oktober 2007


opin1.jpg… eller? Visserligen når jag kanske inte DNs läsare eftersom DN pga horstigmat inte vill länka till min blogg men…

Trots att jag motarbetas så vet idag makthavare vem sexarbetaren Isabella Lund är och det hade de aldrig vetat om jag inte börjat blogga.

Idag skriver Elin-Anna Labba på DN om politisk bloggning – Politiska bloggar en flopp.

Som vanligt en missvisande rubrik för artikel visar även upp en annan bild. Det är bara en person av alla som Labba intervjuat som tycker att politiska bloggar är en flopp och det är journalistikprofessorn Kent Asp i Göteborg som hävdar: – För den politiska opinionsbildningen har bloggen inte haft någon betydelse alls skulle jag vilja påstå.

opin2.jpgJag skulle vilja påstå det motsatta om jag bara tittar på min egen blogg. Men min blogg nämns naturligtvis inte i artikeln även om Labba försökte hitta de mest lästa politiska bloggarna genom att titta efter hur många som har länkat till de olika bloggarna. Hon kan inte ha undgått min fjärde plats på knuffs rankinglista men eftersom artikeln publicerades i DN så nämns jag inte.

(DN är så bra att använda som ett exempel på att visa vad horstigma är.)

Elin-Anna Labba har intervjuat flera kända bloggare bl.a. en av mina favoriter, Louise Persson, och det är värt att notera att Louises åsikter får mer utrymme i artikeln än vad journalistikprofessorn Kent Asp får. Detta gläder mig för Louise har så många kloka tankar. Louise säger i intervjun att vi inte riktigt är där än där vi kan prata om medborgarjournalistik och jag håller med. Men man kan definitivt bedriva opinion framgångsrikt genom en blogg, det har jag visat.

opin3.jpgJag starta blogga för lite mer än ett år sedan och mitt syfte då var att jag bara ville berätta om hur det är att arbeta som eskort. Jag ville informera och ta bort fördomar och myter om prostitution. Men eftersom jag gärna vädrar vad jag tycker så gick bloggen ganska snabbt över från att vara en informationsbildande blogg till att bli en opinionsbildande blogg om prostitution. Jag började läsa andras bloggar och kommenterade på dem, jag började skriva mina egna debattartiklar och fick dem publicerade tack vare den här bloggen.

Jag hamna i TV o radio och allt eftersom så har fler och fler fått kännedom att det finns en viss Isabella Lund som försöker göra horornas röster hörda på en blogg som heter ”Att arbeta som eskort”. Den här bloggen gjorde mig till en opinionsbildare och idag vet makthavare vem jag är om jag ringer upp dem och det hade de aldrig vetat om jag inte börjat blogga.

Man kan via bloggverktyget komma i direkt kontakt med bloggande makthavare och starta en offentlig debatt med dem och via en blogg når man ut till många om man har något vettigt att säga, så är det.

opin4.jpgÄven om jag nästan bara uteslutande skriver på svenska så vet man även i de övriga nordiska länderna vem jag är och min blogg ledde också att jag fick medverka som författare i en norsk debattbok om prostitution – Det ideelle offer.

Och jag är inte den första bloggaren som börjat skriva i en bok tack vare att man bloggar.

Genom bloggen får vanlig media nys om dig och via dem når man sedan ut till fler människor som ganska snabbt hitar ens blogg om de googlar.

Och glöm inte att det är ofta när man söker efter information om ett ämne som man hamnar på en blogg tack vare Googles och andra sökmoters indexering av bloggar + att de lägger blogginlägg högt upp i sökresultaten.

Internet är toppen för demokratin o yttrandefriheten och jag gillar verkligen bloggverktyget, gör inte du det?

Ps… kl. 12.00
I inlägget – Den stora planen – skriver Louise att hon i intervjun angav mig som exempel på en blogg som är tongivande och att jag inte inte nämns i artikel trots detta + en framträdande plats i bloggosfären, ”är tyvärr talande om maktpositioner i olika frågor som är en sak som media är dåliga på att reflektera över och sin egen granskande roll”.

opin5.jpg

Andra blogginlägg om detta ämne:

.

.
Andra bloggar om: , , ,

, ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

grajour1.jpgJag återkommer ofta här på bloggen till att svensk media bevarar hegenomin och koncensus i debatten om prostitution i Sverige. De granskar aldrig det vår svenska politiker påstår om prostitution, ej heller vad vissa poliser, åklagare och socialtjänstemän säger om försäljning av sexuella tjänster.

Ofta är journalister jag träffar eller pratar med inte pålästa om ämnet. Och man intresserar sig ofta mer varför jag börja sälja sexuella tjänster, hur det går till och vad jag skulle tycka om min dotter börjar i branschen än att granska den politik som förs kring prostitution och vad den har för konsekvenser.

Just detta inträffade när jag träffade radio journalisten Anna Jaktén i måndags. Hon intervjua mig för programmet Kailber som sänds idag kl. 13.03 i P1. Jag hade sagt ja till intervjun eftersom Kaliber är ett program för det som brukar kallas undersökande eller grävande journalistik som ska ge djuplodande skildringar av fenomen i vår tid.

Jag frågade Anna Jaktén om de inte också ville intervjua min äldsta kollega som har erfarenhet av gatuprostitution. Hon var med när sexköpslagen infördes, hon är levande historiebok när det gäller hur vi horor har behandlats i Sverige sedan 50-talet.

grajour2.jpg Men Kaliber ville bara ha en intervju med en sexsäljare som säljer sex via nätet och höra hur det går till.

Jag berättade också för programmets producent vad Beatrice Ask sa i den svenska riksdagen i tisdags, att hon inte tycker att man ska respektera mitt och mina kollegors val att sälja sex samt att vi inte heller ska höras i frågor som rör oss. Men jag är tveksam till om detta kommer med i dagens Kaliber? Jag tror inte det…

… för när man läser informationen om programmet idag på Kailbers webbsida så kommer inte Kaliber granska prostitution på det sätt jag hade önskat.

Och enligt en nyhetsartikel på SVT, som redan har via telegram spridits till flera svenska tidningars webbplatser, ex. Dagen.se, så handlar programmet om att försäljning av sex via nätet förekommer i hela landet…

grajour3.jpg ”Trots det bedriver polisen nästan ingen spaning utanför storstäderna, visar en undersökning som Sveriges Radios program Kaliber har gjort. I Stockholm, Malmö och Göteborg har både polis och socialtjänst riktade insatser mot prostitution på nätet. I övriga landet är det bara tre av 18 polisdistrikt som bedriver spaning eller kartläggning av nätprostitution.”

Låt mig här påpeka att polisen inte har några befogenheter att bedriva spaning mot enskilda sexsäljare som erbjuder sexuella tjänster mot betalning via nätet. Det är fullt lagligt att sälja sexuella tjänster. Och att köpa en sexuell tjänst betraktas inte som ett grovt brott och polisen kan således inte avlyssna t.ex. min telefon eller kontrollera min e-post. Sådana spaningsinsatser görs bara när polisen misstänker grovt koppleri eller sexuell människohandel.

Fortsättning på inlägget skrivet kl. 20.00

Inte helt oväntat så tog Kaliber upp prostitution som ett kriminellt problem och det man valde att granska var hur mycket resurser polisen lägger på att bekämpa sexköp.

Att de som står bakom programmet inte tycker om prostitution var inte så svårt att förstå när de använde fraser som; ”ogenerade annonser på solklart brottsfrämjande sajter” eller ”lagens långa arm sträcker sig sällan åt det hållet” samt ”försäljning av till synes frivilliga tjänster”.

grajour4.jpgJag ana denna vinkling redan under intervjun, mitt pseudonymnamn Isabella Lund ville de t.ex. inte använda eftersom det är ett namn som är hett i debatten… hmmm det var lite ovanligt, är man känd nu?
Men jag tänkte det är bättre att en sexsäljares röst hörs (som Marie då) än att ingen röst hörs alls från någon sexsäljare.

Men varför förvränga rösten så att jag låter som en transvestit? 😦

Och inte för en sekund trodde jag under intervjun att programmet ville skildra hur prostitution sker idag utan att Kaliber skulle lägga någon moralisk vinkling på det hela… jag det var så man presenterade programmets upplägg för mig i telefon.

Kaliber hade intervjuat Agneta Borg, Stockholm, och Jonas Flink, Göteborg, samt Niklas Olsson, Malmö, från dessa städers prostitutionsgrupper. Och inte helt förvånande så var det bara Niklas i Malmö som pratade om ämnet utan att lägga in några värderingar, han hade dessutom helt klart störst kunskaper och det är också bara Malmö som har en grupp som speciellt arbetar med att stötta och hjälpa de sexsäljare som säljer sex via Internet. Jag kan varmt rekommendera både FAST och KAST i Malmö.

Polisen ute i landet berätta att bekämpning av prostitution och att sätta fast sexköpare ofta får stå tillbaks för grövre brottslighet. Jonas Trolle traffickingpolis från Stockholm prata naturligtvis om elektronisk slavhandel.

grajour5.jpgOch när de intervjua mig så börja jag skratta när jag fick den urbota idiotiska frågan: – Vad skulle du tänka om polisen till exempel lade ner din hemsida för att den främjar sexhandel? Jag skratta för frågan var så dum… det är lagligt att sälja sex + att just min eskort hemsida faktiskt på min begäran har granskats av både polis och åklagare i samband med att jag vittna i en mordutredning – En hemsk och sann medial historia.

Kaliber ville få fram att det är hemskt att samhället inte motarbetar prostitution mer, deras poäng var att det är ju så lätt att hitta oss via nätet men de tycks inte fatta att sexförsäljning i sig är helt lagligt även om förmedling av andra eskorters tjänster via annonsportaler i sig kan betraktas som koppleri.

Programmet avslutades med en debatt mellan Krister Hammarbergh (m) och Thomas Bodström (s). Bodström prata naturligtvis om att den nuvarande regeringen inte har öronmärkt pengar för att bekämpa den här typen av brott som han gjorde på sin tid som justitieminister.

grajour6.jpgHan sa också att det är självklart att han vill införa ett filter som verktyg för att få bort sexhandel från nätet.
”Med de här sakerna är det så oerhört mycket viktigare att skydda de unga tjejerna och killarna, jämfört med någon slags informationsfrihet. Det väger inte ens lätt. Det väger ingenting.”

Bodström förstår inte hur man kan vara emot det.

Hammarbergh verkade inte så förtjust i att filtrera nätet och höll inte med Bodström om att öronmärkta pengar var den rätta vägen att gå. Men däremot sa han att så kallade vanliga sexköp, barnpornografi och trafficking hänger ihop, men förklara inte hur, det är det ingen som kan göra. ”Sen måste vi ha olika lagstiftning, olika lagrum, för att kunna fälla för olika typer av brott, så att ingen av de människor som tjänar pengar på den här handeln skall slippa undan.”

Han tycker också att det är stötande att ingen så här långt har dömts till fängelse över huvudtaget för sexköp utan bara till dagsböter.

grajour7.jpgBodström lät nästan som Schyman i onsdags. Min personliga frihet får ta stryk eftersom det finns så många hemska saker som hör ihop med prostitution. Men hur hemskt det egentligen är har varken Schyman eller Bodström en reell uppfattning om. Och Kaliber valde att moralisera och förfäras över att sexköpslagen inte tycks ha stoppat sexförsäljningen istället för att granska vad som sägs och påstås om prostitution.

Ska man hitta granskande reportage om prostitution och sexuell människohandel så får man gå till andra länder. Washington Post hade en intressant artikel inne den 23/9 – Human Trafficking Evokes Outrage, Little Evidence. Artikeln slår hål på myten om hur många offer för sexuell människohandel det finns och berättar också hur många billioner dollar man har satsat i USA på att motarbeta sexuell människohandel, vart alla dessa pengar har försvunnit och till vilka.

”The administration has identified 1,362 victims of human trafficking brought into the United States since 2000, nowhere near the 50,000 a year the government had estimated.”

Det roliga med siffran som anger antalet offer för sexuell människohandel som man hittat i hela USA de senaste 7 åren är att den siffran motsvarar hur många offer för sexuell människohandel som traffickingpolisen i Stockholm påstår att det finns i Sverige just nu. Vem går på den bluffen? Blåögda politiker och media som inte garnskar kanske?

grajour8.jpgJag tycker det är på ett sätt intressant att lyssna på vad media och politiker tror i den här frågan samtidigt som det är skrämmande. Man gör program, skriver artiklar och baserar lagar, policy och hela politiken på vad man tror, man vill inte veta sanningen, man vill inte lyssna på oss som vet.

Dagens Eko tog också upp det som kom fram i Kaliber i sin sändning idag och förde fram att både moderater och socialdemokrater i riksdagens justitieutskott anser att rikspolisstyrelsen måste göra mer mot nätprostitution.

Dagens Eko har också en separat artikel ute – Ingen aktiv spaning utanför storstäderna

Läs mer om Kalibers program här och vill du lyssna på hela programmet gå till deras sändningsararkiv och välj den 28/10. Programmet sänds i repris imorgon måndag kl. 11.03 i P1.

.

.
Andra bloggar om: , , ,, , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

ajia1.jpgIgår kväll satt jag i lilla salen på AF i Lund tillsammans med författaren Petra Östergren, politikern Björn Molin, professor Madeleine Leijonhufvud (straffrätt) och frilandsfeministen Gudrun Schyman. Vi debattera sexköpslagen inför en överfylld sal av juridikstudenter. När ingen mer kunde komma in så var där en lång kö kvar så alla som ville höra debatten kom tyvärr inte in. Sex säljer konstatera debattarrangörerna.

Jag hade satt på mig en peruk och beslöjat halva ansiktet och det var tur för där var tidningsfotografer på plats och de fota hej vilt. Det blev nästan obehagligt när de tvunget skulle ställa sig bara en meter från mig och blixtra på. Nästa gång ska jag be fotograferna att respektera att jag är mån om min integritet. Det är ok att fota när jag är maskerad, men helst inte så nära som de ställde sig.

ajia2.jpgMitt inledningsanförande, se nedan, hade jag skrivit ner men sen när jag skulle läsa upp det så kunde jag inte se texten riktigt eftersom min beslöjning för ansiktet var i vägen. Jag starta därför lite knackligt men efter någon minut så kom jag igång och kunde debattera lika lätt och ledigt som de andra i panelen.

Petra Östergren påpeka att man måste lyssna på dem som säljer sex för att få kunskaper om prostitution. Hon var bekymrad över att de som har åsikter om frågorna ofta har en tendens att överföra sina egna erfarenheter till prostitution. Hon påpeka flera andra bra saker som t.ex. att andra kvinnor kan lära sig mycket av sexarbetare eftersom vi är så duktiga på att sätta gränser och säga nej.

Madeleine Leijonhufvud tycker sexköpslagen är bra som normgivande lag och hänvisa till forskningen man titta på när man införde sexköpslagen.

ajia3.jpgMen som Petra påpeka så är den forskningen baserad på enbart gatuprostituerade som sökt hjälp för olika problem och att det är ungefär som om man skulle lagstifta kring äktenskap enbart baserat på de kvinnor som kommer till kvinnojourer.

Björn Molin berätta att han hade haft en plats i riksdagen men att han slängdes ut av sina partikamrater när han vågade kritisera sexköpslagen i en debattartikel i Expressen 2003.

Han påpeka flera gånger under debatten att bland 19 åringar så har fler killar än tjejer erfarenhet av att sälja sex.

Gudrun Schyman ser prostitution som en maktfråga, prostitution är mäns makt över kvinnor och hon prata naturligtvis mycket om könsmaktsordning. Men om vi ska börja se sexarbete som ett arbete så tyckte hon att man då måste man gå hela vägen och införa yrkesutbildning, arbetsmiljölagstiftning och annan reglering. Men eftersom det finns så mkt skit kopplat till prostitution så var hon emot prostitution även om det begränsa min personliga frihet. Hon avsluta alla inlägga med att konstatera nej det kan aldrig vara ok att män köper kvinnors kroppar.

Tyvärr fick jag aldrig ett svar från henne när jag frågade vilken syn hon har på kvinnor när hon i jämställdhetens namn lägger ansvar på män för att jag som kvinna vill ha sex med dem? Och varför männen dessutom ska hållas ansvariga för mina skäl till att vilja ha sex med dem! Samt om jag inte själv kunde ta ansvar för mina handlingar?

ajia6.jpgMin argumentation fick iallafall en tjej i publiken att tänka i lite nya banor och det gläder mig mycket. Jag hoppas annars att publiken var nöjd med debatten.

Moderatorn var i alla fall nöjd med oss och tyckte att vi var väldigt civiliserade debattdeltagare som generöst lät alla komma till tals.

Sydsvenska Dagbladet har en artikel om debatten idag och vi hamna också på första sidan i gratistidningen City Malmö/Lund.

Mitt inledningsanförande i debatten:

Är det effektivt med ett förbud mot sexköp?
NEJ det är inte effektivt med ett förbud mot sexköp. Genom att motarbeta prostitution på alla möjliga sätt tror man att efterfrågan på våra tjänster ska minska men det är en utopi. Man kan inte lagstifta bort människors behov av sex, närhet och intimitet.

ajia5.jpgPriset får vi sexarbetare betala, inte våra kunder eller de kriminella element som försöker utnyttja vår utsatta situation. Sexarbetare i Sverige diskrimineras och förföljs. Dagens lagstiftning har gjort oss i princip helt värn- och rättslösa.

Det är vanligt att människor blandar ihop sexuell människohandel med försäljning av sexuella tjänster och sätter ett = mellan dessa två saker. Jag vill därför redan nu inledningsvis slå fast att försäljning av sexuella tjänster är en frivillig genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt samtycke och en överenskommelse mellan vuxna människor, sexsäljaren och hans/hennes kund[er].

Utan detta ömsesidiga samtycke handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster, utan istället om påtvingad sexualitet och därmed om sexualiserat våld eller om sexuell människohandel.

Jag vill ha en mer sansad politik och lagstiftning, en avkriminalisering som innebär att strafflagstiftningen kring sexuella tjänster mot betalning mellan samtyckande vuxna individer avskaffas. Sexarbetare skulle då verkligen kunna skyddas av de lagar som redan finns, ex. lagar mot våldtäkt, sexuellt utnyttjande, människohandel.

ajia4.jpgNär vi som arbetar med sex görs till symboler och blir föremål för radikalfeministiska hypoteser, när politiker säger att de lagt ansvaret på prostitution på männen, på sexköpare…. så får det mig att undra hur långt vi egentligen har kommit i den sexuella jämställdheten.

Vilken syn har man på kvinnor när man i jämställdhetens namn lägger ansvar på män för att jag som kvinna vill ha sex med dem? Männen ska dessutom hållas ansvariga för mina skäl till att vilja ha sex med dem!

Kan jag inte själv ta ansvar för mina handlingar?

Här blottas en kvinnosyn där kvinnor ses som osjälvständiga och oförmögna att fatta sina egna beslut. Detta synsätt skadar alla kvinnor och är kontrafeministiskt.

Var är logiken och etiken i resonemangen kring prostitution i Sverige?

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

jataha1.jpgMycket har jag läst och hört men igår så tappa jag hakan trots jag är så van vid debatten om prostitution här i Sverige. Igår sa nämligen vår justitieminister Beatrice Ask (m) så här om Europarådets resolution – Prostitution – which stance to take?

”Däremot är det mer kontroversiellt att parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att formulera en uttalad policy som innebär att medlemsstaterna ska respektera de prostituerades rätt att fritt välja att arbeta som just prostituerade och att låta dem komma till tals i alla frågor som rör dem. Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena
med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.”

Från kammarens protokoll – anförande 123 av Beatrice Ask (m)

Orden uttalades i samband med debatten om Maryam Yazdanfars (s) interpellation – Kriminaliseringen av sexköp – och om ni inte förstår varför jag tappa hakan så skriv det i en kommentar så ska jag förklara varför.

jataha2.jpgAnledningen till interpellation var att Maryam Yazdanfar liksom flera andra politiker var upprörda över att en moderat politiker röstade ja till Europarådets resolution.

Resolutionen följde inte den svenska officiella synen på prostitution och handlade delvis också om sexarbetares rättigheter och att man ska respektera människors val utan att moralisera över dem. Och ja ni läste ju vad Ask sa om det i inledningen av detta inlägget!

Vuxna människor som jag och mina kollegor finns inte. Vi som säljer sexuella tjänster för att vi själva vill. Och om vi försöker tala om att vi finns så försöker man tysta våra röster. Det är t.o.m. helt ok att stå i vår riksdag och säga att vi inte ska komma till tals i frågor som berör oss.

Under debatten så deltog flera socialdemokrater och moderater och flera mycket tråkiga uttalanden gjordes, t.ex. att:

  • jataha3.jpgprostitution är inte en önskvärd företeelse i ett modernt och jämställt samhälle.

  • resolutionens huvudsakliga fel är att den gör skillnad på frivillig och ofrivillig prostitution.

  • Sveriges röst för att hävda kvinnors rättigheter har försvagats i och med att en politiker rösta ja till resolutionen.

  • sexköpslagen behöver exporteras.

  • sexköp är att utsättas för mäns våld och är alltså ett ingrepp mot de mänskliga rättigheterna.

  • prostitution innebär alltid ett utnyttjande och är inget yrke

  • det kommer alltid att finnas män som köper kvinnors kroppar för att få makt över deras kroppar

  • det handlar om kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp och kvinnor i prostitution har inte haft möjlighet att välja… därför ska vi tillsammans med andra i världen se till att kvinnor får makt att bestämma över sin egen kropp.

  • snittåldern att komma in i prostitution är 14 år!

  • försvunna barn finns i prostitutionssvängen.

  • jataha5.jpgvi ska vara stolta över vår prostitutionslagstiftning.

  • inom manlig prostitution så är männen inte lika underordnade som kvinnorna är inom den kvinnliga prostitutionen..

  • prostitution är ingenting man väljer utan den finns för att det finns en efterfrågan.

Efter att ha lyssnat på den här debatten så är man nästan på väg att ge upp och istället emigrera och försöka förhindra att den här idiotin får fäste i andra länder.

Mer om Europarådets resolution i inläggen:

Ps…
Det finns också massor av motioner som är inlämnade i höst till riksdagen som handlar om prostitution.

jataha4.jpgAlla utgår från fördomar, myter och den svenska officiella synen på prostitution.

Många handlar om att man vill skärpa straffen för sexköpare och att brottsrubriceringen grovt sexköp införs samt att polisen bör tilldelas mer resurser för att bekämpa köp av sexuella tjänster.
Inte helt oväntat kommer det också förslag om ökade informationsinsatser om sexköpslagen. De föreslås affischer eller skyltar i miljöer där sexköp förekommer så att potentiella sexköpare ska få sig en tankeställare.

Man ger överallt uttryck för samma gamla vanliga radikalfeministiska hypoteser om prostitution, det är mäns våld mot kvinnor… punkt slut.

Tillägg – uppdaterat kl. 12.30
Jag har sedan igår kväll varit mycket upprörd över Ask uttalande men samtidigt är det skönt att politikerna nu slutar upp med sitt hyckel och säger rent ut istället att de varken vill respektera vårt val att arbeta med sex eller lyssna på vad vi själva har att säga. Protokollet från hela debatten finns att läsa här…

jataha7.jpgJag var med i en direktsändning i radion Värmlands program Honung idag på fm med anledning av att jag bidragit med ett par kapitel till Liv Jessens nya bok Det ideelle offe. Det är roligt att boken uppmärksammas även av media här i Sverige.

Här kan du lyssna på sändningen i efterhand.

Dagbladet.no har idag publicerat ett kapitel från boken, läs forskaren Irina Polyakova kapitel ”En hallik er ikke bare en hallik …”

Och här på bloggen kan du också läsa Pye
Jakobssons kapitel ”Jakten på en dröm

.

.
Andra bloggar om: , , , ,
, , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

osy1.jpgKan man skriva om prostitution i andra ordalag än fördömande?

I Sverige är det tveksamt och det sker mycket sällan, dessutom råder det en hegenomi i debatten.

Här blir politiker t.ex. attackerade om de anser att vi som säljer sex är människor och ska ha samma mänskliga rättigheter som alla andra.

Men i Norge går det fortfarande att skriva om prostitution i andra ord och framförallt vågar man ha en öppen och demokratisk debatt om frågan till skillnad mot Sverige.

Aftenposten är Norges ledande dagstidning och har därför ett stort politiskt inflytande, precis som DN har här i Sverige. Igår skrev deras debatt- och krönikor redaktör Knut Olav Åmås en debattartikel om prostitution som gjorde mig mycket glad – Vi usynliggjør det vi ikke liker. Han utgår från Liv Jessens nya bok Det ideelle offer och det märks i texten att han faktiskt har läst boken och tagit intryck av den.

I inledningen av artikeln skriver han: ”For noen dager siden ble det utgitt en sakprosabok der prostituerte selv for en gangs skyld får en stemme….” Tänk om man kunde ha fått läsa sådan mening i vår största dagstidning istället för att öppet motarbetas från att höras!

osy2.jpgDet går en våg av nymoralism genom Norge där det finns en tendens att förbjuda allt man inte tycker om och det är detta som ligger bakom lagförslaget om att kriminalisera sexköpare i Norge. Åmås påpekar att om man tar del av de remissvar justitiedepartementet har fått in på lagförslaget så kan man se att alla som arbetar nära sexsäljare argumenterar starkt emot att en sexköpslag införs i Norge och hanskriver att detta borde få alla varningslampor att blinka rött. Jag hoppas att många tar till sig det budskapet. Läs gärna Åmås hela artikeln den är mycket bra!

Historien om X som hota att outa mig tycks aldrig ta slut. Mediavärlden skrev en ny artikel om det hela där man intervjuade depp|ed. Det resultera i att hans fru får ett telefonsamtal av X! Deep|ed skriver idag – Ge fan i att ringa min fru.. Josh utser X till veckans plattnacke v.42 och 43 och från Blogge Bloggelito hörs ett långt Arrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh!

osy5.jpgSjälv försöker jag lägga hela den här tråkiga historien bakom mig och lite grann osynliggöra alla de risker jag löper istället för att själv bli osynliggjord eller skrämd till tystnad.

Och nu har den värsta rädslan släppt och jag har bestämt mig för att fortsätta blogga, skriva och ställa upp för intervjuer om media frågar. Jag har rätt att använda ett pseudonymnamn, sen kan man tycka vad man vill om det. Och om en outning kommer så vet jag idag vad jag skulle göra -> polisanmäla och släppa lös alla journalister i gammelmedia som vill skriva om det i Sverige, Danmark och Norge -> det skulle drabba den som outar mig enormt hårt.

Idag var jag inne på SR i Malmö för en intervju för programmet Kaliber i P1. De ska sända ett reportage om prostitution på söndag. På onsdag ska jag på kvällen debattera sexköpslagen i en paneldebatt där både Petra Östergren och Gudrun Schyman kommer att medverka. Det ser jag fram emot.

osy4.jpgDet kommer att bli en jobbig dag. På fm har jag lovat att ställa upp och snacka i radion igen i en direktsändning i Radio Värmland.

De ville ta upp Liv Jessens nya bok och intervjua mig eftersom jag är en av alla författarna i antologin. Även om dagen egentligen inte passar, så vill jag ställa upp. För den här boken är viktig, det finns mycket kunskap att hämta i den och det är synd att inte en liknande har getts ut här i Sverige.

Här kan ni läsa ett kapitel från boken – Jakten på en dröm och i mitt inlägg om lanseringen av boken i Oslo i förra veckan finns innehållsförteckning samt en kort presentation av alla författarna i boken.

Apropå böcker Louise P håller på att skriva för fullt på sin bok om feminism. Jag ser verkligen fram emot boken som planeras att vara klar till den internationella kvinnodagen den 8 mars. Kanske den kan bli startskottet för en ny feministisk våg genom Sverige som kan skölja bort den typen av feminism jag så starkt ogillar… den där radikalfeministiska.

.

.
Andra bloggar om: , , ,
, , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Imorgon ska alliansens kvinnoförbund träffas för att diskutera trafficking och andra gemensamma frågor och därför har Franziska O. Gustafsson (c) skrivit en debattartikel i GT om prostitution och människohandel.

Gustafsson skriver att tills för inte alls länge sen fanns det stor kunskapsbrist om människohandel och trafficking i Sverige. Men hallå, det finns det forfarande, jag tycker den är enormt stor. Det rådet dessutom en stor okunskap om försäljning av sexuella tjänster och vilka sexsäljjarna och sexköparna är.

Det visar med all tydlighet Gustafsson själv med sina horribla påstående om att t.ex. en majoritet av både sexköpare och sexsäljare har varit utsatta för sexuella övergrepp. Det är kanske en logisk förklaring för henne som helt uppenbart saknar både kunskap och förståelse för oss som säljer och köper sex.

Var hämtar politikerna sina kunskaper om ämnet ifrån? Politikerna tycks mest lyssna på radikalfeministiska hypoteser. De lyssnar också på vissa representanter från svensk traffickingpolis och rättsväsendet. Men är de att lita på, talar de sanning, har de kanske en egen agenda och driver själva opinion i dessa frågor?

De hävdar t.ex. att det idag finns lika många offer för sexuell människohandel i Sverige, i detta nu, som det antal offer för all typer människohandel som polisen och FBI har hittat i hela USA sedan år 2000. Och låt mig då poängtera att man i USA verkligen har letat och till skillnad från Sverige även haft informationskampanjer riktade till polis, socialarbetare och sjukvårdspersonal.

Ett annat exempel är att polisen på rikskrim i Danmark som arbetar med människohandel uppskattar antalet offer för sexuell människohandel till att bara vara en tiondel av vad deras kollegor i Sverige hävdar finns i Sverige.

Om påståenden från polisen i Sverige skulle vara sant så är den unika svenska sexköpslagen en fullkomlig katastrof som ett vapen mot sexuell människohandel.

Kunskap om människohandel finns. Det finns forskning att ta del av och forskare man kan prata med som kan berätta vad det hela handlar om. Och det finns sexsäljare som kan berätta själva vad försäljning av sexuella tjänster är. Men är vi inbjudna till allianens kvinnorförbunds möte imorgon?

Nej, det är vi naturligtvis inte. Man pratar gärna om oss men inte med oss som säljer sex. Och forskarna som får i uppdrag av politikerna att forska om ämnet vill politikerna sedan inte gärna citera om forskningsresultaten inte stämmer överens med den politik man har fört i dessa frågor. Därför lyssnar man inte och/eller försöka ignorera rösterna som vill berätta om verkligeheten.

I vårt grannland Norge träffa jag i veckan flera forskare som har kunskap om sexuell människohandel. De skriver om ämnet i Liv Jessens nya bok Det ideelle offer.

I det sista kapitlet finns en fin berättelse av Pye Jakobson som handlar om kvinnor som själva tyckte det bara vara blåögda men som av andra skulle idag betraktas som offer för sexuell människohandel. Läs Pyes berättelse – Jakten på en dröm.

Pye poängtera i Oslo att ingen av dessa nya lagar vi har som sägs vara emot människohandel hade egentligen behövts. Faktum är ju att alla lagar för att kontrollera människohandel redan existerade innan sexköpslagen och lagen mot människohandel kom, t.ex. lagar om olaga hot, frihetsberövande, våldtäkt och sexuellt utnyttjande för att nämna några.

Den enda lagen som vi i Sverige skulle ha behövt instifta har inte ens förslagits, den som ska ge offer för sexuell människohandel skydd och stöd mot förövarna efter att hon har räddats.

Idag får de bara ett villkorat skydd i 6 månader på en låst flyktinganstalt OM de vittnar mot sina förövare, sedan åker de ut ur landet.

Vågar de inte vittna åker de ut direkt och möts ofta med en attityd om att de bara är horor.

Jag undrar om politikerna verkligen bryr sig om offer för sexuell människohandel. De borde läsa Johanna Bäckström Lerneby artikelserie om – Sveket mot offren för trafficking och ta en titt på vilka konsekvenser deras politik för med sig.

I radio Västmanland berättar man idag om en undersökning som genomförst bland ungdomar i Lettland, Litauen och Sverige. Den visar att ungdomarna i de två baltländerna har en mer tillåtande inställning till prostitution än ungdomar i Sverige. Skillnaden sägs bero på olika tillgång till information och medias beskrivning av prostitution. Detta stämmer säkert.

Media i Sverige bevarar och följer den svenska officiella synen på prostitution. Genom att bara höra ordvalet som den svenska reportern använder så förstår man det…

… hon säger att i Sverige anser ungdomarna att om en kvinna ”hamnar i prostitution” så beror det på att hon inte har något annat val och behöver hjälp för att ta sig ur sin situation, medan ungdomarna från Lettland och Lituaen anser att en prostituerad kvinna själv valt sitt yrke.

Den enkla beskrivning visar skillanden mellan den svenska synen på prostitution jämfört med Europas. Pga av att man inte har något annat val har så hamnar man i Sverige i prostitution, i andra länder väljer kvinnor att arbeta med sex.

.

.
Andra bloggar om: , , , , ,, , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Idag bjuder Pye Jakobsson på ett kapitel från Liv Jessens antologi och debattbok Det ideelle offer som lanserades i Oslo i veckan.

Pye Jakobsson skrev en mycket fin berättelse till boken som fick både mig och Liv Jessen att börja gråta. Inte för att den är sorglig utan för att den är så rörande och så mänsklig. Varsågoda här är Pyes bidrag till boken…

Jakten på en dröm

Taisha och jag träffades i Albufeira i södra Portugal någon gång i början på 90-talet.
Jag hade jobbat som strippa sen en tid tillbaka och turnerade Portugal runt, med två veckors kontrakt på varje klubb. När jag först kom till ”Casa de Paradiso” blev jag ganska skräckslagen. Mina tidigare kontrakt hade varit på klubbar med ”alternadoras”, kvinnor vars jobb var att dricka och dansa med gästerna. Visst förstod jag att det hände mer i privatrummen och efter stängningsdags, men det var inget jag såg eller funderade speciellt mycket på.

På ”Casa de Paradiso” var situationen lite annorlunda, kvinnorna tjänade främst sina pengar på att sälja sex och det fanns en byggnad bakom klubben dit de kunde ta sina kunder efter att de köpt den obligatoriska flaskan champagne, det var så klubben fick sin pengar. De flesta kvinnorna kom från Brasilien och många av dem hade jobbat som prostituerade i flera år även om just det ordet aldrig användes, istället kallades de ”Mulheres de saida”, ungefär ”Kvinnor som går ut”….i det här fallet med gäster från klubbarna.

Taisha hade jobbat där i flera år och till att börja med kom vi inte överens alls, hon tyckte mest att jag var naiv och korkad.
”Já estas na chuva, é melhor ficar molhada”
”Du står redan i regnet, du kan lika gärna bli blöt”, det var hennes kommentar till att jag ”bara” strippade.

Enligt hennes logik var det märkligt att tacka nej till pengar för att utföra en tjänst som omvärlden ändå redan utgick ifrån att jag tillhandahöll. Den här historien kommer inte att förtälja om jag följde hennes råd, däremot kan jag säga att jag idag förstår hennes poäng. Stigmat finns där för alla sexarbetare.

Allt eftersom dagarna gick lärde jag och Taisha känna varandra bättre, och när jag kom tillbaks på ett nytt kontrakt började vi sakta forma en vänskap som förändrade mitt liv. Hennes förtroende för mig gjorde att också de andra kollegorna släppte in mig i sin värld, jag blev en av dem. Den unga strippan från Sverige och de brasilianska hororna formade en alldeles egen allians mitt i den katolska verkligheten.

Så småningom började vi dela med oss av våra livshistorier, även de märkligare delarna. Idag skulle mina kollegor på ”Casa de Paradiso” förmodligen kallas traffickingoffer, på den tiden ansågs de mest vara blåögda. Taisha hade via en agent i Brasilien fått jobb på en restaurang i Portugal och flygbiljetten skulle hon betala när hon fick sin första lön. Vad som följde är en historia som jag sen dess har hört många gånger i olika versioner, restaurangen var en bordell och passet beslagstogs. Taisha var mest förbannad på sig själv, hur godtrogen kan man vara? Hon jobbade, betalade för att få tillbaks passet och utvecklade sin egen lilla livs filosofi: Jag står ju redan i regnet…

Nu när jag ser tillbaks på den tiden i Portugal förundras jag över hur orädda vi var, vilken underbar attityd vi hade till omvärlden och vår totala avsaknad av respekt för Portugals migrationspolitik. Taisha och flera av de andra hade redan arbetstillstånd i Portugal, på den tiden räckte det med att uppvisa ett arbetskontrakt (som man oftast betalde någon för) samt en fast bostadsadress.

Jag befann mig i Portugal på turistvisum sedan 4 år och åkte då och då över till Spanien för att få en ny stämpel i passet, och kom polisen till klubben så gömde jag mig i förrådet i köket.

För polisen var det ingen skillnad mellan mig och andra illegala migranter, möjligtvis undrade de vad sjutton jag gjorde i Portugal, tjänade man inte mer pengar i Sverige?
Året var 93, och Portugal var ny medlem i EU och min illegala status bara ett bevis på att det finns andra orsaker att migrera än ekonomiska, något som sällan tas med i beräkningarna när migrationslagar skapas.

Människor har alltid förflyttat sig. Historien är full av exempel på stora folkvandringar och olika perioder av explosionsartade migrationsvågor, exempelvis nordbornas migration till Amerika. Flykt från fattigdom, en mer fördelaktig arbetspolitik, ett annorlunda politiskt klimat eller en diffus dröm om ett bättre liv har i århundraden motiverat människor att bryta upp från sitt land för att börja om någon annanstans.

Våra förfäder lät inte osäkra framtidsutsikter eller långa båtresor på nedre däck hindra dem från att söka lyckan på en annan kontinent långt borta från familj och vänner i Skandinavien. Därför känns det naivt att tro att strängare migrationslagar ska förhindra migration in i EU eller till länder inom Schengensamarbetet. Det kan vara värt att riskera deportation och urusla arbetsförhållanden om man anser att alternativet, att inte ens försöka, är ännu värre. Det var ju faktiskt inte speciellt länge sedan människor försökte klättra över Berlinmuren, trots att de visste att de med största sannolikhet skulle bli skjutna.

Drömmen om att leva sitt liv på det sätt man anser vara värdigt tycks vara värt att offra en hel del för. Och inga lagar i världen kan kontrollera den överlevnadsinstinkten.

Dessutom är dagens Europa en världsdel där de flesta länders gränser är resultat av politik, inte sällan överenskommmelser efter konflikter, och många människor befinner sig i länder som de fötts i men bland en befolkning de inte känner en naturlig samhörighet med, vilket även det bidrar till en ökad migration. Att vi återigen står inför en period med en komplex migrationssituation är därför inte speciellt förvånande.

Till följd av det ägnar Europas länder nu mycket tid och energi till att utveckla nya strategier för sin migrationspolitik, Norden är naturligtvis inget undantag.

Idén tycks vara att utan en restriktiv lagstiftning kommer ett land att översvämmas med arbetskraft från exempelvis forna Sovjetstater. Den största skräcken tycks vara horder med billiga hantverkare och enorma massor med maffiakontrollerade horor. Följaktligen tycks det sannerligen vara dags att ta i med hårdhandskarna! För om dessa grupper kommer välla in i Sverige och Norge blir ju de stackars inhemska hantverkarna arbetslösa och samhället i sin helhet kommer dras ner i moralisk misär, och så kan vi ju inte ha det. Skräcken var stor i Sverige förra året när EU skulle få en rad nya medlemsländer vars medborgare följaktligen nu i tusental skulle invadera Sverige.

Men om vi backar ett steg och tar en titt på historien igen så finns det flera saker vi kan lära oss. För det första är inte all migration av ekonomisk natur, allas dröm är inte att komma till ett rikt land i norr där folk är tysta och konstiga och det är svinkallt större delen av året. För det andra så kan inga lagar i världen hindra de som verkligen bestämt sig, på ett eller annat sätt kommer de att försöka. Det hårda migrationsklimatet kanske gör att det blir svårt att ordna på egen hand, men då finns det alltid små förmedlingar och agenter som, mot ersättning, är villiga att bistå.

Männen hamnar i byggbranschen eller inom jordbruket, kvinnorna inom sexindustrin eller får utföra underbetalt hushållsarbete. Många vet ungefär vad som väntar dem, men av anledningar som kanske kan tyckas märkliga för de flesta så anser de att det är värt det, deras egen privata dröm är värd nästan vad som helst.

Självklart finns det massor med mardrömshistorier om kidnappade kvinnor, barnarbete och situationer med ständigt närvarande hot och våld, där inte ett enda spår av frivillighet finns med i bilden.

Men de flesta offer för människohandlare har själva valt att migrera, även om arbetsförhållandena var långt ifrån vad de hade förväntat sig. Man kan spekulera i om kvinnorna hade valt att jobba inom sexindustrin om de själva hade kunnat kontrollera sin situation, förmodligen hade de flesta hellre gjort något annat precis som de flesta norska och svenska kvinnor inte heller vill jobba med sex.

Men vissa hade ändå valt att exempelvis prostituera sig, även utan påtryckningar. Det är bara att titta på, helt frivillig, migrationen inom EU. Sexarbetare förflyttar sig ständigt. På sommaren jobbar man gärna i Grekland, sen hör man talas om en lukrativ klubb på Irland, Red Light distrikt i Amsterdam är ju nästan obligatoriskt en vecka och när man ändå hälsar på vänner i Barcelona kan man ju lika gärna jobba lite grann. Vi rör på oss för att vi vill och kan, jobb finns alltid och språkbarriärer spelar liten roll.

Om man tittar på olika varianter av traffickinglagstiftningar i Europa finns det oftast en gemensamma nämnare. Lagarna är utformade främst kring människohandel av kvinnor och barn för sexindustrins räkning.

Lagarna sägs vilja skydda dessa grupper men erbjuder, med något undantag, väldigt lite i form av rättsligt skydd efter att man räddats, tilldelats en offerstämpel och vittnat mot förövarna. Ofta sitter kvinnan på ett plan hem innan åtal väckts, inte sällan återvänder hon till Europa via en ny agent inom kort. I vissa länder finns en härlig policy som går ut på att, ja du får stanna men bara om du vittnar. Följdaktligen är ju staten alltså helt på det klara med att kvinnan ville migrera till landet, eftersom laglig migrationsstatus är det som erbjuds i utbyte mot ett vittnesmål.

Många upplever den påtvingade offerstatusen som minst lika kränkande som sexarbetet. Vad som är förnedrande är subjektivt, och att fråntas rätten till att själv värdera sina upplevelser känns ofta som ännu ett övergrepp.

Ibland kan jag inte låta bli att undra om det inte var enklare för Taisha? Ilska är betydligt mer konstruktivt än objektifiering i rättvisans namn.

Bland oss sexarbetare upplevs ofta traffickinglagar som ännu ett redskap för att kontrollera migration av en yrkesgrupp man anser vara icke önskvärd i samhället.

Faktum är ju att alla lagar för att kontrollera människohandel redan existerar. Olaga hot, slaveri
och sexuellt utnyttjande för att nämna några.

Erfarenheter från andra länder säger oss också att rättsväsendet har svårt att hantera nya lagstiftningar på ett konstruktivt sätt, och man måste fråga sig om det inte vore mer effektivt att använda sig av de juridiska redskap som redan tidigare visat sig fungera. Detsamma är sant för andra lagar som rör sexindustrin, exempelvis hallickligstiftningar. Även där fanns det högst fungerande lagar att ta till som inte, till skillnad från ex. kopplerilagstiftningen i Sverige, riskerar att drabba familj och partners.

I Sverige hävdar men att sexköpslagen bidrar till att förhindra människohandel eftersom det blir svårare att placera kvinnorna på gatan, det finns ett problem med det argumentet. De flesta offer för människohandlare placeras inte på gatan utan arbetar inomhus, där är de både mindre synliga och mer lättkontrollerade. Dessutom leder lagstiftningen till att det blir ganska komplicerat att identifiera vem som verkligen är ett offer, eftersom lagen baseras på konceptet att all prostitution är ofrivillig.

Vill man komma till rätta med utnyttjande och förtryck av sexarbetare är det bara att utgå från de mänskliga rättigheterna och de lagar samhället redan har för att se till att dessa skyddas. Det hela är egentligen ganska enkelt, det råkar nämligen vara så att sexarbetare också är människor.

Slutligen kan man konstatera att massinvasionen av estniska horor och polska rörmokare totalt uteblev i Sverige trots att de nu får röra sig fritt inom EU. Anledningen till det är mycket enkel, de som drömde om ett liv i Sverige var redan här. Jakten på en dröm styrs som sagt inte av politik. Och Taisha, hur gick det med hennes dröm? Hon är idag tillbaks i Brasilien och driver en liten klädbutik i Rio de Janeiro, precis som planerat.

Pye Jakobsson

Pye Jakobsson är 39 år och är frilandsskribent, föreläsare, debattör och konsult till myndigheter och organisationer som arbetar för sexarbetares mänskliga rättigheter.

Du kan köpa och läsa mer om Liv Jessens bok Det ideelle offerförlagets hemsida. Innehållsförteckning och lite om lanseringen av boken i torsdags finns i inlägget – Boksläpp i Oslo.

Här på bloggen kan du också det första kapitlet i boken som jag har skrivit “Tankar kring prostitution är oftast idiotiska” samt mitt kapitel om horstigma “Märkt med skam för livet”. Dagbladet.no har publicerat forskaren Irina Polyakova kapitel “En hallik er ikke bare en hallik”.

.

.
Andra bloggar om: , , , ,, , , , ,, , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »