osteur1.jpgÄr alla kidnappade och vad har de för val? Vill de fortsätta att jobba som sexarbetare eller längtar de hem? Är alla offer för sexuell människohandel och utnyttjas av hemska hallickar?

I Norge finns två aktuella undersökningar som kan ge oss lite mer insikt, kunskap och svar på dessa frågor.

I rapporten My life is too short; I want to live now (pdf) – Kvinner fra Øst-Europa forteller om veien til og livet i prostitusjon i Norge, låter forskarna May-Len Skilbrei och Irina Polyakova kvinnor från Öst- Europa själva berätta om vägen till prostitution i Norge.

De fann flera orsaker till att kvinnorna börjat sälja sex i Norge och hur de kommit dit. Någon hade upplevt direkt tvång, andra vara helt på det klara med vad de gav sig in i och andra hade inte fått veta direkt, men ändå misstänkt att det handla om prostitution. En del hade drabbats av en akut ekonomiskt kris och därför börjat sälja sex utomlands medan andra hade haft långvariga ekonomiska problem och helt tappat hoppet om att kunna förändra sin situation i hemlandet.

Också kvinnor som hade de mest nödvändiga i hemlandet och som inte upplevde att de hade mindre än andra berättade för forskarna att de ville ha mer ut av livet än vad de kunde få i sina hemländer. Många hade höga förväntningar på livet i väst, både när det gäller möjligheten att tjäna mycket pengar och vilken livskvalité de skulle få.

osteur2.jpgKvinnorna de intervjua var mellan 20-43 år gamla och de flesta hade erfarenhet av att sälja sexuella tjänster sen tidigare. De hade rest iväg flera gånger, några gånger under villkor som kan betraktas som sexuell människohandel, andra gånger genom ren hjälp och efterhand oftare på helt egen hand.

Sociologen Irina Polyakova har forskat vidare och skrivit en magisteruppsats om varför dessa kvinnor reser ifrån vänner och familj och hur de har det som sexsäljare i Norge. «Unge jenter tilbys jobb i utlandet – en kvalitativ studie av transnasjonal prostitusjon til Norge fra Øst-Europa»

Polyakova berättar att människohandel och prostitution är mycket mer sammansatta fenomen än vad den offentliga debatten speglar och att de flesta kvinnor inte vill resa hem igen.

Deras förhållande till hallicken varierar och Polyakova använder den mer neutrala termen agent för att beskriva vilket förhållande som råder mellan sexsäljaren och agenten. För vissa är agenten en chef, för andra en affärspartner och för andra en käresta. I vilken grad agenten utövar makt och hur makten manifesteras varierar mycket. Förhållandet mellan kvinnorna och agenten är alltså inte enkelt, stereotypt utan tvärtom ofta mycket komplext och få vill anmäla sin hallick. De har lite tilltro till offentliga myndigheter och polis och tror inte att det finns någon som kan eller vill hjälpa dem vill slå sig fria och arbeta helt självständigt.

osteur3.jpgHon berättar också att det är nödvändigt att titta på hur samhällen fungerar i de länder som dessa kvinnor kommer ifrån.
– Forbrukerkulturen i Øst-Europa spiller en helt ny rolle i dag. Mange har gått fra å ikke ha noe som helst, til å ville ha absolutt alt. Jeg viser hvordan forbrukerkulturen virker inn på kvinnenes avgjørelser. For mange er det å reise til Vesten den største drømmen, säger Polyakova.

Irina Polyakova menar att kvinnors val att sälja sex hänger ihop med konsumtion samt den roll och makt som pengar har fått i den postsovjetiska tiden. Bilden av det lyckliga livet i väst förstärker denna effekt.

Flera av kvinnorna som hon har intervjuat berättar att deras familjer godkänner deras val att migrera och att det t.o.m. finns familjer som pressar sina döttrar att resa iväg, även om det vet att de löper stor risk att bli utnyttjade. Många gånger är familjens enda inkomster den som kvinnan kan tjäna genom prostitution i väst.

Bland de utländska sexarbetarna från Öst Europa finns det alltså en salig blandning av människor, allt från sexarbetare som arbetar helt självständigt, de som har hallickar som affärspartners till ren sexuell människohandel där kvinnor tvingas att sälja sex eller att sälja sex under villkor som de inte själva önskar.

osteur4.jpgDetta är kunskap som få politiker verkar ha, men polisen vet. Ok de har som uppdrag att motarbetar alla former av försäljning av sexuella tjänster så mycket de kan och de gör de, en del tycks tro att i detta uppdraget så ingår även att argumentera politiska åsikter om frågorna och ändra normer och attityder hos människor och inte att förmedla en korrekt bild av vad prostitution och människohandel är.

Försäljning av sexuella tjänster behandlas idag i Sverige som ett kriminellt problem av många politiker… inte så konstigt egentligen att det blivit den utvecklingen. De gjorde det ju kriminellt och endast en åsikt och sanning får råda offentligt bland politiker, polis och sociala myndigheter och sist men inte minst i media.

.

.
Andra bloggar om: , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png