johannaalmer.jpgDet finns en märklig präst i Göteborg, hon heter Johanna Almer och är anställd på Chalmers personavdelning som ansvarig för jämställdhetsfrågor.

Hon är märklig för präster borde ha en annan människosyn än vad hon har. Detta är nämligen en präst som inte följer Jesus exempel när det gäller prostituerade. Denna präst vill inte ha med oss att göra.

Hennes syn på oss som säljer sex och prostitution kommer med all tydlighet fram både i den krönikan hon skrev i våras i GP och så även i dagens krönika i Göteborgs Posten – En sexualiserad och förgrovad mediedebatt:

”Nästa exempel är hämtat från en debattartikel i Expressen. Där görs kvinnorörelsen ansvarig för prostituerades problem i Sverige idag. Genom att stödja sexköpslagen hindrar feminister prostituerade från att få betala skatt och leva normala liv. Feministers pryda syn på sexköp innebär att prostituerade stigmatiseras och utsätts för faror, enligt undertecknarna. Men vänta nu, det är väl inte feminister som misshandlar, hotar och smittar prostituerade? De prostituerade i Ipswich som mördades, inte var det feminister som begick de brotten? Var är analysen?”

erotiskkonst.jpgHär blir hennes okunskap om prostitution mycket tydlig liksom den okunskap hon har om skribenterna i Expressen vars artikel hon kritiserar. Att bara ställa den dumma frågan ”Var är analysen” till en av dessa feministerna – Petra Östergren, är rätt häpnadsväckande. Petra Östergren har forskat och deltagit i debatten om prostitution i 10 år och är helt klart en av dem som vet mest om prostitution i Sverige idag. Hon har skrivit en mycket gedigen bok om prostitution, Porr, horor och feminister där hon verkligen analyserar en del feministers syn på prostitution och vilka konsekvenser detta har medfört.

Om feminister driver en politik om prostitution som en del gör här i Sverige, så möjliggör/underlättar man mord på prostituerade. Det har konstaterats både av oss som säljer sex, socialarbetare och polis som arbetar med frågor kring prostitution att sexsäljares risker har ökat i och med att sexköpslagen infördes 1999. I polistidningen kunde man i höstas läsa att de normala kunderna nästan har försvunnit från gatan. Det är de med udda sexuella behov och mest snedvriden människosyn som finns kvar. Vissa sexsäljare följer med polisrädda kunder till undangömda platser, där det inte finns någon hjälp att få. Sexsäljare på gatan tar därför idag större risker och rånas, misshandlas och våldtas i större utsträckning än tidigare.

Hennes syn på oss som säljer sex kommer fram tydligt. Vi är kvinnor som blir smittade av våra kunder. Ska jag tolka denna mening som att vi därmed är de i Sverige som vet minst om sexuellt överförbara sjukdomar? Det borde vi ju vara med all logik i världen eller hur? Vi som jobbar med sexuella tjänster är enligt Almer tydligen totalt idiotiska kvinnor som låter oss smittas i ett jobb där det är oerhört viktigt att hålla sig frisk. Vet inte Johanna Almer vad en kondom är och hur man skyddar sig så kan hon fråga kvinnorna på Rosenlund nästa gång hon passerar området.

erotiskkonst2.jpgHela frågan om horstigmatiseringen är så stor så den kommer jag att ta upp i ett helt blogginlägg för sig själv de närmaste dagarna.

Men om hon inte inser att uttalanden som det jag bemötte ovan stigmatiserar oss, så får hon nog anstränga sina hjärnceller lite mer.

Jag undrar om inte hennes syn på prostitution och hennes iver för sexköpslagen beror i grunden på att hon av misstag en gång togs för en prostituerad. Hon skrev i sin krönika i GP i våras om hur hon som nyinflyttad i Göteborg av misstag hade hoppat in i en sexköpares bil:

”När jag insåg att det pågick könshandel vid Rosenlund tvingades jag anpassa mitt beteende. Jag började gå snabbt när jag skulle hem på kvällarna, jag tittade rakt fram och helst ner i marken. I svensk lagstiftning är sexköparen brottslig. Ändå var det mitt ansvar att se till att cirkulerande män inte uppfattade mig som prostituerad. Är några kvinnor prostituerade är alla kvinnor potentiella prostituerade. Därför angår frågan många fler än dem som är direkt inblandade i handeln.”

pagatan.jpgFör många, många år sedan så bodde jag ett tag i Göteborg, jag var 25 år och nyinflyttad. Sent en kväll så stod jag i närheten av Feskekörka och skulle ha tag i en taxi. Det cirkulerade runt bilar och blickarna jag fick av männen var inte så trevliga. Jag tyckte det var oerhört obehagligt och förstod att man av misstag tog mig för en sexsäljare. Jag blev faktiskt rädd och det kändes som jag blev betittad av våldtäktsmän.

Så jag förstår Johanna Almer och hur hon kände sig, men det jag inte förstår är hur hon resonerar för att lösa det här problemet. För henne är lösningen en nollvision. Om jag tolkar hennes ton rätt i krönikan så vill hon att all prostitutionen ska bort och sexköpslagen är vapnet mot detta.

Men prostitution är ett fenomen som man inte kan lagstifta bort. Det är lika oomtvistat som att människor har sexuella behov.

Naturligtvis ska man inte som kvinna av misstag behöva tas för en sexsäljare men man löser inte det problemet med dagens lagstiftning där vi enligt lagen, helt enkelt inte kan arbeta hemma eller i en mysig arbetslokal. Dagens lagstiftning tvingar många kvinnor att sälja sex på gatan i en riskfylld arbetsmiljö. Kvinnor som inte vågar eller kan ta emot kunder hemma eller i en lokal, kvinnor som inte klarar av att marknadsföra sina tjänster via Internet. Tänk om de hade kunnat arbeta i en trygg miljö på en bordell istället. Alla hade vunnit på det.

I Finland är köp och försäljning av sexuella tjänster på allmän plats en straffbar ordningsförseelse. Med den regleringen i ordningslagen som trädde i kraft 2003 har prostitutionen i stor utsträckning försvunnit ur gatubilden. Man behöver alltså inte förbjuda allt sexköp för att minska gatuprostitutionen, en ändring i ordningslagen räcker. Detta är naturligtvis under förutsättning att vi lagligt kan sälja sex i andra miljöer under trygga arbetsförhållanden.

erotiskkonst3.jpgI krönikan från i våras argumenterar hon vidare och tycker Tysklands arbete mot människohandel, med exempelvis checklistor för sexköpare som ska hjälpa dem att skilja mellan en frivillig prostituerad och en tvångsprostituerad, är lika tragiskt som det är löjligt.

Hon tycker tyskarna undviker debatten om hela frågan om den så kallade frivilliga prostitutionen och hon anser att att alla tunga problem legaliseringen skulle förebygga finns kvar i Tyskland. Hennes sista mening säger allt:
För prostitutionen kräver anpassning, också av oss som inte vill ha med den att göra.

Märkligt att hon kunde tycka till om legaliseringen i Tyskland innan utvärderingen av deras nuvarande lagstiftning publicerades. Men så är det i denna debatt, det man tycker och tror är sanningar.

Information till sexköpare så att de kan undvika att besöka tvångsprostituerade kvinnor tycker hon bara är tragiskt och löjligt! Jag tycker det är det vi saknar här i Sverige och här på min blogg har jag påbörjat ett sådant arbete på mina sidor om människohandeln. Jag vet att många sexköpare efterfrågar en sådan här information, det framgår med all tydlighet om man tar en titt på diskussioner som förs mellan sexköpare på olika forum. Om en kvinna misstänks vara utsatt för trafficking så varnar sexköpare varandra för detta.

Och det är svårt för en orutinerad sexköpare att veta vilka tecken man ska vara observant på för att undvika tvångsprostituerade. Om människohandlare ska få ett stort kundunderlag så måste kvinnorna spela att de gör det helt frivilligt och de metoder som människohandlarna använder är mycket mer subtila än de som framställs i filmer som Lilja4ever eller Human Trafficking.

picasso.jpgVad tycker Johanna Almer att man ska göra åt människohandeln? Är sexköpslagen även där hennes vapen mot den? Jag tror på en lösning där myndigheter och organisationer samarbetar med oss i branschen. En lösning med praktisk handling och kreativa idéer.

Men för att få detta samarbete till stånd måste horstigmat motarbetas, annars kan inte samarbetet komma igång med alla de idéer och lösningar på problemet som vi faktiskt har. Och det kanske är så att horstigmat är allt för starkt? Vi är ju smittade av de hotfulla sexköparna enligt Johanna Almer.

Jag hälsar Johanna Almer välkommen hit till min blogg för att svara på dessa frågor och hela mitt inlägg om hennes krönikor. Jag är t.ex. mycket intresserad av att veta hur en syn på prostituerade som smittade kvinnor inte är stigmatiserande.
.

roseline.jpg

Vill ni läsa två bra blogginlägg om prostitution så tipsar jag idag om bloggen Frhetligt forum. Charlotte har skrivit Auktoritär retorik, social kontroll och Aron En svår fråga med ett enkelt svar..

Uppdaterat kl.15.15
Jag har nu fått svar på min inbjudan till Johanna Almer. Via mail meddela hon att hon inte är intresserad av att föra debatt med anonyma personer. Då jag förklara för henne varför jag måste värna om min integritet och berätta att jag inte är någon helt anonym debattör (jag har ju bl.a. fått 4 st debattartiklar publicerade) så svara hon åter igen nej och att hon inte vill föra en debatt med en person som inte kan stå öppet för sina åsikter.

Oviljan att debattera med en sexsäljare tycks vara något symptomatiskt hos motståndare mot prostitution. Jag har upplevt flera exempel på detta på sistone. Anledningarna de anger är olika, men faktum kvarstår, de tar inte debatten om sakfrågorna med en sexsäljare.

Jag håller helt med LouiseP som skriver om detta så här: … åter igen visar sig de etablerade inom media, megafonerna, oförmögna att handskas med sexsäljarna själva, och ger på köpet exempel på den repressiva mekaniken som Petra Östergren så väl beskrivit i sin bok Porr, horor och feminister.

.
roseline.jpg
..
.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se .
..badge_intressant.png