babelkoll.jpgVackert foto, vacker musik och mitt i allt detta människans enorma brist, vår brist på att nå varandra, att kommunicera känslomässigt, vår utsatthet och ingen som vill lyssna. Sådan är filmen Babel av regissören Alejandro González Iñárritu.

Varför klarar vi inte detta bättre? Så mycket smärta och sorg det orsakar.

Mitt i filmen och var jag nästan på väg att stänga av den. Den berörde mig för mycket, det blev nästan för starkt, smärtsamt, sorgset och alla dessa känslor, minnen som den väcker.

Alla på jorden hör ihop likt ett gigantiskt spindelnät med trådar mellan oss alla. Men i en hård värld bryr man sig bara om sig själv. Det känns ledsamt och brutalt.

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Gunnar Ekelöf
.

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , ,
.
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png