Man kan många gånger undra hur det här med människohandel egentligen fungerar här i Sverige. När man diskuterar frågan på diskussionsforum där sexköpare och eskorter vistas så hävdar många att de flesta tjejerna från Öststatsländerna är här helt frivilligt och att man inte ska blanda ihop dessa gästarbetare med offer för människohandel. Tyvärr så tror jag att det är just det som görs i många fall. Människohandel kan var svårt att upptäcka!

Polisen kommer ut varje år med lägesrapporter om människohandel. Du kan hitta dem på Polisens hemsida – välj i deras navigeringsmeny ”Publikationer” och sedan ”Brott mot kvinnor/barn”. I dessa rapporter kan man få mycket information om hur människohandeln går till i Sverige. Min sida ”Ett fall i Sverige” är direkt hämtat från en av lägesrapporterna.

I den senaste rapporten: Lägesrapport 8 “Människohandel för sexuella ändamål” avseende 2005 kan man under rubriken ”Brottsutveckling” läsa om vilka det är som bedriver människohandeln här i Sverige samt hur de går tillväga. Nedan kan du läsa flera utdrag från detta kapitel.

roseline.jpg

De som legat bakom denna verksamhet under året har varit män och kvinnor från Estland, Ryssland, Serbien och Montenegro, Rumänien, Makedonien, Ungern, Polen och Sverige. Några av de utländska medborgarna har varit bosatta i Sverige eller kommit hit endast för att bedriva brottslig verksamhet. Särskilt i Stockholm har polisen noterat en ökad andel kvinnliga människohandlare och hallickar. Dessa kvinnor har i de flesta fall själva utnyttjats i prostitution eller fallit offer för människohandel. Människohandlare tilldelar ofta de kvinnliga människohandlarna en roll där de får ansvara för de kvinnor som utnyttjas i prostitution, eftersom det kan antas att de kan ha lättare för att vinna deras förtroende. För de kriminella grupperna handlar det om att minimera riskerna för de inblandade personerna som befinner sig i toppen av organisationen.

 


 

Generellt börjar det bli svårare att knyta gärningsmännen rent fysiskt till kvinnorna då dessa sällan eller aldrig besöker kvinnorna i lägenheter eller vistas ute tillsammans med dem. Telefonavlyssning har givit polisen information om att kvinnorna fått noggranna instruktioner om att säga att de är i Sverige i ”egen regi”, om polisen skulle göra ett tillslag. Pengar från kvinnorna överlämnas till gärningsmännen enligt överenskommelse, vilket kan vara på offentliga platser eller under färd med allmänna kommunikationsmedel. Huvudmännen, högre upp i de kriminella organisationerna, visar sig över huvud taget inte i Sverige utan skickar hit s.k. ”platschefer”.

 


 

manniskohan.jpgFör att lyckas med rekryteringen måste människohandlarna tvinga eller övertala kvinnorna att lämna sin hemmiljö och resa iväg tillsammans med dem. Detta kan göras på olika sätt. Enstaka offer förs helt enkelt bort med våld, ibland efter att ha drogats. Andra reser efter det att de ingått en överenskommelse med rekryteraren som de fått kontakt med via tidningsannonser, Internet, rekryteringsbyråer eller genom personliga kontakter.

Några offer är vilseledda och tror att de ska erbjudas regelrätta arbeten i mottagarländerna. Andra vet att de kommer att utnyttjas inom sexindustrin men blir lurade när det gäller de verkliga villkoren, levnadsförhållandena, det ekonomiska upplägget och graden av personlig frihet.

För det mesta behövs inget tvång utan det räcker med att förövarna spelar på offrens hopplösa situation och målar upp en bild med löften om pengar som de har svårt att motstå.

Offren går ofta med på att betala tillbaka en summa pengar för t.ex. resehandlingar, kostnader för resan och andra kringkostnader runt prostitutionen. Detta skapar en skuldfälla, ett skuldslaverisystem, som går ut på att den som lånat pengarna aldrig kommer att tjäna tillräckligt för att kunna göra sig skuldfri från sin människohandlare. Den ursprungliga skulden ökar allt snabbare p.g.a. dolda kringkostnader i mottagarlandet (t.ex. annonsering och lokalhyra), kostnader och ett kostnadsansvar som offret inte får veta något om under rekryteringsskedet.

manniskohandel2.jpgDet vanligaste transportsättet för människohandlare är fortfarande att transportera kvinnorna till Sverige med bil, buss eller färja men flyg förekommer också. Prostitution på färjorna till och från Sverige har uppmärksammats under året men här saknas information för att kunna bedöma omfattningen av den. När kvinnorna transporteras med färja får de antingen resa ensamma till Sverige eller tillsammans med någon transportör. Vid inresan får de själva visa upp sina passhandlingar och en summa pengar som hallicken/människohandlaren försett dem med. Pengarna, och ibland också passhandlingen, tas ibland ifrån kvinnorna efter inresan. Det förekommer att gärningsmännen förser sig eller kvinnorna med falska eller andra personers passhandlingar för att dölja den verkliga identiteten. Detta görs bland annat för att gärningsmännen vill kringgå krav på visering eller för att undvika risk för upptäckt då en person kan vara efterlyst.

Det finns idag belägg för att påstå att kvinnorna också utnyttjas sexuellt i transitländer, under transporten till Sverige och till andra länder. Allt för att verksamheten ska vara så ekonomiskt lönande för gärningsmännen som möjligt.

Väl i Sverige får kvinnorna själva ta sig till en överenskommen adress, oftast en lägenhet, eller så förs de dit av gärningsmännen. Kvinnorna utnyttjas i prostitution i diverse olika lokaler, oftast lägenheter eller hotellrum, dit sexköparna får komma. Det förekommer också att hallickarna och människohandlarna eskorterar kvinnorna till överenskomna platser som exempelvis en sexköpares bostad eller ett hotell.

Utåt sett ska det se ut som att kvinnan bedriver prostitution i egen regi och hon får också instruktioner om att säga det om hon anträffas av polisen. Upplägget är väl organiserat och de som ligger bakom verksamheten kan sitta i stort sett i vilket land som helst. Det finns idag exempel på personer som sitter i andra länder och på andra kontinenter och dirigerar flickor och kvinnor för prostitution i bl.a. Sverige. I dessa fall riskerar gärningsmännen att bli lurade på pengar eftersom de inte vet exakt hur många sexköpare kvinnan har. I vissa fall har det problemet lösts så att kvinnan åläggs att betala ett visst belopp till gärningsmannen för hyra av lägenheten. Denna hyra kan ligga på ca 2 000 kronor per dag men i några fall har kundunderlaget varit så dåligt att kvinnorna blivit skyldiga gärningsmannen tusentals kronor istället. I vissa fall har gärningsmannen dröjt med att lägga ut annonsen på Internet och då har kvinnan automatiskt hamnat i skuld till gärningsmannen som på så sätt kan skaffa sig kontroll över henne.

Källa:
RKP KUT Rapport 2006:4
Lägesrapport 8 “Människohandel för sexuella ändamål” avseende 2005

 

roseline.jpg

 

Mer information om människohandel hittar du på dessa fasta sidor:

Jag har i min blogg skrivit flera inlägg om människohandel och jag kan rekommendera dig att speciellt läsa två stycken:

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s