juli 2007


Ja vilka är de egentligen i debatten om sexarbete? Är det verkligen vi som arbetar med sex eller erotik? En fråga som tål att tänkas på…

Många har reagerat mot DNs agerande mot mig. En kvinna som verkligen förstår hur arg och kränkt jag verkligen är över detta är sexarbetaraktivisten Pye Jakobsson.

Idag gästbloggar hon ilsket om sina tankar kring det förtryck som vi sex- och erotikarbetare konstant utsätts för.

Ordet över till Pye…

”De tror de har patent på sanningen.
De tror att deras värderingar är de enda rätta och de beskriver en verklighet jag inte känner igen. De pekar på oss med sitt storebrorfinger och skriker: Fy, snusk, känn skuld och skam. Ni är inget värda, bli som oss eller försvinn!”

Raderna ovan är från en text jag skrev i början av min sexarbetsaktivism för sisådär 15 år sedan, i dagsläget kan man ju fundera på hur mycket som egentligen förändrats. Media och politiker behandlar fortfarande sexarbetare med samma nedlåtande attityd, de få gånger man släpper in oss i debatten överhuvudtaget förstås. Publiceras vi är det oftast i kvällspressen och då mest i något snaskigt skandalsyfte även om inramningen kan tyckas seriös. Målet är dock extremt sällan att faktiskt skapa en trovärdig debatt.

När fiiiiina feminister tar upp ämnen om porr och prostitution blir de inbjudna till TV-soffan och får faktiskt arvoden för sina debattartiklar, även de som har lite obekväma åsikter, och det i sig är det väl inget fel på.

Men när röster från sexarbetare kräver att bli hörda så kan man med lite tur bli publicerad efter ett evigt mailande med nyhetsredaktioner och på villkoret att total nyhetstorka råder. Och det följs alltid av härliga antydningar om att en pseudonym nog kanske inte kan behandlas som trovärdig och skulle man, som lilla korkade jag, skriva under sitt riktiga namn, blir man anklagad för att inte vara ”representativ för gruppen”.

En märklig slutsats då varken media eller politiker har en jäkla susning om vilka vi är för, herregud, då kanske de skulle bli tvungna att sluta behandla oss som en samling menlösa puckon utan existensberättigande.

Just det här lilla puckot har varit rådgivare i traffickingfrågor i Taiwan, föreläst på feministkonferenser i Frankrike och Spanien, talat i EU-parlamentet och konsulterar just nu finska prostitutionsgruppen. Men i Sverige antas varken jag eller Isabella ha något att bidra med. Det är absurt, det upprörande och det är framförallt ett dåligt användande av resurser.

Jag brukar vanligtvis vara härligt nyanserad och lågmäld i mina texter men nu har jag fan i mig fått nog, hur många människors liv ska få förstöras innan de fattar att vad vi har att säga är viktigt. Och om man väljer att inte lyssna på oss kan ingenting förbättras eftersom de själva inte har en aning om hur vår verklighet ser ut. Nej men oj, just ja, vi bara tror att vi vet hur våra liv ser ut men vi lider ju bara av ett ”falskt medvetande” och är små nickedockor för maffian i sexindustrin, glömde helt bort det….jag är så dum.

Pye Jakobson

Mer om Pye och varför vi två inte gillar Kajsa Ekis Ekman samt varför denna bloggen är viktig

Pye är en underbar kvinna, en fd strippa, som i över 15 års tid både nationellt och internationellt arbetat med frågor som rör sex- och erotikarbetares rättigheter. Hon har själv fått smaka på horstigmat även om hon själv inte arbetar med att sälja sexuella tjänster. Men hon vet vad talar om när det gäller alla typer av sex- och erotikarbete och hon vet hur vi blir bemötta i Sverige kontra hur man bemöter oss i andra länder.

Hon var en av de drivande krafterna bakom ROSEA (Riksorganisationen för sex- och erotikarbetare) som bildades i början av 2000 talet. Sedan ett par år tillbaks är ROSEA en vilande organisation, men naturligtvis är Pye liksom jag med i SANS – sexsäljares och allierades nätverk i Sverige. Pye var också en av organisatörerna bakom den stora sexarbetar konferensen – The European Conference on Sex Work, Human Rights, Labour and Migration år 2005 i Bryssel och hon sitter med i styrelsen för ICRSE.

Hennes kommentar i anslutning till att jag skrev om EU parlamentarikerns Carl Schlyters idioti är helt underbar att läsa.

Hon har varit en flitig skribent genom åren, läs gärna t.ex. hennes excellenta artikel i Ottar – Har prostituerade några rättigheter. För flera år sedan skrev också Pye flera krönikor i Expressen. Pye har här på bloggen skrivit flera inlägg: En förfärlig kvinnosyn råder i Sverige, De osynliga och Fördomsfri respekt.

Med tanke på DN så tror jag att Pye liksom jag retar sig extra mycket på att DN anlitar Kajsa Ekis Ekman för att skriva artiklar om oss. Även Bang anlitar denna skribent och innan i år så fick hon på deras uppdrag åka ner till Frankrike för att utöva en rent pressetisk vidrig typ av journalistik.

Kajsa Ekis Ekmans manipulationer i den första delen av artikeln som blev publicerad på Internet förblev inte obesvarad på min blogg. I hennes artikel står det t.ex. ”Den franska prostitutionen är dock inte annorlunda än i resten av Europa: en industri med 63 procent kvinnor från fattiga länder, ofta ex-kolonier, och där 95 procent kontrolleras av hallickar”, samt att det skulle vara hallickar och maffia som ligger bakom de franska sexarbetarorganisationerna!

Den franska sexarbetaren Thierry Schaffauser skrev ett svar på min blogg – We don’t want the Swedish model! – I detta inlägget får vi en helt annan bild av prostitution i Frankrike och vad som sker där, saker som Ekis Ekman absolut inte nämner i sin artikel.

Och när jag sedan fick möjlighet att läsa resten av Ekis Ekmans artikel så tappa jag fullkomligt hakan i marken. Artikeln är fem sidor lång och hon fyller rad efter rad med förakt, hån, lögner och förtal om oss som arbetar med sex. Och den här kvinnan är en skribent som DN anlitar för att skriva om oss! Det är en skribent som anklagar sexarbetare som kämpar för mänskliga rättigheter för att tillhöra maffian osv.

Pye Jakobsson var med på de franska sexarbetarnas konferens i mars. Hon tog pengar ur sin egen ficka och åkte dit. Hon känner sedan tidigare många sexarbetare i Frankrike bl.a. Nikita som Ekis Ekman skriver om i Bang.

Pye skrev därför ett inlägg på min blogg – Myten om de franska hororna… (skrolla ner en bit så kommer inlägget en bit ner i texten).

Nikita svara sedan själv på min blogg – How abolitionists spend their time!!!

Hennes Ps på slutet säger allt:
I almost forgot… it’s obvious that I talked about calling the mafia… for sure I’m one of them, it’s so clear seeing how I fight against all exploitation of our work…

Tack och lov kan människor själva tänka men det som är så otäckt med artiklar som Ekis Ekmans är att de ofta passerar förbi utan att någon ifrågasätter dess innehåll. Fördomarna om oss sitter enormt djupt rotade så att de har blivit sanning. Ekis Ekman ogillar jag speciellt eftersom hon medvetet förstärker dessa fördomar och horstigmat med rena lögner.

På den här bloggen får man en annan bild. Ni kan läsa Ekis Ekman och sedan mina inlägg om hennes artikel och sedan själva tänka, ifrågasätta och bilda er en egen uppfattning.

När DN medveten motarbetar den här bloggen och motarbetar inte bara min utan även alla sexarbetares röster från att höras så är det ett hot mot demokratin. Och tro inte att detta är ett nytt fenomen som bara DN står för. Läs Louise Perssons rapporter om hur media hanterar frågor som rör försäljning avs exuella tjänster:

På sexarbetares bloggar kan man få en annan bild än den fördomsfulla, på Internet kan vi som säljer sex själva komma till tals, inte bara jag utan alla, och vi kommer inte låta oss tystas av DN eller någon annan.

Isabella Lund

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

I en studie från 1996, genomförd av Statens folkhälsoinstitut, var en klar majoritet, 68 procent, mot en kriminalisering av köparen. Det fanns också en klar majoritet, 70 procent, mot en kriminalisering av säljaren.

Sifo genomförde 1999 en attitydundersökning bland 1000 personer på uppdrag av svenska Dagbladet. 76 procent av de intervjuade tyckte att det var rätt att förbjuda köp av sexuella tjänster. 15 procent tyckte att förbudet var fel och 9 procent var tveksamma till förbudet.

En Sifo-undersökning från oktober 2002 visar att 80 procent tycker att lagen är bra.

Dessa sista siffror brukar användas av motståndare mot prostitution som ett bevis för att en majoritet av svenskarna är för en sexköpslag och att man har lyckats påverka attityder i en ”positiv” riktning, dvs. mot sexköp. Men kan en opinion svänga så kraftigt i en fråga med bara några års mellanrum? Ena året är 70% för och nästa emot?!?

Jag är tveksam till om Sifos attitydundersökningar är representativ. I bloggvärlden och på olika diskussionsforum möter jag definitivt inte att en så stor majoritet skulle vara för sexköpslagen. Tvärtom tycks majoriteten bland dem som uttalar sina åsikter i dessa frågor snarare vara för att sexarbetare ska få mänskliga rättigheter.

De siffrorna som kommer fram idag i kvällspressens läsarundersökningar är dessutom ungefär desamma som Statens folkhälsoinstitut fick fram 1996.

I årets läsarundersökningar som Aftonbladet och Expressen har gjort på sina webbplaster kan man se att en klar majoritet av svenska folket inte delar den svenska officiella synen på prostitution.

Under våren och försommaren frågade Expressen sina läsare om sexköp ska vara lagligt och 71% svara JA!

svfty1.jpgIdag har Aftonbladet en läsarundersökning där man frågar – Är det okej att betala en eskort för att bli av med sin oskuld?

Över 75% svarar JA!

I februari frågade man på Aftonbladet om den lyckliga horan fanns. Man lät två personer, Petra Östergren och Claes Borgström, framföra sina argument.

Några dagar senare hade över 26 500 personer röstat.

63 % svarade ja och höll med Petra Östergren.
”Det finns de som klarar att sälja sex utan att ta skada”.

Bara 37 % svara nej och höll med Claes Borgström.
”Män vill höra att kvinnan trivs och vill men det är en myt”.

.

.
Andra bloggar om: , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

lp1.jpgDet absolut bästa inlägget om DNs svartlistning av min blogg skrevs idag av kloka underbara Louise Persson:

En ny vecka randas – ska DN praktisera liberal ryggrad eller ej?

LÄS! Länka till inlägget! LÄS!

Och orkar du inte klicka på länken så låt mig locka dig till det genom att citera några stycken:

”Att filtrera på ett sätt att det ger intryck av konsensus i en politisk fråga är att lura sina läsare. Det är anti-tesen till ett demokratiskt och allsidigt samtal, ett samtal, en dialog, en belysning av olika sidor som tar sig tid att lyssna på olika sidor och som givetvis också tillåter det. Som författaren, feministen och debattören Petra Östergren länge hävdat (men aldrig i DN eller SvD av någon anledning) och konstaterat i sin bok ”Porr, horor och feminister” är ett av de allvarligaste problemen med debatten om prostitution–såväl de akademiska som de politiska arenorna–att sexsäljare, och även andra sexarbetare som strippor, kroniskt och systematiskt uteslutits att delta i en politisk process som rört dem själva.

lp2.jpgDet är inte så att sexarbetare inte försökt. Här finns tidigare försök till organisering som Sexualpolitisk Front, ROSEA, nybildade SANS och andra, här finns fantastiskt vätaliga och välformulerade personer som Pye Jacobsson, eller aktivisten Rosinha Sambo som ständigt lyckas sätta fingret på obehagliga saker för politiker och ett rättsystem som inte är konsekvent.

Och nu finns även Isabella Lund. Ett pseudonym, men likväl en stridbar människa som tar hela debatten som en personlig attack och oförrätt. Ja, och varför skulle hon inte? När alla pratar om horor så menar de ju bland annat henne. Men de har aldrig skrivit en artikel för DN eller SvD. De har aldrig figurerat nyanserat i någon artikel av dessa av våra två största och politiskt ledande media. Men ändå finns skillnader mellan DN och SvD, som att SvD inte blockerar Isabella Lund.

lp3.jpgNågot händer just nu, det blottas sprickor i muren, och vad återstår då? Antingen tar media sitt tillfälle att bidra till ett demokratiskt samtal, eller så lägger de ribban så lågt att inte de inte ens tillåts bli länkade till det de skriver. Den senare strategin är vad som drivit DN.

Det är inte smickrande för en tidning som har en sådan fin portalförklaring för sitt publicistiska uppdrag. Faktiskt en ren skam.”

Imorgon tisdag ska jag intervjuas av radioprogrammet Rond i P3, jag berättar imorgon när programmet sänds. Undrar vem på DN som kommer att vilja svara på journalistens frågor?

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Idag kommer jag med glada nyheter om min kollega Sus i Danmark och hur media hanterar frågor om oss i Danmark. Jag hoppas att den här berättelsen ska inspirera er alla.

Det här är en berättelse om hur en tidning och en människa som är emot prostitution väljer en väg gentemot sexarbetare som går tvärtemot Dagens Nyheters.

Idag undrar jag också om det inte är så att det är konsensus som står i vägen för att våra röster ska höras mer i Sverige? Är den politiska korrektheten i Sverige en effektiv vakthund som bevakar att konsensus bevaras i politiken och medias bevakning av frågor som rör prostitution?

Först till Danmark och till Sus som är 43 år och gift med en man hon känt i 18 år. Hon har 3 barn och bor på landet. Sus har varit sexarbetare i nästan 2 år och hon tar emot sina kunder på ett par mindre massagekliniker, som de danska bordellerna kallas. Det är mer en arbetslokal, en mottagning där hon oftast är ensam när hon tar emot sina kunder. Kunderna har nästan alltid bokat tid för en träff med henne innan.

När Sus och jag har jämfört våra sätt att arbeta så säger Sus att de inte alls hade passat henne att arbeta som eskort och vara mer personlig med kunderna som jag är eller ha så många långa träffar… och jag säger att jag nog aldrig skulle tänka mig att arbeta som Sus gör.

Hon arbetar i genomsnitt två dagar i veckan och tar då emot mellan 6-10 kunder på en dag. Det hade inte alls passat min sexualitet. Men vi trivs bägge med att arbeta med sex och vi säljer bägge sexuella tjänster på det sätt som passar oss.

Sus blogg – En luders dagbok – är mycket välbesökt, hon skriver enormt bra och personligt både om sig själv, sitt jobb och om debatten om prostitution. Skulle tro att fler och fler i Danmark upptäcker hennes blogg och tycker det är intressant att följa vad hon skriver. En som läser hennes blogg är en dansk kvinnlig journalist på den danska tidningen BT.

För ett tag sedan så tipsa hon sin kollega om att gå in och läsa Sus blogg. Hennes kollega Mia Højlund Tullberg var nämligen helt övertygad om att det inte fanns några ”lyckliga horor”.

Istället för att skriva en krönika eller en ledare om att det inte finns några ”lyckliga horor” så valde Mia en annan väg. Hon gick in på Sus blogg och läste men blev trots detta inte övertygad. Då skickade hon iväg ett mail till Sus och fråga om hon verkligen var lycklig och skrev att hon hade mycket svårt att förstå att någon självmant ville jobba med sex. Sus svarade henne och sen var deras mail konversation igång.

Det som är så enormt roligt med den lilla historia är vad det hela har utmynnat i. Mia Højlund Tullberg tänkte vidare och kom med ett förslag till Sus:

”Jeg tror, der er rigtig mange, der har det ligesom mig mht. en skarp afstandtagen til det at være prostitueret (og en overbevisning om, at man ikke frivilligt kan have valgt det erhverv)og så var det jeg tænkte om du måske kunne have lyst til, at være med til et lille ‘eksperiment’… min tanke/idé var, at vi kunne skrive sammen på B.T.’s nye kvindesite og dermed give læserne et indblik i dit liv. Altså et såkaldt ‘fortsættende interview’ med den forskel, at jeg også giver noget af mig. Altså mere en samtale/debat end et egentligt interview.”

Självklart var Sus positiv till förslaget och nu har hennes mail konversation med Mia publicerats på BTs hemsida och är en början på ett samtal eller en förlängd intervju mellan en journalist och en sexarbetare. Läsarna kan kommentera och skriva frågor.

Detta är ett sådant bra exempel på hur en journalist kan arbeta med frågor som rör oss, lyssna istället för att nonchalera.

BT har en större upplaga än Dagens Nyheter och jag blir enormt glad över att journalister i Danmark inte har eller tvingas ha (av sina chefer/ägare till tidningar) samma attityd mot oss som man har i Sverige.

Jag har sett en helt annan attityd gentemot oss även i Norge och i andra länder. Det är mycket stor skillnad på hur journalister arbetar med dessa frågor utomlands jämfört med hur man gör i Sverige. Debattklimatet är också annorlunda. I Norge kan landets justitieminister ge uttryck för samma åsikter som CUF:aren Leo Pierini i Jönköping gav uttryck för i en insändare, utan att någon rasar eller kallar Storbergets argument för motbjudande eller tar avstånd från honom. Men i Sverige så kan alltså en 16 åring, som i själva verket har mer insikt om vad sexarbete är, glatt förföljas av media i flera insändare och artiklar.

Varför är debattklimatet så i Sverige men inte i andra länder? Varför hör inte opinionsbildare och journalister av sig till SANS, sexsäljares och allierades nätverk i Sverige, och frågar oss vad vi tycker om frågor som rör vårt arbete, varför frågar de inte hur verkligheten ser ut? Varför vill inte tidningarnas redaktörer att våra åsikter ska komma fram i frågor som berör oss direkt?

Men det är klart att våra åsikter och verkligheten strider ju mot den svenska officiella synen på prostitution, den syn som alla partier är överens om att Sverige ska ha. Vi utmanar konsensus i dessa frågor. I programserien ”Världens modernaste land” sa man:

”Samtidigt har konflikträdslan fört med sig en strävan efter konsensus som är stark i Sverige. Många studier av svenskt företagande har visat att konsensusskapande är ett framträdande drag i svenska företag. Konsesusorienteringen kan också ha medfört en fokusering på politisk korrekthet som är en sorts ideologisk tankekod som den som vill ge sig in i den offentliga debatten måste behärska för att inte riskera att bli behäftad med obehagliga associationer. Politisk korrekthet handlar om att tycka det som bland likasinnade har kommits överens om som lämpligt och rätt. Den politiska korrektheten ligger ibland därför som en våt filt över diskussioner som försiggår på debattsidor och liknande, och fungerar på så sätt som en effektiv vakthund som bevakar att konsensus bevaras i diskussionen.”

Sverige är ett extremt land, världens modernaste land, men också ett land som har världens osäkraste folk. Kanske svaret på varför journalister inte granskar källor mer kritiskt eller varför våra röster inte hörs ligger i detta faktum.

”Istället för att själv göra något åt saken frågar man sig därför ”varför gör ingen nåt?” när något har gått galet, vi är inskolade i ett tänkande som självklart förutsätter att staten fixar biffen. Tron på en kärleksfull storebrorsstat som ser oss och tar hand om oss är fortfarande så stark att vi blir alldeles chockade när det visar sig att det gör inte staten alls.”

Journalisterna litar för mycket på de goda krafterna i samhället och på att politiker talar sanning. Det finns en slags kontrollmekanism i detta också, våra politiker ska vara felfria och föredömen. Om de inte är det, om de är kontroversiella eller visar sig vara mänskliga och de begår det minsta lilla fel eller går emot konsensus så startas häxjakten på dem. Skandaler som är mullvadshögar förvandlas till berg jämfört med andra länder.

I förra veckan skapa många tidningar rubriker om att polisen fick in ett tips om att två tonåringar erbjöd sexuella tjänster mot betalning. Blogge Blogelito analyserar vad som skrivits om detta och slår ett stort hål i ballongen som bara innehåller luft, faktafel och okunskap. Ozamosi lekte vidare med de siffror som Blogge tagit fram och som jag skrattade när jag läste en förklaring till varför jag inte finns hos ozamosi.

Sverige behöver nog inte bli mer tolerant, men vi svenskar behöver bli säkrare så att vi kan tillåta de som avviker från konsensus att höras.

För vägen fram till den politiska enigheten om en fråga har inte alltid skett i en demokratisk process eller i en process där man utgått från mänskliga rättigheter. När det gäller politiken som förs om oss som säljer sexuella tjänster så har man utgått från fördomar och ett påhittat symboliskt våld.

Medias attityd och politiken kring försäljning av sexuella tjänster och människohandel bör utgå från jämlikhet, mänskliga rättigheter och lika rätt för alla människor, från att lyssna istället för att nonchalera. Från en omsorg om verkliga offer, ex. de som drabbas av människohandel, istället för vilken typ av arbete man anser vara avskyvärt.

Till sist…
…läs gärna ett alternativ för ett sexglatt Sverig och om du inte redan besökt SANS hemsida, gör det idag och läs t.ex. hur SANS bemöter den svenska officiella synen på prostitution och människohandel med SANSad fakta.

Ps…
Bilderna i detta inlägget visar sexarbetaraktivister över hela världen och idag tillägnas de Matilda och Roya som tror att jag är ensam och en myt. De gästbloggar på Jonas Morian | Promemorian med inlägget ”Ja, jag sviker de prostituerade”

En bild brukar inte ljuga ljuger så mycket som en text eller ett påstående… så nej jag inte ensam, ett undantag eller en myt, varken i Sverige eller i världen.

Och nej, jag är inte en ”lycklig hora”, för vem kan vara lycklig när man inte får ha samma rättigheter som alla andra i samhället. Det är vad vår lycka handlar om!

Med anledningen av att Laura påminde mig om hur mycket jag tycker om Peter Gabriel och hur passande Gabriels sång Shock The Monkey är i detta sammanhang…

.

.
Dagens tips…
Slå på TV3 kl.22.00 ikväll och se ”
En oskulds dagbok

En varm dokumentär om tre vuxna människor som aldrig har upplevt det de flesta av oss tar för givet, nämligen sex. Catherine är kristen, 43 år gammal, och bestämde sig tidigt för att hon skulle vänta med sex tills hon gifte sig. Men efter år av ensamhet har hon fått nog. Vi får följa Catherine när hon träffar den utvalde eskort som äntligen ska ”plocka hennes blomma”. Catherine är en varm och glad person och det okonventionella valet visar sig vara precis rätt.

Vid 49 års ålder är Alan, en man med en mindre handikapp: ett resultat sin första kyss då han fick körtelfeber. Sedan dess har Alan varit nervös i kvinnors sällskap – alltför nervös för att kunna få erektion. Alan har försökt med prostituerade, men tyckt att upplevelsen varit för kall, och han dragit sig för att försöka. Fjorton år senare vill han försöka igen. Den här gången väljer han Ariana, en eskort som specialicerar sig på medelålders oskulder. Och det finns överraskande många!

Till skillnad från Alan och Catherine, tycker Mike att det är fel att betala för sex. Men vid 29 års ålder går han med på att coachas av en vän som guidar honom genom en djungel av pornografi och raggning på nattklubbar. Tillslut väljer Mike att gå sin egen väg, och upptäcker att ett medicinskt problem kan vara orsaken till hans svårigheter att bli av med sin oskuld..
.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »