ensmids1.jpgVet ni hur enormt sårande och jobbigt det är att ständigt bemötas av fördomar om vem man är! Att möta horstigmat, den sociala skammen och synen på horor, förföljelsen, diskrimineringen, omyndigförklarandet och allra värst är det när det kommer från ett oväntat håll.

Vet ni hur jobbigt det är att vara ensam om man i grunden verkligen inte är en ensamvarg?

Det är alltid numera tufft med helger. Helger där människor träffar vänner, tar en snaps, sjunger och har kul. Aldrig känner jag mig så ensam som då. Min känsliga vecka dessutom, den veckan då allt blir svart… bara för att jag är kvinna och har mina cykler, veckan då varken kroppen eller psyket har ett försvar eller någon garde uppe.

Och nej jag hade inte orkat med någon midsommarfest. Jag hade tackat nej. När jag inte mår bra så drar jag täcket över huvudet.

Jag kikade igår på TV och såg att bredbandsbolagets kvinnliga kunder kan få fram en stilig karl på 5 sekunder om de lägger 7 blommor under kudden. De är vana vid att det går snabbt! Sen matade han henne med jordgubbar! Med jordgubbar… mitt favoritbär… och jag som mått så pyton de sista dagarna att jag inte ens kommit iväg för att handla jordgubbar!

ensmids8.jpgTankarna vandrar och jag börjar drömma mig bort. Tänk om en man varit här och matat mig med jordgubbar… Jordgubbar och en man som älskar mig och vill älska med mig… Att slippa vara ensam, fast man är off, en midsommar. Jag vill inte ligga här hungrig, ensam och förtvivlad. Jag vill och längtar och ensamhetskänslan blir som ett stort svart hål i mig. Det gör ont överallt.

Jag försöker komma ihåg hur det är att bli älskad och kramad varje dag. Jag kommer inte ihåg.

Nej jag minns inte den känslan av trygghet och kärlek. Den var kanske då för självklar, för given. Eller så kanske den inte fanns där i mina tidigare relationer. Hur män kramar mig en stund, hur de dras till mig, åtrår mig och vill ha mig, det vet jag… men kärleken, den där som finns där som en självklarhet varje dag, hur var den? Hade jag den en gång i tiden? Kommer jag någonsin få den?

ensmids7.jpg

Bara för en stund, eller för stunden är det mitt öde? Men ingen får utnyttja mig. Nej ingen man får mig eller min kärlek bara för en stund utan att betala. Det kostar idag. Av pengarna det ger mig kan jag leva ett bättre liv. Men jag saknar kärleken, att få älska och slösa kärlek på en man, att känna mig älskad av en man, att inte behöva vara ensam. Att ha en människa vid min sida som oreserverat ställer upp för mig när jag behöver stöd.
Att vara två och inte ensam.

Jag tror vi finns på jorden för andra människors skull så hur ska jag kunna bara tänka på mig själv, älska mig själv först och främst, när jag har lättare att älska än att bli älskad? När verkligheten jag speglas i, när det i den verkligheten inte finns den kärlek jag söker, när jag inte får älska de män jag vill älska och bli älskad tillbaks?

ensmids4.jpgJag har försökt, jag tycker mycket om mig själv, tycker jag är en människa med fler positiva egenskaper än negativa. Jag är fantastiskt, klok, seriös, envis, vacker, tolerant, underbar att älska med, snäll men… är ibland rätt ledsen, kan inte dra roliga historier, därmed inte sagt att jag är humorlös men …

… jag är ensam och så många män som varit upp över öronen förälskade i mig och jag i dem, som har har backat när verkligheten och vardagen gjort sig påmind. Först kände jag mig lite stigmatiserad pga min depression och ångest, för att min ekonomi kollapsat (där kan vi snacka om skamkänslor). Att jag inte längre har samma styrka, kapacitet eller den där energin som jag en gång hade.

Inget materiellt eller konkret att visa upp och var stolt över i dagsläget, ingen framgång i livet, snarare en människa som lidit av flera bakslag. Det är ingen kvinna man väljer att leva med om man som man stolt vill stå vid sidan av sin kvinna. Hjärnorna tycks ha tagit över vad hjärtat sagt till en del män i mitt liv. Ja jag har blivit ratad av män som valt en fin potentiell fru att visa upp och som sedan ringt mig veckan före bröllopet. Män som fantiserar om mig i deras andefattiga sexliv med potentiellt bra partners de valt eller väljer före mig. Det bekväma vardagslivet ska man inte underskatta och det föredras före känslor och kärlek av så många.

ensmids5.jpgOch idag… Vilken man kommer vilja stå upp vid min sida och stolt presentera mig för släkt och vänner? Vilken man orkar ta på sig horstigmat jag nu är utsatt för, vem orkar ljuga om detta med mig i resten av sitt liv? Jag har inte hittat honom och jag borde inte längta efter honom heller. Men jag gör det. Jag är ingen ensamvarg!

Och när jag tänker på debatten i Studio Ett i torsdags så blir jag riktigt arg och ledsen. Att kammaråklagare Ingela Hessius, som har sexköp och människohandel som sitt ansvarsområde på åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Stockholm, gör PK uttalanden i radion och pratar om hur män utnyttjar mig, ja det är nästan bara vad jag förväntar mig att höra.

Hon vet nog bara inte hur fel hon har och/eller kanske inte heller vill veta. Ok jag har blivit utnyttjad av män som bara velat ha sex med mig, men det var innan jag blev sexsäljare. Sexuella tjänster från mig kostar idag, de är inte längre gratis. Jag ställer inte upp på att bli utnyttjad på det viset längre.

Men att sen få höra hur mina åsikter som kvinna och feminist (och även min dotters åsikter) om Fridas låt ”Dunka mig gul och blå”, att få höra i radion hur dessa åsikter kan viftas bort bara för att jag också är sexsäljare och därmed måste stå upp för mig själv i den miljön jag vistas i och att jag därför hade fel … en annan sexsäljare, en fd sådan, som verkligen visste och som hade tagit sig ur ”helvetet” och som nu inte behövde försvara det, hon hade ju en annan åsikt…

ensmids6.jpgAtt behöva höra det av en person som arbetar med sexsäljare var too much! Tonen var minst sagt i bästa besser wisser stil! Det var för mycket! Och ledsen men bara en personlig ursäkt från barnmorskan Helena Cewers kan ändra mitt utdömande av henne.

Jag undrar om hon hade viftat bort mina åsikter på det sättet om jag hade varit en känd feminist bloggare, jag tror inte det!

Men hur man ska bemöta en aktiv sexsäljares argument är lätt (om hon inte är på plats). Att påstå att det sexsäljare säger beror på kognitiv dissonans är en gammal beprövad metod som man kan ta till för att bortförklara argument från ”ett stackars utsatt offer men en taskig uppväxt som inte riktigt vet sitt eget bästa”.

Alltid ständigt detta enorma intresse för horor bland akademiker, media och allmänheten. MEN det är bara intressant att tala om oss och aldrig med oss! Få skulle våga säga det de säger rakt i mitt ansikte, jag lovar! Och ingen våga ju heller möta mig i en debatt i Stockholm!

ensmids3.jpgNär jag var i Köpenhamn för ett par veckor sedan och när jag där på plats omgiven av stöd från kollegor kunde ställa mig upp och bemöta forskares rapporter, den danska motsvarigheten till Louise Eek och höra och se att man tog det jag sa då på stort allvar, det gjorde enormt gott ska ni veta.

När en forskare skulle beskriva hur det var att sälja sex som massagepige på Köpenhamns bordeller och jag efteråt ställde mig upp och sa att om man hade tagit bort tonläget på föredragshållaren, om man tagit bort helt att arbetet hon beskrev handlade om sex… ja då hade hon lika gärna kunnat stå och tala om vilket annat arbete som helst…

Att då se att så många i salen förstod vad jag menade, att se hur de nickade bifallande till det jag sa, att de verkligen förstod att det var deras egna sexuella gränser som gjorde att beskrivningen kändes så hemsk. Det mådde jag enormt bra av.

Men ofta önskar jag att mitt patos för rättvisa och sanningen inte var en sådan stark drivkraft i mitt liv. Jag hade säkert varit mycket lyckligare om jag sällat mig till fåraskocken, snackat skit som alla andra och inte hade haft ett så stort samvete eller hjärta. Jag hade då kanske inte varit fattig och ensam idag, jag hade kanske istället gjort en strålande karriär i mitt vanliga jobb, kanske aldrig blivit deprimerad och fått ångest, börjat sälja sex och blivit utsatt för stigmatiseringen. Jag hade nog inte varit ensam heller där i fåraskocken. Kanske jag då hade fått ett normalt liv och fått njuta av det som så många tar för självklarheter.

ensmids2.jpg

Priset för rättvisa och sanning är högt, mycket högt, speciellt för dem som tar striderna om dem.

Och om jag vore PK så skulle jag inte berätta för er hur dåligt jag mår. Det kommer att användas emot mig, det har jag sett förr och man kommer att avfärda vad jag säger och skriver pga detta. Varsågoda mina kära motståndare! De som gör det har en annan syn på människor än den jag har och om du lyssnar på sådan argumentation så kan jag bara beklaga eller jag kanske ska gratulera?

Ps. Om jag nu gjorde dig alltför deppig så kan jag rekommendera dig att se bröderna Coen film – O Brother, Where Art Thou? – på TV4 ikväll.

Här får ni ett litet smakprov…
Tre män har nyss rymt från straffarbetet i kedjor och vid bäcken möter de tre sjungande nymfer … En underbar scen i en helt underbar film!
..

.
Och ni får inte missa se dessa karlar sjunga själva…
Låt mig presentera The Soggy Bottom Boys framföra ”I am a man of constant sorrow”
Jag skrattar varje gång jag ser den här filmen😆..

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , ,
.
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png