Lyssnade ni på Jessica Nettelbladts radiodokumentär i P1 i eftermiddags. Den handlade om mamman, dottern, den hemlösa, systern, sexsäljaren, musikern, heroinmissbrukaren, vännen Mona… om kvinnan som inte är ämnad för något vanligt….
Missa ni ”Under stjärnorna i Malmö” kan ni lyssna på programmet som webbradio eller höra det igen i P1 nästa lördag den 26/1 kl. 20.03 eller den 4/2 kl. 00.03. Det är sällan man hör något som är så värt att lyssna på… lyssna!
Jag lyssnade … kände igen mig, kände med och tyckte mycket, mycket om det jag hörde, tiden rann iväg och jag kunde fortsatt lyssnat i timmar. Det absolut bästa med den här dokumentären är att den visar upp en människa, en komplex människa som är så enormt mycket mer än bara en hora eller en missbrukare.
Mona är öppen, ärlig och trovärdig, bara så himla äkta… uppväxt i fina kvarter, destruktiv som tonåring och hennes stora kärlek till familjen finns där hela tiden.
Heroin blev hennes lösning på en depression, för att ta bort all smärta, både den psykiska och den fysiska. Men missbruket är en sjukdom som skapa nya problem… Jag är känslomässigt fast i ett spindelnät som är svårt att ta sig ur, säger hon.
När hon var 26 år började hon sälja sexuella tjänster. Och under hela programmet ringer hennes mobil… Alla som har arbetat med att sälja sex och lämnat ut sitt nummer till många kunder kommer att känna igen sig i detta.
För Mona är tid dyrbarare än pengar och när hon ser att en kund har suttit i sin bil och väntat i tre timmar på henne så skrattar hon.
Hon är värd att väntas på …
Och liksom så många andra sexsäljare som sålt sex ett tag så har hon sina fasta kunder. Stammisarna som betalar bra och som hon känner sig trygg med.
Kent säger att om hon vill så får mycket gärna stanna för gott hemma hos honom. En annan stammis vet precis vilka kläder hon hade på sig första gången de träffades. Och hon kan gå hem till Sven för att få tak över huvudet när hon vill. Hon är hemlös.
Det är mycket jag känner igen i Monas berättelse, saker som kanske bara vi sexarbetare kan sätta fingret på för oavsett var vi arbetar och hur … så är det mycket i detta jobbet som förenar oss.
Stort tack Mona för att du vågade berätta om ditt liv så öppenhjärtigt! Stort tack också till SR i Malmö och Jessica Nettelbladt för en fin dokumentär om en kollega.
Ps…
All den fina musiken och sången i programmet är gjord av Mona och det är hon själv som spelar och sjunger.
I slutet av programmet får vi vet att Mona efter en lång tids väntan äntligen får en plats för subutexbehandling på Navet i Malmö.
Artiklar om programmet:
Sydsvenska Dagbladet
Sammansatt och trovärdigt om sexköp – av Oline Stig
”Vad man sedan vill dra för feministiska eller politiska slutsatser av det är en annan sak. Jessica Nettelbladt är inte ute efter att bevisa något utan efter att förstå. Både hur Mona och hennes kunder tänker. Det är det som gör hennes dokumentär så svidande bra. Utan tvekan är det den mest trovärdiga och sammansatta berättelse om sexköp jag någonsin hört.”
Skånska Dagbladet
Spelade in en skakande dokumentär om sexköp – av Elisabeth von Hofsten
”Under en timme får lyssnarna möta den unga prostituerade Mona, som har byggt upp ett nät av stamkunder mitt i bland oss i Malmö här och nu. För att klara vardagen går hon på tung narkotika och vill inget hellre än att sluta med heroinet. ”Tårarna rinner ned för hennes kinder. Hennes ben och armar är blålila och helt sönderstuckna…”. Det som håller Mona uppe är kärleken till sina två små barn… ”
Metro
Det är första gången torskar ställer upp –
av Andreas Jelvefors
”Hon var några år över 20, levde ett Svenssonliv som tvåbarnsmamma och högstadielärare. Plötsligt hamnade Mona från Malmö i en livskris. Heroinet skulle bara bli en tillfällig ångestdämpande åtgärd, men hon blev fast och försörjningen blev prostitution.”
.
.
Andra bloggar om: prostitution, media, sex, horstigma, sexköpare, P1
sexarbete, sexarbetare, missbruk, heroin, subutex, radio, dokumentär
.
.
..
Att arbeta som eskort 
lördag, januari 19, 2008 at 18:35
Hon hade fin sångröst. Lite Marianne Faithful nästan…
lördag, januari 19, 2008 at 18:52
Det var känsla i sången ja … 🙂
söndag, januari 20, 2008 at 13:20
Vad jag frågar mig, när man lyssnar på programmet är, varför det så ofta påstås att det är prostitutionen som skördar offren. Monas problem ligger ju långt före prostitutionen. Hon säger att heroinet räddade henne när samhället inte ställde upp, och prostitutionen blev medlet för att få det som hon upplevde räddade henne. Kötiden för behandlingen är ett år, vad är det som felar, prostitutionen eller hjälpen?
söndag, januari 20, 2008 at 19:58
När man missbrukar är det nog både prostitutionen och hjälpen. Det är ju svårt att alltid välja rätt kunder när man är beroende av en drog (det är svårt allt alltid göra rätt bedömning i vanliga fall med). Jag har många missbrukande vänner som är i gatuprostitutionen, och ibland hinner de inte få pengar i tid, och blir abstinenta och tvungna att ta den som kommer, vilket får dem att må riktigt dåligt, eftersom de måste gå ner i pris/ställa upp på saker de egentligen inte vill.
Det är också ofta kötid för att få hjälp. Det gör att hjälpen inte kommer då personen är motiverad.
söndag, januari 20, 2008 at 23:31
Jag säger inte att det inte finns människor som får problem/mår dåligt av prostitution, men jag tror sällan problemen har sin upprinnelse där. Man har haft problem redan innan. Det är samma sak som att en massa problem helt skylls på sexuella övergrepp. 95/96 av 100 som söker sig till kliniker för hjälp för att de utsatts för övergrepp har kombinationer av olika sorters övergrepp. Ändå fokuseras bara på det sexuella. Om en person som prostituerar sig och har problem är det underförstått att det är prostitutionen som är boven i dramat. Men, det ska erkännas, jag talar utifrån ”boklig lärdom”. Jag har ramlat in på detta för att jag under skrivandet av min bok inte för allt i världen kunde få ihop dagens sexualfientlighet med någon ”sanning”. Jag blev provocerad till att fördjupa mig mer för att förstå hur tokigheterna kunnat uppstå.