Noveller


stripper5.jpgAtt börja sälja sexuella tjänster kan innebära ett lyft för många människor, man mår helt enkelt bra av det och bättre än vad man gjorde innan. För mig har det varit så och så var det även för Sunny när hon började arbeta som stripteasedansös. Om dessa år säger Sunny själv så här: ”Dessa år var mitt livs bästa för de gav mig självkänsla och fick mig att börja kämpa igen och inte bara se mig som ett offer för min barndom, min pappa eller för min enorma sorg när jag miste min dotter!”

På Sunnys blogg – pedofilensdotter läste jag för första gången hennes fina berättelse – Backstage och med Sunnys tillåtelse publicerar jag henns fina berättelse ur hennes dagbok även här:

stripper4.jpgOm en stund är det min tur att dansa och jag är genomfrusen. Och stackars Pyton med. Jag hejar på dörrvakterna, som egentligen fungerar som inkastare och bondfångare, tränger mig förbi gästerna som vid den här tiden ännu sitter på stolarna och surrar lågmält, och försvinner in genom dörren märkt ”Personal”. En dörr till höger och jag är inne i logen, det så kallade hönshuset.

De flickor som jobbat sedan nio på morgonen ska upp på scenen en sista gång och sedan i väg. Carmen, som hon kallar sig, har man och två barn och de sparar till ett litet hus i någon förort. Hon ska iväg till nästa klubb. Hon dansar kvällspasset där. Som alltid stressad far hon runt i det lilla rummet för att hinna packa sin väska före uppträdandet. Tid är pengar.

När jag sätter ner Pyton på soffan fräser hon till mig att flytta på mitt otäcka djur. Jag påpekar, att om Pyton inte får tina upp framför elementet kommer han att vara i dvala hela kvällen. Ormar är som bekant växelvarma. Sassa erbjuder sig att gå upp före mig så att jag slipper stressa.

stripper11.jpgGulliga Sassa. Flegmatisk och lite rundlagd, älskad av alla yngre pojkar, en riktig tysk hausfru, diplomatisk och aldrig sur. Hon börjar lägga på sin makeupp och rotar runt efter scenkläderna. Hur små dessa än må vara så kommer de alltid bort här i hönsgården, där upp till 10 flickor i taget ska dela på två toalettbord och en divan.
Närheten föder intimitet och förtrolighet, men också irritation. Någon ”lånar” någon annans makeupp, och krisen är ett faktum.

Marielle, fransyskan, har dansat sitt sista pass och kommer inrusande till oss. På sin lustiga tyska, som skorrar likt skånska, berättar hon om den uppmärksamme gästen på tredje bänken. Han kanske kan vara något? Många av stripporna knäcker extra som prostituerade. Officiellt får vi sparken ifall vi går ut med en gäst.

stripper10.jpgI själva verket gör sig både Leon, som driver klubben, och utkastarna vid dörren en bra slant genom att framföra tips och förslag från båda hållen. Nu är det bara Marielle kvar från dagskiftet. De andra har hunnit i väg. Danska Pia som dansar efter mig, dyker upp lika sent som jag men hon har ingen Pyton att tina. Hon har sin familj i Köpenhamn och pendlar dit upp varannan vecka. Hon och maken har köpt in sig i ett åkeri som kör på kontinenten och de sparar varje öre Pia tjänar för att expandera. När de nått sitt mål ska Pia sluta pendla och de ska skaffa minst tre barn, säger Pia när hon talar om framtiden. Ja hon är den varma, moderliga typen, alltid en kram och ett tröstande ord till övers för den som är ledsen. Gäst eller kollega.

Själv har jag ingen vana alls som strippa. Jag sökte köksjobbet på klubben när jag blev erbjuden att dansa. Jag trodde först att jag missförstått Leon. Sedan upptäckte jag att jag fortfarande kunde skratta. Jag som aldrig tagit ett danssteg ens i en vanlig vals.

stripper7.jpgMen ett nytt ansikte är alltid välkommet på klubben, vars kundkrets förväntar sig ständigt nya flickor på scen. Tack vare kamratskapet oss flickor emellan kom jag in i det nya jobbet på bara några dagar, och när den turkiska flickan som dansade ett nummer som hon kallade Kleopatra skulle sluta fick jag överta Pyton, och nu kan man nog säga att min lycka är gjord.

Jag är för närvarande affischnamnet på klubben, och att den ”berömda dansösen från Stockholm” aldrig satt sin fot i den staden spelar egentligen igen roll. Intrigerna och avunden slipper jag ta del av. Jag gjorde tidigt klart för de andra att jag inte är allvarligt intresserad av en karriär och att jag inte är ute för att peta ner någon från stegen eller i det här fallet från scenen. Jag är bara någon som går förbi.

stripper8.jpgÄr man för ambitiös kan hönshuset bli en verklig prövning. Rangordningen är strikt bestämd. De som drar minst publik dansar dagtid. De andra ansluter vartefter. Stjärnan hos oss, som heter Camille, dyker som regel upp vid midnatt i sin vita sportbil, och killarna vid dörren trampar nästan ner varandra i sin iver att få parkera den. Hon seglar in i hönshuset, hälsar nådigt på oss andra, gör tre eller fyra uppträdande och försvinner.

Det talas om att hennes stamkund, den kände politikern, som håller henne med lägenheten och bilen, tänker gifta sig med henne. Hur som helst, hon är inte typen för små förtroliga samtal flickor emellan. När jag först träffade henne skärskådade hon mig värderande från topp till tå, och satt ute i lokalen när jag dansade. Jag tyckte det var rart av henne, tills Carmen förklarade att hon alltid gjorde så när någon ny dansade, ifall den nya kunde tänkas hota hennes ställning. Vid närmare granskning i ljuset framför spegeln i hönshuset syns det att Camille obönhörligen befinner sig på fel sida om de 30. Stjärnans tid är relativt kort. Vid strax under 40 får man bara dansa dagtid och de stora inkomsternas tid är förbi. Det gäller således att se om sitt hus.

stripper9.jpgMånga av de ogifta flickorna sparar till studier. Anja från norra Finland pluggar till läkare. Andra drömmer om det egna småföretaget.
Själv drömmer jag inte alls.

När jag nu håller på att gnida Pyton varm med en handduk som jag först värmt på elementet, hör jag att Sassas andra låt närmar sig slutet. Snabbt kryper jag ur jeansen och de andra kläderna och drar på mig trosor och behå i guldlamé. Jag har aldrig ägt en behå förut. Det är liksom inte min stil.

Innan jag sätter på mig den målar jag bröstvårtorna med ett läppstift jag lånat, ett trick jag själv kommit på och som raskt kopierats av hela gänget. Ut med gummisnodden ur flätan på ryggen, ett kort skakande med huvudet, och jag lyfte försiktigt opp Pyton på mina axlar.

Applåder och busvisslingar. Sassa är klar. Jag går åt sidan i den trånga hallen för att släppa förbi henne. Jag inväntar min musik med handen på ridån. När Peter Holm börjar bräka fram sin ”Monja” på franska är det min entré. Jag valde låten när jag provdansade, för att den är långsam, och det blev aldrig av att byta. Nu har den blivit min signatur.

stripper12.jpgPå scenen ser man dåligt ner i salongen, för den är nersläckt och det ultravioletta ljuset som gör mina underkläder självlysande bländar mig under hela första låten.
När Frank Sinatra avlöser Holm dansar jag fram till rampen, knäböjer mot en man på första bänken och signalerar att han kan knäppa upp min behå bakom ryggen. Det är ett mycket uppskattat uppdrag.

Nu har jag bara Pyton på överkroppen, medan jag fortsätter mot finalen. Publikens entusiasm får mig att känna mig vacker, åtrådd och mycket levande den korta stunden i rampljuset. Den lilla fula mobbade horungen känner sig som Andersens ankunge, hon som blev en svan. Att ta av trosorna är olagligt, men några av flickorna gör det ändå för att få ta de lönsamma kvällspassen. Själv har jag blygsamma behov av pengar nu.

stripper1.jpgVäl backstage igen, och tre kvart till nästa dans. Under tiden arbetar man som värdinna, vilket innebär att supa kunderna under bordet så fort det går.

Jag dröjer mig kvar i hönshuset så länge jag kan. Här inne finns det värme, gemeskap och skratt som gör att jag känner en viss trygghet.

Pia berättar om sina dråpliga bravader på nattåget till Köpenhamn. Sassa skryter om hur många hon supit under bordet den sista veckan (vi har provision på allt drickbart som förekommer vid ”vårt” bord ).
.

Tanja, ryskan, vill absolut lägga makeup på mig, men jag avböjer skrattande. Jag har aldrig använt makeup och tänker inte ändra på någonting hos mig själv för det här jobbets skull. De får ta mig som jag är. Då börjar hon borsta mitt hår och föreslå avancerade frisyrer. Hon drömmer om att skaffa en liten frisersalong i Pari där hennes familj bor. Mitt långa hår roar det henne alltid att fixa med.

stripper13.jpgDet är bara när de andra visar foton av sina barn som jag drar mig undan. Mödragemenskapen, likadan överallt på jorden, är jag inte längre delaktig i. Jag har självklart alltid fotona av min dotter med mig men vill inte väcka några frågor. Jag vet hur rädda människor blir när de konfronteras med tragedier likt den som berövat mig rollen som mamma och hustru i den lilla kuststaden där uppe i norr. Ingen frågar heller om jag har familj. Visserligen är jag nästan 23 år men tack vare flätan och bristen på makeup anger jag min ålder till 19. Gammal nog för att få dansa, ung nog för att inte ha haft familj.

Jag kan njuta av gemenskapen utan att behöva förklara någonting alls. Allting är så roligt, enkelt och avslappnat här. Jag har för första gången i hela mitt liv mött starka kvinnor som själva tagit hand om sina liv och sin framtid. De har dessutom börjat intala mig att jag inte är så korkad som fosterhemmen ansåg. Min lätthet att plocka upp olika språk imponerar stort på flickorna och även på gästerna, när jag börjar konversera dem på deras egna språk. Detta var något jag trodde att alla kunde innan jag steg in i Hönshuset. De övertygar mig om att jag är både vacker, snäll och duktig. Ingen har sagt så till mig förut.

stripper14.jpg.
Jag är inte längre ensam.
Vi är alla systrar.
Någon som tröstar, kramar.
Andra som lockar till skratt.
Som en helande paus ifrån själva livet.
Inget förflutet, ingen morgondag.
Kanske såren kan läka till slut?
Kanske jag ännu kan ta makten över mitt eget liv?
Allt verkar plötsligt möjligt.
Här backstage.

Sunny



Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant.se

amaryllisjul.jpg

Jag har i olika delar berättat en historia som hände mig för över ett år sedan. Det är en viktig historia att berätta av flera skäl. Jag vill ge en ärlig bild av eskortyrket, allt är inte en dans på rosor, det är ett högriskyrke! Här kommer den sista delen.

Om du inte har följt min novell så finns här både bakgrunden till historien samt länkar till alla de olika avsnitten:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7

Del 8

polis1.jpg
.

roseline.jpg

Mina drömmar var viktiga och jag borde skriva ner dem så fort jag vaknade. ja så hade mediumet sagt till mig på den magiska aftonen. Men jag gjorde aldrig det och har inte börjat heller. Mardrömmar var för hemska, för mycket ondska och det lilla jag kom ihåg av dem räckte. Jag ville verkligen inte veta mer, ungefär som när man medvetet stänger av ljudet på TV och blundar under de värsta scenerna i en skräckfilm. Jag försökte härda ut och jag tände mina ljus för den försvunna kvinnan, bad att hon skulle hittas, så hon fick lite mer ro.

polis11.jpgSen en söndag så lätta allt, jag kände mig glad och det var som en tung sten togs bort från mina skuldror. Dagen efter förstod jag varför. De hade hittat kvinnan.

Hennes döda kropp var begravd på det sätt jag innerst inne visste att hon var begravd på och man hitta henne på den plats jag drömt så mycket om, en plats jag själv aldrig varit i närheten av.

Nu hade polisen något att arbeta vidare på och jag trodde optimistiskt att nu så skulle de lösa fallet. Sakta men säkert återgick jag till det mer normala livet.

Emellanåt så funderade jag på vad som verkligen hade hänt, hur hade han tagit livet av henne. Jag kände ju alla hemska känslor kring det som skett, men känslorna visa sig inte som några klara bilder utan var bara denna dödsångest, kampen för livet.

never_forget.jpgSamtidigt så ville jag nog helst inte veta mer än det jag redan visste. Det var otäckt tillräckligt. Jag ville ha lugn och ro. Jag hoppades att polisen nu skulle kunna binda mannen till mordet och att jag skulle slippa bli inblandad i en ev. rättegång.

Några månader senare ringde åklagaren upp mig. De hade då häktat mannen, psykopaten, den misstänkte mördaren. Åklagaren var mycket vänlig och förklarade att man av hänsyn till min integritet och den mördade kvinnans barn så skulle man om det var möjligt hålla mig utanför en rättegång. Det var verkligen en lättnad att höra, skönt att jag skulle slippa offentlig uppmärksamhet. Polisen trodde de hade eller skulle få fram bevis så att der räckte för en rättegång. Bevisen hade hållt för en häktning. De var övertygade om att den här mannen var skyldig, jag likaså.

Tyvärr misslyckades de och bevisen räckte inte för att ta upp fallet i en rättegång. Mannen släpptes och polisen la ner utredningen samma dag. Då blev jag rädd, riktigt rädd, för nu skulle han slippa ha polisen i hälarna hela tiden. Jag blev rädd för mina kollegors skull och för min egen.

crying.jpgSå fort jag fick reda på att han var fri så tog jag därför kontakt med mina kollegor för att varna dem. Jag var riktigt orolig och rädd. En av mina kollegor lyckades jag inte nå med mitt budskap förrän det var kväll. Hon ringde upp mig och lät riktigt skakig på rösten.

Under eftermiddagen hade hon haft en kund och för första gången hade hon känt att hon var i en hotfull situation med en kund. Det var samma känsla som jag hade haft då jag träffade honom. Inget påtagligt hot men en stark känsla av att man var hotad ändå och att man absolut inte fick provocera mannen.

Min kollega var skärrad. Utan att jag gav henne ledtrådar så fick hon berätta allt hon visste om den här mannen. Och det stämde, både hon och jag tror att det var samma man.

way_to_death.jpgDet kändes fruktansvärt att veta att han varit hos henne och att han i framtiden kanske skulle besöka andra kollegor till mig. Han hade sluppit igenom hennes säkerhetsnät pga av att hon då jobbade mycket och tog emot flera kunder varje dag.

Hon hade haft en varningsklocka ringandes men eftersom hon kände igen hans röst och för tillfället bara kom ihåg att hon pratat med honom förut så fick han en tid för besök hos henne samma dag.

Han hade ringt henne flera gånger innan och försökt få en träff men blivit nekad då hon fick en obehaglig känsla för mannen. Det hade hon dock glömt då han ringde nästan ett år senare.

psykopaten.jpgMin kollega har mått väldigt dåligt av detta. Ingenting farligt hände, men känslan man får av att komma i en intim situation med en människa som inte har någon kontakt med sina känslor alls, är fruktansvärd otäck. Känslan av hot och att man måste fullfölja, inte provocera, fast man bara har lust att springa därifrån. Att tvinga sig själv vara när det man upplever som riktigt, riktigt hotfullt, hemskt och otäckt.

Jag har nu i efterhand läst lite om psykopatisk personlighetsstörning och förstått att vi bägge handla rätt med tanke på vår säkerhet. Om en människa med en sådan här störning blir provocerad så kan de explodera på en sekund och visa en hemsk aggresion där de i princip kan göra vad som helst, de har inget samvete.

Den här mannen var till det yttre och i sitt uppförande en helt vanlig affärsman. I efterhand kan jag se hur jag lät mig manipuleras och övertalas till att träffa honom.

De riktigt farliga människorna smälter obemärkt in i vårt samhälle, de är inga snuskiga, fula gubbar. De är charmiga, trevliga och manipulerande. Och en del av dem söker upp oss som säljer sex.

roseline.jpg

Prolog
murder.jpgI början av denna höst började mina mardrömmar igen. Jag blev också helt klart påverkad psykiskt runt årsdagen för den här kvinnans död. Fick hemska känslor i kroppen som jag kände inte hade med mig själv att göra, de kom utifrån. Det har släppt nu tack o lov, jag har ju fullt med mina egna små monster inombords.

På ett sätt är jag tacksam för den här dyra läxan jag lärt mig. Jag har lärt mig mycket om mig själv och hur viktig min intuition är. Jag fick upp ögonen för det andliga och vissa människors förmåga att vara i kontakt med en andevärld, ett fenomen som jag tidigare rationellt bortförklarat som lurendrejeri.

Mannen är på fri fot, det är inte alltid rättvisa skipas. Polisen gjorde allt vad de kunde men lyckades inte sätta fast honom. Utredande polis är till 100 % säker på att de tog rätt man.

odeskog.jpgPsykopaten hade initialt velat träffa mig ensam på en ödslig plats nära en skog. Vad hade hänt om jag varit så dum att jag gått med på det?

Jag har berättat den här historien framför allt för att göra alla medvetna om att det finns enormt höga risker med att sälja sexuella tjänster. 99 % av våra kunder är helt underbara men mycket störda personer söker också upp prostituerade. Det är viktigt att alltid lyssna på sin intuition.

Sexköpslagen har ökat våra risker. Jag missbedömde den här mannens paranoida beteende och trodde han var extremt rädd för polisen när han undvek på alla sätt att bli upptäckt vid vårt möte. Hans motiv för sin försiktighet var något helt annat.

roseline.jpg


Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: , , , , ,

brokenspirit.jpgMördaren, en man med en psykopatisk personlighetsstörning var på fri fot. Den mördade kvinnans kropp hade inte hittats. Jag bad att så skulle ske och tände ljus för hennes själ. Mardrömmarna nästan varenda natt var jobbiga. Livet i sig var påfrestande men tack vare fin hjälp från flera håll så börja jag trots allt hamna ovanför vattenytan igen.

Jag hade åter varit hos polisen för att försöka peka ut mannen jag träffat. Det var svårt och jag fick låta känslan styra mig. Vet inte om jag valde rätt bland 10 mycket, mycket lika foton. Minnesbilden av hans ansikte förblev borta.

angel.jpgNästa märkliga händelse inträffade någon vecka senare. Jag hade låtit mig övertalas att vara med på en ”magisk afton”. Under kvällen skulle ett medium jag ännu inte träffat ta kontakt med våra livsguider, skyddsänglar och andra väsen vi har med oss. Jag var skeptisk som vanligt, jag är en mycket jordnära person och inte alls den ”flummiga” typen av människa.

Jag var ännu inte helt övertygad om att det fanns ”en andra sida”. Jag var tveksam av flera skäl, men eftersom det faktiskt hade varit riktigt kul att vara med på den där seansen i våras så varför inte, jag hängde med. Men jag var lite rädd ändå! Det pratades mycket om den här kvinnan som var försvunnen och jag hade lyckats hålla mig utanför allt skvaller och prat. Ville absolut INTE att någon skulle få reda på att jag var inblandad, då skulle det ju komma ut att jag jobba som eskort. För om det var sant att hennes ande vara med mig på något konstigt sätt och att medium kan läsa detta så ville jag absolut inte att hon skulle ta upp det inför alla under kvällen.

smoking.jpgSå jag kom i mycket god tid till lokalen och spana in vem mediumet var. När hon gick ut för att röka hängde jag på och vi stod där ensamma ute i kylan, huttra och rökte. Jag presentera mig och sa lite försiktigt till henne:
– Det är en sak jag skulle vilja be dig att inte ta upp där inne sen.

Mediumet titta mig rakt in i ögonen och efter 5 sekunder svara hon:
– Du behöver inte vara orolig, Jag tar aldrig upp känsliga saker i en grupp. För det är väl den här kvinnan som är försvunnen som du menar?
Återigen fick ett medium mig att tappa hakan!
– Ja, sa jag förvånat!
Snabbt kom repliken:
– Men vänta nu, hon är försvunnen men också mördad, men de har inte hittat henne än. Du vet ju att det är hennes xxx som gjort det! Och den här mannen, oh fy vad han är otäck. Han var svartsjuk, visste du det? Vill polisen ha mer hjälp så kan du be dem ringa mig. Jag har hjälpt polisen förut.

forest_twillight.jpgBehövde jag mer bevis på att det finns andar och att det faktiskt finns människor som har kontakt med dem? Nej! En kvinna jag aldrig träffat och som inte vet ett dugg om mig, börjar prata om mördare, försvunna kvinnor med en för henne totalt främmande människa! Jag menar hade hon sagt något som var mer generellt så hade jag kunnat bortförklara det. Men hon satte fingret på kärnan direkt, ingen ledtråd alls. Fråga mig inte hur det är möjligt, men jag kan garantera er att detta är helt sant!

Läs fortsättningen i sista delen

spirit2.jpgTiden efter polisförhören hade varit lättare på så sätt att jag förstod nu varför jag fick min ångestattack den kväll hon försvann, varför jag hade börjat må så dåligt psykiskt, varför jag hade alla mardrömmarna.

Jag hade varit intim med en kund, en psykopat, en man som kanske då planera ett mord och som bara två veckor efter vårt möte hade … Han hade initialt velat träffa mig ensam i en skog, varför!

Samtidigt hade det varit oerhört svårt att pressa fram minnesbilder och hantera alla känslor kring detta. Flera polisförhör, chocken av att avslöjas som prostituerad av en myndighet, det var rätt mycket på en gång.

Men nu när jag visste varför jag hade mått så dåligt så var allting ändå lättare att hantera. Det var en otäck tid. Han hade med allra största sannolikhet mördat henne och hennes kropp var gömd, men var? Det var oerhört viktigt att hon hittades så fort som möjligt. Snart skulle det bli vinter. På vinst och förlust beställer jag en tid hos ett seriöst medium. Var bara tvungen att följa min starka känsla om att det var något jag tvunget måste göra.

spirit1.jpgEn sen eftermiddag åker jag då iväg med min kompis för att träffa ett medium. Jag hinner bara innanför dörren förrän mediumet inleder det hela med orden:
– Det är rätt lustigt, hela dagen har jag haft en kvinna
i 55 års åldern som har stört mig i mitt arbete. Hon är förknippad med dig och ser ut så här…

Beskrivningen stämmer överens med kvinnan som var efterlyst, hon som var spårlöst försvunnen sen flera, flera veckor tillbaks. – Ja det är för hennes skull som jag kommit hit, svarar jag det undrande mediumet. I samma ögonblick förstod jag att jag hade haft rätt. Min plötsliga önskan att helt plötsligt gå till ett medium hängde ihop med psykopaten och den försvunna kvinnan.

Det var spännande, för helt uppenbart så visste hon och hade kontakt med den här kvinnans ande. Samtidigt så kändes det patetiskt fånigt på något sätt, lite löjligt och verklighetsfrämmande. Men eftersom jag fått signaler så starkt inom mig att gå dit, så satt jag där. Andevärlden och dess påverkan på mig var något nytt och lite svårt att ta till sig även om det var så påtagligt.

Jag fick av mediumet veta att kvinnan tagit kontakt med mig eftersom jag också levt under en mans förtryck, för att jag kände en sådan stor empati med henne. Bilden av henne och det hon ville förmedla var dock ganska suddig. Har hon dött nyligen, undrade mediumet, för då kan det vara så här!

skog2.jpgUnder samtalets gång kom det fram flera detaljer. saker som jag kände till och saker som jag inte ens förstod vad de hade med allt att göra. Sättet hon dog på beskrevs för mig, men inte direkt vad som orsaka själva döden och det stämde med alla känslor jag själv fått med den här främmande konstiga dödsångesten som kommit till mig.

Efter en stund så frågade mediumet vad jag ville veta och jag avslöja då att den här kvinnan var försvunnen och att man utgick från att hon var död och att det var viktigt att hennes kropp hittades. Jag tog fram Efterlysts beskrivning av henne där det stod vad hon hade på sig då hon försvann. Genast sa mediumet att den beskrivningen inte stämde, vissa av sakerna hade hon inte på sig eller med sig, de fanns fortfarande i hennes hem.

Men var var hon då? Hon låg i en skog, men det var svårt för mediumet att säga var. Hon ritade en beskrivning över platsen. Platsen var bekant för kvinnan och mannen sen tidigare som ett slags smultronställe, de bruka åka dit för där var sällan några människor. Hon låg inte djupt begravd, det fanns luft mellan hennes ansikte och jorden med grenar i! När mediumet berätta detta så såg jag framför mig hur hon var lätt begravd under en gran.

skog.jpgJag kopplade inte ihop då platsen med var den här kvinnan kunde hittas med det återkommande tema som jag hade i mina mardrömmar. Jag drömde hemska mardrömmar om en plats bara några mil från där jag bodde. I drömmen så visste jag precis hur man kom dit, ortsnamn och allt var tydligt likaså granarna, fast jag själv aldrig varit på den här platsen!

Men jag hade ingen aning om då att jag själv drömde sanndrömmar. Däremot så reagera jag känslomässigt mycket starkt emot när min vän började spekulera om var kvinnan fanns. Hon ställde frågor om platsen kunde ligga där eller kanske där. Logiska frågor men hela jag liksom protestera inom mig.

spirit4.jpgJag hade haft flera telefonsamtal med polisen efter förhören. Då rädslan blev för stor så ringde jag för att höra efter om något nytt hade hänt. Och den dagen då polisen skulle förhöra mannen om alla uppgifter jag lämnat så ringde de och berätta att så skulle ske. Det kändes tryggt att veta att polisen spana på honom och att spanarna kände till min adress och att om han körde hit så skulle larmet gå direkt. Polisen blev ett tryggt skydd att lita på.

Jag hade nu fått en massa information förmedlat till mig av den döda kvinnan genom ett medium. Jag var tvungen att ringa polisen och berätta. Det kändes pinsamt och jag tänkte att nu kommer jag raserar polisens bild av mig som ett trovärdigt vittne totalt.

Tack o lov så skratta de inte åt mig utan jag fick snarare bekräftat av reaktionen hos dem att det fanns saker i informationen som de fann intressanta. Då jag höll på att berätta olika detaljer, saker som jag inte själv hade en aning om det var relevant eller inte, så avbröt polisen mig genom att fråga. – Är du säker på att det här mediumet inte känner till några fakta eller detaljer om fallet? – Ja, sa jag. Hon kom bara svagt ihåg en tidningsrubrik om det hela.

På kvällen tände jag ljus för den döda kvinnan och bad att hennes kropp snart skulle hittas.

Läs fortsättningen i del 8

bakgrund1.jpgImorgon så kommer det ett nytt avsnitt av min novell – En hemsk och sann medial historia. Många har hört av sig till mig med frågor angående den här historien så här kommer lite bakgrunds fakta om både berättelsen i sig och varför jag skriver den.

Detta är en sann historia som jag själv har upplevt. Den sker inte i nutid utan det är en gammal historia som hände för över ett år sedan. Av integritetsskäl så utelämnar jag vissa detaljer, anger fel ortsnamn osv.

Det är en viktig historia att berätta av flera skäl. Dels vill jag ge en ärlig bild av eskortyrket, allt är inte en dans på rosor! Jag vill att alla ska förstå vilket högrisk yrke detta faktiskt är! Jag vill också att alla ska förstå hur oerhört viktigt det är att man lyssnar på sin inre intuition och sedan följer den! Jag gjorde misstaget av att inte lyssna på den.

För att bedöma om det är riskfritt att träffa en kund så gör ofta eskorter en slags riskbedömning utifrån kundens sätt att uttrycka sig i telefon eller i skrift. Man tittar på klassiska saker som om en man är trevlig, använder sitt rätta namn och registrerat telefonnummer, inte har några konstiga sexuella önskemål osv. Låter han knäpp på något sätt i telefonen osv.

outside.jpgMen det viktigaste är intuitionen och säger den nej och allt annat verkar bra så SKA man följa intuitionen och säga nej.

Eskortjobbet i sig är riskfyllt och intuitionen det bästa försvaret man har mot riskerna.

Jag lärde mig en dyrbar läxa och inget ont som inte har något gott med sig. Jag lärde av mitt misstag och backar direkt om jag känner det minsta obehag eller någon varningsklocka inom mig i samband med en kundförfrågan. Där behöver inte alls vara något att ta på.

Man kanske har en skyddsängel som vakar över en? Jag börjar nästan tro det.
.
Jag är idag inte längre rädd att mannen i berättelsen ska söka upp mig. Den kvinnan jag skriver om är dock fortfarande med mig, eller rättare sagt hennes ande är. Jag har nu i början på hösten återigen haft en rätt lång period med mardrömmar och mått psykiskt ganska dåligt den sista tiden pga det som hände. Funderar därför på att att ta kontakt med något medium som kan hjälpa mig att komma till rätta med detta. Jag själv har svårt att be kvinnan lämna mig då jag känner en sådan stor empati med henne. Hon vill jag ska veta. Men sättet hon förmedlar informationen på är oerhört påfrestande och jag mår riktigt dåligt av att få den! Jag vill verkligen inte känna och uppleva det hon kände.

ectoplasma.jpgNär man skriver om detta eller berättar om den här erfarenheten för andra så är jag alltid beredd att bli bemött med stor skepsis samt att bli utskrattad. För i praktiken så spökar det ju runt mig och vem tror på spöken idag? Så jag har full förståelse för alla som inte tror på detta. Jag har ju själv tidigare haft svårt för att ta sådana här saker på allvar.

Men när man själv upplevt detta fenomen så tydligt och definitivt inte själv önskat att så ska ske… ja då är det svårt att förklara bort det. Jag kan bara acceptera att det är så här. Be mig inte förklara det hela vetenskapligt för det kan jag inte. Men är du nyfiken så läs gärna den här förklaringen om vad andevärlden är. Den är skriven av ett känt medium som heter Hasse Nyander.

Oavsett om du tror på en andevärld eller inte så hoppas jag att du finner min berättelse spännande och läsvärd. Jag hoppas att den kan dig en tankeställare om varför man bör lyssna inåt på sin magkänsla, det är så viktigt att lita på sin egen intuition.

roseline.jpg.

healing.jpgDen senaste månaden hade jag haft mycket tankar om att besöka ett medium. För mig var denna känslan rätt lustig eftersom jag tidigare mest hade betraktat spåkärringar och seanser som ett sätt för skojare att lura av folk på pengar. Men i och med TV4 serie ”Det okända” så fick jag ändå erkänna att de här seriösa mediala personerna var skickliga.

Jag var sedan lång tid tillbaka helt övertygad om att vi människor inte bara dör, att någon slags energi eller själ eller ande lämnar kroppen och finns kvar. Det blir uppenbart om man varit med om många dödsfall. Den första timmen vid en död kropp så känner man detta starkt, men kommer du senare så är det bara en död kropp i rummet, då är själen borta.

fieldofmyyouth.jpgEn god vän till mig är helt insnöad på det här med andlighet, meditation, aura och energier, chakran osv. Ett halvår tidigare hade hon övertalat mig att följa med på en seans och jag tänkte varför inte. Jag var ju medveten om alla fördomar om seanser jag hade och man ska prova lite av varje i livet. Seansen som hölls av ett känt medium från Trelleborg var så långt ifrån mina fördomar som man kan komma.

Vi fick alla ställa en specifik fråga och hennes svar var i och för sig många gånger svar som nog alla mår bra av att höra – inget bevis på att hon hade kontakt med andevärlden. Men sen emellanåt så börja hon i detalj beskriva någon avliden anhörig för någon av deltagarna på ett sätt som var långt ifrån generellt. Detaljer som var för personliga för att de skulle kunna misstas vara kunskap om vem som helst. Jag visste dessutom att mediumet inte på något sätt kände den som fråga!!! Det var en märklig upplevelse att ta del av men framför allt så var det inte som på film. Vi satt på stolar som under ett föredrag ungefär. Ljust o fint och sen så skratta vi allesammans varannan minut. De på andra sidan har humor! Men jag hade efter det ändå inte känt för att ta en privat session med något medium, ända fram tills nu! Och nu börja jag förstå varför jag helt plötsligt fått denna starka önskan.

the_ghost.jpgJag började förstå att jag kanske var påverkad på ett obegripligt sätt av händelser som egentligen inte rörde mig. Jag hade haft som kund en man som nu var huvudmisstänkt för att en kvinna var spårlöst försvunnen. En man med en helt klart uttalad psykopatisk personlighetsstörning! Jag hade inom mig blivit varnad att träffa honom men struntat i min egen intuition och istället följt förnuftets röst. Samma kväll som kvinnan försvann så hade jag psykiskt brutit ihop i min soffa utan att där egentligen fanns en anledning. Jag drömde hemska mardrömmar varje natt! Och plötsligt hade jag fått för mig att det var mycket viktigt att jag gick till ett medium!

Läs fortsättningen i del 7

morning_view.jpgJag hade träffat honom! Från att jag upptäckte att jag betalat för det där hotellrummet så återvände minnet om allt det obehagliga.

Det jag först kom ihåg var faktiskt hur det kändes när jag lämna hotellet. Solen sken ute och solstrålarna var starka och varma. Det hade känts som att gå från ett iskallt mörker ut i solen. Jag riktigt sög åt mig solstrålarna. Ville de skulle på något sätt värma mig, rakt igenom och trolla bort allt det hemska.

– Aldrig mer hade jag tänkt! Aldrig mer! Jag försökte skaka av mig alla hemska och obehagliga känslor jag hade. Och jag påbörjade aktivt att göra allt för att glömma honom och det som hade hänt. Ville bara ha väck det på något sätt, så jag förträngde allt djupt inom mig.

Nu hade jag tvingats att återuppväcka alla dessa obehagliga minnen. Jag kände ett stort förtroende för den kvinnliga poliskommisarien som hörde mig som vittne. Det var tryggt att sitta hos henne och berätta. Det var skönt att det var en kvinna som trots sin neutrala hållning ändå visade en stor empati med mig.

eyescubes.jpgHan hade ringt och ringt, tjatat fast ändå inte tjatat. Mer försökt övertala mig att träffa honom. Vi hade till slut bestämt en dag vi skulle träffas. Dagen innan skicka jag ett mail till honom och avboka allt med en vit lögn. Men han tröttna inte… han fortsatte envisas med att vi skulle ses. Han sa:

– Men det hör du väl att jag absolut inte är någon människa som skulle lura dig! Jag kan åka in till Malmö nu och ge dig pengarna, bara jag slipper att betala för hotellet. Du förstår det är problematisk här hemma…

Han försökte framställa på något sätt at det var synd om honom. Men han lät inte trovärdig. Han sa A men inte B. Varningsklockan pingla! Till slut så lät jag mig övertalas av honom och med min egen logik. Jag vifta bort varningsklockan och sa till mig själv att det där var nog bara som jag inbilla mig. Han lät ju hur trevlig som helst i telefonen. Han använde sitt riktiga namn och ringde från ett registrerat mobilnummer. Så jag åkte till hotellet, betala för ett rum och invänta honom.

hotelrummet.jpgJag kommer än idag inte riktigt ihåg hur han såg ut. Jag skulle säkert kunna i hypnos få fram hur hans ansikte såg ut. Vissa detaljer minns jag men bilden av honom är som ett grått spöke. När jag hos polisen skulle peka ut honom bland 10 olika män på fotografier, män som alla var mycket lika varandra så var det svårt. Jag fick gå efter min känsla och jag vet inte om jag lyckades identifiera honom.

Det är svårt att skriva om mötet jag hade med honom. Till polisen kunde jag ge en målande beskrivning av vad som skett. Vad vi pratade om och hur jag upplevde honom. De var tacksamma för den informationen de fick av mig.

Mannen hade gett ett yttre intryck av en proper, artig affärsman i medelåldern. Men då jag närma mig honom rent känslomässigt, när jag skulle vara intim med honom så blev det genast uppenbart att han var helt stum känslomässigt. Han var iskall, där fanns inga känslor. Det var som om hans egna känslor var totalt avskurna till hans kropp och till hans hjärna.

radd.jpgDet var påfrestande, fruktansvärt obehagligt och jag fick anstränga mig enormt för att försöka gå in i någon slags roll och hålla masken. Helst av allt ville jag bara rusa ut ur rummet direkt. Jag vädra hela tiden en stor fara som var svår att ta på, kände mig hotad fast han inte på något sätt egentligen hota mig.

Jag var rädd! Hade hela tiden en inre röst som sa.. Vad du än gör, så provocera honom INTE! Då blir det farligt. Så jag stanna kvar och härda ut kan man säga. Så länge jag var trevlig och tillmötesgick honom så höll jag faran stången. Det kändes verkligen så! Och det var bland det svåraste jag gjort.

Den närmsta tiden efter vårt möte hade jag mått rätt dåligt. Hade ingen lust att jobba och tog bara emot en stamkund. Sen exakt två veckor efter så bröt jag ihop på soffan där hemma. Den där hemska kvällen då jag helt plötsligt utan någon anledning greps av en fruktansvärd ångest, en hemsk dödsångest.

mardrom1.jpgFörst jag är i fara, enormt rädd, skräckslagen! Ett slags konstigt tryck i bröstet, känsla av kvävning men ändå inte riktigt så, mer än känsla av att något hemskt inom en håller på att hända, ett tryck men ändå inget tryck mot bröstkorgen. Det var smärtsamt, döden var där, jag höll på att dö, jag ville inte dö – men jag håller på, får inte luft, det trycker, händer något inombords, ingen kontroll, jag dör långsamt och smärtsamt under stor ångest! Allt detta varade hela den där kvällen.

Och det var den kvällen allt hade hänt på en annan plats. Då hade mannen jag mötte på hotellet med allra största sannolikhet … Han var polisens huvudmisstänkte. En kvinna var försvunnen! Jag visste att hon hade mördats!

Läs fortsättningen i del 6

Nästa sida »