statbordell5.jpgEn bordell är i princip samma sak som en sexsäljarens arbetslokal. En lokal där hon antingen jobbar ensam eller tillsammans med andra kollegor. I länder där bordeller är lagligt är kvinnorna som arbetar på bordellerna sina egna entreprenörer eller företagare, de hyr helt enkelt in sig i en lokal och köper tjänster som ev. kan ingå, t.ex. en receptionist, larmsystem, städning osv. Det är alltså oftast inte anställda av bordellens/lokalens ägare, jag vet inte ens om det förekommer i Europa. Läs gärna Hasses utmärkta artikel här på bloggen: Bordellens värld är inte som du tror.

Men överallt i debatten om prostitution väcks frågan om statliga bordeller. Det är rätt ofta man kan se kommentarer både här och där, på bloggar och tidningars diskussionsforum som tar upp frågan om statliga bordeller. Kan det bero på att när media själva i reportage ska ta upp frågan om en legalisering så nämner man statliga bordeller? Förmodligen är det så. Jag får dessutom ett intryck av att det ofta är människor som inte satt sig in i frågor om prostitution som tar upp detta.

statbordell4.jpgMen vem vill ha statliga bordeller? Och varför skriver man statliga om bordeller så fort bordeller och en legalisering av prostitution tas upp?

  1. Genom att bordellen är statlig så kan staten då ha en bättre kontroll över verksamheten.
  2. Man vill ha en kontrollerad hälsokontroll av de prostituerade så att smittspridning kan minskas.
  3. Man vill ge de prostituerade beskydd
  4. Handikappade ska ha rätt till sex
  5. Staten får garanterat in skatteintäkter för verksamheten

Vanliga argument emot statliga bordeller är att arbetsförmedlingen skulle kunna hänvisa dig till en bordell och om du skulle neka att söka jobb där så skulle din a-kassa försvinna… arbetsförmedlingen tvingar förmodligen arbetslösa tjejer att bli porrskådespelerskor idag eller???

Alla de här argumenten innehåller mycket fördomar, myter och en enorm okunskap om prostitution. De vilar också på en rätt fruktansvärd människosyn och/eller en syn på oss som säljer sex. Hela argumenteringen fullkomligt stinker horstigma och man kan läsa mellan raderna hur dessa människor anser att vi ” fallna kvinnor” i princip borde omyndigförklaras och definitivt hållas under kontroll. Jag kan bara konstatera att det finns ett enormt behov av kunskap om prostitution och jag kan bara konstatera att synen på oss som säljer sex är fortfarande bedrövlig hos många.

statbordell.jpg De som pratar om och argumenterar för eller emot statliga bordeller använder delvis samma argument som man gjorde för över ett sekel sedan! I Yvonne Svanströms bok Offentliga kvinnor så får man veta att på 1800-talet när sjukdomar som kolera, syfilis och andra venerisk smitta hotade befolkningstillväxten så införde man besiktning och reglementering av de prostituerade. På 1800-talet ansågs det nämligen att det var kvinnor spred könssmitta. Män blev däremot smittade.

Under mer än sjuttio år, mellan år 1812 och 1918, fanns en kommunalt reglerad prostitution i Sverige, trots att det gick stick i stäv med nationella lagar. Kvinnornas rättigheter förbisågs för nationens bästa då en oreglerad prostitution uppfattades som ett hot mot nationens ordning och stabilitet. I Stockholm fanns prostitutionspoliser som skulle se till att misstänkta kvinnor registrerades och kontrollerades. I en artikel i GD, Horor och skinande änglar, kan jag läsa:

statbordell2.jpg”Besiktning, dvs säga läkarundersökning kunde förekomma flera gånger i veckan. Reglementering innebar särskilda regler för de prostituerade. De registrerades, försågs med bok, fick bara bo och uppehålla sig på vissa platser i staden, fick inte klä sig så de kom att efterlikna borgarfruarna, fick inte vistas utomhus efter klockan 23. Kvinnor som i sin nöd gick in i prostitution sågs som liderliga och lata – de var otyglade och ohanterliga; för att inte verka störande på borgarklassen eller locka andra med sig i fördärvet gällde det att skilja ut dem, kontrollera dem.

Att kontrollera underklassen och dess sexualitet, framför allt att kontrollera de kvinnor som arbetade för sig försörjning och således syntes i offentligheten, är ett gammalt samhälleligt intresse. När kyrkan mist sin makt över pigor och torpardöttrar riktades blicken mot stadens tjänande kvinnor; de som tvättade och strök, skötte trädgårdarna, sydde, bar vatten, och aldrig hade inkomster som räckte till försörjningen. Reglementeringens ”primära syfte var att administrera en kommunal prostitution, och offentliga kvinnor blev prostituerade kvinnor.”

statbordell3.jpgDet är nästan ruggigt att man känner igen resonemanget så här över hundra år senare. Har vi inte kommit längre bort från horstigmat, den offentliga skammen som ”fallna” kvinnor utsätts för? Har vi inte nått längre än så här i allt jämställdhetsarbete?

Inte i någon grupp av kvinnor har jag mött så många starka, tuffa och självständiga kvinnor som jag gjort bland svenska oberoende eskorter! Kontrasten mot att man i media och i debatten om prostitution i princip omyndigförklarar oss och gör oss till kroppar som en objektifierande vara, är väldigt stor.

Och ja, jag hade inte alls haft något emot att hyra in mig i en mysig lokal, där jag hade kunnat få jobba ihop med dessa härliga kvinnor. En plats för gemenskap, roligheter och där jag kunde känna mig trygg (och inte så ensam i jobbet) när jag säljer sexuella tjänster. Men jag skulle absolut inte vilja vara anställd på en statlig bordell där en syn á la 1800 talet råder.


roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png