str9.jpgHon har inte varit så flitig som skribent och debattör de sista åren men jag kan garantera att Pye Jacobsson långt ifrån gett upp kampen för sex-och erotikarbetares rättigheter.

Pye var en av de drivande krafterna bakom ROSEA (Riksorganisationen för sex- och erotikarbetare) som bildades i början av 2000 talet. Sedan ett par år tillbaks är ROSEA en vilande organisation.

Hon var också en av organisatörerna bakom den stora sexarbetar konferensen – The European Conference on Sex Work, Human Rights, Labour and Migration år 2005 i Bryssel och hon sitter med i styrelsen för ICRSE – International Committee on the Rights of Sex Workers in Europe.

str7.jpgNaturligtvis är också Pye med i det nystartade nätverket för sexsäljares mänskliga rättigheter PRIS här i Sverige. (Anm. PRIS ändrade senare namn till SANS efter en rippoff)

Hon har varit en flitig skribent genom åren, läs gärna t.ex. hennes excellenta artikel i Ottar – Har prostituerade några rättigheter.

För flera år sedan skrev också Pye flera krönikor i Expressen. Idag bjuder hon på en av dem och jag är mycket glad över att kunna få presentera både Pye och publicera en av hennes krönikor här på bloggen🙂

.
roseline.jpg

.
str4.jpgJag förvånas ofta över att kvinnor som kallar sig själva feminister kan ha en sådan fördömande och nedlåtande attityd gentemot andra kvinnors livsval. Jag har jobbat på ett flertal kvinnodominerade arbetsplatser inom olika yrkesområden, och med jämna mellanrum funderat över varför det skall vara så svårt att stötta andra kvinnor, utan att ifrågasätta och nedvärdera den enskilda personens val.

Ifall man inte följer gängse mall på hur en feministisk kvinna skall tänka och bete sig bör man helst vara tyst, och framförallt får man inte hävda att något sådant som en ortodox feminism faktiskt inte existerar.

På min arbetsplats är respekt för det egna valet en självklarhet.

Jag har nog aldrig tidigare mött en samling kvinnor som, utan fördomar, bemöter varandra med en sådan omtanke och respekt och som är så intresserade av varandras välmående.

Vi är 14 kvinnor som arbetar hos oss. Den yngsta är 22, den äldsta 42 och genomsnittsåldern är 30.

De flesta har det som ett extraknäck. Några använder det för att finansiera sina studier och andra är yrkesverksamma inom andra områden; en väktare, en busschaufför, en växeltelefonist, en violinist och en sömmerska är några av de yrkesgrupper som finns representerade.

str5.jpgHälften är singel, resten lever i fasta relationer och tre har barn.

Två av kvinnorna har överklassbakgrund, två har bott på fosterhem och en har bakgrund i Pingstkyrkan.

Flera har i perioder bott utomlands, en har haft drogproblem och två har invandrarbakgrund.

Det är nog inte mycket som skiljer den här gruppen kvinnor från andra kvinnor i samhället, ändå får vi ofta höra att vi definitivt inte är representativa för vår yrkesgrupp. Vi sägs bland annat var för välutbildade och ha för socialt väl fungerande
liv än det ”normala” för kvinnor som gjort samma yrkesval.

str2.jpgHur pass representativa vi är kan jag inte svara på, men av olika anledningar tycks jag och mina kollegor komma varandra väldigt nära. Det finns nästan ingenting som inte kan diskuteras, väldigt få ämnen är tabu och inga hemligheter för skamliga eller underliga för att yppas. Det spelar inte så stor roll vem man jobbar med för dagen, att vi stöttar varandra när det behövs är en märklig självklarhet. Och det sker helt utan onödiga ifrågasättanden och med en befriande tolerans.

Man skulle önska att man oftare mötte samma attityd och fördomsfria respekt i samhället i övrigt, som på strippklubben där jag arbetar.

Pye Jacobsson
Sexarbetare och Skribent

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png