla på t.ex. Mariska Majoor alt. Amsterdam Prostitution Centre .
torsdag, januari 4, 2007 at 7:37
Tack för länktipset Ulf!
Bra att min sammanställning över debatten i media om prostitution uppskattas och används.
Kram på er alla! 🙂
torsdag, januari 4, 2007 at 8:10
P.S. Rätt ska vara rätt: Mariskas lilla företag heter Prostitution information centre, PIC. (Inte ”prostitution centre”.)
http://www.pic-amsterdam.com/
torsdag, januari 4, 2007 at 18:15
Är inte mycket av detta ett utslag av socialdemokratins kodex att är du socialdemokrat så har du alltid rätt och alla andra fel?
torsdag, januari 4, 2007 at 19:24
Hej!
Vet inte ifall mötet i Bryssel ännu är aktuellt?
Lillian var där bland andra från Rosea o jag skrev detta på Sourze.
http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10495435
torsdag, januari 4, 2007 at 20:40
Det har stått lite felaktigt i pressen att ROSEA är en organisation som skapades av Roshinda Sambo men jag har förstått att det inte var så. Finns ROSEA kvar idag?
torsdag, januari 4, 2007 at 21:34
Tveksamt.
Nej det var inte bara Roshina men hon deltog i möten o var den enda ”Kända horan” i media.
Vi är ungefär 10 personer men senaste året har allting legat nere.
Några aktiva strippor ,Lillian o jag samt Ingegärd från Petras bok var med i gruppen som var mycket löst sammansatt.
En pärla har vi i Jesper: en manlig eskort som är en jättefin kille.
Men hur det går framledes?
Det beror väl på ifall någon orkar driva frågorna som det är just nu?
onsdag, juni 20, 2007 at 13:39
‘…de befinner sig i en socialt påfrestande situation, med låg social status (precis som städerskor, med andra ord)….’
Fel. Vi har mycket lägre social status än städerskor eller latrintömmare.