juni 2007


intsam1.jpgSeksualpolitisk Forum i Danmark är ett nätverk som startats av sexologer, universitetsforskare, journalister och författare i Danmark. Deras mål är en sexualpolitisk debatt som är frisinnlig, öppen och tolerant istället för den nuvarande debatten som domineras av myter och fördomar. De stöttar de danska sexarbetarna och i Danmark har det stödet uppmärksammats och bemötts med argument som är mycket lika de argument prostitutionsmotståndarna i Sverige använder sig av.

Debatten i Danmark är dock mer saklig och media behandlar sexarbetare mycket mer respektfullt i Danmark jämfört med hur vi behandlas i Sverige. I Danmark tillåts flera åsikter i debatten och flera olika röster hörs, där är det inte lika med att begå politiskt självmord om man stöttar sexarbetare.

Jag har idag träffat en frilansande svensk journalist som håller på att göra ett radioreportage om den växande nypuritanismen i Danmark och det motstånd som nu Seksualpolitisk Forum i Danmark bjuder på.

intsam2.jpgEftersom jag bor på pendelavstånd från Köpenhamn och aktivt både följer och till viss mån även deltar i debatten där så ville hon göra en intervju med mig.

Det var ett intressant möte för den här kvinnan hade mycket svårt att förstå att jag kan njuta av sex med mina kunder, att jag inte tar skada av att sälja sex osv.

Men det var en klok kvinna som samtidigt också insåg att det var svårt för henne att förstå detta för att hennes sexualitet är olik min och för att hennes sexuella gränser inte är samma som mina.

Samtalet oss emellan var också intressant för det är sällan man möter motståndare till prostitution där det finns nyfikenhet eller en vilja att försöka förstå men det upplevde jag att det fanns där idag. Oftast är det som att prata med en mur och ofta vill man överhuvudtaget inte prata med oss, bara om oss. Jag tror inte att jag på något sätt ändrade den här kvinnans åsikter, jag tror att hon även imorgon kommer att tycka att sexköpslagen är bra. Men kanske hon fick något att fundera på.

intsam3.jpgVi inledde samtalet inomhus på en restaurang och när hon frågade om jag inte tyckte det var ”äckligt” att ha sex med vissa kunder så svara jag nej. Utseendet för mig är inte viktigt, det är kundens personlighet som avgör om jag kommer acceptera honom som en kund och det kan jag bedöma innan ett möte.

Jag sa att jag skulle kunna tänka mig att ha sex med alla män som var i den lokalen om jag bara skulle gå efter utseendet, för där fanns bara helt vanliga män, precis som mina kunder är. Jag tror inte att hon själv skulle kunna ha tänkt sig att ha sex med någon där…

För vi är olika och det är denna olikhet som jag hoppas att alla människor ska respektera även om det handlar om intima, privata känslor som ändå sex är, även om det handlar om känslor som ligger nära känslor av kärlek och som kanske bara bejakas av vissa i samband med kärlek. Vi pratade mycket, både före och efter intervjun, om detta. Om hur vi upplever olika saker beroende på vilken syn på sex och vilka sexuella gränser man har.

intsam4.jpg Jag blev lite paff när hon sa att även om hon förstod att vi var olika och att hon gärna ville tro på allt jag sa, så kände hon ändå inombords att hon var rädd att jag på lång sikt skulle ta skada av att sälja sex eller att jag tar skada av det nu. Jag blev lite paff, inte för att jag inte hört detta förut, utan det var att det sades direkt till mig för första gången. Och det är kanske helt naturligt att hon tänkte så, vår syn på sex och våra sexuella gränser skilde sig säkert åt väldigt mycket. Att tänka så är mänskligt och egentligen i grunden kärleksfullt och omsorgsfullt.

Samtidigt så är just denna ”omsorgen” om oss som säljer sex precis det som ligger bakom så mycket av det vi verkligen far illa av.

Därför är det viktigt att börja prata med oss, att även lyssna på oss som säger att vi mår bra av att sälja sex. Lita på oss när vi säger att det inte är själva jobbet i sig som skadar oss, det som skadar är andras fördomar om oss. De som förstärker horstigmat, de som har en massa åsikter om oss och som själva aldrig skulle passa eller passade att vara sexsäljare, eller de som någonsin skulle komma på tanken att börja sälja sex. När de anser sig veta mer om mitt gebit än vad jag själv vet, när de säger sig veta mer om hur jag mår och hur mitt känsloliv är än vad jag själv vet. När de i princip omyndigförklarar mig, stigmatiserar mig och omgärdar mig med fördomar och förtryck, det är skadligt för mig och skulle var det för alla människor. Jag tar inte skada av att ha sex med en främmande man och få bra betalt för det, även om det hade skadat andra kvinnor.

intsam5.jpgJag är en vuxen, klok kvinna med 46 års livs- och arbetslivserfarenhet inom en mängd områden. Jag är välutbildad, känner mig själv bra och står med bägge fötterna på jorden. Är det inte dags att man börjar visa mig respekt även för mig i rollen som en sexsäljare.

Om jag kan anses vara så klok och vara så respekterad i alla andra sammanhang, varför kan jag då inte bli det som en sexsäljerska?

Jag är samma människa!

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

En domare i Högsta domstolen dömdes enligt sexköpslagen och fick behålla jobbet. En annan domare arbetade på Hovrätten i Malmö, han dömdes inte för sexköpslagen och trots detta fick han igår veta av arbetsdomstolen att det var rätt av hans arbetsgivare att ge honom sparken. Varför får den ena domaren behålla jobbet medan den andra får sparken?

Beror detta på att den sexköpsdömde HD domaren var fast anställd och att hans anställning därför endast bedömdes utifrån huruvida han var olämplig att inneha tjänsten? Hovrättsdomaren var inte fast anställd och omfattades inte av det skydd som finns i regeringsformen som säger att en domare endast kan avskedas ”om han genom brott eller grovt upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten”.

tvadomar1.jpgDomaren som jobbade i Hovrätten dömdes enligt lagen om offentlig anställning för ”verksamhet som kan skada myndighetens anseende”. Även om arbetsdomstolen konstaterar att denna domare inte begått något brott har han ”genom sina handlingar allvarligt skadat inte bara förtroendet för honom själv som domare, utan även domstolsväsendets anseende”.

Det är alltså värre att skada domstolsväsendet anseende om man inte har en fast tjänst, eller hur sjutton ska man tolka detta? Eller är det så enkelt att en domare med fast anställning, liksom alla andra med fast anställning, har ett bättre anställningsskydd?

Eller handlar detta egentligen om moral, moraluppfattning och vilken syn vi har på olika typer av sex och sexualiteten samt olika typer av sexförsäljning och köp? Det skulle inte förvåna mig om sådana saker ligger medvetet eller omedvetet bakom de två olika bedömningarna.

Sexköpslagen är faktiskt en normgivande lag som handlar om sexualsyn och moral. En lag där samhället talar om för oss vad samhället anser vara lämpligt eller vad som ska anses vara straffbart. Vilken moral samhället vill att vi ska ha. De flesta lagar vi har följer den moraluppfattning vi har, den etik vi har i vår kultur. Men ibland vill samhället ändra våra attityder och stiftar därför lagar om det. Samhället vill inte att människor ska köpa sexuella tjänster. Och på frågan varför får man gå tillbaka till utredningen bakom sexköpslagen och även titta på vad de här två olika domarna egentligen gjort sig skyldiga till.

tvadomar4.jpgDe två domarna köpte inte samma form av sexuella tjänster. Domaren i Högsta domstolen köpte sex av en annan man och domaren som jobba på Hovrätten besökte en ”bordell”. Officiellt så betraktar man dessa två mäns ”synder” på två helt olika vis…

I utredningen som ligger bakom sexköpslagen – Könshandel, kan man läsa att det är svårt att skilja mellan vanliga homosexuella kontakter och kontakter i prostitutionssyfte och att prostitution kan sägas vara relativt vanligt förekommande i den manliga homosexuella kulturen!!!

Där står också att skillnaden mellan den homosexuella och den heterosexuella prostitutionen är att i den homosexuella prostitutionen kan ibland för säljaren vara en blandning av affärsverksamhet och egen utlevd sexualitet, vilket praktiskt taget aldrig förekommer i den heterosexuella prostitutionen.

Domaren i högsta domstolen var en man som köpte en sexuell tjänst av en annan man. Han betraktas därför nog inte som en könsköpare, den benämningen som våra kunder fick i utredningen Könshandel. Att vara könsköpare är värre än att var en homosexuell man som köper sex av en annan man, det är ju bara en sak som ingår i bögkulturen!!! En könsköpare köper sex av en kvinna och anses därför vara:

  • avvikande när det gäller inställningen till sexualitet och kvinnor

  • ibland med allvarliga problem när det gäller synen på och förhållningssättet till sexualitet

  • prostitutionskontakterna innebär sexuell utlevelse utan relation, närhet eller krav, i motsats till genuina mänskliga kontakter

  • könsköparnas problem befästs och förvärras i könshandeln och man tror att många av männen behöver behandling

  • könsköparnas anhöriga utsätts för risk att skadas genom deras handlingssätt, inte minst riskerar de att smittas av sjukdomar som överförs genom könsumgänge.

tvadomar3.jpgOch nej detta skrevs inte år 1895 utan för bara 12 år sedan! Domaren som jobbade på Hovrätten i Malmö misstänks vara en sådan där könsköpare och även om han nu undkom straffet för sexköp så gick han ju faktiskt till en bordell!

Och enligt vissa t.ex. ledraskribenten Tiina Meri, är en bordell en miljö i vilken det försiggår en kriminaliserad och organiserad handel med människors (kvinnors) kroppar. Ja så skriver hon idag på ledarsidan i dagens Sydsvenska Dagbladet. Hon anser att en domare inte ska vara där i privata affärer. Den domare som inte förstår varför, borde byta jobb, för till det jobbet hör att värna
allmänhetens tilltro till rättssystemet.

Många politiker, journalister och opinionsbildare blandar ihop försäljning av sexuella tjänster med människohandel precis som Tiina Meri gör idag. Om människohandel sker för sexuella ändamål så skriver media alltid människohandel. Men om det sker för slavarbete inom någon annan bransch så används istället ordet människosmuggling.

Solsippan beskrivs som en bordell av all media, men i mina ögon var det verkligen ingen bordell. En bordell är ett hus eller en lägenhet ämnad för att man där ska kunna sälja och köpa sexuella tjänster. En arbetslokal för sexsäljare där man som ”en slags egen företagare” hyr in sig för att använda lokalen och för att köpa ev. tillhörande tjänster som ex. städning.

Till Solsippan gick de flesta människor för att sola, bada bastu, slappa i bubbelpolen och för att få vanlig massage och enligt mig så var det därför ingen bordell. Där fanns inga möjligheter för sexsäljare att hyra in sig för att utnyttja lokalen en dag. Och där förekom långt ifrån någon människohandel eller någon kriminaliserad och organiserad handel med människors kroppar.

tvadomar2.jpgDäremot så ägdes Solsippan av en kvinna som man misstänkte även var en sexsäljerska. Enligt ett vittnesmål från en 90 årig man så kunde man också där få sexuella tjänster tillgodosedda av henne. En annan kvinna som jobbade ibland på Solsippan sägs ha gett några kunder ett lyckligt avslut på massagen enligt deras egna önskemål. Dvs hon har begått den stora synden att också massera några män mellan benen! Detta antyddesnämligen i ett telefonsamtal som avlyssnades.

Det finns inga vittnesmål om att ägarinnan profiterat sig eller skott sig på att den här andra kvinnan masserade några män mellan benen. Och inga vittnesmål eller bevis för att hon tvingade eller utnyttjade någon annan att sälja sexuella tjänster.

Men kopplerilagen är inte en lag som ska skydda sexsäljare mot profitörer eller hallickar som vill utnyttja oss. Det är en lag mot prostitution. Kopplerilagen är en lag som ska förhindra att vi ska kunna arbeta tillsammans med kollegor, en lag som ska förhindra oss att ta emot kunder i en arbetslokal och för detta satt Solsippans ägarinna i en isoleringscell i 2 månader!!!

tvadomar5.jpgMen i mångas ögon så besökte alltså den nu sparkade domaren som jobba på Hovrätten i Malmö en bordell där det försiggick en kriminaliserad och organiserad handel med människors (kvinnors) kroppar. Och detta baserar sig inte på fakta eller kunskap utan på fördomar och myter om vad både försäljning av sexuella tjänster är, vad en bordell är samt vad människohandel är. Det baserar sig på propaganda från sk feminister och andra politikers vilja att gör karriär och visa handlingskraft mot ett vidrigt fenomen, sexuell människohandel.

Jag anser att det är en stor skandal varje gång politiker, opinionsbildare, journalister, poliser, socialarbetare eller vem som, skriver eller uttalar sig om detta på ett felaktigt sätt. För de hjälper inte de kvinnorna som verkligen är offer för sexuell människohandel och det hjälper inte alla andra människor som har slaveriliknande arbetsvillkor inom andra branscher.

Det som hjälper är:

  • korrekt information och fakta om vad människohandel är och hur sexuell människohandel går till

  • information som kan hjälpa oss att identifiera offer för människohandel

  • råd till sexsäljarnas kunder så att de kan undvika att köpa sexuella tjänster av människohandlare.

Ingenting av detta sker från samhällets sida idag. Ingenting av detta sker från alla dessa fina organisationer som säger sig arbeta emot människohandel idag! Det är därför tur att SANS finns idag! SANS – sexsäljares och allierades nätverk i Sverige är de enda som ger just detta till allmänheten idag. Vi inom SANS är helt emot människohandel och slaveri i alla dess olika former. Och istället för att bara prata om hur hemsk människohandel är så är SANS aktiv i kampen mot människohandel och försöker nå ut med korrekt information.

Korrekt information är viktigt i alla sammanhang. Och det är också oerhört viktigt att vi diskuterar vilken syn vi har på kvinnor och deras sexualitet. För den synen skiljer sig mot den som finns om män och deras sexualitet. Det är viktigt för den synen hänger ihop med vad allmänheten anser om försäljning av sexuella tjänster, om oss som är sexsäljare och våra kunder.

tvadomar6.jpgJag blev därför besviken på att läsa att bakom kulisserna till Tanja Suhinina aka PhonePhucker, debattartikel på fjärde sidan i Expressen i tisdags, finns en tjej som känner sig som en smutsig mediehora. Tanja känner det så, inte för hon skrev någonting hon inte menade för pengar, utan att hon skrev någonting hon personligen inte tycker hör hemma på en debattsida i en större tidning.

Men den debatten hör verkligen hemma på större tidningars debattsidor. Debatten om den kvinnliga sexualiteten och hur den förtrycks är viktig. Om vi kan vinna acceptans för att kvinnor och tjejer får lov att bejaka sin sexualitet och vara kåta precis som män.

Om vi vinner den kampen kan vi kanske uppnå jämställdhet och få bort horstigmat. Om vi vinner den kampen så kanske vi kan få beslutsfattare att avkriminalisera försäljning av sexuella tjänster. Så låt oss kämpa tillsammans för detta på ett SANSat sätt!

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

fridamu4.jpgImorgon på TV4 så kommer Frida till nyhetsmorgon och spelar sin underbara låt ”Dunka mig gul och blå”.

Så slå på TVn kl. 07.45 imorgon!

Man kommer också att diskutera om det är rätt eller inte att stoppa låten i radion och Niklas Eriksson, doktorand i socialt arbete, kommer därför också att vara på plats. Ett utmärkt val tycker jag, för Niklas stod för sunda åsikter i frågan och kom med bra argument när frågan debatterades i radion i förra veckan.

Jag älskar låten och tycker att feminster borde hylla Frida Muranius!

Igår kunde man på DNs kultursida läsa en mycket bra reflektion över barnmorskan Helena Cewers uttalanden i radion i förra veckan. Författaren Carina Rydberg reagerar över att den sortens sexualitet som ”Dunka mig” ger uttryck för, sägs vara förnedrande för kvinnor. Helena Cewers ansåg att låten var destruktiv för att kvinnan i låten gör det inte ”med hjärtat”, hon gör det inte ”med sin känsla”. Att bli dunkad gul och blå, innebar också för henne att kvinnan utsattes för misshandel och inte att hon blir taget hårt bakifrån som Frida avser med texten.

fridamu1.jpgCarina Rydberg ser förtrycket mot kvinnor som dessa uttalanden står för och hon skriver att förnekelsen av den rena sexualiteten är både det subtilaste och det mest effektiva slaget av kvinnoförtryck. Jag delar hennes uppfattning och säger precis som Carina Rydberg: ”Det handlar om mig, om min sexuella identitet, om min vägran att låta mig påtvingas någon annans uppfattning om hur min sexualitet bör se ut.

Den meningen har för mig och för så många andra sexsäljare en stor betydelse eftersom så många vägrar att respektera vårt val av att arbeta med sex.

Och det valet hänger ihop med hur vår sexualitet ser ut. Hur vi ser på sex. Att inte kunna acceptera eller vilja förstå att jag och mina kollegor med både lust och glädje säljer sexuella tjänster handlar om just detta kvinnoförtryck. Hela debatten om prostitution handlar till mångt och mycket om att motståndare till prostitution debatterar frågan utifrån deras egen syn på sex och vad det hade inneburit för dem att sälja sexuella tjänster. Inte vad det innebär för oss som verkligen gör det. Och de är inte medvetna om att de samtidigt förtrycker kvinnor, de tror tvärtom att de verkar för en ökad jämställdhet.

phph.jpgPå sidan fyra i Expressen skriver idag en av mina favoritbloggare, duktiga och intelligenta Tanja Suhinina aka PhonePhucker, en mycket bra debattartikel om ämnet – Hur dunkas en tjej rätt?

”Vad kan man då räkna med att få höra i debatten som låten orsakar? Ja, alltså, egentligen borde man inte behöva räkna med någon debatt alls. Almanackan säger att vi befinner oss i början av 2000-talet och Frida Muranius ”Dunka mig gul och blå” borde egentligen inte dyka upp på radio eller i tidningarna i egenskap av annat än sommarplåga. I stället dyker den upp som ursäkt att än en gång säga till kvinnor hur de ska prata om eller utöva sexualitet.

Hur gott man än vill tro om världen blir man inte överraskad när låten misstolkas till att handla om kvinnovåld. Har man med en rad som ”dunka mig gul och blå”, får man ju nästan skylla sig själv när all annan text ignoreras. Som när man blir våldtagen när man har för kort kjol, you know.”

Det är inspirerande och enormt roligt att se så många sunda reaktioner i den här debatten. Jag vet också att Studio Ett hade lite svårt att hitta personer som tyckte det var bra att låten stoppats i radion.

Ps. TV4 Nyhetsmorgon vill veta vad du tycker om ”Dunka mig gul och blå”.

Lyssna på låten på AllEars.se – sajten där allt började
Kränkande eller inte – läs texten till låten här
Kolla in Fridas egna sida på nätet

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , ,, , , , , ,

De flesta kunder till sexsäljare är helt normala och trevliga människor men det finns också män som söker upp sexsäljare för att råna, våldta och misshandla dem.

Våld som sexsäljare på gatan blir utsatta för har gjort att många tror att försäljning av sexuella tjänster är farligt i sig.

Men är det verkligen så om man tittar på all försäljning av sexuella tjänster?

En ny studie i Kanada visat att våld och prostitution inte alltid går hand i hand – Off-Street Commercial Sex: An exploratory study (pdf). Tamara O’Doherty i Vancouver, har ägnat 3 år åt akademisk forskning om våld och sexsäljare som säljer sexuella tjänster utanför gatan. Detta är den största gruppen av sexsäljare och de utgör 80-90 % av alla som säljer sexuella tjänster. Resultatet visar att två tredjedelar av dessa sexsäljare aldrig upplevt något våld i jobbet.Sexsäljare är också säkrare om de själva styr sina arbetsvillkor och själva har direkt kontakt med sina kunder.

Mer än 90 % av sexsäljarna som deltog i studien och som arbetade utanför gatan hade dessutom universitetsutbildning och motsvarade inte alls den stereotypa bilden av hur en sexsäljare är. I en artikel i Vancouver Sun säger Tamara O’Doherty så här om dessa sexsäljare:

”My biggest surprise in doing this research was how incredibly articulate these women in the industry were. People obviously assume women wouldn’t make the choice to go into prostitution but I found these women are from every walk of life. Some women were sex workers only on weekends with regular out-of-town clients. They’re moms, artists, lawyers, nurses, police officers and teachers. You would have no idea if you had one of them living next door to you.”

Tamara O’Doherty forskning indikerar att det är möjligt för kvinnor att arbeta säkert i sexbranschen och att våld, tvärtemot de radikalfeministiska hypoteserna, inte är en naturlig del av prostitution.

Hon menar att om kvinnor kan sälja sexuella tjänster utanför gatorna utan att mötas av våld så måste vi titta på vilka unika omständigheter som gör att just sexsäljare på gatan möter så mycket våld.

Kriminalisering av försäljning av sexuella tjänster är en av de faktorer som ökar risker och våld mot sexsäljare. Sexsäljare på gatan tvingas att arbeta isolerade i det dolda med mycket lite eller inget skydd alls från polisen, menar Tamara O’Doherty. Här i Sverige har dagens lagstiftning kring försäljning av sexuella tjänster, kriminaliseringen av våra kunder, medfört en lång rad av negativa konsekvenser för sexsäljare. Jag har inte hört någon sexsäljare berätta om några positiva konsekvenser!

De ”normala” kunderna har nästan försvunnit från gatan. Det är de med udda sexuella behov och mest snedvriden människosyn som finns kvar. Både risker och våld har ökat på gatan. Vissa sexsäljare följer med polisrädda kunder till undangömda platser, där det inte finns någon hjälp att få.

Tamara O’Doherty menar att oberoende sexsäljare utanför gatorna sällan eller aldrig upplever våld i sitt arbete – fysiska eller sexuella överfall, hot, kunder som är ovilliga att betala eller använda kondom – eftersom de kan förhandla om villkoren med kunden på ett annat sätt än vad sexsäljaren på gatan kan.

Jag tror detta kan stämma bra in på hur det är i Sverige också. Jag tror att det är mer vanligt att sexsäljare i Sverige utanför gatuprostitutionen har ett vanligt jobb och ett tryggare socialt liv att falla tillbaks mot och att de därför inte är lika beroende av inkomsterna som sexförsäljningen ger som sexsäljarna på gatan är. Dessutom så skiljer sig prisbilden enormt. En timmes sex med en eskort kostar mellan 1500-2500 kr medan samma service med en sexsäljare på gatan kostar mellan 500-700 kr!

Den nya situationen på gatan har inneburit att priserna sjunkit och att det händer därför att kvinnor som är i akut ekonomiskt behov förhandlar bort krav på kondom. Detta stämmer också in på vad O’Doherty skriver om vilken faktor som är avgörande för att en sexsäljare ska bli utsatt för risker och våld. Hon menar att det inte har så mycket att göra med om man har universitetsutbildning eller inte, vilken typ av miljö man arbetar i, hur gammal man är osv, den viktigaste faktorn beror på sexsäljarens ekonomi. I en desperat ekonomisk situation är sexsäljare benägna att ta mer risker.

Många sexsäljare på gatan har inte möjlighet att sälja sexuella tjänster på ett säkrare sätt. Och när de själva vittnar om att både riskerna och våldet har ökat mot dem… hur kan radikalfeminister och politiker säga att sexköpslagen enbart haft positiva effekter för sexsäljare i Sverige? Var det inte denna grupp av sexsäljarna, den mest utsatta, som radikalfeministerna ville skydda från våld genom att införa sexköpslagen. Eller ville man bara motarbeta ett fenomen man inte gillade? Jag kan ärligt inte förstå vad som driver dessa så kallade feminister, vad är deras bakomliggande motiv, ett allmänt hat mot män eller vad är det? Jag kan heller inte acceptera eller förstå deras syn på människor.

Den gruppen av sexsäljare som politiker fokuserat sitt intresse på här i Sverige är sexsäljarna på gatan, men bara 10 – 20 % av alla sexsäljare arbetar på gatan. Denna siffra har dykt upp för mig i flera olika utredningar, rapporter och forskning som jag har läst. Man uppskattar t.ex. i Sverige att gatuprostitutionen står för 15 % av all försäljning av sexuella tjänster i Sverige. Och jag tror det är en bra uppskattning.

Och trots att denna grupp är en minoritet så är kunskapen om sexsäljare begränsad till just den lilla gruppen i utredningen bakom sexköpslagen – Könshandel.

Tänk om man stiftat lagar om t.ex. polisarbete och då bara på hur villkoren är för 15 % av poliserna, den minoritet av poliserna som är mest utsatta för våld och arbetar under de sämsta villkoren? För det var det man faktiskt gjorde när det gällde oss som säljer sexuella tjänster.

Frågan om kriminalisering av prostitution togs upp i samband med regeringen behandlade kvinnovåldskommissionens betänkande ”Kvinnofrid” där man föreslog en rad olika åtgärder för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor samt för att förhindra våld mot kvinnor. Regeringen ansåg att det inte är acceptabelt att män kan köpa tillfälliga sexuella förbindelser av kvinnor i ett jämställt samhälle och sexköpslagen kom till 1999.

Den svenska officiella synen på prostitution säger att jämställdhet inte kan uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor genom att prostituera dem. Detta synsätt, att män prostituerar kvinnor, kommer från radikal- feminister. Men varför ser de kvinnor som osjälvständiga och oförmögna att bestämma över sina kroppar när kvinnor säljer sexuella tjänster eller överhuvudtaget arbetar med sex eller erotik? Den förra regeringens expert på prostitution, Gunilla Ekberg säger att prostitutionsmiljön i sig normaliserar till slut övergreppen. Precis som mäns våld mot kvinnor i nära relationer blir normaliserat.

Vilken enkel och bra förklaring hon har!!! Och därmed så behöver hon heller inte lyssna på vad sexsäljarna själva säger. Hon vet genom erfarenheter av ROKS vad hon pratar om. Hon vet mer om oss än vad vi själva vet! Kommer ni ihåg hur hon för ett par år sedan hur hon hotade den granskande journalisten Evin Rubars i dokumentären ”Könskriget” i TV.

Gunilla Ekbergs redovisning om den svenska prostitutionspolicyn – The Swedish Law That Prohibits the Purchase of Sexual Services – Best Practices for Prevention of Prostitution and Trafficking in Human Beings, Gunilla Ekberg, Ministry of Industry, Employment, and Communications, pdf fil – från 2004 används ofta som referens, i debatten om prostitution över hela världen, som fakta över vilka effekter den svenska sexköpslagen haft. Men hennes artikel baserar sig inte på fakta, det är snarare ett politiskt manifest och detta visar Vincent Clausen mycket tydligt i sin artikel An assessment of Gunilla Ekberg’s account of Swedish prostitution policy (pdf)

Ekberg säger att prostitution och sexuella övergrepp är detsamma och får stöd av professor Sven-Axel Månsson som anser att det är onani i en kvinnans kropp. Radikalfeministiska hypoteser om vad prostitution är och hur den ska definieras lever alltså kvar än idag och har implementerats i den svenska officiella synen på prostitution. Sveriges regering och riksdag har t.ex. genom kvinnofridslagstiftningen definierat prostitution som mäns våld mot kvinnor och det är en radikalfeministisk hypotes, en hypotes och inte sanningen.

Men sanningen tycks vara ovidkommande för radikalfeminister eftersom prostitution enligt dem är våld per definition. Det är ungefär som att säga att eftersom en del män slår sina fruar så är äktenskap våld. Punkt slut! Men radikalfeminister har inte drivit att män som gifter sig ska kriminaliseras, det hade varit för svårt och för absurt.

Men om man definierar våld korrekt och sen tar del av studier som visar hur mycket våld sexsäljare inom alla former av försäljning av sexuella tjänster erfar, så visar studier i hela världen att våld mot majoriteten av alla sexsäljare generellt inte tilhör vardagen. Det finns heller inga bevis som kan stödja påståendet om att alla män som köper sexuella tjänster är våldsamma mot sexsäljare. Den delen av män som är våldsamma utgör med allra största sannolikhet en minoritet av kunderna.

I t.ex. Charlotte Seibs djupgående studie om prostitution i Queensland i Australien kan man se att 52 % av sexsäljarna i den kriminaliserade delen av prostitutionen, sexsäljarna på gatan, hade varit utsatta för våld jämfört med 12 % av dem som arbetade legalt privat hemifrån och bara 3 % av kvinnorna som arbetade legalt på bordeller hade samma tråkiga erfarenheter.

Jag skulle inte vilja definiera sexarbete som ett arbete där våld är vardag, det är däremot ett arbete där det finns risk att man blir utsatt för våld.

Det är därför viktigt att försäljning av sexuella tjänster avkriminaliseras så att sexsäljare kan arbeta så säkert som möjligt och skyddas av de lagar vi redan har mot våld. Det är också viktigt att sexsäljare är medvetna om riskerna och har kunskap, metoder och strategier för att arbeta så säkert som möjligt.

Ofta är anledningen till övergrepp mot sexsäljare undertryckta skuldkänslor. En del män försöker implementera sina egna idéer om hur kvinnor ska vara genom att misshandla kvinnor som inte motsvarar deras ideal, t.ex. horor. Och jag är ledsen alla radikalfeminister, men våld mot sexsäljare är inte detsamma som våld mot kvinnor, även de manliga sexsäljarna utsätts för våld. Män som har skuldkänslor inför deras egna homosexuella känslor kan uttrycka sin homofobi genom att misshandla manliga sexsäljare de nyss haft sex med.

Det är enormt viktigt att du som är sexsäljare litar på din magkänsla, dvs på din intuition. Om du får dåliga vibbar, känner det minsta lilla obehag eller oro så talar din intuition om för dig att något är fel. Där behöver inte vara något som man direkt kan ta på eller logiskt förklara, men lita ändå alltid på din magkänsla. Avbryt och backa från att ha mer kontakt med den kunden. Jag själv bröt mot denna regel en gång och det kunde ha slutat riktigt illa! Läs gärna den här sidan, där kan du som är sexsäljare få fler tips på hur du kan arbeta säkrare.

Ps. Gunilla Ekberg har fått ett nytt jobb, hon är numera co-director för den radikalfeministiska organisationen CATWS lokalkontor i Bryssel, CATW = The Coalition Against Trafficking in Women.
.

roseline.jpg

.
Dagens absoluta lästips!

Som dessutom passar bra till detta blogginlägg är författaren Carina Rydbergs debattartikel på DN kultursida – Kvinnor måste göra det ”med hjärtat”

”Men det är något med diskussionen som upprör mig. Det handlar inte bara om en sångtext. Det handlar om mig, om min sexuella identitet, om min vägran att låta mig påtvingas någon annans uppfattning om hur min sexualitet bör se ut. Jag kan inte skratta. Jag kan inte skratta när jag hör – och detta är kanske det värsta av allt – kvinnor säga att om man inte gör det ”med hjärtat”, eller ”med sin känsla”, så är den sexuella akten inte längre giltig. Jag kan inte skratta, eftersom förnekelsen av den rena sexualiteten är både det subtilaste och det mest effektiva slaget av kvinnoförtryck.”

Jag kan skriva under vartenda ord som Carina Rydberg framför i denna debattartikel och hennes artikel gladde mig så enormt eftersom jag själv tog mycket illa vid mig hur barnmorskan Helena Cewers viftade bort mina argument i debatten om Fridas låt ”Dunka mig gul och blå” i Studio Ett i radions P1 i torsdags.
.

roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »