september 2007


Förlåt mig!
Jag har inte riktigt vetat hur jag ska uttrycka mig så att ingen blir provocerad eller tar illa vid sig av det jag skriver. Låt mig göra ett nytt försök…

Snälla söta rara människor, alla ni som har visat mig stöd och varit så goa, ta inte illa vid er för att jag ber människor att tagga ner.

Det var inte kritik riktad mot er som personer och absolut inte heller mot alla. Det var kritik mot att jag tyckte att vissa ord och handlingar gick över gränsen på vissa ställen och det mesta av det har skett utanför bloggvärlden.

Ni ska veta att jag har blivit rörd till tårar av vad ni skrivit.

Det har också varit så fint att se att människor som absolut inte delar mina åsikter också har visat sitt stöd för min rätt att skriva under ett pseudonymnamn. Jag är oerhört tacksam mot er alla.

Förlåt om jag fått er att känna det som jag klippt till er, det var inte min avsikt. Min avsikt var att se till att saker inte gick totalt överstyr, jag vill inte att vara ansvarig eller indirekt ansvarig för ”häxjakter” för min skull.

Men obs jag vill inte begränsa er rätt att ta en konflikt med vem ni än önskar för saker som handlar om er, om saker som berör er eller för yttrandefriheten.

Men om det berör mig och det som hände här förra helgen så ber jag er att tagga ner den biten och hålla mig utanför så att möjligheterna för att lösa konflikten kan uppstå för mig.

Jag är i ett helt annat läge än vad ni är.

Jag har ett mål som jag vill nå och jag tror att man bara kan nå en fredlig lösning på ett problem med fredliga medel och avsikter. För mig är det viktigt att nå en fredlig lösning på mitt problem. För mina barns skull och för att jag tryggt ska kunna fortsätta att blogga och skriva osv. Men OBS jag har inte nått dit än, därav min vädjan i torsdags.

Det är först när jag känner att mitt mål är nått som jag kommer våga fortsätta skriva och debattera som förut, fram tills dess kommer jag ta det lugnt och ligga rätt lågt, jag kommer att vara tyst. Men jag tror idag att allt löser sig, det trodde jag inte för en vecka sedan, då såg jag bara en möjlighet och det var att kliva av den offentliga scenen helt.

Ni ska också veta att jag är allergisk mot diskussioner som baserar sig på falska uppgifter och antaganden. Jag hoppas ni förstår hur enormt glad jag blivit av att se hur ni dykt upp i dessa sammanhang och korrigerat felaktigheter. Jag är enormt tacksam mot er alla.

Och jag väljer att tacka er här kollektivt istället för att surfa runt och försöka få tag på era mailadresser eller kommentera på era bloggar. Jag är rädd att om jag gör ett försök till detta så kommer jag missa flera av er.

Ett stort och innerligt tack o många varma o goa kramar till er alla!

Att skriva under ett pseudonymnamn
Har ni förresten tänkt på att ett pseudonymnamn begränsar en, jag brukar ofta ta tre djupa andetag och INTE skriva det jag kanske skulle ha skrivit om jag använt mitt riktiga namn. … anonyma människor som är otrevliga på Internet viftas bort av alla… och ja ibland har jag lust att vara riktigt ”nasty”.

Jag använder mitt pseudonymnamn inte bara på Internet utan även i många andra sammanhang offentligt och då blir det ett namn som är lika mycket förknippat med min riktiga identitet som mitt riktiga namn. Ett namn jag är mån om att skydda. Detta förstärks också av att många människor vet min riktiga identitet.

Om jag inte varit öppen och ärlig om min riktiga identitet i mina kontakter med myndigheter och media, så hade jag aldrig blivit betrodd eller fått det utrymme i media som jag ändå fått.

Och är jag egentligen så himla anonym för alla er som inte vet mitt riktiga namn? Via min blogg och Internet kan man få reda på en massa saker om mig, betydligt fler saker än vad man vet om människor som skriver ledare i våra tidningar. Många skribenter är bara ett namn, ett riktigt namn, men man vet ingenting om dessa personer, inte ens hur gamla dem är. Ok man kan om man vill ta reda på en massa saker om dem, men det kan man göra om mig också…

Och om nu personer och pålitliga källor kan intyga att det jag säger är sant så varför ska jag inte kunna få delta i debatten och skriva under ett pseudonymnamn? Jag har svårt att förstå varför jag inte skulle kunna få lov att göra det. Jag ser själv enbart nackdelar av att använda ett pseudonymnamn men jag känner mig tvingad att använda mig av ett för mina barns skull. Men hellre ett pseudonymnamn än att vara helt tyst.

Uppmärksamheten i gammelmedia
Debattartikeln
Sydsvenskans kultursidor i tisdags förvånade mig men samtidigt inte.

Sydsvenskan har till skillnad från många andra tidningar bemött mig med respekt och artighet varenda gång jag har varit i kontakt med dem, trots att jag är en hora. Prova att ringa t.ex. DN i egenskap av sexarbetare och se hur ni bli bemötta…
Sydsvenska Dagbladet är också den tidningen som jag tycker skriver mest objektivt om prostitution.

Jag vill dock påpeka att om Andreas Ekström hade tagit kontakt med mig så hade jag försökt stoppa artikeln från att publiceras av helt känslomässiga skäl. Det är också dessa skäl och min rädsla som styrt vad jag skrivit här på bloggen sista veckan.

Jag kan inte agera efter vad hjärnan säger mig i detta, jag är ingen robot utan en känslomänniska som har reagerat instinktivt på samma sätt som jag tror att de flesta mammor hade gjort om de varit i mina kläder.

Till min fasa ser jag att jag också idag har hamnat i Sydsvenskan, denna gången bara som några rader i artikeln – De och detta gjorde vårt september. Tack o lov så nämns inte någon annans namn i negativ bemärkelse vilket är bra, men ändå… jag gillar inte att stå i fokus så, jag vill gärna föra ut mina åsikter men inte figuera som person på det sättet, varken i media eller på Internet. Helst skulle jag se att fler sexarbetare hördes offentligt.

DN och SvD gör bort sig
När vi ändå är inne på tidningar så måste jag passa på att kommentera vad jag läste i veckan i SvD och DN.

En del av er har säkert sett hur Birgitta Ohlsson har visat upp en skylt i DN, det står att det är ett exempel på hur en förbudsskylt mot sexköp ser ut i USA. En skylt hon nu tycker ska sättas upp både i Stockholm och Göteborg. Jag skratta så att jag nästan dog när jag läste detta tokiga förslag och såg skylten. Utseendet på denna skylt har t.o.m. föranlett diskussioner bland andra politiker, även om jag uppskattar bitar i Josefin Brinks inlägg om saken.

Skylten ifråga är en illustration som finns på Internet, mig veterligen så är det verkligen ingen riktig skylt. Illustrationen har jag använt mig av i detta inlägg. Jag vet inte var Birgitta Olsson hitta bilden, kanske här på denna bloggen… jag hittade den på den här sidan. Om hon hitta den här… så var det synd att hon inte leta lite mer här på bloggen för då kunde hon ha hittat en bild med äkta skyltar som hon kunde ha visat upp som exempel för DN.

Och sen har vi SvD försök till att visa att majoriteten av svenskarna är för sexköpslagen…. Läsarundersökningar på både Aftonbladet och Expressen har ju visat att ca 70 % av deras läsare är emot sexköpslagen. Och till SvD förtret så ligger deras läsare inte så långt efter i sina åsikter…

svd.jpg

För när SvD ställer frågan till sina läsare så får man tyvärr inte det svar man önskar. Även om man gör allt för att försöka få det och trots att man gärna i många sammanhang påpekar att det är omoraliskt att betala för sex.

Det var SvD som för flera år sedan beställde en SIFO undersökning om vad människor ansåg om sexköpslagen. Efter att SIFO frågade tusen människor så kom man fram till att sexköpslagen hade stöd av 80 % av befolkningen i Sverige och detta har politiker använt sig av sedan dess som ett argument för att försvara lagen både här hemma och utomlands.

Är det inte dags nu för en ny SIFO undersökning? För det är kanske så att sexköpslagen har fått människor att bli mer positiva till köp av sexuella tjänster än vad de var innan… den tanken måste vara hemsk i en del politikers huvud.

Jag är i vilket fall som helt övertygad om att en majoritet av svenska folket är emot att sexbranschen är kriminaliserad. Skälen till detta är säkert många och de flesta är säkert inte för prostitution som ett fenomen för det, de är bara mänskliga och har insett att man genom dagens lagstiftning gör mer skada än nytta.

Ps…
I veckan här så såg jag att min bloggrulle i högerspalten inte hade uppdateras på länge och jag har nu försökt uppdatera den med alla nya vänner jag känner att jag fått.

Jag hoppas att jag inte missat någon, men om jag gjort det så snälla skicka en rad till mig och uppmärksamma mig på det. Det är många bloggar jag kommer att försöka hinna läsa framöver.

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

År 2002 tillägnade U2 sin sång Walk On till Aung San Suu Kyi.

Lyssna, titta på bilderna från Burma och sänd dina
varmaste tankar till alla som kämpar för
mänskliga rättigheter och speciellt idag
till dem som kämpar i Burma.
.

And love is not the easy thing
The only baggage you can bring…
And love is not the easy thing…
The only baggage you can bring
Is all that you can’t leave behind

And if the darkness is to keep us apart
And if the daylight feels like it’s a long way off
And if your glass heart should crack
And for a second you turn back
Oh no, be strong

Walk on, walk on
What you got, they can’t steal it
No they can’t even feel it
Walk on, walk on
Stay safe tonight

You’re packing a suitcase for a place none of us has been
A place that has to be believed to be seen
You could have flown away
A singing bird in an open cage
Who will only fly, only fly for freedom

Walk on, walk on
What you got they can’t deny it
Can’t sell it or buy it
Walk on, walk on
Stay safe tonight

And I know it aches
And your heart it breaks
And you can only take so much
Walk on, walk on

Home…hard to know what it is if you never had one
Home…I can’t say where it is but I know I’m going home
That’s where the heart is

I know it aches
How your heart it breaks
And you can only take so much
Walk on, walk on

Leave it behind
You’ve got to leave it behind
All that you fashion
All that you make
All that you build
All that you break
All that you measure
All that you steal
All this you can leave behind
All that you reason
All that you sense
All that you speak
All you dress up
All that you scheme

Via Democratic Voice of Burma, som har sitt säte i Norge,
kan man följa kampen för mänskliga rättigheter i Burma.

.

.
Andra bloggar om: , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

När aggressioner riktas på nätet mot någon som man anser ha gjort fel är det ofta lätt att proportionerna blir fel och att folk hänger på den ”häxjakt” som ofta uppstår, bara för att folk tycker det är kul att avreagera sig mot någon och för att det är så lätt att vara emot någon. En gemensam fiende är bra att ha och skapar en känsla av gemenskap. Vi vet alla att vi fungerar så som människor. Tyvärr är vi ofta inte så snälla och toleranta mot varandra som vi borde vara. Det är inte jag och det är inte du heller.

solida1.jpgI söndags morse när jag läste en kommentar här på min blogg från Johanna Parikka Altenstedt så reagerade jag instinktivt som en tigermamma, jag reagera rent känslomässigt.

Jag kunde inte tänka logiskt kring det som uttalades och jag kan nog inte göra det idag heller för jag blev både rädd och arg. Sen har hela den här incidenten växt och händelseutvecklingen har gått i en riktning som jag absolut inte önskade.

Jag har själv varit utsatt för att ha en hel hord av människor emot mig på Internet och det är en fruktansvärd känsla och jag förstår därför precis hur Johanna Parikka Altenstedt känner sig idag.

Därför ber jag er alla att backa och låta Johanna Parikka Altenstedt vara ifred nu. Ni har redan uttalat er åsikt om hennes agerande, låt det stanna där och sluta upp att försöka misskreditera henne mer helt i onödan. Sluta upp med att skriva hatbrev till henne, sluta upp med att snoka i hennes liv som en flock hyenor. Ingen människa är felfri och vi alla är fulla av färger.

Fortsätt gärna att diskutera principer och själva sakfrågan om yttrandefrihet och om ni tycker det är rätt eller fel att människor ska få debattera under ett pseudonymnamn, men håll oss utanför diskussionen.

Jag tror på respekt och samtal, fredliga lösningar. Och om ni kan låta oss var ifred så kanske jag och Johanna kan skapa det. Jag hoppas att både jag och Johanna ska kunna fortsätta att blogga, debattera och skriva och delge er våra åsikter utan att någon av oss känner sig hotad av någon.

Vänligen
Isabella Lund

Lästips för dagen:
Louise Perssons – Balansgång över avgrund
MissEvil – Det sexmoralisterna inte förstår
Avancerade Tobias – Öppenhet eller ej? Del 1. Fadime Fittja

PS… Det är fritt fram att kommentera här igen,
men gör det gärna vänligt och respektfullt mot alla.
PS 2 … Tror jag har fixat inställningarna nu så att alla ska kunna kommentera igen som innan.

.

.
Andra bloggar om: , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Läste nyss följande kommentar från Johanna Parikka Altenstedt:

Isabella Lund. Jag diskuterar inte med pseudonymer. Om du envisas att dra in mig i dina sliskiga felskrivningar fler gånger kommer jag att “outa” dig på min blogg. Tro mig – jag kan om jag vill. Som jag gjorde med din kompis Niklas. Jag har inte arbetat med MC sedan januari så du har inte någon anledning att dra in mig i dina nuvarande debatter eftersom jag vet inte vem du är.

Det finns anledning att ta detta hot på allvar.
.

.

Öppet brev till Johanna Parikka Altenstedt!
Det som är allra viktigaste i min värld är mina barn. Två helt underbara människor som förtjänar så mycket mer än vad jag kan ge dem. De förtjänar inte att drabbas av det horstigma som skulle drabba dem om du outar mig, dvs berättar min riktiga identitet offentligt. De är på väg in i vuxenlivet och alla tonårsföräldrar vet hur viktigt det är i den åldern att saker utåt ska vara så normalt som möjligt och absolut inte pinsamt. Det är två tonåringar som i hela sitt liv har uppskattats av lärare, kamrater och deras föräldrar, de är kloka, duktiga smarta och jag är så stolt över dem och älskar dem mer än vad någon kan föreställa sig.

Vad händer om någon av deras kompisars föräldrar får reda på att de har en mamma som säljer sexuella tjänster, att de har en mamma som är hora? Vad händer nästa gång någon av dem kommer i en konflikt med någon? Hur kommer de att bli behandlade av omgivningen och av sina lärare, som horungar? Och hur kommer deras pappa, min fd sambo reagera om han får reda på detta? Jag vet att han kommer att ställa till ett helvete för både mig och mina barn, ett helvete som mina barn absolut inte förtjänar.

Om du outar mig så är det mina barn du kommer att straffa och naturligtvis är detta ett effektivt sätt att komma åt mig på. Men om det skulle hända så skulle jag aldrig förlåta mig själv.

Jag skäms inte för vem jag är eller vad jag gör. Mina vänner, mina syskon och min släkt är vuxna och kan om de vill offentligt ta avstånd ifrån mig om de inte vill drabbas av horstigmat, men det kan inte mina barn göra.

Mina föräldrar är gamla och de är i ett annat läge, de skulle aldrig ta avstånd från mig. Men sanningen om att deras dotter säljer sexuella tjänster, ja den sanningen skulle säkert göra dem oroliga för mig men framför allt… så skulle de nog mest bli arga över att jag utsätts för diskriminering, förtryck och förföljelse. Och om jag känner min far rätt, om han visste idag om att du hotar mig… ja då skulle han direkt åka ner till länsstyrelsen i Malmö och ställa till ett jäkla liv för att försvara mig mot dig, för så är min pappa. Men det ska han inte göra och du ska också besparas från sådana konsekvenser…

För jag vill inte och kommer inte att blanda in dem, mina syskon eller min släkt och framför allt inte mina barn i min kamp för rättvisa och mänskliga rättigheter och bra arbetsvillkor för sexarbetare.

Så du vinner Johanna! Grattis du har lyckats. Jag kommer att vara tyst i debatten hädanefter. Nu försvinner Isabella Lund och jag hoppas att du nöjer dig med det och avstår från att outa mig som du hotar med. Snälla gör inte det! Snälla avstå för mina barns skull, de har inte gjort dig något illa. Du har nu tystat mig för gott låt det stanna där.

Vänligen
Isabella Lund
.

.
Till mina kära läsare!
Tack för att ni så troget har återkommit, läst mina alldeles för långa inlägg och lyssnat på vad en sexarbetare har att säga. Jag hann blogga ungefär ett år och att denna bloggen skulle bli en av de mest lästa i Sverige var absolut ingenting jag förvänta mig. Tack för ert stöd och för alla trevliga diskussioner som har förts här.

Min blogg kommer att ligga kvar här ett tag men jag kommer att stänga av möjligheten att kommentera inlägg och jag kommer inte att tillåta några kommentarer till detta inlägg heller. Jag vill inte att Johanna Parikka Altenstedt provoceras av något som någon kan skriva här. Jag vill också be er att inte provocera Johanna Parikka Altenstedt på något sätt så att hon i ren ilska gör allvar av sitt hot.

Jag kommer framöver inte att delta i några diskussioner på nätet, medverka i media, skriva debattartiklar och/eller kommentera på någon annans blogg. Min tystnad kommer att förbli total och det kommer vara mycket lätt för mig att vara tyst för det är mina barn värda och det minsta jag kan göra för att de inte ska drabbas av horstigmat. Mina barns bästa kommer alltid att sättas först.

Det var kul så länge det vara. Sköt om er!

Kram på er!
Isabella Lund
sensuellqvalite@hotmail.com
.

.

.
Andra bloggar om: , , ,
, .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »