Just nu säljer jag inte sexuella tjänster aktivt av flera olika personliga skäl men jag hoppas att jag snart kommer börja med det igen. För jag saknar verkligen kontakten med mina kunder, alla trevliga och givande samtal, mysiga stunder och den där fina känslan av tillfredställelse som jobbet ger. Och jag menar nu inte ( bara) den sexuella tillfredsställelsen utan framför allt tillfredställelsen av att göra en annan människa glad, att få en annan människa att må bra.
Jag saknar också den positiva cirkeln som eskorteriet innebär för mig. Träffa nya trevliga människor – få bekräftelse och känna att man gör något värdefullt – bättre ekonomi – jag kan leva mer normalt – jag kan vara generös – blir lyckligare – får mer lust – träffar fler treviga kunder. Just nu är jag inne i en ond cirkel vars innehåll är det rakt motsatt mot den goda cirkeln. Jag trivs verkligen med att vara eskort och saknar det.
Många gånger säger folk i diskussioner till mig men om nu det ger dig så mycket varför då ta betalt för det? Jag brukar svara att jag tar betalt för min tid, min kompetens osv inom området och att det är många som tar betalt för saker de gillar att göra. Ett annat svar är att jag tar bra betalt för jag utsätter mig för risker, hortigmat och allt som det medför. Ibland svarar jag med att berätta att innan jag börja som eskort så dejtade jag många olika män men att jag då ibland kände mig utnyttjad. Många män låtsades medvetet eller omedvetet att de var förälskade i mig eller intresserade av en seriös relation fast det bara var sex de ville ha, när jag kom på det så kände jag mig utnyttjad.
Känslan av att känna mig lite utnyttjad infann sig också då jag i kortare perioder hade någon älskare. Inledningsvis så kunde mannen vara ens vän och kompis, man hade en relation byggt på både kompisskap och sex men ofta blev det att relationen styrde över till att mer handla om sex och då ofta sex när mannen ville och var kåt, inte när jag hade behov. Så då börja jag känna mig utnyttjad och drog mig ur. Jag vill också att min älskare ska vara en riktigt god vän, och i en vänskapsrelation ställs det krav liksom i alla relationer.
Men den där känslan av att känna mig utnyttjad infinner sig aldrig när jag jobbar som eskort. Snarare kan jag nog känna att jag i så fall utnyttjar mina kunders behov av sex. Mina kunder är också betydligt mer respektfulla gentemot mig än vad männen jag dejtade eller männen jag hade som älskare var mot mig. Så att jobba som eskort är en perfekt lösning för mig. Jag träffar trevliga män som verkligen är måna om mig, som visar mig respekt och jag får en slags kompensation i pengar för att jag ger dem kravlös sex. För annars så kräver jag allt det där som en kvinna ofta vill ha med i en relation, känsla av trygghet, omsorg, vänskap osv.
Detta har också skildrats i en mycket rolig film – Rika barn leka bäst. Det är en svensk film från 1997 baserad på Carin Mannheimers succé pjäs med samma namn. Det lilla bankkontoret i Göteborg får nådastöten av den grisiga bankledningen. Alla kvinnor får sparken och de hankar sig fram som dammsugeförsäljare, tar AMU-utbildningar eller går till socialen. Att ragga killar på krogen är inte heller särskilt kul. Det kostar bara pengar. Så därför tänker några av dem: varför inte ta betalt? Varför inte starta eget? De avskedade banktjejerna startar en lyxbordell utanför Göteborg. De får hjälp av en bordellkonsult och affärerna blomstrar.
När jag berättar om att en av anledningarna till att jag börja jobba som eskort var just att jag kände mig utnyttjad av männen och att jag tyckte att de faktiskt kunde betala om det nu bara var sex de ville ha …. så är det något som de flesta kvinnor kan relatera till. Mycket annat jag berättar har kvinnor som inte säljer sex svårt att förstå, men när jag berättar detta så fattar alla kvinnor vad jag menar och håller med mig.
Men varför är det så här? Männen tycks ju inte ha några problem med att bara ha kravlös sex med någon i en relation, känner de sig någonsin utnyttjade? Och vad är detta ett symptom på?
Ojämnställdhet, våra könsroller, kapitalism, biologiska skillnader eller vad handlar detta om på ett djupare plan. Jag har suttit och funderat en hel del på detta de senaste dagarna men inte kommit fram till något svar.
Jag vet att jag har fler kollegor som börjat arbeta som eskorter av precis samma anledning. Jag känner eskorter som absolut inte vill ha en fast relation med en man för de föredrar att leva självständigt. Många av dem har liksom jag dåliga erfarenheter av orättvisa förhållanden tillsammans med män som misshandlat och/eller haft missbruk, de har liksom jag bränt ut sig i när de kämpat både för sin egen yrkeskarriär samtidigt som de fått ta det största reella ansvaret för hem och barn.
Jag tänker och det är nog det som är kul med hela debatten om prostitution, den får mig att tänka och utvecklas. Det kommer ständigt upp nya frågeställningar som man verkligen måste tänka till om. Det är mycket som ställs på sin spets när det handlar om prostitution.
.
.
Vill till sist tipsa om att det har startat en liten grupp för alla som vill ha en förändring av nuvarande lagstiftning av prostitution. En fråga som kommer att diskuteras inom gruppen är bl.a hur en sådan förändring ska se ut. Jag är själv medlem och den helt nystartade gruppen består idag av sexsäljare, sexköpare och andra som är intresserade av detta ämne. Syftet med gruppen är naturligtvis att diskutera frågor som berör ämnet men också annat som berör prostitution.
Vi hoppas också att diskussionerna ska leda fram till att en aktiv organisation eller ett mer formellt nätverk kan bildas. En grupp som kan arbeta för att sexsäljare ska ha samma mänskliga rättigheter som alla andra samt trygga och säkra arbetsförhållanden. Gruppen är sluten och för att bli medlem krävs att man ska ha dokumenterat någonstans på nätet att man är för mänskliga rättigheter för sexsäljare och/eller vara känd av andra medlemmar i gruppen som en person som delar gruppens åsikter. Om du är intresserad av att gå med, skicka ett mail till mig – sensuellqvalite@hotmail.com – skriv och berätta vem du är och varför du vill gå med så får du mer information.
.
.
Andra bloggar om: prostitution, sexualitet, feminism, sex
.
...
söndag, februari 18, 2007 at 15:20
Detta är jättespännande – särskilt det du skriver om att andra sexsäljare uttrycker samma känslor.
Hittade förresten en bloggande pirattjej som står på din sida:
http://www.projo.se/blog/
söndag, februari 18, 2007 at 18:21
Många gånger är det jag upplever liksom tvärtom vad folk tror… därför blir debatten så konstig i mina ögon ibland. Och när jag vet att jag inte är ensam om att uppleva det så bland sexsäljarna, blir det man säger om oss ännu märkligare. Lillian som Petra Ö har med i sin bok har jobbat sedan 1954… bara det hon säger om sitt gebit borde vara 100 gånger mer sant än vad någon expert än påstår om oss, hur fina hypoteserna än är.
De flesta som forskat om oss har dessutom gjort det över våra huvuden.
söndag, februari 18, 2007 at 21:18
Är det om henne man säger att hon upprätthåller en livslögn? Att hon måste ljuga för sig själv för att rättfärdiga sin levnadsbana, det som kallas för det utvidgade stockholmssyndromet?
Men det argumentet skulle man kunna använda på nästan vem som helst, oavsett yrke eller livsföring i övrigt. Alla vill förmodligen ”rättfärdiga” sig själva i lika stor utsträckning. ”Ja, jag var vårdare i 18 år, och det var en god och ädel sak; jag ångrar ingenting, trots att jag knappt fick en krona för besväret.”
söndag, februari 18, 2007 at 22:41
hur ska männen sluta behandla kvinnor som objekt, som måste vara ”kravlösa”, som bara är till sex, vilken väg är vägen till utveckling och vilken väg konserverar rollerna kan man undra egentligen.. för mig verkar hela resonemanget syfta till att minska obehaget istället för att bota sjukdomen – mäns nedvärdering av riktiga respektfulla relationer till kvinnor där också kvinnor kan ställa krav och inte bara vara ”glädjeflickor”.
söndag, februari 18, 2007 at 22:51
Tror knappast att vi kan lagstifta bort behovet av sex och att många män föredrar att få sex kravlöst, det kommer finnas där med eller utan prostitution i samhället.
Vad det beror på att fler män än kvinnor vill ha det så är en djup fråga som jag inte har några svar på.
måndag, februari 19, 2007 at 1:03
Det beror just på de biologiska skillnader vi just avhandlat på annat ställe. Det system vi har inbyggt i oss är att män söker fler partner att para sig med än kvinnor, medan kvinnor söker en mer monogam relation eftersom hon är den som måste föda barnet.
måndag, februari 19, 2007 at 8:01
Blogge verkar ha svårt att acceptera att det finns olika åsikter på det området.
Han menar sig dessutom besitta minst professorskunskaper på det.
måndag, februari 19, 2007 at 8:21
Det finns många åsikter om allt, men det finns bara en sanning. Och du hatar mig för att jag står för den!
måndag, februari 19, 2007 at 11:11
Det är du som hatar Blogge. ”Tja, har man en gång satt sig i samma båt som Schyman lär det bli svårt att tvätta bort smutsen och föroreningarna” skrev du t ex om en kvinnlig läkare med en annan åsikt än du själv.
”Det finns bara en sanning”….jepp…jag kan bara som Ace rekommendera att du går en kurs i vetenskapsteori. Eller går om den, om du nu en gång läst något sådant.
Ärligt talat, hur infantil får man bli?
tisdag, februari 20, 2007 at 23:50
Ja, jag håller med Charlotte. Finns det någon forskning som bevisar att Blogges åsikter är ”sanningen” så vore det ju intressant att få se. Jag ser inte ens den tydliga logiken med att jag som kvinna skulle vilja ha en monogam relation mer än en man av den anledningen att det är jag som ska föda ut ungen…
torsdag, mars 22, 2007 at 2:12
Jeg er en af de mænd, der er begyndt at købe sex, fordi jeg ellers ville opleve meget lidt af det. For mig ender romancer, dates eller en flirt på en glad aften i byen næsten altid med, at hun venligt, lidt forlegent trækker sig tilbage.
De eskorter, jeg køber sex af, er grundlæggende de samme kvinder, som jeg ville gøre kur til, hvis jeg mødte dem et andet sted i livet. Og kontrasten slår mig hver gang: Fra den mere eller mindre venlige afvisning til det næsten ubegrænsede storsind. Mange går langt ud over det, der ligger i aftalen, eller som det fremgår af deres annoncer, at de vil gøre. Den seneste fortalte mig næsten samme historie, som du fortæller her, Isabella: Hun følte ofte hun blev udnyttet af eller skuffet over de mere eller mindre tilfældige elskere, hun mødte. Men sex ville hun have. Hun ville også stadigvæk gerne give en masse, men hun ville også have noget igen. Og hvad gør man så? Man bliver eskorte. Et fuldstændig logisk valg.
Jeg er ret sikker på, at nogle af de kvinder, jeg ikke har fået det til at fungere seksuelt med, har oplevet mig som en af dem, der ville udnytte dem. Som ikke ville give noget igen. Jo, jeg har givet middage og blomster og den slags, men det imponerer jo ikke nogen ud over øjeblikket. Jeg fortæller dette uden skam, for hvad skal man egentlig give? Lad os sige, du ligger en uge med influenza, og din søde elsker køber ind for dig, vasker dit tøj, holder dit hjem rent og stryger dig over håret. Har han så fortjent sex, når du bliver rask igen? Har han fortjent det fem gange? Eller nul gange – jeg mener, det er almindeligt menneskeligt at tage sig af et andet menneske, som en står en nært, og som er blevet syg. Du ville sikkert gøre det samme for ham, uden at forvente noget til gengæld. Det, man giver, skal være nøjagtigt så subtilt, at kvinden opfatter, hun får noget – men sådan at det alligevel ikke fremstår som ”noget for noget”, i hvilket tilfælde det jo er en fornærmelse, når man står hinanden nært. Og jeg er desværre ikke så subtil 😉
Noget andet er, at kvinden også kan snyde i forholdet: Hun kan med vage antydninger eller løfter for en mand til at stå på hovedet for sig. Og mange, specielt unge kvinder, gør dette ganske tankeløst eller kynisk. Muligvis uden at forstå, hvilket indtryk, det gør på manden: Der findes altså ikke noget værre end at gøre en hel masse for en kvinde, der blufærdigt holder igen med sex – for så en eller anden dag at møde hende glædesstrålende over at have haft sex med en mand, hun tilfældigt har mødt et eller andet sted.
Det her indlæg har ingen konklusion, for jeg har endnu ikke fundet svaret på, hvordan man bringer den gensidige oplevelse af fairness fra prostitution ud i den civile verden. Måske er det bare et dybt rodfæstet, men i bund og grund usundt syn på sex, der gør, at parforholdet har det så dårligt i vores kultur. Jævnfør, at vanskelige institutioner som streng monogami, ”ægteskabelige pligter” og simpel afholdenhed er socialt acceptable, mens det mest enkle i verden – at bytte en seksuelt tjeneste eller venlighed for noget andet – anses for at være så kontroversielt, at det skal forbydes.
tisdag, januari 15, 2008 at 1:31
Förlåt för att jag kommenterar ett så gammalt inlägg. Men jag fick ett hallelulja-moment av ditt inlägg!
Jag är väl egentligen emot legalisering av prostitution, mer för att jag tycker att män i allmänhet inte förtjänar att kunna använda sina pengar till att köpa sig njutning. Män borde istället betala sig själva en kastrering i de allra flesta fallen..
Men med ditt inlägg nu så får jag ihop delarna! Killar är svin, kvinnor behöver ändå sex, istället för att ha sex gratis med massa idioter, så har man sex och pumpar dem på pengar.. Toppen!
Jag är inte sarkastisk, jag är bara väldigt trött och uppgiven på världen.
tisdag, januari 15, 2008 at 4:32
Suss det är många kvinnor som förstår precis hur jag kände när jag tänkte de där tankarna. Och man får mycket gärna kommentera gamla inlägg. Det är många som tar en titt i innehållsförteckningen och läser vad jag skrev en gång 🙂
tisdag, januari 15, 2008 at 12:45
Jag tänker också på ungefär samma sätt. Kan inte förstå varför jag ska göra det med dem gratis, när de inte är intresserade av mig för ett förhållande, utan bara ljuger om saken för att få sex. Då blir ju pengar mot sex en bättre lösning för mig, än lögner mot sex.
tisdag, januari 15, 2008 at 19:52
Ja, menn er virkelig noen svin. Spesielt horebukker som meg.
tisdag, januari 15, 2008 at 20:32
Nej Gunnar kunder till oss är betydligt ärligare än andra män och ofta visar de mer respekt för oss än vad andra män har visat för oss vid vanliga dater. Men du kanske ironiserade i din kommentar?
tisdag, januari 15, 2008 at 20:43
Ja, det var et forsøk på ironi 😉
Jeg synes ofte at jeg som mann også blir møtt med større respekt og ærlighet hos en escorte, i ”det vanlige livet” så har det ikke alltid vært slik.
onsdag, januari 16, 2008 at 0:21
Vad är det för män du har haft i ditt liv? Efter att ha läst detta inlägg känner jag mig stärkt i min övertygelse att prostitution befäster gamla sedan länge invanda och riktigt trista könsrollsmönster. Men det är väl kanske ingen här, förutom Blogge, som har hävdat att de prostituerade står på barrikaderna för att frigöra människan heller.
onsdag, januari 16, 2008 at 0:34
Joy jag har haft helt underbara män i mitt liv och är det en överaskning för dig att det finns män som säger och gör allt för att få sex så kanske du bör bredda din livserfarenhet.
Inom försäljning av sexuella tjänster kan du se samma typ av könsrollsmönster som du kan se överallt annars i samhället…
Är det inte konstigt förresten att kvinnor påstår att en sådan liten yrkesgrupp som vi horor är, att vi ska cementerar könsrollsmönster när man t.ex. inte beskyller andra kvinnliga yrken för detta. Andra yrken där kvinnor verkligen är i underläge pga invanda könsrollsmönster.
onsdag, januari 16, 2008 at 10:41
Nej då. Det finns massor massor av yrken, beteenden och kvinnor som cementerar könsrollsmönster. Självklart är jag också en del i det system vi lever i och självklart är det inte horornas fel att samhället inte är jämställt, hade jag trott det hade det varit så enkelt och jag hade inte behövt irra runt på din sida och fundera. Vad jag menar är bara att att sälja sex inte är något som skulle befrämja ett mer jämställt samhälle utan är ytterligare en av flera sätt att välja att agera som bidrar till att cementera könsrollsmönster och synen på manlig och kvinnlig sexualitet. Men jag tror inte att du har hävdat att du ägnar dig åt någon jämlikhetssträvan heller. Det var väl Blogge, mannen med den enda sanningen, som uttryckt sig på det viset. (Och nej, det kommer inte som en överraskning att det finns en del män som gör och säger allt för att få sex. Du skrev även om misshandel och relationer där kvinnan blir utnyttjad. Jag känner även till att sådant förekommer. Vilket inte betyder att jag inte beklagar att du har blivit drabbad av det.)
onsdag, januari 16, 2008 at 11:23
Jag håller inte med dig Joy, jag anser inte att vi följer de mönster som patriarkalet vill ha. Den grupp av män som verkligen ser ner på horor är det riktiga mansgrisarna. De blir förbannade på oss för att vi som kvinnor dels har brutit oss loss från normerna och vägrat inrätta oss i deras system och dessutom är vi så fräcka så att vi tar betalt för sex, sex ska vara gratis och serveras till männen när de har behov av det, anser dessa män.
Horor är dessutom den grupp av kvinnor som jag anser vara de mest självständiga och tuffa av alla olika kvinnorgrupper jag mött. Horor är dem som tydligast kan sätta gränser och säga nej till män.
Ev. utvecklar jag mina tankar till detta i ett nytt blogginlägg senare idag eller imorgon.
onsdag, januari 16, 2008 at 13:24
Du har helt rett Isabella. Virkelige mannsgriser er de som ser ned på horer, ser ned på folk som ikke er som dem selv. De horer jeg kjenner, er blandt de mest tøffe og selvstendige mennesker jeg vet om. Der er det klare grenser.;-)