Förlåt mig!
Jag har inte riktigt vetat hur jag ska uttrycka mig så att ingen blir provocerad eller tar illa vid sig av det jag skriver. Låt mig göra ett nytt försök…

Snälla söta rara människor, alla ni som har visat mig stöd och varit så goa, ta inte illa vid er för att jag ber människor att tagga ner.

Det var inte kritik riktad mot er som personer och absolut inte heller mot alla. Det var kritik mot att jag tyckte att vissa ord och handlingar gick över gränsen på vissa ställen och det mesta av det har skett utanför bloggvärlden.

Ni ska veta att jag har blivit rörd till tårar av vad ni skrivit.

Det har också varit så fint att se att människor som absolut inte delar mina åsikter också har visat sitt stöd för min rätt att skriva under ett pseudonymnamn. Jag är oerhört tacksam mot er alla.

Förlåt om jag fått er att känna det som jag klippt till er, det var inte min avsikt. Min avsikt var att se till att saker inte gick totalt överstyr, jag vill inte att vara ansvarig eller indirekt ansvarig för ”häxjakter” för min skull.

Men obs jag vill inte begränsa er rätt att ta en konflikt med vem ni än önskar för saker som handlar om er, om saker som berör er eller för yttrandefriheten.

Men om det berör mig och det som hände här förra helgen så ber jag er att tagga ner den biten och hålla mig utanför så att möjligheterna för att lösa konflikten kan uppstå för mig.

Jag är i ett helt annat läge än vad ni är.

Jag har ett mål som jag vill nå och jag tror att man bara kan nå en fredlig lösning på ett problem med fredliga medel och avsikter. För mig är det viktigt att nå en fredlig lösning på mitt problem. För mina barns skull och för att jag tryggt ska kunna fortsätta att blogga och skriva osv. Men OBS jag har inte nått dit än, därav min vädjan i torsdags.

Det är först när jag känner att mitt mål är nått som jag kommer våga fortsätta skriva och debattera som förut, fram tills dess kommer jag ta det lugnt och ligga rätt lågt, jag kommer att vara tyst. Men jag tror idag att allt löser sig, det trodde jag inte för en vecka sedan, då såg jag bara en möjlighet och det var att kliva av den offentliga scenen helt.

Ni ska också veta att jag är allergisk mot diskussioner som baserar sig på falska uppgifter och antaganden. Jag hoppas ni förstår hur enormt glad jag blivit av att se hur ni dykt upp i dessa sammanhang och korrigerat felaktigheter. Jag är enormt tacksam mot er alla.

Och jag väljer att tacka er här kollektivt istället för att surfa runt och försöka få tag på era mailadresser eller kommentera på era bloggar. Jag är rädd att om jag gör ett försök till detta så kommer jag missa flera av er.

Ett stort och innerligt tack o många varma o goa kramar till er alla!

Att skriva under ett pseudonymnamn
Har ni förresten tänkt på att ett pseudonymnamn begränsar en, jag brukar ofta ta tre djupa andetag och INTE skriva det jag kanske skulle ha skrivit om jag använt mitt riktiga namn. … anonyma människor som är otrevliga på Internet viftas bort av alla… och ja ibland har jag lust att vara riktigt ”nasty”.

Jag använder mitt pseudonymnamn inte bara på Internet utan även i många andra sammanhang offentligt och då blir det ett namn som är lika mycket förknippat med min riktiga identitet som mitt riktiga namn. Ett namn jag är mån om att skydda. Detta förstärks också av att många människor vet min riktiga identitet.

Om jag inte varit öppen och ärlig om min riktiga identitet i mina kontakter med myndigheter och media, så hade jag aldrig blivit betrodd eller fått det utrymme i media som jag ändå fått.

Och är jag egentligen så himla anonym för alla er som inte vet mitt riktiga namn? Via min blogg och Internet kan man få reda på en massa saker om mig, betydligt fler saker än vad man vet om människor som skriver ledare i våra tidningar. Många skribenter är bara ett namn, ett riktigt namn, men man vet ingenting om dessa personer, inte ens hur gamla dem är. Ok man kan om man vill ta reda på en massa saker om dem, men det kan man göra om mig också…

Och om nu personer och pålitliga källor kan intyga att det jag säger är sant så varför ska jag inte kunna få delta i debatten och skriva under ett pseudonymnamn? Jag har svårt att förstå varför jag inte skulle kunna få lov att göra det. Jag ser själv enbart nackdelar av att använda ett pseudonymnamn men jag känner mig tvingad att använda mig av ett för mina barns skull. Men hellre ett pseudonymnamn än att vara helt tyst.

Uppmärksamheten i gammelmedia
Debattartikeln
Sydsvenskans kultursidor i tisdags förvånade mig men samtidigt inte.

Sydsvenskan har till skillnad från många andra tidningar bemött mig med respekt och artighet varenda gång jag har varit i kontakt med dem, trots att jag är en hora. Prova att ringa t.ex. DN i egenskap av sexarbetare och se hur ni bli bemötta…
Sydsvenska Dagbladet är också den tidningen som jag tycker skriver mest objektivt om prostitution.

Jag vill dock påpeka att om Andreas Ekström hade tagit kontakt med mig så hade jag försökt stoppa artikeln från att publiceras av helt känslomässiga skäl. Det är också dessa skäl och min rädsla som styrt vad jag skrivit här på bloggen sista veckan.

Jag kan inte agera efter vad hjärnan säger mig i detta, jag är ingen robot utan en känslomänniska som har reagerat instinktivt på samma sätt som jag tror att de flesta mammor hade gjort om de varit i mina kläder.

Till min fasa ser jag att jag också idag har hamnat i Sydsvenskan, denna gången bara som några rader i artikeln – De och detta gjorde vårt september. Tack o lov så nämns inte någon annans namn i negativ bemärkelse vilket är bra, men ändå… jag gillar inte att stå i fokus så, jag vill gärna föra ut mina åsikter men inte figuera som person på det sättet, varken i media eller på Internet. Helst skulle jag se att fler sexarbetare hördes offentligt.

DN och SvD gör bort sig
När vi ändå är inne på tidningar så måste jag passa på att kommentera vad jag läste i veckan i SvD och DN.

En del av er har säkert sett hur Birgitta Ohlsson har visat upp en skylt i DN, det står att det är ett exempel på hur en förbudsskylt mot sexköp ser ut i USA. En skylt hon nu tycker ska sättas upp både i Stockholm och Göteborg. Jag skratta så att jag nästan dog när jag läste detta tokiga förslag och såg skylten. Utseendet på denna skylt har t.o.m. föranlett diskussioner bland andra politiker, även om jag uppskattar bitar i Josefin Brinks inlägg om saken.

Skylten ifråga är en illustration som finns på Internet, mig veterligen så är det verkligen ingen riktig skylt. Illustrationen har jag använt mig av i detta inlägg. Jag vet inte var Birgitta Olsson hitta bilden, kanske här på denna bloggen… jag hittade den på den här sidan. Om hon hitta den här… så var det synd att hon inte leta lite mer här på bloggen för då kunde hon ha hittat en bild med äkta skyltar som hon kunde ha visat upp som exempel för DN.

Och sen har vi SvD försök till att visa att majoriteten av svenskarna är för sexköpslagen…. Läsarundersökningar på både Aftonbladet och Expressen har ju visat att ca 70 % av deras läsare är emot sexköpslagen. Och till SvD förtret så ligger deras läsare inte så långt efter i sina åsikter…

svd.jpg

För när SvD ställer frågan till sina läsare så får man tyvärr inte det svar man önskar. Även om man gör allt för att försöka få det och trots att man gärna i många sammanhang påpekar att det är omoraliskt att betala för sex.

Det var SvD som för flera år sedan beställde en SIFO undersökning om vad människor ansåg om sexköpslagen. Efter att SIFO frågade tusen människor så kom man fram till att sexköpslagen hade stöd av 80 % av befolkningen i Sverige och detta har politiker använt sig av sedan dess som ett argument för att försvara lagen både här hemma och utomlands.

Är det inte dags nu för en ny SIFO undersökning? För det är kanske så att sexköpslagen har fått människor att bli mer positiva till köp av sexuella tjänster än vad de var innan… den tanken måste vara hemsk i en del politikers huvud.

Jag är i vilket fall som helt övertygad om att en majoritet av svenska folket är emot att sexbranschen är kriminaliserad. Skälen till detta är säkert många och de flesta är säkert inte för prostitution som ett fenomen för det, de är bara mänskliga och har insett att man genom dagens lagstiftning gör mer skada än nytta.

Ps…
I veckan här så såg jag att min bloggrulle i högerspalten inte hade uppdateras på länge och jag har nu försökt uppdatera den med alla nya vänner jag känner att jag fått.

Jag hoppas att jag inte missat någon, men om jag gjort det så snälla skicka en rad till mig och uppmärksamma mig på det. Det är många bloggar jag kommer att försöka hinna läsa framöver.

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png