Gästbloggare


esmvill8.jpgGoa Esmeralda Villalobos gästbloggar här idag. Jag blev väldigt rörd av att läsa hennes inlägg. Det är en varm och go påminnelse, det är hopp, en förklaring till varför jag bloggar och kämpar på i debatten som jag gör.

Esmeralda är för mig väldigt speciell. Hon var den första sexsäljaren i Sverige som började blogga. Hon var den första människan som gjorde mig medveten om hur mycket sexarbetare diskrimineras i Sverige. För när jag började sälja sexuella tjänster hade jag ingen aning, ni ska veta att jag inte visste ett skit. Esmeralda berättade för mig, jag lyssnade och vi debattera.

Esmeralda är saknad av många i bloggosfären, det är nästan nödvändigt att hon dyker upp ibland med ett gästbloggsinlägg. Jag hoppas det blir många fler. Ordet över till vackra Esmeralda:
.

.
esmvill7.jpgDet var några år sen nu.
När jag startade min blogg hade Sverige aldrig sett en bloggande sexsäljare förut. Jag tog klivet efter att jag sett filmen Memoirs of a Geisha. Där av bloggnamnet ”Memoirs of an escort”, såklart. Jag bestämde mig för att skriva ned en bit av mitt liv men när jag satt där framför ett tomt textdokument på min dator så slog det mig att om jag nu ska blotta mig så ska jag fanimej göra det ordentligt.

Efter att ha hittat mitt alias i Tarantinos underbart eldiga taxichaufför började jag med väldigt osäkra fingrar skriva ned mina känslor. Jag ville visa för er att jag var en människa, inte en maskin, inte ett objekt, utan en kvinna med en riktig själ. Det är i slutänden det allra viktigaste, att krossa bilden av skökor som något mekaniskt och omänskligt. Att ge ett värde till dessa som inte har något.

Jag var livrädd i början. Jag trodde att blogg.se skulle stänga ned mig. Att jag skulle bli lynchad och hatad kompromisslöst. Att rädslan skulle få folk att tippa över. Rädslan för det okända, rädslan för det som krossar en tusenårig bild de fått inpräntad sen de var barn.

esmvill3.jpgKritiken kom som en hård knytnäve i mitt ansikte. Bland ilska och skräck blev jag sliten i stycken i början. Men där fanns också något annat; Skarpa hjärnor och sylvassa pennor som tog till sig vad jag skrev och ställde sig på min sida. Jag ser många av er här nu. Ni som direkt gjorde valet att inte låta mig stå ensam i en begynnande storm. Blogge, Louise och alla ni andra, ni är fantastiska, jag kommer att bära med mig era ord för alltid.

Sen en dag dök något annat upp. Jag satt och slösurfade på ett eskortforum en dag när en för mig relativt okänd kollega började fråga en massa saker om sexköpslagen. Frågorna gick vidare till en debatt, vidare till en liten låga och vidare till en eld brinner ända upp till skyarna. Precis när jag inte riktigt orkade slåss längre så var hon bara där.

esmvill4.jpgNär jag sakta smög ut ur bloggosfären tog hon över och dundrade in som en åskande valkyria med alla vapen dragna. Isabella.

Jävlar Isabella om du ens kan komma i närheten av att förstå vad du har åstadkommit. Det är helt otroligt.

Hell hath no fury like a woman scorned.

Det är alltid kvinnans roll att vara det mest bespottade I ett samhälle och ironiskt nog oftast allra mest bespottad av dem som hävdar sig slåss för kvinnors rättigheter. Speciellt den sexuella kvinnan och såklart mest hon som vägrar följa reglerna. Vi är häxorna och genom historien bär vi våra höga svarta hattar och våra långa kappor med en stolthet värdig en drottning.

esmvill5.jpgJag studerar mycket nu för tiden. Mina förbjudna möten har sinat och jag kan i nuläget bara sitta och fantisera om de män jag träffat och det sex jag haft.

För det är hett, ska ni veta, det är glödande hett. Jag har lärt mig oerhört mycket om män på alla nivåer. Emotionellt, fysiskt och själsligt.

Jag är så tacksam för den kunskapen och jag är fortfarande den som alla män oavsett ålder i min närhet går till när de har något problem som de behöver hjälp med, något de inte vågar prata med någon annan om. Männen visar oss en sårbarhet som resten av er aldrig riktigt får se.

Någon gång i framtiden kommer vi komma till den punkt där kvinnor är fria. Kanske inte under min livstid, men vi är på väg. Fria att själva bestämma över våra liv och allra viktigast; våra underliv.

På vägen dit kan vi bara lägga vår tilltro till våra krigare. De som orkar bära bördan av att kräva rättigheterna vi förtjänar och stå stabilt på frontlinjen.

esme2.jpgEtt av de mest populära argumenten mot Isabella är att hon är ensam. Men innerst inne tror jag att även hennes största kritiker vet att det är långt från sanningen.
Vi är tusentals, miljontals som står bakom henne som en tyst armé och vi kommer inte att lägga oss förrän slaget är vunnet.
Nu när vi har en röst så har ni inte ett ben att stå på.

Kritkerna kommer och går. Men vi i skuggorna smygande nattfjärilar kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna.
Mänskliga rättigheter för alla.

~ All min kärlek. // Esmeralda

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

28dw7.jpgIdag skriver Dick Wase en bitsk, ironisk gästbloggskrönika som handlar om den kognitiva dissonansens som våra politiker förefaller lida av.

Jag tycker det var kul läsning för som ni kanske såg i debatten i torsdags så bemöter prostitutionsmotståndare alltid sexarbetares argument med att ifrågasätta vår trovärdighet. När vi sexarbetare själva berättar om våra arbeten får vi ofta till svar att vi är myter och undantag.

Och om vi själva inte är på plats brukar man dessutom påstå att det vi säger beror på kognitiv dissonans dvs att vi bara försöker rättfärdiga våra egna handlingar.

Fakta
Kognitiv dissonans är en psykologisk term för den spänning som uppstår när våra uppfattningar inte stämmer med varandra eller när vårt faktiska uppförande inte stämmer med våra åsikter om hur vi borde handla. Man försöker därför minska dissonansen på något sätt. När det gäller handlande kan man t.ex. ändra handlingsättet, ändra åsikt om dess lämplighet eller försöka intala sig att det var lämpligt egentligen.

Ordet över till Dick Wase, den kontroversiella oberoende historikern & författaren som inte kan inordnas eller paketeras in i den svenska präktigheten…
.


.

28dw6.jpgJag sitter här hemma och läser en bok, ”Child Pornography, an internet crime” som vid första anblicken inte tycks röra prostitutionsfrågan, men i denna bok talas väldigt mycket om ”kognitiv dissonans”, d v s Leon Festingers teori om ”en motstridig relation mellan medvetna (kognitiva) element”.

I denna bok är det naturligtvis, som alltid, så att psykoarbetarna vet den objektiva sanningen och därför kan döma dem som tror ”fel” som lidande av KOGNITIV DISSONANS.

Allt som en förövare uppfattar är nämligen kognitiv dissonans om det inte stämmer med de professionellas fullständigt objektivt sanna uppfattning av världen.

Intressant nog så upptäcker jag emellertid under läsningen att de sex kvinnorna i SvD-repliken (och mängder av andra) också lider av kognitiv dissonans – vilket alltså innebär att vi har en hel del mentalt störda individer i riksdagen som stiftar lagar och talar om för oss vad som är normativt riktigt. Det är nämligen så att det mesta som berättar att en individ lider av denna mentala störning kan appliceras på de sex damerna och deras meningsfränder. För att bara ta de tio ”grundtesten” som exempel:

28dw3.jpg1. Allt eller intet tänkande:
”Du ser saker i svart eller vitt kategorier”.

Kan verkligen appliceras på prostitutionsmotståndarna. Antingen är man en duktig flicka, som bara har vaniljsex i äktenskapet och aldrig tar betalt, eller så blir man fruktansvärt skadad om man tar betalt.

2. Övergeneraliserande:
”Du ser en ensam negativ händelse som ett aldrig upphörande mönster”.
Mitt i prick när det gäller abolitionisterna. Har de träffat en sexarbetare som mår dåligt vet de att det är ett mönster som gäller alla.

3. Mentalt filter:
”Du plockar ut en ensam negativ detalj och fastnar på den exklusivt så att din syn på realitet förmörkas, likt droppen av bläck som grumlar hela burken med vatten”.
Lite upprepning av förra punkten enligt mitt sätt att se det, men visst är det åter mitt i prick på abolitionisterna.

4. Diskvalificerande av det positiva:
”Du avvisar positiva upplevelser genom att insistera på att de ”inte räknas” av någon orsak. På det sättet kan du vidmakthålla en negativ tro som är motsagd av dagliga upplevelser”.
Återigen prostitutionsmotståndarna i ett nötskal. Många av dem gnisslar dagligen tänder över uppgifter som strider mot deras övertygelse och bortrationaliserar dem. Som t ex socialstyrelsens rapport.

28dw2.jpg5. Hoppande till slutsatser:
”Du gör en negativ tolkning även fast inga definitiva fakta stödjer din slutsats”.
Bingo! Ingen substantiell, objektiv forskning stödjer påståendet att prostitution skapar skada för alla. Då läser man bara meningsfränders skrifter och drar sina slutsatser.

6. Förstorande eller förminskande:
”Du överdriver betydelsen av saker (så som dina egna idiotier eller någon annans insats), eller så vrider du på ett opassande sätt till saker till dess de förefaller små (dina egna eftersträvansvärda kvaliteter eller andras fel). Detta kallas också det binokulära tricket”

Har psykoarbetarna haft prostitutionsmotståndarna som mall måntro?

Den majoritet av prostituerade som enligt internationell forskning (t ex Weitzer, Prince, Doezema m fl) inte mår dåligt reduceras till en minimal grupp och den minoritet som skadas får bli representativ för alla.

7. Känslomässigt resonerande: ”Du antar att dina negativa känslor med nödvändighet speglar det sätt som saker och ting verkligen är: ”Jag känner det, därför måste det vara sant”.
Bulls eye igen! T ex ”argumentet” att ”skulle du vilja att din dotter blev prostituerad”.

28dw9.jpg8. Borderesonerande:
”Du försöker motivera dig själv med borde och borde inte… ”Måsten” och ”borden” är också förövare. De känslomässiga konsekvenserna är skuld. När du riktar bordepåståenden mot andra känner du ilska, frustration och förbittring”.
Hundra procent rätt igen! Verkligheten borde anpassa sig efter prostitutionsmotståndarnas ”rena” och ”ädla” motiv, och när den inte gör det – ilska och frustration.

9. Etikettiserande och felettikettiserande:
Detta är en extreme form av övergeneralisering… När någon annans uppförande rubbar dig på fel sätt så lägger du på honom en negativ etikett. ”Han är en förbannad lumpen”. Felettikettiserande involverar en händelse med ett språk som är högst färgat och emotionellt laddat”.
Men detta är otroligt! Mitt i prick igen. De som inte tycker som de ”goda” politikerna och medelklassaktivisterna skylls för att vara förövare, eller förövarnas försvarare själva.

28dw4.jpg10. Personaliserande:
”Du ser dig själv som orsaken till en del negativa utomstående händelser, vilka du i verkligheten inte i första hand var ansvarig för”.

Här är den första och enda totalmissen i testet. Tvärtom så ser ju prostitutionsmotståndarna sig själva som de enda genuint goda människorna i en ond värld, de enda som har den absoluta sanningen och som därför inte behöver bry sig om vad andra, eller ens föremålen för ”omsorgen” tycker. De har ju inte ett dugg förmåga att se de stora skador de åstadkommit med sin ”moraliskt riktiga” sexköpslag.

Nio av tio fullträffar måste väl ända tydligt bevisa, att riksdagen är befolkad med en mängd mentalt störda individer, lidandes av kognitiv dissonans. Eftersom denna så ofta och gärna pådyvlas ”pedofiler” är det frågan om inte dessa individer är av samma ”farlighetsgrad”. Finns det inga regler om att det måste vara mentalt friska som ska sitta i riksdagen och stifta våra lagar? När ska mentalhälsovården ingripa?

Dick Wase

.

.
Lästips!

Vad ni än gör idag missa inte att få er ett gott skratt, läs Joshs inlägg Manifest mot dansbandsmusik.

28dw5.jpgOch igår kunde vi i SvD läsa hur Jan Myrdal på mycket tydligt sätt klargör för alla varför bordellhärvan på 70 talet är en av våra största rättskandaler. Den höga samhällsklassen skyddades på bekostnad av ett par barn. Han påpekar också att media medvetet eller omedvetet har hjälpt till i detta genom att folusera på säljande smutsigt snusk. Tyvärr agerar media även idag på detta sättet. Vi som är horor intresserar man sig ofta mer för att förhoppningsvis få lite snusk av än vad de gör för att höra vilka politiska åsikter vi har om frågor som rör oss. OBS också den stora tystnaden som finns från kvinnorörelsen i den här frågan!

Ps…
Jag tar gärna emot gästbloggsinlägg från andra. Kanske du själv är kund, sex- och erotikarbetare eller inget av det… men intresserad av frågor som rör prostitution, feminism eller andra ämnen som avhandlas här på bloggen. Alla är välkomna att publicera sina texter här. Det blir dessutom roligare om fler röster än min hörs bland inläggen. Välkommen med att skicka in ditt bidrag till mig via mail – sensuellqvalite@hotmail.com

Kram!
Isabella Lund

.

.
Andra bloggar om: , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

22g1.jpgIdag gästbloggar Pye Jakobson hos mig.

För 6 år sedan skrev Pye många kolumner för Expressen men en artikel refuserades eftersom de inte ansåg den vara tillräckligt allmängiltig. Det är en fin minneskolumn som Pye skrev till en kollega som dog i AIDS och den är verkligen värd att publiceras. Den handlar om det utanförskap som alla sex- och erotikarbetare hamnar i på
ett eller annat sätt. Varsågoda…
.
Hon dog en lördag.
Ensam i en lägenhet i Göteborg fann man henne fem dagar senare liggandes på golvet. Efter år av alltför hårt leverne försvann hon ifrån oss, ingen vet om det var kroppen eller själen som gav upp först. Det sägs att hon hade kräkts, krupit omkring och att det såg ut som om hon hade försökt ta sig ut ur lägenheten. Jag vet inte om det är sant, jag vet bara att hon dog ensam och utan att någon höll henne i handen. Hon blev 27 år och en godhjärtad människa med en ledsen själ försvann utan att någon märkte det på flera dagar.

22g4.jpgVi träffades första gången på en strippklubb i Göteborg -94. Hon var flera år yngre än jag och hade färre år i branschen men hon visste redan det vi alla förr eller senare lär oss.

Acceptans från anhöriga och gamla vänner är få förunnat, de enda man med säkerhet vet är att de riktiga vännerna man får bland kollegorna är de som svarar när man behöver någon att prata med mitt i natten.

Vi sågs på olika arbetsplatser under flera år, blev aldrig nära vänner men blev alltid glada när vi möttes.

I slutet på 90-talet arbetade jag med en serie dokumentärer för TV och jag och en kameraman åkte till västkusten för att göra en intervju med henne. Den blev gripande och vacker, hennes önskan att vara ärlig överskuggade det faktum att hon uppenbarligen redan var ganska trasig inombords. Efter det ringde hon mig några gånger mitt i natten men jag orkade inte svara…

Jag förstår att det är lätt att dra slutsaten att hennes öde berodde på hennes yrke. Men som de flesta vet är sanningen oftast mer komplicerad än så. Visst finns det, på vissa strippklubbar, en större acceptans för alkohol och droger. Men av erfarenhet vet jag att det också är sant i resten av krogvärlden.

22g3.jpg Fast jobbar du som bartender blir du inte ständigt ifrågasatt av dina vänner, du förlorar inte kontakten med dina föräldrar och du blir inte utsatt för förnedring när du berättar vad du arbetar med. Jag har sett kloka, vackra kvinnor med kontroll över sina liv och med klara mål i tillvaron bli svaga och sorgliga av omvärldens fördomar så många gånger att det inte längre förvånar mig.

Jag hoppas att vi som jobbar lär oss att ta bättre hand om varandra och att vi sätter stopp och bryr oss innan det gått för långt, och jag önskar att våra medmänniskor på den här lilla planeten kan försöka se individen istället för att döma oss på förhand utifrån vårt yrkesval.

Farväl G, hoppas du har det bättre nu! Vi saknar dig och om du har tid att ringa lovar jag att alltid svara, även om det är mitt i natten.

Pye Jakobson
.

Ps…
Pye Jakobson har tidigare skrivit bl.a följande inlägg här:

.

.
Andra bloggar om: , , , ,, , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

12py2.jpgSex- och erotikarbetare i Sverige är vana vid den bistra iskalla svenska attityden mot oss. England gav oss igår en positiv chock när de öppnade upp dörren för oss och hälsade oss varmt välkomna in i en respektfylld värme.

Pye Jakobson berättar idag om mötet med den brittiske inrikesministern Vernon Coaker hemma hos den engelska ambassadören i Stockholm igår morse.

Pye var där för att berätta vilka erfarenheter svenska sexarbetare har av vår lagstiftning. Louise Persson följde med som stöd och mötet blev mer än lyckat. Ordet över till Pye…

Jag måste erkänna att jag var, minst sagt, nervös när jag stod med Louise Persson utanför brittiska ambassadören Andrew Jonathan Mitchells residens. Släng in mig i vilket parlament som helst och jag är stencool, den politiska scenen kan jag, men det här var på en helt annan nivå. Tilläggas bör att jag sovit alldeles för lite efter de senaste dagarnas BBCterror. Men efter att vi hängt av oss jackorna visade Andrew oss runt och var så där trevlig som bara människor tränade i diplomati kan vara.

12py3.jpgSen dök Emma Squire från the Home Office upp och var ungefär den raraste människa jag träffat. Dessutom förmedlade hon en hälsning från underbara Bam Björling på Kvinnoforum och tillade ”She speaks very highly of you”, då var all nervositet som bortblåst.

Vernon Coaker klev in i rummet några minuter senare och uppvisade, efter att vi satt oss ner runt frukostbordet, en sådan fördomsfri och respektfull attityd att jag häpnade.

Han ställde kloka frågor och lyssnade både intresserat och engagerat.

Han var ytterst förvånad över att ingen lyssnat på oss i Sverige och betonade ett flertal gånger att han inte tänkte göra samma misstag. När jag berättade om Beatrice Asks uttalanden höjde han ytterst brittiskt på ögonbrynen och sa ”Really?, why?”.

En halvtimme in i mötet kom riksåklagaren Vera Baird nedseglande, ursäktade sig med hon pratat i telefon och sa sen nonchalant att visst måste det vara så att jag tyckte svenska lagen var bra? Jag svarade med att jag inte tyckte den hade inneburit en enda positiv sidoeffekt och att jag hoppades att de skulle vara mer välinformerade när de fattar sitt beslut i England. Då gick hon i gång och började mala om rehabilitering av engelska sexarbetare som blivit arresterade. Till slut avbröt min nya kompis Vernon och vi fortsatte vårt samtal.

12py5.jpgHan var ytterst respektfull och ifrågasatte inte mina erfarenheter en enda gång, han uttryckte också att han ansåg det ytterst märkligt att svenska politiker ignorerar min kompetens samtidigt som finska socialtjänst- förvaltningen använder mig som konsult.

Slutligen fick han lite material att läsa på flyget, texter av mig och Isabella samt information från ICRSE vilket han mottog tacksamt! Ambassadören Andrew fick påpeka två gånger att bilen väntade innan vi avslutade och Emma Squire, som var ansvarig för planeringen under hans Sverigebesök, tog emot mitt kort och meddelade att vi kommer ses nästa vecka i London.

Det kunde inte gått bättre, jag och Louise framförde varenda punkt på vår förberedda lista och det var med lätta steg jag gick vidare till en intervju med Paola från BBCs the ”The politics show”, ”you’re gonna get interviewed by my channel” som Vernon sa. En leende Andrew följde oss till dörren och sa ”That went very well, hope to see you again” och jag och Louise gick positivt chockade ut i den bistra, svenska verkligheten.

Pye Jakobson

 

12py1.jpg

.

Jag har tidigare skrivit om detta i inläggen:

.

.

.
Andra bloggar om: , , ,
, , , ,

.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

dw1.jpgIdag skriver Dick Wase ett intressant gästbloggsinlägg om den egocentriska empatin. Dick Wase är en kontroversiell oberoende historiker & författare som inte kan inordnas eller paketeras in i den svenska präktigheten.

Förutom detta inlägget kan jag varmt rekommendera er att läsa den opublicerade debattartikeln han skrev om Kalla faktas reportage om manlig prostitution samt det ”utbildningsmaterial” han har skickat till ledamöter i vår riksdag. Ordet över till Dick Wase…

För några år sedan var mitt liv mycket enklare. Jag såg tidningsrubrikerna om alla dessa onda och skadade människor som på något sätt ägnade sig åt ”pervers” sexualitet, utan att jag behövde bry mig. Okej, rent instinktivt kände jag att något var fel när alla ”goda” och ”normala” människor – som inte utövade annan sex än vad som är ”normalt”, och absolut inte för mycket – ständigt visste bäst och utgöt sig över vidrigheterna i sexualiteten. Men vem orkade bry sig?

dw.jpgMitt stora misstag var att upptäcka, att det inte finns någon bra historiebok kring sexualiteten, eller åtminstone ingen som berättar hur man tänkte och gjorde förr. Så jag bestämde mig för att skriva den.

Det var här någonstans som allt gick snett, för när jag fördjupade mig i ämnet så insåg jag snart, att dessa ”goda” och ”empatiska” medelklassmänniskor (mycket ofta kvinnor) som brinner av iver för att ”rädda” alla påstådda ”offer” alltid har funnits genom historien.

Jag insåg snart, att det inte är någon skillnad på dem som upprördes över ”sodomiter” under medeltiden, häxor på 1500- och 1600-talen, onanister på 1700- och 1800-talen, horor och kvinnor med sexuella känslor på 1800-talet, bögar och judar på 1900-talet eller ”pedofiler”, sexköpare, horor, analsexutövare, m fl, i vår tid. Det är faktiskt exakt samma människor och samma ”omsorg”! Det verkar som om de är odödliga.

dw3.jpg Jag tror få är medvetna om, att dessa självutnämnda ”räddare” av sexualitetens eller andra företeelsers ”offer” egentligen bara bryr sig om sitt eget välbefinnande. Genom historien går en röd tråd, ända fram till våra aktivister mot prostitution, ”onaturlig” sex, porr, pedofiler m m, av intoleranta personer som lyft upp sig själva som de som ”vet” vad som är det rätta.

Och de upprörs t o m av sådant som de själva slipper bevittna, för bara tanken är outhärdlig för dem! De gömmer sig bakom sin ”empati” och hycklar att de agerar av omsorg för andra, och rättfärdigar sig själva med den västerländska, kristna kulturens övertygelse om att ha upplysts av sanningen. Men det handlar faktiskt bara om deras egos.

Två amerikanska forskare har formulerat vad det egentligen gäller. Det gäller ”egocentrisk empati”: ”Vi kallar den antagna processen ”egocentrisk empati”, då individer empatiskt upplever andras uppträdande som om det var deras eget, och därför ignorerar andras subjektiva försäkringar, förlitande sig på sina egna dispositioner istället. Vi föreslår, att egocentrisk empati är ofullständig genom brist på förnuftsdjup”.

dw8.jpg Vad det säger är, att dessa individer som påstår sig veta, att alla prostituerade är offer, att alla kvinnor mår dåligt av all annan sex än missionärsställningen (det säger man inte rent ut, men tydligt indirekt) och av för mycket sex, att alla ”torskar” är onda, att porr är förnedrande, m m, enbart utgår från hur de själva tänker eller skulle känna om de var med om fenomenet. (Något som inte minst visas av den ständigt återkommande frågan; ”skulle du vilja att din dotter prostituerade sig”). Sedan avvisar de att andra kan känna annorlunda och ”hjälper” dessa mot deras vilja, eftersom dessa ”inte förstår sitt eget bästa”.

Dessa människor är inga goda, ansvarskännande eller empatiska individer. De är de mest utstuderade egoister som finns, och de är beredda att offra vem som helst för att genomdriva sina mål – bara det inte inkräktar på deras egen materiella situation. Det var den typen av människor som blev effektiva inom t ex inkvisitionen, häxbränningarna, kommunismen och nazismen genom sin förmåga att likställa sina egna känslor och åsikter med ”sanningen”, enligt deviserna ”för den goda saken” och ”ändamålet helgar medlen”.

dw5.jpgEftersom de också är övertygade om sin egen ofelbarhet behöver de inte ha någon bredare kunskap.

Det är därför man i uppsatser som av t ex Ann Wilkens (prisbelönad av BRÅ, vilket faktiskt avslöjar mycket om BRÅ) i litteraturlistan inte återfinner en enda titel på ett arbete som ifrågasätter hennes egen övertygelse. Eftersom hon sitter på ”den enda sanningen” behöver hon inte bry sig om avvikande åsikter – något som annars är A och O i vetenskapliga sammanhang.

Denna okunnighet är tyvärr oerhört stor i samhället. Medierna och journalistkåren ska vi bara inte tala om, som ständigt och jämt rycker ut till stöd för det rådande samhällsparadigmet, utan att ifrågasätta, som t ex ”Kalla fakta” 22 november om prostitutionen (läs gärna mitt av tidningarna refuserade debattinlägg här: www.oeisspeis.com/kallafakta.pdf).

Sexköpslagen har INTE införts för att hjälpa prostituerade! Redan när den infördes hade flera instanser varnat för att den skulle försvåra för de prostituerade, men den genomtrumfades ändå. Den ENDA anledningen för att den infördes var, att den skulle tillfredsställa de företrädesvis kvinnliga medelklassaktivister som utsett sig själva till att vara världsomspännande förebild för ”normalitet” och ”sund sexualitet”.

dw10.jpg De aktivisterna är faktiskt bland de farligaste individer som finns i ett samhälle, för de är, som sagt, beredda att med alla medel offra hur många andra individer som helst för att genomdriva sina självtillfredsställande lagar och förslag, maskerade som omsorg fast de i själva verket oftast är ”omsorgens terror”.

Men, och detta är ett faktum, inga lagar kommer att kunna ta bort människans sexualitet, eller sexuella läggningar (och prostitution och sexköp är artriktigt för primaten människan och finns som ett fylogenetiskt arv).

I snart 2000 år har kyrkan försökt, men misslyckats. Och det kommer ”de goda” och ”empatiska” puritanerna i vår tid också att göra. Däremot kommer de lyckas med att skada och kränka mängder av oskyldiga människor, som de också gjort i 2000 år.

dw7.jpg Intressant nog är det få som vill berätta att Sverige idag enligt US Department of Justice, i “World factbook of Criminal Justice Systems” anges vara det land i världen som har näst högst frekvens av våldtäkter, bara slaget av USA, med en frekvens tre gånger högre än våra Nordiska grannländer. Trots (eller kanske snarare tack vare) våra puritanska morallagar och agenda.

Få har lyckats få till en ökning av våld och övergrepp i ett fredligt land som feminister och kristna har lyckats med i vårt. Sexköpslagen är ett lysande exempel på det tyska ordspråket: ”Falska lagar mognar till riktiga brott”.

Vill du lära mer, läs gärna mitt till riksdagsledamöterna utskickade ”utbildningsmaterial”: www.oeisspeis.com/hurmanbedrarenvarld.pdf.

Dick Wase
Oberoende historiker & författare, 52 år gammal

P S. Min sexualhistoriska bok ”Samlag eller Salighet” blev så politiskt inkorrekt att inget förlag tordes publicera den. Ibidem.

.

.
Andra bloggar om: , , ,, , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Idag bjuder Pye Jakobsson på ett kapitel från Liv Jessens antologi och debattbok Det ideelle offer som lanserades i Oslo i veckan.

Pye Jakobsson skrev en mycket fin berättelse till boken som fick både mig och Liv Jessen att börja gråta. Inte för att den är sorglig utan för att den är så rörande och så mänsklig. Varsågoda här är Pyes bidrag till boken…

Jakten på en dröm

Taisha och jag träffades i Albufeira i södra Portugal någon gång i början på 90-talet.
Jag hade jobbat som strippa sen en tid tillbaka och turnerade Portugal runt, med två veckors kontrakt på varje klubb. När jag först kom till ”Casa de Paradiso” blev jag ganska skräckslagen. Mina tidigare kontrakt hade varit på klubbar med ”alternadoras”, kvinnor vars jobb var att dricka och dansa med gästerna. Visst förstod jag att det hände mer i privatrummen och efter stängningsdags, men det var inget jag såg eller funderade speciellt mycket på.

På ”Casa de Paradiso” var situationen lite annorlunda, kvinnorna tjänade främst sina pengar på att sälja sex och det fanns en byggnad bakom klubben dit de kunde ta sina kunder efter att de köpt den obligatoriska flaskan champagne, det var så klubben fick sin pengar. De flesta kvinnorna kom från Brasilien och många av dem hade jobbat som prostituerade i flera år även om just det ordet aldrig användes, istället kallades de ”Mulheres de saida”, ungefär ”Kvinnor som går ut”….i det här fallet med gäster från klubbarna.

Taisha hade jobbat där i flera år och till att börja med kom vi inte överens alls, hon tyckte mest att jag var naiv och korkad.
”Já estas na chuva, é melhor ficar molhada”
”Du står redan i regnet, du kan lika gärna bli blöt”, det var hennes kommentar till att jag ”bara” strippade.

Enligt hennes logik var det märkligt att tacka nej till pengar för att utföra en tjänst som omvärlden ändå redan utgick ifrån att jag tillhandahöll. Den här historien kommer inte att förtälja om jag följde hennes råd, däremot kan jag säga att jag idag förstår hennes poäng. Stigmat finns där för alla sexarbetare.

Allt eftersom dagarna gick lärde jag och Taisha känna varandra bättre, och när jag kom tillbaks på ett nytt kontrakt började vi sakta forma en vänskap som förändrade mitt liv. Hennes förtroende för mig gjorde att också de andra kollegorna släppte in mig i sin värld, jag blev en av dem. Den unga strippan från Sverige och de brasilianska hororna formade en alldeles egen allians mitt i den katolska verkligheten.

Så småningom började vi dela med oss av våra livshistorier, även de märkligare delarna. Idag skulle mina kollegor på ”Casa de Paradiso” förmodligen kallas traffickingoffer, på den tiden ansågs de mest vara blåögda. Taisha hade via en agent i Brasilien fått jobb på en restaurang i Portugal och flygbiljetten skulle hon betala när hon fick sin första lön. Vad som följde är en historia som jag sen dess har hört många gånger i olika versioner, restaurangen var en bordell och passet beslagstogs. Taisha var mest förbannad på sig själv, hur godtrogen kan man vara? Hon jobbade, betalade för att få tillbaks passet och utvecklade sin egen lilla livs filosofi: Jag står ju redan i regnet…

Nu när jag ser tillbaks på den tiden i Portugal förundras jag över hur orädda vi var, vilken underbar attityd vi hade till omvärlden och vår totala avsaknad av respekt för Portugals migrationspolitik. Taisha och flera av de andra hade redan arbetstillstånd i Portugal, på den tiden räckte det med att uppvisa ett arbetskontrakt (som man oftast betalde någon för) samt en fast bostadsadress.

Jag befann mig i Portugal på turistvisum sedan 4 år och åkte då och då över till Spanien för att få en ny stämpel i passet, och kom polisen till klubben så gömde jag mig i förrådet i köket.

För polisen var det ingen skillnad mellan mig och andra illegala migranter, möjligtvis undrade de vad sjutton jag gjorde i Portugal, tjänade man inte mer pengar i Sverige?
Året var 93, och Portugal var ny medlem i EU och min illegala status bara ett bevis på att det finns andra orsaker att migrera än ekonomiska, något som sällan tas med i beräkningarna när migrationslagar skapas.

Människor har alltid förflyttat sig. Historien är full av exempel på stora folkvandringar och olika perioder av explosionsartade migrationsvågor, exempelvis nordbornas migration till Amerika. Flykt från fattigdom, en mer fördelaktig arbetspolitik, ett annorlunda politiskt klimat eller en diffus dröm om ett bättre liv har i århundraden motiverat människor att bryta upp från sitt land för att börja om någon annanstans.

Våra förfäder lät inte osäkra framtidsutsikter eller långa båtresor på nedre däck hindra dem från att söka lyckan på en annan kontinent långt borta från familj och vänner i Skandinavien. Därför känns det naivt att tro att strängare migrationslagar ska förhindra migration in i EU eller till länder inom Schengensamarbetet. Det kan vara värt att riskera deportation och urusla arbetsförhållanden om man anser att alternativet, att inte ens försöka, är ännu värre. Det var ju faktiskt inte speciellt länge sedan människor försökte klättra över Berlinmuren, trots att de visste att de med största sannolikhet skulle bli skjutna.

Drömmen om att leva sitt liv på det sätt man anser vara värdigt tycks vara värt att offra en hel del för. Och inga lagar i världen kan kontrollera den överlevnadsinstinkten.

Dessutom är dagens Europa en världsdel där de flesta länders gränser är resultat av politik, inte sällan överenskommmelser efter konflikter, och många människor befinner sig i länder som de fötts i men bland en befolkning de inte känner en naturlig samhörighet med, vilket även det bidrar till en ökad migration. Att vi återigen står inför en period med en komplex migrationssituation är därför inte speciellt förvånande.

Till följd av det ägnar Europas länder nu mycket tid och energi till att utveckla nya strategier för sin migrationspolitik, Norden är naturligtvis inget undantag.

Idén tycks vara att utan en restriktiv lagstiftning kommer ett land att översvämmas med arbetskraft från exempelvis forna Sovjetstater. Den största skräcken tycks vara horder med billiga hantverkare och enorma massor med maffiakontrollerade horor. Följaktligen tycks det sannerligen vara dags att ta i med hårdhandskarna! För om dessa grupper kommer välla in i Sverige och Norge blir ju de stackars inhemska hantverkarna arbetslösa och samhället i sin helhet kommer dras ner i moralisk misär, och så kan vi ju inte ha det. Skräcken var stor i Sverige förra året när EU skulle få en rad nya medlemsländer vars medborgare följaktligen nu i tusental skulle invadera Sverige.

Men om vi backar ett steg och tar en titt på historien igen så finns det flera saker vi kan lära oss. För det första är inte all migration av ekonomisk natur, allas dröm är inte att komma till ett rikt land i norr där folk är tysta och konstiga och det är svinkallt större delen av året. För det andra så kan inga lagar i världen hindra de som verkligen bestämt sig, på ett eller annat sätt kommer de att försöka. Det hårda migrationsklimatet kanske gör att det blir svårt att ordna på egen hand, men då finns det alltid små förmedlingar och agenter som, mot ersättning, är villiga att bistå.

Männen hamnar i byggbranschen eller inom jordbruket, kvinnorna inom sexindustrin eller får utföra underbetalt hushållsarbete. Många vet ungefär vad som väntar dem, men av anledningar som kanske kan tyckas märkliga för de flesta så anser de att det är värt det, deras egen privata dröm är värd nästan vad som helst.

Självklart finns det massor med mardrömshistorier om kidnappade kvinnor, barnarbete och situationer med ständigt närvarande hot och våld, där inte ett enda spår av frivillighet finns med i bilden.

Men de flesta offer för människohandlare har själva valt att migrera, även om arbetsförhållandena var långt ifrån vad de hade förväntat sig. Man kan spekulera i om kvinnorna hade valt att jobba inom sexindustrin om de själva hade kunnat kontrollera sin situation, förmodligen hade de flesta hellre gjort något annat precis som de flesta norska och svenska kvinnor inte heller vill jobba med sex.

Men vissa hade ändå valt att exempelvis prostituera sig, även utan påtryckningar. Det är bara att titta på, helt frivillig, migrationen inom EU. Sexarbetare förflyttar sig ständigt. På sommaren jobbar man gärna i Grekland, sen hör man talas om en lukrativ klubb på Irland, Red Light distrikt i Amsterdam är ju nästan obligatoriskt en vecka och när man ändå hälsar på vänner i Barcelona kan man ju lika gärna jobba lite grann. Vi rör på oss för att vi vill och kan, jobb finns alltid och språkbarriärer spelar liten roll.

Om man tittar på olika varianter av traffickinglagstiftningar i Europa finns det oftast en gemensamma nämnare. Lagarna är utformade främst kring människohandel av kvinnor och barn för sexindustrins räkning.

Lagarna sägs vilja skydda dessa grupper men erbjuder, med något undantag, väldigt lite i form av rättsligt skydd efter att man räddats, tilldelats en offerstämpel och vittnat mot förövarna. Ofta sitter kvinnan på ett plan hem innan åtal väckts, inte sällan återvänder hon till Europa via en ny agent inom kort. I vissa länder finns en härlig policy som går ut på att, ja du får stanna men bara om du vittnar. Följdaktligen är ju staten alltså helt på det klara med att kvinnan ville migrera till landet, eftersom laglig migrationsstatus är det som erbjuds i utbyte mot ett vittnesmål.

Många upplever den påtvingade offerstatusen som minst lika kränkande som sexarbetet. Vad som är förnedrande är subjektivt, och att fråntas rätten till att själv värdera sina upplevelser känns ofta som ännu ett övergrepp.

Ibland kan jag inte låta bli att undra om det inte var enklare för Taisha? Ilska är betydligt mer konstruktivt än objektifiering i rättvisans namn.

Bland oss sexarbetare upplevs ofta traffickinglagar som ännu ett redskap för att kontrollera migration av en yrkesgrupp man anser vara icke önskvärd i samhället.

Faktum är ju att alla lagar för att kontrollera människohandel redan existerar. Olaga hot, slaveri
och sexuellt utnyttjande för att nämna några.

Erfarenheter från andra länder säger oss också att rättsväsendet har svårt att hantera nya lagstiftningar på ett konstruktivt sätt, och man måste fråga sig om det inte vore mer effektivt att använda sig av de juridiska redskap som redan tidigare visat sig fungera. Detsamma är sant för andra lagar som rör sexindustrin, exempelvis hallickligstiftningar. Även där fanns det högst fungerande lagar att ta till som inte, till skillnad från ex. kopplerilagstiftningen i Sverige, riskerar att drabba familj och partners.

I Sverige hävdar men att sexköpslagen bidrar till att förhindra människohandel eftersom det blir svårare att placera kvinnorna på gatan, det finns ett problem med det argumentet. De flesta offer för människohandlare placeras inte på gatan utan arbetar inomhus, där är de både mindre synliga och mer lättkontrollerade. Dessutom leder lagstiftningen till att det blir ganska komplicerat att identifiera vem som verkligen är ett offer, eftersom lagen baseras på konceptet att all prostitution är ofrivillig.

Vill man komma till rätta med utnyttjande och förtryck av sexarbetare är det bara att utgå från de mänskliga rättigheterna och de lagar samhället redan har för att se till att dessa skyddas. Det hela är egentligen ganska enkelt, det råkar nämligen vara så att sexarbetare också är människor.

Slutligen kan man konstatera att massinvasionen av estniska horor och polska rörmokare totalt uteblev i Sverige trots att de nu får röra sig fritt inom EU. Anledningen till det är mycket enkel, de som drömde om ett liv i Sverige var redan här. Jakten på en dröm styrs som sagt inte av politik. Och Taisha, hur gick det med hennes dröm? Hon är idag tillbaks i Brasilien och driver en liten klädbutik i Rio de Janeiro, precis som planerat.

Pye Jakobsson

Pye Jakobsson är 39 år och är frilandsskribent, föreläsare, debattör och konsult till myndigheter och organisationer som arbetar för sexarbetares mänskliga rättigheter.

Du kan köpa och läsa mer om Liv Jessens bok Det ideelle offerförlagets hemsida. Innehållsförteckning och lite om lanseringen av boken i torsdags finns i inlägget – Boksläpp i Oslo.

Här på bloggen kan du också det första kapitlet i boken som jag har skrivit “Tankar kring prostitution är oftast idiotiska” samt mitt kapitel om horstigma “Märkt med skam för livet”. Dagbladet.no har publicerat forskaren Irina Polyakova kapitel “En hallik er ikke bare en hallik”.

.

.
Andra bloggar om: , , , ,, , , , ,, , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Ja vilka är de egentligen i debatten om sexarbete? Är det verkligen vi som arbetar med sex eller erotik? En fråga som tål att tänkas på…

Många har reagerat mot DNs agerande mot mig. En kvinna som verkligen förstår hur arg och kränkt jag verkligen är över detta är sexarbetaraktivisten Pye Jakobsson.

Idag gästbloggar hon ilsket om sina tankar kring det förtryck som vi sex- och erotikarbetare konstant utsätts för.

Ordet över till Pye…

”De tror de har patent på sanningen.
De tror att deras värderingar är de enda rätta och de beskriver en verklighet jag inte känner igen. De pekar på oss med sitt storebrorfinger och skriker: Fy, snusk, känn skuld och skam. Ni är inget värda, bli som oss eller försvinn!”

Raderna ovan är från en text jag skrev i början av min sexarbetsaktivism för sisådär 15 år sedan, i dagsläget kan man ju fundera på hur mycket som egentligen förändrats. Media och politiker behandlar fortfarande sexarbetare med samma nedlåtande attityd, de få gånger man släpper in oss i debatten överhuvudtaget förstås. Publiceras vi är det oftast i kvällspressen och då mest i något snaskigt skandalsyfte även om inramningen kan tyckas seriös. Målet är dock extremt sällan att faktiskt skapa en trovärdig debatt.

När fiiiiina feminister tar upp ämnen om porr och prostitution blir de inbjudna till TV-soffan och får faktiskt arvoden för sina debattartiklar, även de som har lite obekväma åsikter, och det i sig är det väl inget fel på.

Men när röster från sexarbetare kräver att bli hörda så kan man med lite tur bli publicerad efter ett evigt mailande med nyhetsredaktioner och på villkoret att total nyhetstorka råder. Och det följs alltid av härliga antydningar om att en pseudonym nog kanske inte kan behandlas som trovärdig och skulle man, som lilla korkade jag, skriva under sitt riktiga namn, blir man anklagad för att inte vara ”representativ för gruppen”.

En märklig slutsats då varken media eller politiker har en jäkla susning om vilka vi är för, herregud, då kanske de skulle bli tvungna att sluta behandla oss som en samling menlösa puckon utan existensberättigande.

Just det här lilla puckot har varit rådgivare i traffickingfrågor i Taiwan, föreläst på feministkonferenser i Frankrike och Spanien, talat i EU-parlamentet och konsulterar just nu finska prostitutionsgruppen. Men i Sverige antas varken jag eller Isabella ha något att bidra med. Det är absurt, det upprörande och det är framförallt ett dåligt användande av resurser.

Jag brukar vanligtvis vara härligt nyanserad och lågmäld i mina texter men nu har jag fan i mig fått nog, hur många människors liv ska få förstöras innan de fattar att vad vi har att säga är viktigt. Och om man väljer att inte lyssna på oss kan ingenting förbättras eftersom de själva inte har en aning om hur vår verklighet ser ut. Nej men oj, just ja, vi bara tror att vi vet hur våra liv ser ut men vi lider ju bara av ett ”falskt medvetande” och är små nickedockor för maffian i sexindustrin, glömde helt bort det….jag är så dum.

Pye Jakobson

Mer om Pye och varför vi två inte gillar Kajsa Ekis Ekman samt varför denna bloggen är viktig

Pye är en underbar kvinna, en fd strippa, som i över 15 års tid både nationellt och internationellt arbetat med frågor som rör sex- och erotikarbetares rättigheter. Hon har själv fått smaka på horstigmat även om hon själv inte arbetar med att sälja sexuella tjänster. Men hon vet vad talar om när det gäller alla typer av sex- och erotikarbete och hon vet hur vi blir bemötta i Sverige kontra hur man bemöter oss i andra länder.

Hon var en av de drivande krafterna bakom ROSEA (Riksorganisationen för sex- och erotikarbetare) som bildades i början av 2000 talet. Sedan ett par år tillbaks är ROSEA en vilande organisation, men naturligtvis är Pye liksom jag med i SANS – sexsäljares och allierades nätverk i Sverige. Pye var också en av organisatörerna bakom den stora sexarbetar konferensen – The European Conference on Sex Work, Human Rights, Labour and Migration år 2005 i Bryssel och hon sitter med i styrelsen för ICRSE.

Hennes kommentar i anslutning till att jag skrev om EU parlamentarikerns Carl Schlyters idioti är helt underbar att läsa.

Hon har varit en flitig skribent genom åren, läs gärna t.ex. hennes excellenta artikel i Ottar – Har prostituerade några rättigheter. För flera år sedan skrev också Pye flera krönikor i Expressen. Pye har här på bloggen skrivit flera inlägg: En förfärlig kvinnosyn råder i Sverige, De osynliga och Fördomsfri respekt.

Med tanke på DN så tror jag att Pye liksom jag retar sig extra mycket på att DN anlitar Kajsa Ekis Ekman för att skriva artiklar om oss. Även Bang anlitar denna skribent och innan i år så fick hon på deras uppdrag åka ner till Frankrike för att utöva en rent pressetisk vidrig typ av journalistik.

Kajsa Ekis Ekmans manipulationer i den första delen av artikeln som blev publicerad på Internet förblev inte obesvarad på min blogg. I hennes artikel står det t.ex. ”Den franska prostitutionen är dock inte annorlunda än i resten av Europa: en industri med 63 procent kvinnor från fattiga länder, ofta ex-kolonier, och där 95 procent kontrolleras av hallickar”, samt att det skulle vara hallickar och maffia som ligger bakom de franska sexarbetarorganisationerna!

Den franska sexarbetaren Thierry Schaffauser skrev ett svar på min blogg – We don’t want the Swedish model! – I detta inlägget får vi en helt annan bild av prostitution i Frankrike och vad som sker där, saker som Ekis Ekman absolut inte nämner i sin artikel.

Och när jag sedan fick möjlighet att läsa resten av Ekis Ekmans artikel så tappa jag fullkomligt hakan i marken. Artikeln är fem sidor lång och hon fyller rad efter rad med förakt, hån, lögner och förtal om oss som arbetar med sex. Och den här kvinnan är en skribent som DN anlitar för att skriva om oss! Det är en skribent som anklagar sexarbetare som kämpar för mänskliga rättigheter för att tillhöra maffian osv.

Pye Jakobsson var med på de franska sexarbetarnas konferens i mars. Hon tog pengar ur sin egen ficka och åkte dit. Hon känner sedan tidigare många sexarbetare i Frankrike bl.a. Nikita som Ekis Ekman skriver om i Bang.

Pye skrev därför ett inlägg på min blogg – Myten om de franska hororna… (skrolla ner en bit så kommer inlägget en bit ner i texten).

Nikita svara sedan själv på min blogg – How abolitionists spend their time!!!

Hennes Ps på slutet säger allt:
I almost forgot… it’s obvious that I talked about calling the mafia… for sure I’m one of them, it’s so clear seeing how I fight against all exploitation of our work…

Tack och lov kan människor själva tänka men det som är så otäckt med artiklar som Ekis Ekmans är att de ofta passerar förbi utan att någon ifrågasätter dess innehåll. Fördomarna om oss sitter enormt djupt rotade så att de har blivit sanning. Ekis Ekman ogillar jag speciellt eftersom hon medvetet förstärker dessa fördomar och horstigmat med rena lögner.

På den här bloggen får man en annan bild. Ni kan läsa Ekis Ekman och sedan mina inlägg om hennes artikel och sedan själva tänka, ifrågasätta och bilda er en egen uppfattning.

När DN medveten motarbetar den här bloggen och motarbetar inte bara min utan även alla sexarbetares röster från att höras så är det ett hot mot demokratin. Och tro inte att detta är ett nytt fenomen som bara DN står för. Läs Louise Perssons rapporter om hur media hanterar frågor som rör försäljning avs exuella tjänster:

På sexarbetares bloggar kan man få en annan bild än den fördomsfulla, på Internet kan vi som säljer sex själva komma till tals, inte bara jag utan alla, och vi kommer inte låta oss tystas av DN eller någon annan.

Isabella Lund

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »