Gästbloggare


esmvill8.jpgGoa Esmeralda Villalobos gästbloggar här idag. Jag blev väldigt rörd av att läsa hennes inlägg. Det är en varm och go påminnelse, det är hopp, en förklaring till varför jag bloggar och kämpar på i debatten som jag gör.

Esmeralda är för mig väldigt speciell. Hon var den första sexsäljaren i Sverige som började blogga. Hon var den första människan som gjorde mig medveten om hur mycket sexarbetare diskrimineras i Sverige. För när jag började sälja sexuella tjänster hade jag ingen aning, ni ska veta att jag inte visste ett skit. Esmeralda berättade för mig, jag lyssnade och vi debattera.

Esmeralda är saknad av många i bloggosfären, det är nästan nödvändigt att hon dyker upp ibland med ett gästbloggsinlägg. Jag hoppas det blir många fler. Ordet över till vackra Esmeralda:
.

.
esmvill7.jpgDet var några år sen nu.
När jag startade min blogg hade Sverige aldrig sett en bloggande sexsäljare förut. Jag tog klivet efter att jag sett filmen Memoirs of a Geisha. Där av bloggnamnet ”Memoirs of an escort”, såklart. Jag bestämde mig för att skriva ned en bit av mitt liv men när jag satt där framför ett tomt textdokument på min dator så slog det mig att om jag nu ska blotta mig så ska jag fanimej göra det ordentligt.

Efter att ha hittat mitt alias i Tarantinos underbart eldiga taxichaufför började jag med väldigt osäkra fingrar skriva ned mina känslor. Jag ville visa för er att jag var en människa, inte en maskin, inte ett objekt, utan en kvinna med en riktig själ. Det är i slutänden det allra viktigaste, att krossa bilden av skökor som något mekaniskt och omänskligt. Att ge ett värde till dessa som inte har något.

Jag var livrädd i början. Jag trodde att blogg.se skulle stänga ned mig. Att jag skulle bli lynchad och hatad kompromisslöst. Att rädslan skulle få folk att tippa över. Rädslan för det okända, rädslan för det som krossar en tusenårig bild de fått inpräntad sen de var barn.

esmvill3.jpgKritiken kom som en hård knytnäve i mitt ansikte. Bland ilska och skräck blev jag sliten i stycken i början. Men där fanns också något annat; Skarpa hjärnor och sylvassa pennor som tog till sig vad jag skrev och ställde sig på min sida. Jag ser många av er här nu. Ni som direkt gjorde valet att inte låta mig stå ensam i en begynnande storm. Blogge, Louise och alla ni andra, ni är fantastiska, jag kommer att bära med mig era ord för alltid.

Sen en dag dök något annat upp. Jag satt och slösurfade på ett eskortforum en dag när en för mig relativt okänd kollega började fråga en massa saker om sexköpslagen. Frågorna gick vidare till en debatt, vidare till en liten låga och vidare till en eld brinner ända upp till skyarna. Precis när jag inte riktigt orkade slåss längre så var hon bara där.

esmvill4.jpgNär jag sakta smög ut ur bloggosfären tog hon över och dundrade in som en åskande valkyria med alla vapen dragna. Isabella.

Jävlar Isabella om du ens kan komma i närheten av att förstå vad du har åstadkommit. Det är helt otroligt.

Hell hath no fury like a woman scorned.

Det är alltid kvinnans roll att vara det mest bespottade I ett samhälle och ironiskt nog oftast allra mest bespottad av dem som hävdar sig slåss för kvinnors rättigheter. Speciellt den sexuella kvinnan och såklart mest hon som vägrar följa reglerna. Vi är häxorna och genom historien bär vi våra höga svarta hattar och våra långa kappor med en stolthet värdig en drottning.

esmvill5.jpgJag studerar mycket nu för tiden. Mina förbjudna möten har sinat och jag kan i nuläget bara sitta och fantisera om de män jag träffat och det sex jag haft.

För det är hett, ska ni veta, det är glödande hett. Jag har lärt mig oerhört mycket om män på alla nivåer. Emotionellt, fysiskt och själsligt.

Jag är så tacksam för den kunskapen och jag är fortfarande den som alla män oavsett ålder i min närhet går till när de har något problem som de behöver hjälp med, något de inte vågar prata med någon annan om. Männen visar oss en sårbarhet som resten av er aldrig riktigt får se.

Någon gång i framtiden kommer vi komma till den punkt där kvinnor är fria. Kanske inte under min livstid, men vi är på väg. Fria att själva bestämma över våra liv och allra viktigast; våra underliv.

På vägen dit kan vi bara lägga vår tilltro till våra krigare. De som orkar bära bördan av att kräva rättigheterna vi förtjänar och stå stabilt på frontlinjen.

esme2.jpgEtt av de mest populära argumenten mot Isabella är att hon är ensam. Men innerst inne tror jag att även hennes största kritiker vet att det är långt från sanningen.
Vi är tusentals, miljontals som står bakom henne som en tyst armé och vi kommer inte att lägga oss förrän slaget är vunnet.
Nu när vi har en röst så har ni inte ett ben att stå på.

Kritkerna kommer och går. Men vi i skuggorna smygande nattfjärilar kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna.
Mänskliga rättigheter för alla.

~ All min kärlek. // Esmeralda

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

28dw7.jpgIdag skriver Dick Wase en bitsk, ironisk gästbloggskrönika som handlar om den kognitiva dissonansens som våra politiker förefaller lida av.

Jag tycker det var kul läsning för som ni kanske såg i debatten i torsdags så bemöter prostitutionsmotståndare alltid sexarbetares argument med att ifrågasätta vår trovärdighet. När vi sexarbetare själva berättar om våra arbeten får vi ofta till svar att vi är myter och undantag.

Och om vi själva inte är på plats brukar man dessutom påstå att det vi säger beror på kognitiv dissonans dvs att vi bara försöker rättfärdiga våra egna handlingar.

Fakta
Kognitiv dissonans är en psykologisk term för den spänning som uppstår när våra uppfattningar inte stämmer med varandra eller när vårt faktiska uppförande inte stämmer med våra åsikter om hur vi borde handla. Man försöker därför minska dissonansen på något sätt. När det gäller handlande kan man t.ex. ändra handlingsättet, ändra åsikt om dess lämplighet eller försöka intala sig att det var lämpligt egentligen.

Ordet över till Dick Wase, den kontroversiella oberoende historikern & författaren som inte kan inordnas eller paketeras in i den svenska präktigheten…
.


.

28dw6.jpgJag sitter här hemma och läser en bok, ”Child Pornography, an internet crime” som vid första anblicken inte tycks röra prostitutionsfrågan, men i denna bok talas väldigt mycket om ”kognitiv dissonans”, d v s Leon Festingers teori om ”en motstridig relation mellan medvetna (kognitiva) element”.

I denna bok är det naturligtvis, som alltid, så att psykoarbetarna vet den objektiva sanningen och därför kan döma dem som tror ”fel” som lidande av KOGNITIV DISSONANS.

Allt som en förövare uppfattar är nämligen kognitiv dissonans om det inte stämmer med de professionellas fullständigt objektivt sanna uppfattning av världen.

Intressant nog så upptäcker jag emellertid under läsningen att de sex kvinnorna i SvD-repliken (och mängder av andra) också lider av kognitiv dissonans – vilket alltså innebär att vi har en hel del mentalt störda individer i riksdagen som stiftar lagar och talar om för oss vad som är normativt riktigt. Det är nämligen så att det mesta som berättar att en individ lider av denna mentala störning kan appliceras på de sex damerna och deras meningsfränder. För att bara ta de tio ”grundtesten” som exempel:

28dw3.jpg1. Allt eller intet tänkande:
”Du ser saker i svart eller vitt kategorier”.

Kan verkligen appliceras på prostitutionsmotståndarna. Antingen är man en duktig flicka, som bara har vaniljsex i äktenskapet och aldrig tar betalt, eller så blir man fruktansvärt skadad om man tar betalt.

2. Övergeneraliserande:
”Du ser en ensam negativ händelse som ett aldrig upphörande mönster”.
Mitt i prick när det gäller abolitionisterna. Har de träffat en sexarbetare som mår dåligt vet de att det är ett mönster som gäller alla.

3. Mentalt filter:
”Du plockar ut en ensam negativ detalj och fastnar på den exklusivt så att din syn på realitet förmörkas, likt droppen av bläck som grumlar hela burken med vatten”.
Lite upprepning av förra punkten enligt mitt sätt att se det, men visst är det åter mitt i prick på abolitionisterna.

4. Diskvalificerande av det positiva:
”Du avvisar positiva upplevelser genom att insistera på att de ”inte räknas” av någon orsak. På det sättet kan du vidmakthålla en negativ tro som är motsagd av dagliga upplevelser”.
Återigen prostitutionsmotståndarna i ett nötskal. Många av dem gnisslar dagligen tänder över uppgifter som strider mot deras övertygelse och bortrationaliserar dem. Som t ex socialstyrelsens rapport.

28dw2.jpg5. Hoppande till slutsatser:
”Du gör en negativ tolkning även fast inga definitiva fakta stödjer din slutsats”.
Bingo! Ingen substantiell, objektiv forskning stödjer påståendet att prostitution skapar skada för alla. Då läser man bara meningsfränders skrifter och drar sina slutsatser.

6. Förstorande eller förminskande:
”Du överdriver betydelsen av saker (så som dina egna idiotier eller någon annans insats), eller så vrider du på ett opassande sätt till saker till dess de förefaller små (dina egna eftersträvansvärda kvaliteter eller andras fel). Detta kallas också det binokulära tricket”

Har psykoarbetarna haft prostitutionsmotståndarna som mall måntro?

Den majoritet av prostituerade som enligt internationell forskning (t ex Weitzer, Prince, Doezema m fl) inte mår dåligt reduceras till en minimal grupp och den minoritet som skadas får bli representativ för alla.

7. Känslomässigt resonerande: ”Du antar att dina negativa känslor med nödvändighet speglar det sätt som saker och ting verkligen är: ”Jag känner det, därför måste det vara sant”.
Bulls eye igen! T ex ”argumentet” att ”skulle du vilja att din dotter blev prostituerad”.

28dw9.jpg8. Borderesonerande:
”Du försöker motivera dig själv med borde och borde inte… ”Måsten” och ”borden” är också förövare. De känslomässiga konsekvenserna är skuld. När du riktar bordepåståenden mot andra känner du ilska, frustration och förbittring”.
Hundra procent rätt igen! Verkligheten borde anpassa sig efter prostitutionsmotståndarnas ”rena” och ”ädla” motiv, och när den inte gör det – ilska och frustration.

9. Etikettiserande och felettikettiserande:
Detta är en extreme form av övergeneralisering… När någon annans uppförande rubbar dig på fel sätt så lägger du på honom en negativ etikett. ”Han är en förbannad lumpen”. Felettikettiserande involverar en händelse med ett språk som är högst färgat och emotionellt laddat”.
Men detta är otroligt! Mitt i prick igen. De som inte tycker som de ”goda” politikerna och medelklassaktivisterna skylls för att vara förövare, eller förövarnas försvarare själva.

28dw4.jpg10. Personaliserande:
”Du ser dig själv som orsaken till en del negativa utomstående händelser, vilka du i verkligheten inte i första hand var ansvarig för”.

Här är den första och enda totalmissen i testet. Tvärtom så ser ju prostitutionsmotståndarna sig själva som de enda genuint goda människorna i en ond värld, de enda som har den absoluta sanningen och som därför inte behöver bry sig om vad andra, eller ens föremålen för ”omsorgen” tycker. De har ju inte ett dugg förmåga att se de stora skador de åstadkommit med sin ”moraliskt riktiga” sexköpslag.

Nio av tio fullträffar måste väl ända tydligt bevisa, att riksdagen är befolkad med en mängd mentalt störda individer, lidandes av kognitiv dissonans. Eftersom denna så ofta och gärna pådyvlas ”pedofiler” är det frågan om inte dessa individer är av samma ”farlighetsgrad”. Finns det inga regler om att det måste vara mentalt friska som ska sitta i riksdagen och stifta våra lagar? När ska mentalhälsovården ingripa?

Dick Wase

.

.
Lästips!

Vad ni än gör idag missa inte att få er ett gott skratt, läs Joshs inlägg Manifest mot dansbandsmusik.

28dw5.jpgOch igår kunde vi i SvD läsa hur Jan Myrdal på mycket tydligt sätt klargör för alla varför bordellhärvan på 70 talet är en av våra största rättskandaler. Den höga samhällsklassen skyddades på bekostnad av ett par barn. Han påpekar också att media medvetet eller omedvetet har hjälpt till i detta genom att folusera på säljande smutsigt snusk. Tyvärr agerar media även idag på detta sättet. Vi som är horor intresserar man sig ofta mer för att förhoppningsvis få lite snusk av än vad de gör för att höra vilka politiska åsikter vi har om frågor som rör oss. OBS också den stora tystnaden som finns från kvinnorörelsen i den här frågan!

Ps…
Jag tar gärna emot gästbloggsinlägg från andra. Kanske du själv är kund, sex- och erotikarbetare eller inget av det… men intresserad av frågor som rör prostitution, feminism eller andra ämnen som avhandlas här på bloggen. Alla är välkomna att publicera sina texter här. Det blir dessutom roligare om fler röster än min hörs bland inläggen. Välkommen med att skicka in ditt bidrag till mig via mail – sensuellqvalite@hotmail.com

Kram!
Isabella Lund

.

.
Andra bloggar om: , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

22g1.jpgIdag gästbloggar Pye Jakobson hos mig.

För 6 år sedan skrev Pye många kolumner för Expressen men en artikel refuserades eftersom de inte ansåg den vara tillräckligt allmängiltig. Det är en fin minneskolumn som Pye skrev till en kollega som dog i AIDS och den är verkligen värd att publiceras. Den handlar om det utanförskap som alla sex- och erotikarbetare hamnar i på
ett eller annat sätt. Varsågoda…
.
Hon dog en lördag.
Ensam i en lägenhet i Göteborg fann man henne fem dagar senare liggandes på golvet. Efter år av alltför hårt leverne försvann hon ifrån oss, ingen vet om det var kroppen eller själen som gav upp först. Det sägs att hon hade kräkts, krupit omkring och att det såg ut som om hon hade försökt ta sig ut ur lägenheten. Jag vet inte om det är sant, jag vet bara att hon dog ensam och utan att någon höll henne i handen. Hon blev 27 år och en godhjärtad människa med en ledsen själ försvann utan att någon märkte det på flera dagar.

22g4.jpgVi träffades första gången på en strippklubb i Göteborg -94. Hon var flera år yngre än jag och hade färre år i branschen men hon visste redan det vi alla förr eller senare lär oss.

Acceptans från anhöriga och gamla vänner är få förunnat, de enda man med säkerhet vet är att de riktiga vännerna man får bland kollegorna är de som svarar när man behöver någon att prata med mitt i natten.

Vi sågs på olika arbetsplatser under flera år, blev aldrig nära vänner men blev alltid glada när vi möttes.

I slutet på 90-talet arbetade jag med en serie dokumentärer för TV och jag och en kameraman åkte till västkusten för att göra en intervju med henne. Den blev gripande och vacker, hennes önskan att vara ärlig överskuggade det faktum att hon uppenbarligen redan var ganska trasig inombords. Efter det ringde hon mig några gånger mitt i natten men jag orkade inte svara…

Jag förstår att det är lätt att dra slutsaten att hennes öde berodde på hennes yrke. Men som de flesta vet är sanningen oftast mer komplicerad än så. Visst finns det, på vissa strippklubbar, en större acceptans för alkohol och droger. Men av erfarenhet vet jag att det också är sant i resten av krogvärlden.

22g3.jpg Fast jobbar du som bartender blir du inte ständigt ifrågasatt av dina vänner, du förlorar inte kontakten med dina föräldrar och du blir inte utsatt för förnedring när du berättar vad du arbetar med. Jag har sett kloka, vackra kvinnor med kontroll över sina liv och med klara mål i tillvaron bli svaga och sorgliga av omvärldens fördomar så många gånger att det inte längre förvånar mig.

Jag hoppas att vi som jobbar lär oss att ta bättre hand om varandra och att vi sätter stopp och bryr oss innan det gått för långt, och jag önskar att våra medmänniskor på den här lilla planeten kan försöka se individen istället för att döma oss på förhand utifrån vårt yrkesval.

Farväl G, hoppas du har det bättre nu! Vi saknar dig och om du har tid att ringa lovar jag att alltid svara, även om det är mitt i natten.

Pye Jakobson
.

Ps…
Pye Jakobson har tidigare skrivit bl.a följande inlägg här:

.

.
Andra bloggar om: , , , ,, , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

12py2.jpgSex- och erotikarbetare i Sverige är vana vid den bistra iskalla svenska attityden mot oss. England gav oss igår en positiv chock när de öppnade upp dörren för oss och hälsade oss varmt välkomna in i en respektfylld värme.

Pye Jakobson berättar idag om mötet med den brittiske inrikesministern Vernon Coaker hemma hos den engelska ambassadören i Stockholm igår morse.

Pye var där för att berätta vilka erfarenheter svenska sexarbetare har av vår lagstiftning. Louise Persson följde med som stöd och mötet blev mer än lyckat. Ordet över till Pye…

Jag måste erkänna att jag var, minst sagt, nervös när jag stod med Louise Persson utanför brittiska ambassadören Andrew Jonathan Mitchells residens. Släng in mig i vilket parlament som helst och jag är stencool, den politiska scenen kan jag, men det här var på en helt annan nivå. Tilläggas bör att jag sovit alldeles för lite efter de senaste dagarnas BBCterror. Men efter att vi hängt av oss jackorna visade Andrew oss runt och var så där trevlig som bara människor tränade i diplomati kan vara.

12py3.jpgSen dök Emma Squire från the Home Office upp och var ungefär den raraste människa jag träffat. Dessutom förmedlade hon en hälsning från underbara Bam Björling på Kvinnoforum och tillade ”She speaks very highly of you”, då var all nervositet som bortblåst.

Vernon Coaker klev in i rummet några minuter senare och uppvisade, efter att vi satt oss ner runt frukostbordet, en sådan fördomsfri och respektfull attityd att jag häpnade.

Han ställde kloka frågor och lyssnade både intresserat och engagerat.

Han var ytterst förvånad över att ingen lyssnat på oss i Sverige och betonade ett flertal gånger att han inte tänkte göra samma misstag. När jag berättade om Beatrice Asks uttalanden höjde han ytterst brittiskt på ögonbrynen och sa ”Really?, why?”.

En halvtimme in i mötet kom riksåklagaren Vera Baird nedseglande, ursäktade sig med hon pratat i telefon och sa sen nonchalant att visst måste det vara så att jag tyckte svenska lagen var bra? Jag svarade med att jag inte tyckte den hade inneburit en enda positiv sidoeffekt och att jag hoppades att de skulle vara mer välinformerade när de fattar sitt beslut i England. Då gick hon i gång och började mala om rehabilitering av engelska sexarbetare som blivit arresterade. Till slut avbröt min nya kompis Vernon och vi fortsatte vårt samtal.

12py5.jpgHan var ytterst respektfull och ifrågasatte inte mina erfarenheter en enda gång, han uttryckte också att han ansåg det ytterst märkligt att svenska politiker ignorerar min kompetens samtidigt som finska socialtjänst- förvaltningen använder mig som konsult.

Slutligen fick han lite material att läsa på flyget, texter av mig och Isabella samt information från ICRSE vilket han mottog tacksamt! Ambassadören Andrew fick påpeka två gånger att bilen väntade innan vi avslutade och Emma Squire, som var ansvarig för planeringen under hans Sverigebesök, tog emot mitt kort och meddelade att vi kommer ses nästa vecka i London.

Det kunde inte gått bättre, jag och Louise framförde varenda punkt på vår förberedda lista och det var med lätta steg jag gick vidare till en intervju med Paola från BBCs the ”The politics show”, ”you’re gonna get interviewed by my channel” som Vernon sa. En leende Andrew följde oss till dörren och sa ”That went very well, hope to see you again” och jag och Louise gick positivt chockade ut i den bistra, svenska verkligheten.

Pye Jakobson

 

12py1.jpg

.

Jag har tidigare skrivit om detta i inläggen:

.

.

.
Andra bloggar om: , , ,
, , , ,

.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »