Petra Östergrens magisteruppsats ”Synden ideologiserad – Modern svensk prostitutionspolicy som identitets- och trygghetsskapare” är mycket intressant att ta del av.

I uppsatsen under rubrik ”konsekvenser” sammanfattar hon vilka negativa konsekvenser sexköpslagen och övrig prostitutionspolicy har för oss sexsäljare. På den här sidan du läsa hela det stycket ur uppsatsen.

Vill du läsa hela uppsatsen så kan du ladda ner den som en pdf fil här…
Läs också gärna Petra Östergrens artikel – Sexköpslagen straffar de prostituerade.

roseline.jpg

Konsekvenser av den svenska prostitutionspolicyn

Syftet med den svensk prostitutionspolicyn är att skapa ett bättre samhälle för kvinnor – men policyn medför negativa konsekvenser för kvinnor som säljer sexuella tjänster.
Syftet med den nuvarande prostitutionspolicyn är att skapa ett bättre och mer jämställt samhälle. Här kan man diskutera om det verkligen skulle bli bättre för kvinnor överlag om det inte fanns prostitution? , hur detta skulle mätas, under vilken tidsrymd en undersökning skulle ske, etc. Man kan även diskutera det heterosexuella antagandet i detta påstående och ställa frågan om homosexuell prostitution berörs av detta resonemang. Eller hur prostitution där kvinnor köper sexuella tjänster av män hanteras teoretiskt likväl som praktiskt. Detta lämnar jag dock därhän och fokuserar istället på motsättningen mellan det uttalade syftet med policyn och de konsekvenser den får för en grupp som direkt berörs av prostitutionspolicyn: de kvinnor som säljer sexuella tjänster.

Med prostitutionspolicyn vill man skapa ett bättre samhälle för kvinnor…
Kvinnor som säljer sex anses utsättas för allvarliga skador, befinna sig i en svår social situation och ha en omfattande kriminalitet kring sig (Kvinnofrid 1997/ 98:55 s 104). De uppfattas vara offer som behöver samhällets hjälp. Så förutom att prostitutionspolicyn är till för att förbättra för kvinnor generellt i samhället (till vilka kvinnliga sexsäljare måste räknas) så är den även till för att förbättra situationen för dem specifikt.

…men policyn medför negativa konsekvenser för kvinnor som säljer sexuella tjänster Men tvärtemot målet med policyn försämras situationen för sexsäljare. Detta framkommer i myndighetsrapporter gjorda efter sexköpslagens införande och rapporteras även av mina informanter. Här nedan sammanfattar jag den kritik som informanterna riktade mot policy, lagstiftning samt den behandling de får av samhället. Med informanter avses här samtliga sexsäljare jag haft kontakt med i Sverige sedan 1996, och inte enbart de intervjuade särskilt för denna uppsats. Jag sammanställer även myndighetsrapporterna.

Ja, dom gör det sämre för oss. Istället för att hjälpa oss eftersom vi alla är kvinnor. Och jag har hört att det är trendigt med jämställdhet. De enda kvinnor som inte är jämställda – de är horor! Och vi är inte jämställda till andra kvinnor, inte till männen! Det är dom som inte ger oss våra rättigheter till jämställdhet. Det är feministerna som förekar detta till oss. Att vi inte är jämställda till dem, och de är också kvinnor! Det är rena skandalen när man tänker efter! (Nina)

Lagstiftningens konsekvenser
Det är olagligt för tredje part att tjäna på prostitutionsverksamhet enligt kopplerilagen och att köpa sexuella tjänster enligt sexköpslagen. Detta ansåg informanterna medförde problem för dem på flera olika sätt.

En hyresvärd är tvungen att säga upp hyreskontrakt om denne får kännedom om prostitutionsverksamhet. Det gör det svårt för sexsäljare att arbeta inomhus och en del tvingas därför arbeta i bilar, husvagnar eller utomhus på undanskymda platser. Detta upplevde en del informanter som kränkande, psykiskt och fysiskt påfrestande samt som ett hot mot deras säkerhet. En del sexsäljare hyr rum på hotell, men detta är illegalt och de måste därför vara försiktiga för att inte bli upptäckta. Informanter uppgav att om hotellpersonal började misstänka att de sålde sexuella tjänster kunde de bemötas nedsättande och inte få hyra rum. Samma sak gällde om sexsäljaren gick till en kunds hotellrum. Informanter som arbetade i en lokal eller lägenhet uppgav att de ständigt måste vara på sin vakt för att deras verksamhet inte skulle upptäckas. De har därför tvingats betala ockerhyror, blivit vräkta, tvingas byta lokal med kort varsel och över huvud taget varit utelämnade åt värdens godtycke. Detta ansåg man medförde stress och stora kostnader vad gällde lokaler, inredning och flyttningar. Det gjorde det även svårt att planera verksamheten långsiktigt och betala skatt (för de som gjorde det) eftersom de inte visste när de måste ha uppehåll i verksamheten med inkomstbortfall som följd. På grund av de måste hålla arbetsplatsen hemlig kände sig många även sårbara för potentiellt farliga kunder.

På grund av kopplerilagen går det inte att annonsera om prostitutionsverksamhet så sexsäljare måste förlita sig på andra sätt att få kontakt med sina kunder. Detta kan ske utomhus på kända prostitutionsgator, via Internet eller hallickar. En del informanter upplevde det kränkande att behöva gå ut på gatan för att hitta kunder, eller var rädda för att det på så sätt skulle komma till offentlig kännedom att de sålde sexuella tjänster. 2 0 De som hade haft en hallick rapporterade det som en negativ erfarenhet i de fall de blivit kontrollerade och illa behandlade.

Eftersom ingen annan får ta del av inkomster från prostitution påverkar detta säljares familje- och arbetsrelationer. Partners och sambos till sexsäljare kan dömas för koppleri. En del informanter uppgav att de därför var rädda för att sammanbo med sin partner. Inte heller kan de sexsäljare som vill arbeta i lag med andra. För en del informanter innebar detta att de kände sig mer isolerade samt oskyddade för eventuellt hotfulla kunder.

Sexsäljare har inte kunnat registrera företag och ange det verkliga verksamhetsområdet då detta inte accepteras av skattemyndigheten.21 Men även om skattemyndigheten accepterar verksamhetsområdet kan detta innebära risker för sexarbetaren. Hon skulle kunna bli av med eventuell lokal och utsatt för ytterligare diskriminering och social stigmatisering. Informanterna har därför antingen ange ett annat verksamhetsområde (t ex massage) eller helt avstått från att betala skatt. De flesta informanter hade valt det sistnämnda med följd att de inte hade någon sjukförsäkring och pensionsförsäkring. De som var äldre var därför oroade över sin ekonomiska situation när de inte längre kunde arbeta.

Man upplevde det även psykiskt påfrestande att inte kunna vara sjukskriven. Alla har skatteplikt i Sverige, även sexsäljare. Detta innebär att sexsäljare riskerar att bli sköntaxerade. Detta sade informanter kunde innebära stora ekonomiska svårigheter, särskilt för de som inte tjänar särskilt mycket, de som inte vet hur man skall överklaga ett beslut om sköntaxering eller inte vill göra det. En informant som hade planerat upphöra med verksamheten tvingades fortsätta arbeta för att kunna betala en sköntaxering.

Den nya sexköpslagen innebär att det är illegalt att köpa sexuella tjänster. Det är dock fortfarande legalt att sälja sexuella tjänster. Detta ansåg informanterna vara en paradoxal, ologisk och diskriminerande lagstiftning som försvårat deras verksamhet och utsatt dem för ytterligare stress och faror. Man menade att kunderna hade blivit räddare och mer stressade än tidigare. Detta gjorde det svårt för sexarbetarna att under förhandlingen med kunden att avgöra huruvida det var en “okej” kund eller inte. Det var svårare att bedöma om kunden var nervös på grund av stress eller för att han var farlig. Förhandlingen måste även ske snabbare (då polisen kunde befinna sig i närheten) vilket ytterligare försvårade möjlighet till bedömning och avgörande huruvida han skulle accepteras som kund eller inte.

Efter sexköpslagen ansåg informanterna att det var svårare att få direktkontakt med kunder utomhus. Säljarna måste därför förlita sig mer på andra kontaktkanaler som Internet och hallickar, vilket en del upplevde negativt. 2 2 Till en följd av sexköpslagen kände sig informanterna mer jagade av polisen. De ansåg också att det var upprörande att polisen måste vänta tills säljare och kund har börjat den sexuella akten innan de kunde gripa köparen. Detta menade man var kränkande för sexsäljaren. Dessutom ansåg man att polisen i dessa fall ibland kunde bli för hårdhänta. Andra konsekvenser av sexköpslagen som informanterna rapporterade är att sexsäljare inte längre vågade söka hjälp hos polisen om de hade en hotfull kund, utsattes för övergrepp eller blev lurade. Detta eftersom de då kunde anmodas att anmäla köparen. Detta i sin tur skulle medföra att deras namn fanns i polisanmälan och rättegångspapper. Man ansåg också att det nätverk mellan sexarbetare som tidigare funnits på vissa prostitutionsgator hade försvunnit eller försvagats efter sexköpslagen. Tidigare hade man kunnat varna varandra för farliga kunder, falskskyltade bilar etc, men på grund av den stressigare situationen på gatorna och färre antal sexsäljare ansåg man att detta var svårare. Informanterna var därför mer rädda för att utsättas för övergrepp. Den nya situationen på gatan hade inneburit att priserna sjunkit menade en del informanter och att kvinnor som var i akut ekonomiskt behov därför förhandlade bort krav på kondom. En del menade att använda kondom för de flesta var en hederssak och att tvingas förhandla bort detta ledde till sämre självkänsla, känsla av att vara smutsig och rädsla för infektioner.

Informanterna uppgav att de efter sexköpslagens införande känt större oro, ängslan och rädsla. De hade fått mer sömnproblem, koncentrationssvårigheter, kände sig apatiska och hade fått nedsatt sexuell förmåga. De med ätstörningar och alkoholproblem ansåg att detta förvärrats. Slutligen ansåg man att den grupp sexsäljare som förlorat mest på sexköpslagen var den “svagaste” gruppen – missbrukare, psykiskt sjuka och personer från andra länder.

Bemötande av stat, media och NGO:s och myndigheter
Informanterna ansåg att de inte fick samma bemötande av samhället som andra grupper får. De kände sig kränkta, överkörda, omyndigförklarade och inte respekterade av stat och myndigheter. De ansåg att man inte tog hänsyn till deras åsikter och erfarenhet när lagar stiftades och policy skapades. Vidare ansåg informanterna att en felaktig och tillrättalagd bild av dem kom fram i statliga utredningar och rapporter. Man porträtterade dem enbart som offer för män, tragiska livsöden och/eller drogmissbrukare och inte som en heterogen grupp personer av olika kön med många olika bakgrunder, erfarenheter och åsikter.

Även det som skedde mellan säljare och kund porträtterades felaktig. Denna interaktion är betydligt mer mångfacetterad än vad som utmålas sade samtliga informanter. Det är inte ett maktförhållande där den manliga kunden har ett absolut övertag. Snarare uppfattas han vara utelämnad och i underläge gentemot säljaren. Det fanns kunder som behandlade, eller försökte behandla, dem illa och detta var något de försökte undvika genom att vara vaksam på vilken kund de accepterade, samt med olika tekniker försöka lugna eller snabbt bli av med kunden. Man ansåg också att interaktionen inte enbart handlade om sex för kunden. Ibland, eller ofta, var just andra komponenter än sex viktigare, som ömhet och samtal. Det var också felaktigt att tro att den sexuella njutningen var ensidig. En del såg det enbart som ett arbete, eller gjorde det större delen av tiden. Andra såg till att även själva få sexuell tillfredsställelse, även om kunden hölls ovetande om detta. En informant ansåg att hennes orgasm och njutning var lika viktig som kundens, och att en del av hennes arbete gick ut på att lära kunden att tillfredställa kvinnor.

Även media porträtterade prostitution och sexsäljare på ett skevt sätt ansåg man. Enbart negativa sidor om deras erfarenheter togs upp. Vidare blev de felciterade och viktiga saker uteslöts. En del vill inte deltaga i intervjuer eftersom de kände sig uppgivna eller var rädda för att deras identitet skulle röjas. Andra ansåg att de enbart fick vara med i media om de sade att de mådde dåligt på grund av prostitutionen, berömde och var tacksamma över den svenska prostitutionspolicyn. En del kände sig utnyttjade av media. De hade blivit intervjuade och fotograferade utan sin vetskap och/ eller godkännande. En del informanter uppgav att de enbart fått föra fram sina politiska budskap om de samtidigt gått med på personligt utelämnade intervjuer.

Informanterna kände sig kränkta, besvikna och arga på kvinnliga politiker som arbetade mot prostitution. De ansågs ha en översittarattityd och “bestämma vem som är kvinna och vem som inte är det”. Alltså vem som skall ha rätt att få hjälp och samhällets stöd, särskilt under de nya feministiska reformerna. De ansåg att de behandlades som om de inte var en del av samhället och fick ta del av de förmåner som gavs andra medborgare.

Informanterna kände sig dåligt behandlade av den svenska kvinnorörelsen. De ansåg att de antingen blev ignorerade eller enbart fick komma till tals om de tog avstånd från prostitution. Andra kände sig använda av kvinnorörelsen. De ansåg sig porträtterade som offer och svaga, vilket sedan användes som en allmän kritik av och kamp mot mansamhället. De informanter som hade haft direkt kontakt med kvinnorörelsen och individuella feminister kände sig besvikna och uppgivna. De ansåg att de hade försökt föra fram sina perspektiv och åsikter men inte blivit hörda eftersom det inte stämt med feministernas förutbestämda uppfattningar. Detta gällde bl a när det skrivits böcker, artiklar eller gjorts utredningar. Man ansåg sig även blivit direkt motarbetad när man försökt bilda egna föreningar.

Eftersom sexsäljare anses vara olämpliga som föräldrar av sociala myndigheter kan deras barn omhändertas och de kan förlora vårdnaden om det framkommer vad de arbetar med. Informanterna själva ansåg att det är felaktigt att uppfatta dem och deras kollegor som dåliga föräldrar och flera uttryckte sin oro över att deras barn kunde omhändertas. 2 4 En informant uppgav att hon känt sig tvingad att ge gratis sexuella tjänster (eller inte anmäla våldtäkt) till poliser som kände till att hon hade barn och som hotade med att anmäla henne. En informant annan uppgav att hon förlorade vårdnaden om sitt barn (till barnets pappa) enbart för att hon sålde sexuella tjänster.

De flesta informanter ansåg att de sociala myndigheterna inte kunde hjälpa dem. En del trodde att socialtjänsten kunde hjälpa säljare som hade missbruksproblem och dylikt. Andra ansåg att detta var den grupp som blev mest svikna av socialtjänsten.

Kritik framfördes även mot prostitutionsgrupper för att ha dubbelmoral. Personerna i prostitutionsgruppen visste om att säljaren de hade kontakt med inte led av sitt arbete utan tvärtom hade det bra, men ville inte att detta skulle komma fram till politiker som arbetade mot prostitution. Detta eftersom de då “skulle förlora sitt jobb”. De flesta informanter undvek kontakt med de sociala myndigheterna överhuvudtaget. Man var även kritiska till att enbart de sexsäljare som ville upphöra med prostitution fick hjälp av samhället.

Socialt bemötande
Informanterna kände sig illa bemötta i socialt. Man sade sig vara “stämplade” och föraktade. Man ansåg att människor överlag hade en felaktig bild av dem som “smutsiga” och svaga, som offer, psykiskt sjuka och missbrukare.

Eftersom det finns ett stigma kring att sälja sex vågade de flesta inte vara öppna med sin verksamhet eftersom de var rädda för att de, deras familjer och barn skulle utsättas för mobbing och bli uteslutna ur den sociala gemenskapen. De sexarbetare som varit öppna berättade att detta är just vad som hänt. En sexsäljare blev portad från stadens nöjeslokal med hänvisning till att det inte var “lämpligt” att hon var där eftersom hon var känd via sin hemsida på Internet – andra besökare kunde tro att hon var där för att skaffa kunder. Andra informanter berättade att deras barn blivit mobbade i skolan när det framkommit vad de arbetat med.

En del informanter dolde vad de arbetade med inför föräldrar, barn och bekantskapskrets på grund av rädsla för konsekvenserna – det skulle kunna bli “skandal” och de bli frånskjutna. Många jämförde sin situation med homosexuellas tidigare situation. Stigmat gjorde att de tvingades leva dubbelliv, ha dubbla identiteter, ljuga och bedra. Detta upplevdes som psykiskt påfrestande och oärligt.

Överlag kände de sig informanterna uppgivna och vanmäktiga inför att kunna förändra sin situation. Detta gällde på ett vidare politiskt/juridiskt plan, men även på ett individuellt plan när de blivit orättvist behandlade. Flera informanter menade att det till skillnad från andra länder inte fanns någon som stöttade dem och förde deras talan i Sverige, vilket var något man önskade.

Myndighetsrapporter
I de tre myndighetsrapporter som gjorts sedan sexköpslagens tillkomst framkommer kritik liknande den informanterna framförde. Ett år efter sexköpslagen gjorde Brottsförebyggande rådet en undersökning som syftade till att kartlägga tillämpningen av den nya lagen och undersöka vilka problem som uppstått (BRÅ 2000). Socialstyrelsen gjorde också en rapport ett år efter lagen. De hade som uppgift att kartlägga kännedomen om prostitutionens omfattning (SoS 2000). Rikspolisstyrelsen gjorde en rapport baserad på information från de två första åren efter lagens införande. Deras uppdrag var att praktiskt utvärdera tillämpningen av lagen och komma med förslag till metodutveckling i polisens arbete mot prostitution (RPS 2001).

I samtliga rapporter skriver man att gatuprostitutionen har minskat efter sexköpslagens införande. Man anser även att nyrekryteringen till gatuprostitutionen har minskat, även om BRÅ menar att det har varit svårt att beräkna det exakta antalet i t ex Stockholm då gatuprostitutionen har flyttat till tvärgator samt till ett större område (BRÅ 2000). Alla instanser skriver att det dock inte finns några belägg för att prostitutionen som sådan har minskat. Istället menar man att den dolda prostitutionen antagligen har ökat.

Samtliga rapporter tar upp problematik som uppstått efter sexköpslagens införande. Rikspolisstyrelsen skriver att de säljare som är kvar i gatuprostitutionen har fått en hårdare tillvaro. Detta anser man bero på att kunderna är färre, priserna har sjunkit och konkurrensen är hårdare för kvinnorna. Detta får till följd att säljarna säljer sex utan kondom mot högre ersättning samt måste ta fler kunder än tidigare (RPS 2001). Informanterna i Socialstyrelsens rapport (av vilka inga är sexsäljare själva) tror att kvinnor inom gatuprostitutionen nu har det besvärligare och är mer utsatta. Köparna är “sämre” och farligare, och de kvinnor som inte kan vare sig sluta eller byta arena är mer utelämnade åt dessa eftersom de inte kan säga nej till dem som tidigare. Även de intervjuade köparna tror att sexköpslagen främst drabbat de redan utsatta kvinnorna (SoS 2000). Enligt Rikspolisstyrelsen finns det farhågor från sjukvården i stark negativ utveckling vad gäller sexsäljares hälsa och ökad spridning av veneriska sjukdomar (RPS 2001).

Rikspolisstyrelsen har även funnit sexköpslagen problematisk vad gäller utredning av just koppleribrott. Tidigare byggde man bevisning på sexköpares vittnesmål, men nu är dessa inte lika benägna att medverka. Man menar också att den sexsäljare hamnar i en konstruerad mellanställning i och med den nya lagen. Den sexsäljande kvinnan erbjuder sex mot betalning, men då detta inte är brottsligt enligt regeringens specialmotivering blir hon vittne i rättsprocessen och får därför varken den målsägandes eller misstänktes rättigheter. Dessutom pekar man på att den sexsäljande kvinnan ofrivilligt och utan samtycke utsätts för en betydande kränkning då parterna måste tas in flangranti (RPS 2001).

Sammanfattning till analysen
Även om det, mig veterligt, inte tidigare gjorts någon akademisk undersökning om hur sexsäljare i Sverige upplever sin situation i relation till prostitutionspolicyn har ovanstående kritik framkommit på olika sätt. Detta har varit när sexsäljare och policymakare intervjuats i media eller när säljare själva kontaktat policymakare. 26 Dessutom har de ovanstående myndighetsrapporterna varit tillgängliga under några år. Policymakare är alltså inte ovetande om negativa konsekvenser till följd av lagstiftning eller hur den samhälliga attityden påverkar sexsäljares liv och hälsa. Men detta verkar inte vara något policymakare finner varken intressant eller alarmerande. I analysen kommer jag därför att diskutera hur det kommer sig att man tillåter och skapar en policy som syftar till att förbättra situationen för kvinnor, men som får konsekvenser som leder till att situationen försämras. Detta finner jag särskilt intressant eftersom det gäller en redan utsatt grupp kvinnor.

roseline.jpg

Mer om sexköpslagen kan du hitta på dessa sidor:


Andra bloggar om: , , , ,
.
Bloggtoppen.se .
..

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s