Prostitution


jenhorb1.jpg… ja så kan man se på pjäsen ”Jenny from Hörby” som har premiär på Intiman i Malmö på fredag. Frågan är hur många som kommer kunna se pjäsen på det sättet…

I samband med pjäsen konstaterar Petra Östergren att sexarbetare och sexköpare nu är dem som håller i den perversa stafettpinnen. Och de som gör det idag har blivit onda…

Läs en fin text av Petra lite längre ner på sidan.

Och den onda horhäxan, Isabella Lund, dvs snälla jag… är enormt nyfiken på pjäsen om Jenny.
Jag hoppas
den kan bidra till att förmänskliga sex- och
erotikarbetare och lyfta debatten ett snäpp.

Jenny from Hörby är en berättelse om en smart ung tjej som gör ett val och driver igenom det, men hennes val är kontroversiellt, hon vill bli porrstjärna! Och detta gör hennes mamma förtvivlad.

Det här nyskrivna relationsdramat, av Dennis Magnusson, frågar dig inte om du vill att din dotter ska bli porrstjärna, frågan som ställs är; Vad gör du om din dotter vill bli porrstjärna?

Pjäsen ställer också frågor om den fria viljan, om fördomar och om varför vi ibland väljer att brännmärka de vi ser som offer.

jenhorb2.jpgMen som Alexander Karim säger till Helsingborgs Dagblad så är det ingen stackars-lilla-flicka historia:

— Jenny är inget offer för porrbranschen, hon tar över den. På många sätt är hon den yttersta feministen som går in och skapar sina egna regler i en patriarkal värld, säger Alexander Karim som spelar pojkvännen, porrskådisen Simson.

Samtidigt som ”Jenny from Hörby” är ett slags feministiskt manifest är den, enligt Alexander Karim, en ”jäkligt fin berättelse om relationer”.

Regissören Dennis Sandin säger till Skånska Dagbladet:

– Det ligger en spänning i luften både hos oss och hos dem som ska titta. Porr är både en subkultur och en kommersiellt utvecklad verksamhet. Porren finns med i vardagen, vi har dubbelmoralen och fördomar mot dem som jobbar med sex. Så även om vi inte tar ställning tycker jag vi lyfter frågan.

Som ni förstår så är jag mer än nyfiken på den här pjäsen. För det låter som om pjäsen handlar mycket om det vi horor själva upplever och om det jag själv försöker föra fram i olika sammanhang. Att många kvinnor som arbetar med sex och erotik inte alls är några offer utan istället tvärtom väldigt tuffa och starka kvinnor som vågar gå emot samhällets normer.

jenhorb3.jpgOch det valet är inte lätt för man drabbas av horstigmat, den sociala skam som alla fallna kvinnor drabbas av. Jobbet gör en inte till ett offer men man blir ett offer för omgivningens reaktioner. Man möts av fördomar och oförstående och det blir en konflikt när man förväntas skämmas över något som man själv känner stolthet över.

Och varför ska man skämmas för att man jobbar med sex , för att man klarar sig själv och står på egna ben?

Det finns ett inspirationsmaterial, för en fortsätt diskussion, till pjäsen och i det materialet har jag bidragit med ett kort stycke om just horstigmat. I inspirationsmaterialet finns det också en fin text av författaren Petra Östergren:

brytlinje.jpg

Den perversa stafettpinnen
Av Petra Östergren

Det händer inte så ofta, men var gång det händer vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill fräsa ifrån, argt säga: hur kan man tro något så dumt? Tro att åtrå och kärlek till ett kön är sprunget ur hat mot det andra. Eller varför ens anta att hat är den känsla som finns i mig?

jenhorb4.jpgKanske vore det naturligt utifall jag skulle känna hat mot mannen som mördade min mor. Då när hon var 46 och jag snart skulle fylla 23.

Men varför skulle jag känna hat mot alla män bara för att jag eventuellt gjorde det mot en? Och varför skulle det i sin tur få mig att åtrå och älska kvinnor?

Jag försöker vara förstående, tänka att folk inte vet. De är okunniga. De är rädda. De vet inte att åtrå och kärlek är mer komplext och basalt och dess begynnelse tidigare än så.

Men mest tänker jag på Foucault. På hans banbrytande och vackra verk Sexualitetens historia där han skriver om ett litet folk som föddes under artonhundratalet, framtvingat ur den nya borgerliga ordningen. Ett slags perversas oräkneliga familj som bodde grannar med förbrytare och befryndade sig med dårar. I familjen fanns sexuellt vakna barn, brådmogna flickor och vanartiga pojkar. Där fanns fetischister och fula gubbar och homosexuella män.

jenhorb5.jpgFoucault visar att i samma stund som juridiska straff för sexuella avvikelser minskade, ökade de subtila kontrollmekanismerna – de som får oss att tänka och handla på vissa sätt. Han visar också hur den nya vetenskapens instrument passade in. Hur klassificerandet banade vägen för att skapa föreställningar om en normal, naturlig och sund sexualitet, vars mörka bakgrund var den perversa, syndfulla och sjuka. Och inte bara det, människorna som tidigare bara utfört dessa handlingar, blev dessa handlingar. De blev en viss art, med en viss bakgrund och personlighet – vars störning kunde botas av den framväxande kadern av psykiatriker och sexologer.

Sedan decennier har det funnits en motkraft mot patologiseringen av den homosexuelle. Föreställningen om känslomässig skada glimtar fram, som när jag berättar om mordet på min mor och får responsen att det måste vara därför jag begär kvinnor. Men den perversa stafettpinnen verkar ha överlämnats till andra – de som köper och säljer sexuella tjänster. Sexarbetaren och sexköparen.

Här klarar sig sexarbetaren lite bättre.

jenhorb12.jpgHenne kan man tycka synd om. Hon har varit utsatt för övergrepp, varit med om ett trauma och är ett offer. Det är så hennes beteende förklaras, det beteende som skaver mot majoritetssamhällets uppfattning om vad normala kvinnor gör och vill göra. Med rätt behandling kan hon rehabiliteras.

Sexköparen är det svårare att tycka synd om. Kanske har också han haft det svårt, men handlingen han begår, om det så är att tillfredsställa sig själv framför en bild eller tillsammans med en kvinna av kött och blod, är ett övergrepp. Inte bara mot den kvinna han tar hjälp av, utan mot alla kvinnor i hela samhället.

Jag tänker att jag kan fräsa ifrån om jag vill. Jag kan tänka på Foucault. Jag kan luta mig tillbaka på alla de som fört min talan, och alla andras vars begär är samkönat. Men de andra, de som nu är de perversa, sjuka, som tillskrivs en viss bakgrund och ges psykiatrisk behandling, böter eller fängelsestraff, vem kan de luta sig mot?

För den diskreta maktens kontrollmekanismer har förfinats. Nu har synden inte bara patologiserats. Den har ideologiserats.

jenhorb7.jpgAtt bete sig på vissa sätt sexuellt, trots att det rör sig om handlingar mellan samtyckande vuxna, är mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot kvinnor är brott mot jämställdheten. Så att protestera gör sig inte. Det är per definition att protestera mot ett jämställt samhälle. Och en sådan person är inte bara sjuk. Hon är ondskefull.
.

Petra Östergren
Författare och fil mag i socialantropologi.
2006 gav hon ut boken Porr, horor och feminister.

brytlinje.jpg

Fakta om Jenny from Hörby
Urpremiär på Intiman den 22 februari 2008
Malmö Dramatiska Teater, Malmö

Spelas den 22 februari -08 tills den 12 april -08,
på onsdag-fredag kl 19 och lördagar kl 18.
Föreställningen varar i 2 tim och 30 min (inkl paus).

jenhorb8.jpgAv: Dennis Magnusson
Regi: Dennis Sandin

Scenografi och kostym: Maja Ravn
Ljus: Carina Persson
Mask Siv Nyholm

I rollerna:
Tom Ahlsell
Alexander Karim
Karin Lithman
Katarina Lundgren-Hugg
Hanna Sjögren-Devrient

Ticnet kan du boka biljett

.

.
Andra bloggar om: , , , , ,
, , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

fegared1.jpgVi blir ofta lurade och manipulerade av media, speciellt i feministiska frågor, varför? Hur kan en grupp av fanatiska feminister fortfarande ha så stor makt i Sverige och varför går media på det dem säger? Ofta bedriver dem dessutom en kontrafeministisk politik, en politik som stagnerar patriarkatet och kvinnans underordning.

Pär Ström tar idag tar upp i SvD hur ofta media helt felaktigt framställer kvinnor som offer. Detta sker nog betydligt oftare än vad vi tror. Och det är inte bra, det tar fokus från de viktigare jämställdhetsfrågorna, de som verkligen finns kvar att lösa.

Vem vinner på att det ropas ”Vargen kommer” helt i onödan?
Inte vi kvinnor i alla fall.

Många kvinnoorganisationer och grupper lägger t.ex. ner mycket arbete på att motarbeta prostitution och sexuell människohandel. De gör det dessutom på ett inhumant sätt där konsekvenserna av deras politik innebär att de kvinnliga offren de säger sig vilja skydda far mer illa. Vi får höra att de inte har något emot oss som säljer sex, att de riktar sig mot männen som köper sex…. Sicket skitsnack!

fegared2.jpgTydliga tecken på att de skiter fullkomligt i oss är ex. att inget av våra politiska kvinnoförbund har svarat mig på mitt öppna brev till dem. Ingen av dem vill träffa mig eller några andra sexarbetare. Men de skriver gärna motioner, interpellationer och ordnar seminarium om oss…

Deras agenda går ut på att göra livet så jäkligt man kan för horor. Och om de nu inte vill hjälpa oss… så finns det väl bra mycket viktigare frågor att ta tag i för dem än att jaga horor och cementerat horstigmat så att vi alla håller på oss och inte blir för sexuella. Men det är klart horor är lätta att ge sig på, det kan man göra rätt ostraffat. Ingen reagerar men fy fasiken vad fega de är som inte ens vill prata med oss! Grrrrrrrrrrrrr!

Och media hänger på i denna feministcirkus. Så här skriver Pär Ström i sin debattartikel idag i SvD:

”Sverige har en feministiskt vinklad journalistik. Så här sa journalisten Annica Frisk till mig i en intervju:
”Det finns en väldigt, väldigt stor rädsla hos ledande medieföretag för att gå emot de feministiska strömningarna, och samma sak gäller journalistkåren. Vi har fått en subjektiv journalistik på området. Medierna har en jätteskuld för det snedvridna samhällsklimatet”.
Detta är mycket allvarligt.”

fegared3.jpgEn fråga som har hamnat på den feministiska agendan är prostitution. Jag har ingående studerat nästan samtliga artiklar som skrivits om prostitution de sista 18 månaderna, jag har lyssnat på nästan allt som sagts i radion om ämnet och tittat på nästan allt som TV har serverat…. Och media behandlar det här ämnet riktigt, riktigt illa.

Det råder en koncensus och en hegenomi om hur man ska skriva och rapportera om prostitution, där det gäller det att följa den svenska officiella synen och vad de fanatiska feministerna tycker om frågan. Det ska helst vara smaskigt, snuskigt och man ska absolut inte granska vad våra makthavare säger.

Redaktörer och producenter är så fega… för om man bryter mot ovanstående, om än bara så lite… så kan t.o.m. en liten media storm bryta ut och drabba en.

Nej det gäller att rapportera det som förväntas… Jag skulle tro att vi får se nästa exempel på detta av Kajsa Norell ikväll på TV4 kl. 19.20. Brasilien sägs nu enligt Kalla Fakta vara Strået vassare än Thailand när det gäller sexturism!

fegared4.jpgSka vi räkna upp antalet felaktigheter som kommer visas ikväll? Hur många fördomar kommer Kajsa Norell bjuda på den här gången?

Aftonbladet har redan i förväg bjudit på en del smaskigheter idag. Läs den första kommentaren till det här blogginlägget…

Värst blir det när reportern själv har en fanatisk inställning till prostitution. Ibland är det nog bara feghet + att man är rädd om jobbet. Man måste vara tuff om man ska gå emot en hel redaktions åsikter. Redaktörerna och producenterna vill ha den politiskt korrekta vinklingen och den måste journalisten följa.

Det är alltså inte enbart journalisternas fel, de kan ofta göra en rätt bra bedömning av verkligheten, av vad de ser och vad de hör.

Men redaktörer och producenter måste ta ett större publicistiskt ansvar i de här frågorna och våga lite mer, våga skildra verkligheten och komplexiteten i frågorna.

fegared5.jpgDen journalist jag senast ringde upp för att fråga varför man vinklat några artiklar på ett mycket tråkigt sätt, hade svårt att förklara varför och lät mycket besvärad. När vi prata lite om en del feministers syn på prostitution så utropa han spontant… Gud vad skönt att prata med dig som säger högt hur det verkligen ligger till! Efter det var isen bruten och jag förstod att det var hans redaktör som hade bestämt hur de här artiklarna skulle vinklas.

Det är inte första gången jag får de här signalerna. Frilansande journalister som vill beskriva ex. diskrimineringen som finns mot sexarbetare kan inte sälja in den typen artiklarna till någon tidning. Sex säljer bara bra i rätt förpackning! Det ska vara snuskigt och smutsigt!

fegared6.jpgMen ärligt… jag är faktiskt oerhört förvånad över att inte kritiskt granskande reportrar på tidningar, radio och TV tar tag i godbiten som prostitution ändå är… Jag menar, det är så lätt att hitta så många lögner som uttalas av ministrar, ledande politiker, åklagare och polis. Är man ute efter att sätta dit makthavare så är ju prostitution och sexuell människohandel en guldgruva att gräva i.

De få som har vågat göra detta har dessutom ofta fått journalistiska priser för sina arbeten. Senast prisades Johanna Bäckström Lerneby för sin artikelserie om – Sveket mot offren för trafficking.

Varför är våra tidningsredaktörer och mediaproducenter så fega?
Är det sviterna efter hur DN behandlade Peter Bratt när han avslöja bordellhärvan på 70-talet som fortfarande sitter i eller är detta bara ytterligare ett symtom på hur starkt horstigmat är i Sverige?

Ps…
Blogge Bloggelito har ny webbadress. ni hittar hans blogg på:
http://tianmi.info/blogge/

.

.
Andra bloggar om: , , , , ,
, , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

dagdr1.jpgVisst är det härligt att ibland drömma sig bort eller drömma sig till något annat än det vanliga…

I vår, kanske i början på april så skulle jag älska att åka till Amsterdam. Jag läste en underbar reseskildring i Sydsvenskan idag och blev så sugen.

Sydsvenskan är bäst, jag önskar jag hade råd att prenumerera på tidningen!

Se bara hur de beskriver Amsterdams Red Light District, under rubriken ”Några måsten” stod följande:

Red Light District, som vaknar till liv fram emot skymningen, anses vara värt ett besök även av dem som inte har erotiska ärenden. De prostituerade är egna företagare utan sutenörer. Det anses inte vara passande att fotografera här under ”öppettid”.

I Sydsvenskan blir Red Light distriktet en del av Amsterdam, värt ett besök, utan något ”usch vad hemskt och fy” skriverier som man nästan alltid ser annars när den här delen av Amsterdam omnämns i svensk press.

Jag gillar Skåne och skåningar, det känns ofta som vi har mer gemensamt med Holländare än Stockholmare och det är lätt att på en dag köra ner till Holland, svårare är det att köra till Stockholm. Så här vill jag bo kvar fast…

dagdr2.jpgOm jag skulle kunna trolla så skulle här bli omgjort i mitt hem. Simon & Thomas eller ett gäng från ”Koja till Slott” är mer än välkomna hit och slänga ut all skit och inreda nytt, helt nytt med allt. Ut med all skit, rensa, rensa och in med nytt och ny energi.

Fast helst… om jag nu ska dagdrömma ordentligt… så har jag då ett hus ute i naturen. Det ligger någon kilometer från havet, omgiven av vackra hagar och nära blandskog, en bit bort en liten porlande bäck. Det är ett gammal nyrenoverat hus med charm, korsvirke, bjälkar, stora vackra stenar, kullersten och gamla vackra blommor.

Där finns stall och verkstäder, ateljéer med en brännugn för keramik och massor med djur. Och en stor och säker, ny bil som man lätt kan både lasta och köra i stan med… Den är säkert röd!

Själv har jag med hjälp av stylisterna Trinny och Susannah fått en helt ny garderob utan att jag själv har behövt shoppa fel och ensam. Jag hatar att shoppa i vanliga fall men med dessa två smakråd går det som en dans och pengar är inget bekymmer mer…

Och sist men inte minst… så mår både jag och mina nära o kära bra,
riktigt bra 😀

Det är härligt med drömmar…
Vad dagdrömmer du om?

.

.
Andra bloggar om: , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

slemmigtorsk1.jpg…som antyder det minsta lilla kvinnoförakt och sen kommer äckelkänslorna och den feministiska ilskan inom en väcks till liv. Medvetet eller omedvetet spelar regissören på alla våra djupa fördomsfulla strängar. En fet vit äcklig karl, lätt bränd av den tropiska solen. Sexturisten, sexköparen, en riktigt slemmig torsk…

Hans feta fingrar tafsar på en ung latinamerikansk tjej som gör sitt bästa för att le. Minuten efter får vi höra henne berätta att det värsta är att vakna av att den slemmiga torsken håller på och gnuggar hennes underliv. Hon gör äckelgrimaser och vi förstår hur vidrigt det måste vara….

Äckelkänslorna tar över och gör att man blir både blind och döv. Efter 5 minuter vill man kastrera alla torskar och efter en timme har man kommit till en punkt där man nästan kan börja hata män i allmänhet. Upp till kamp systrar låt oss utrota de slemmiga torskarna för gott!

Såg ni den andra delen av dokumentären om sexturisterna i kanal 5 i måndags? Jag gjorde det och reagerar precis som ni.

Jag tror att de flesta människor reagerar så här. Och jag slås av hur färgad min sexualmoral är av gamla kristna och patriarkala normer, av alla dessa fördomar vi har om horor och torskar. Det kvittar att jag är en hora själv. Det ska inte mycket manipulation till förrän vi reagerar med äckel när vi ser en sådan här dokumentär på TV.

Och om jag reagerar så negativt hur reagerar då inte andra som inte vet ett dugg om sexarbete? De kanske tror att det är den här bilden av prostitution som jag försvarar?

Jag är hundra på att äcklet kommer av manipulation och djupt rotade fördomar. För om det inte hade varit pengar med i bilden, om det inte hade handlat om prostitution så hade vi inte reagerat hälften så starkt och framför allt hade inte med så starka äckelkänslor.

slemmigtorsk3.jpgDe här tjejerna spelar flickvän åt en kund i max en vecka. Vi borde med all logik äcklas mer och reagera starkare när en tjej mot sin vilja tvingas att gifta sig med en man. Det kan ju vara för en livstid! Men då kommer andra känslor fram, empatiska känslor mer än äckel.

I dokumentären framgick det med all tydlighet att ingen av tjejerna som jobba på hotellet var sexslavar, de hade ett jobb som sexarbetare, ett jobb som de valt. De kunde lika gärna har valt att städa hotellet istället eller sålt sex på gatan i en mer oskyddad miljö.

Vi ser att en tjej bestämde sig för att sluta och bara kunde åka därifrån. Vi hör en av tjejernas syster säga att hon aldrig hade klarat ett sådant jobb (därför jobbar hon inte med det heller). Vi noterar men lägger inte så stor vikt vid att det framkommer att tjejerna är väldigt skyddade på hotellet. Klagar de på en kund tas det på största allvar och åtgärdas, aldrig när en kund klagar på en tjej. Vi ser inte detta för vi har blivit så äcklade av den där enda slemmiga torsken.

Äckelkänslorna gör också att vi har svårt att känna empati, Den empati vi känner är den egocentriska empatin. Det är inte konstigt att en del människor tycker sexköpslagen är bra, en lag som straffar den där äckliga torsken. Hur kan man vara för prostitution efter att ha sett det programmet?

Och det är inte heller så konstigt att man säger att vi trivs med att sälja sex anses lida av en slags förträngningsmekanism som ska finnas där så länge vi är fast i träsket. Det är en sådan bra förklaring på varför de här tjejerna finns. De är tvingade, de sitter fast i ett prostitutionsträsk. De är inte medvetna om vilka skador de åsamkar sig själva. De gör det för pengarna, fy fasiken för kapitalismen tänker en del. Andra börja tänka på makt och pengar.

Och så lätt det skulle vara att falla tillföga. Att som fd sexarbetare säga att jag var tvingad, jag visste inte bättre, jag var inte medveten. Orden nästan sätts i munnen på en om man söker hjälp och berättar att man säljer sex eller har sålt sex. Vill du få hjälp… gör då en syndabekännelse så får du allt stöd i världen.

Det är så lätt… för hur ska man kunna förklara för andra vad man har gjort, hur ska man kunna förklara för sig själv att man själv faktiskt har gjort något som man själv äcklas över när man ser det på TV.

Jag har ju också kramat om bleka feta gubbar… Den där kunden kunde ha varit en av de jag har haft eller en av de jag kommer få i framtiden.

Och det är här man måste börja TÄNKA!
Jag äcklas inte över mina kunder, jag äcklas heller inte av saker som jag har sett och gjort i vården. Fast jag kanske hade äcklats över det om jag sett det på TV.

Det är här man måste börja bli MEDVETEN om vilka mekanismer som ligger bakom. Varför man blir äcklad och varför man tänker som man gör. Detta är så VIKTIGT!

Som jag har skrivit förut, tankar kring prostitution är oftast idiotiska.

Vi måste börja respektera varandra, kvinnans sexualitet, att vi väljer olika vägar i livet för att nå våra mål och verkligen verkligen praktisera att alla människor är lika värda. Debatten om prostitution måste få fokus mer på mänskliga rättigheter för sexarbetare. Vi måste gemensamt arbeta bort horstigmat, den sociala skam som drabbar fallna kvinnor.

slemmigtorsk2.jpg För det vi duckar för, det vi sexarbetare mår så pyton av är diskrimineringen vi utsätts för och era äckelkänslor inför vad vi gör.

Det får konsekvenser och vi blir märkta för livet av den skam ni klistrar på oss. Vad är bra med att prostitution är skambelagt?

Så nej jag försvara inte den bild som dokumentären om sexturister i Venezuela gav. Det är den jag kämpar mot, för den anspelar på våra djupt rotade fördomar, fördomar som jag vill göra er medvetna om att ni har, fördomar som jag vill ha bort.

För om det sker så blir det lättare att uppnå jämställdhet mellan könen, vi skulle bli mer sexuellt jämställda, kvinnor skulle inte ses som svaga och som offer i så många sammanhang. Om ni bli medvetna om hur manipulation och fördomar spelar er ett spratt så kan det bidra till en bättre värld.

För samma mekanismer ligger bakom så mycket hemskheter i världen. Att Hitler kom till makten, massmord i Rwanda, Dafur…

slemmigtorsk5.jpgOch nej jag debatterar inte ur torskens perspektiv, framför allt inte ur den äckliga torskens perspektiv. Det är en kund som inte har några rättigheter i det här sammanhanget. Det finns ingen rättighet att bli en kund till en sexarbetare, punkt slut! De anledningar som kunderna berättar för mig gör att jag förstår att de köper sexuella tjänster, jag tycker inte att de gör fel.

Och så länge ni bara ser den där slemmiga äckliga torsken framför er så kommer också våra kunder vara tysta i debatten. Vilka argument har de att anföra i debatten som är hållbara i dagsläget? De är ju nästan mer stigmatiserade i Sverige idag än vad vi sexarbetare är, men de slipper hantera den
här skammen varje dag.

Ni ser inte alla mysiga möten jag har med mysiga män!
Hur många av er tänker på en sexköpare som jag beskriver honom?
Tänker ni på en av våra mest folkkära diktare Gustav Fröding och hans dikt om sexköp? Förmodligen inte… Jag gör det, för den dikten visar att i all skruttenhet så finns det något vackert.
.

slemmigtorsk8.jpgEn Kärleksvisa

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Gustaf Fröding
.

Till sist
Hur slemmiga tycker vi att de kvinnliga sexköparna är?
De som köper unga svarta mäns ”kroppar” i exempelvis Gambia?

.

.
Andra bloggar om: , , , , , ,
, , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

esmvill8.jpgGoa Esmeralda Villalobos gästbloggar här idag. Jag blev väldigt rörd av att läsa hennes inlägg. Det är en varm och go påminnelse, det är hopp, en förklaring till varför jag bloggar och kämpar på i debatten som jag gör.

Esmeralda är för mig väldigt speciell. Hon var den första sexsäljaren i Sverige som började blogga. Hon var den första människan som gjorde mig medveten om hur mycket sexarbetare diskrimineras i Sverige. För när jag började sälja sexuella tjänster hade jag ingen aning, ni ska veta att jag inte visste ett skit. Esmeralda berättade för mig, jag lyssnade och vi debattera.

Esmeralda är saknad av många i bloggosfären, det är nästan nödvändigt att hon dyker upp ibland med ett gästbloggsinlägg. Jag hoppas det blir många fler. Ordet över till vackra Esmeralda:
.

.
esmvill7.jpgDet var några år sen nu.
När jag startade min blogg hade Sverige aldrig sett en bloggande sexsäljare förut. Jag tog klivet efter att jag sett filmen Memoirs of a Geisha. Där av bloggnamnet ”Memoirs of an escort”, såklart. Jag bestämde mig för att skriva ned en bit av mitt liv men när jag satt där framför ett tomt textdokument på min dator så slog det mig att om jag nu ska blotta mig så ska jag fanimej göra det ordentligt.

Efter att ha hittat mitt alias i Tarantinos underbart eldiga taxichaufför började jag med väldigt osäkra fingrar skriva ned mina känslor. Jag ville visa för er att jag var en människa, inte en maskin, inte ett objekt, utan en kvinna med en riktig själ. Det är i slutänden det allra viktigaste, att krossa bilden av skökor som något mekaniskt och omänskligt. Att ge ett värde till dessa som inte har något.

Jag var livrädd i början. Jag trodde att blogg.se skulle stänga ned mig. Att jag skulle bli lynchad och hatad kompromisslöst. Att rädslan skulle få folk att tippa över. Rädslan för det okända, rädslan för det som krossar en tusenårig bild de fått inpräntad sen de var barn.

esmvill3.jpgKritiken kom som en hård knytnäve i mitt ansikte. Bland ilska och skräck blev jag sliten i stycken i början. Men där fanns också något annat; Skarpa hjärnor och sylvassa pennor som tog till sig vad jag skrev och ställde sig på min sida. Jag ser många av er här nu. Ni som direkt gjorde valet att inte låta mig stå ensam i en begynnande storm. Blogge, Louise och alla ni andra, ni är fantastiska, jag kommer att bära med mig era ord för alltid.

Sen en dag dök något annat upp. Jag satt och slösurfade på ett eskortforum en dag när en för mig relativt okänd kollega började fråga en massa saker om sexköpslagen. Frågorna gick vidare till en debatt, vidare till en liten låga och vidare till en eld brinner ända upp till skyarna. Precis när jag inte riktigt orkade slåss längre så var hon bara där.

esmvill4.jpgNär jag sakta smög ut ur bloggosfären tog hon över och dundrade in som en åskande valkyria med alla vapen dragna. Isabella.

Jävlar Isabella om du ens kan komma i närheten av att förstå vad du har åstadkommit. Det är helt otroligt.

Hell hath no fury like a woman scorned.

Det är alltid kvinnans roll att vara det mest bespottade I ett samhälle och ironiskt nog oftast allra mest bespottad av dem som hävdar sig slåss för kvinnors rättigheter. Speciellt den sexuella kvinnan och såklart mest hon som vägrar följa reglerna. Vi är häxorna och genom historien bär vi våra höga svarta hattar och våra långa kappor med en stolthet värdig en drottning.

esmvill5.jpgJag studerar mycket nu för tiden. Mina förbjudna möten har sinat och jag kan i nuläget bara sitta och fantisera om de män jag träffat och det sex jag haft.

För det är hett, ska ni veta, det är glödande hett. Jag har lärt mig oerhört mycket om män på alla nivåer. Emotionellt, fysiskt och själsligt.

Jag är så tacksam för den kunskapen och jag är fortfarande den som alla män oavsett ålder i min närhet går till när de har något problem som de behöver hjälp med, något de inte vågar prata med någon annan om. Männen visar oss en sårbarhet som resten av er aldrig riktigt får se.

Någon gång i framtiden kommer vi komma till den punkt där kvinnor är fria. Kanske inte under min livstid, men vi är på väg. Fria att själva bestämma över våra liv och allra viktigast; våra underliv.

På vägen dit kan vi bara lägga vår tilltro till våra krigare. De som orkar bära bördan av att kräva rättigheterna vi förtjänar och stå stabilt på frontlinjen.

esme2.jpgEtt av de mest populära argumenten mot Isabella är att hon är ensam. Men innerst inne tror jag att även hennes största kritiker vet att det är långt från sanningen.
Vi är tusentals, miljontals som står bakom henne som en tyst armé och vi kommer inte att lägga oss förrän slaget är vunnet.
Nu när vi har en röst så har ni inte ett ben att stå på.

Kritkerna kommer och går. Men vi i skuggorna smygande nattfjärilar kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna.
Mänskliga rättigheter för alla.

~ All min kärlek. // Esmeralda

.

.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

tredjupa3.jpg… för att lugna ner mig. Dagens Nyheter och Kajsa Ekis Ekman i kombination blir för mycket. Jag blir förbannad och speciellt av att läsa inledning på hennes artikel:

”Var kan man föra en seriös debatt om sexindustrin och dess konsekvenser?”

Att behöva läsa den frågan från en av de mest oseriösa debattörerna på arenan
provocerar mig.

Ta bara en titt på hur pass seriöst hon själv har fört debatten. ”Hycklande om prostitution” publicerades i DN i november -06 och att par veckor senare kom ”Med tungan förvandlad till verktyg” in i Arbetaren. Seriöst? Nej inte i mina ögon.

I april -07 fyllde hon fem sidor av tidskriften Bang med förakt, hån, lögner och förtal om sexarbetare i artikeln ”Den koloniala hormyten”. Seriöst? Nej absolut inte, detta är ett exempel på den värsta skit man kan läsa om prostitution.

tredjupa2.jpgOch i höstas ägna hon sig åt skamlös fanatism i DN när hon recenserade en radikalfeministisk bok om sexarbete. Seriöst? Nej inte det minsta och det enda roliga med den artikeln var att Blogge Bloggelito gjorde en kupp som fick mig att asgarva.

Kajsa Ekis Ekman anser, liksom andra radikalfeminister, att det inte finns någon frivillighet inom prostitution.

De ser rött när den frågan debatteras och när man lyssnar på vad sexsäljare själva berättar, om dem inte berättar vad de vill höra.

Det är kanske dags att påminna dem om att ”myten om den lyckliga horan” är ett retoriskt argument som de själva har skapat. De har använt det i debatten för att påstå att våra kunder har hittat på en myt, myten om den lyckliga horan, för att rättfärdiga sina sexköp.

Men människor har sett igenom retoriken och det är svårt att hävda att alla sexsäljare är sexslavar när jag och mina kollegor finns med på ett hörn i debatten. Och nu när uttrycket inte längre är så gångbart så ger de sig på det de själva har skapat *suck*.

tredjupa1.jpgJag kanske inte ska bry sig mycket om vad ”tokiga” radikalfeminister skriver men det är helt uppenbart att de idag har inspirerats av en folkvald politiker i EU, en av våra makthavare.

EU-parlamentarikern och vice ordföranden i EU:s kvinnoutskott, Eva-Britt Svenssons (v) höll nämligen i lördags ett föredrag på Feministiskt Forum på ABF-huset i Stockholm.

Hon lär ha sagt där att hon har svårt att nå ut i media. Och det är kanske därför Kajsa Ekis Ekman förmedlar Eva-Britt Svenssons ord i DN idag:

”500 000 människor, de flesta kvinnor, faller offer för sexslavhandeln i Europa varje år, berättade hon, och bakom den här industrin finns en stark lobby som aldrig talar ur egen mun.

”Sex work Europe” ordnar glammiga tillställningar i EU-parlamentet fulla av fjäderboor och fotoblixtar och ”fritt val” samtidigt som ett seminarium där överlevare från sexindustrin vittnar endast bevistas av en pliktskyldig reporter från AFP.

De försöker mörka vad en av vår tids största frågor handlar om: kalla sexslavhandel för ”trafficking” som om det vore ett logistikproblem, och använda sig av ”den lyckliga horan” som alibi – väl medvetna om att de flesta som haft med sexindustrin att göra hellre skulle dö än att sätta sig i teve och berätta om det.”

Den här texten visar så tydligt vilken fanatism och okunskap det finns hos motståndare till prostitution och vilken typ av lögnaktig retorik de använder.

tredjupa4.jpgFörutom Ekis Ekman har en bloggare som heter Monika Wehlin tagit till sig Eva-Britt Svenssons budskap.

Hon skriver idag att jag är en horlobbare (och ingen äkta hora) som mörkar verkligheten. Jag tillhör i hennes ögon en sexslavhandelsorganisation, det ni!

Och bara ett inlägg med personliga påhopp räckte inte för Wehlin idag, hon var tvungen att skriva ett till; ”Den lyckliga horan vill vara ensam på plan”.

Jag måste verkligen var ett hot!

Jag skulle i och för sig tro att debatten har ändras lite i och med att vi sexarbetare hörs mer och mer.

Det är bra att hegenomin bryts och att debatten tar en riktning som de inte gillar. En som beklagar detta är riksdagsledamoten Josefin Brink (v). Hon skriver i en artikel i Flamman att för några år sedan så hade det varit mer troligt att en debatt i TV hade haft som rubrik ”Hur ska samhället bekämpa prostitution och människohandel?” än den rubrik som man satte på TV debatten som vi medverkade i; ”Den lyckliga horan, finns hon?”.

Men att debatten ändrar inriktning är inget hot mot feminismen. Det är ett tecken på att man kan se på de här frågorna från en annan feministiskt ståndpunkt än den Brink har. Jag tycker t.ex. att flera av Brinks argument är kontrafeministiska.

tredjupa5.jpgOm ni ännu inte har läst hur Mina tankar bemöter Josefin Brinks argument i debatten, gör det!

Prostitution rör upp många starka känslor. Men varför håller radikalfeministerna på att debattera de här frågorna så ohederligt och på en sådan låg nivå?

En bloggare som är emot prostitution och som brukar skriva om ämnet erkände häromdagen att hon har svårt för att klara av den här debatten, hon får ett blint raseri av den och det slutar alltid med att hon backar ur den.

Jag får kanske ta på mig en rustning…
för det verkar som flera är blinda av raseri just nu…

.
Andra blogginlägg om Ekis Ekmans artikel:

.

.
Andra bloggar om: , , , , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

narmefj1.jpgI det senaste nummer av den danska sjukskötersketidningen har man som tema ”Boende på vårdhem och prostituerade”. De flesta sjuksköterskor som arbetar på vårdhem tycker det är helt ok att personalen hjälper boende att köpa sexuella tjänster. Men ledande politiker i Köpenhamns kommun tycker inte detsamma, de vill t.o.m. införa ett förbud mot att köpa sex i allmänhet.

Luder skriver på sin blogg att sjuksköterskorna (till skillnad från politikerna) vet att de prostituerade som de förmedlar kontakten till inte köps som en vara av de boende på vårdhemmen.

De vet detta, för dem kan efter besöket se att varan fortfarande står där eller att varan har gått hem och att varan då har tagit med sig både sin kropp och själ.

När får vi se att sådana här frågor diskuterades i Vårdfacket eller i LO tidningen här i Sverige?

Och i Norge kunde man i norsk TV, i slutet av januari, se Atle Evang Reintons fina dokumentär ”Stemmer fra strøket” i programmet Spekter. Tyvärr har inte programmet dykt upp än som webb TV. Jag fick programmet på en dvd som Atle skicka mig för jag är en av de 5 sexsäljarna som han pratar med i dokumentären. Jag tyckte mycket om hans dokumentär även om den är rätt så svart och stundom ledsam.

narmefj2.jpgFör dokumentären är något så ovanligt som en helt genomärligt försök att förstå vad prostitution och sexuell människohandel är, varför det finns och vilken roll de här fenomen har i vårt samhälle.

Atle bjuder bl.a. på en historisk tillbaka blick och det blir så tydligt att det som sker i Norge idag har hänt förut.

Atle berättar också i filmen att han köpte sex som FN soldat i Kosovo för 10 år sedan och att han nu vill förstå varför han gjorde det och hur det egentligen är för oss som säljer sexuella tjänster.

När får vi se ett sådant ärligt reportage om prostitution och sexuell människohandel i svensk TV? Kommer någonsin en reporter i Uppdrag Granskning våga berätta att han/hon har köpt sex?

Jag surfade runt lite på mina utländska kollegors bloggar. Via sexarbetarbloggen Bound, Not Gagged hittade jag Renegade Evolution.

I inlägget ”You SEE? You SEE what happens when YOU NORMALIZE Prostitution???!!!” berättar hon om kunden som åkte på böter för att han tog av sig kondomen under tiden han hade sex med en sexarbetare i Nya Zeeland.

narmefj7.jpgNär ska vi få en lagstiftning i Sverige som skyddar sexarbetare?

Och i inlägget ”Creepy Dudes” kan ni få lära känna en del av de lite lustiga eller räliga typerna som man kan stöta på som sexsäljare. Jag skulle tro att alla som säljer sex kommer känna igen The White Knight, The Investigator. Mr. Romance, The Cheerleader, The Stud och The Undersexed Fanboy!

RödLiberterian skriver om ”Modebloggar och horor” och Greta Garbo tar sig an prostitutionsmotståndarnas argument och konstaterar att ”Inget argument i sexköpsdebatten håller”. Till sist, Mina Tankar rycker ut som en sexsäljarnas riddare och bemöter Josefin Brinks argument.

.

.
Andra bloggar om: , , ,
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png

Nästa sida »