En sexköpares roll och ansvar

Låt mig presentera dagens gästbloggare – Ozjeppe, som har bloggen, Jeppe på berget. Han är en 40-årig kille och under den tid då han var bosatt i utlandet (7 år i Australien) var han kund till sexsäljare.

Idag är han tillbaks i Sverige och har inget behov av att köpa sexuella tjänster då han har en flickvän och ett underbart förhållande med henne. Han har varit helt ärlig mot henne om sitt tidigare liv, och de har inga problem med detta. Hade han inte haft sällskap idag, så skulle han utan större betänkligheter (annat än risken att åka dit) fortsätta köpa sexuella tjänster om inget
annat alternativ fanns. Och varför…?

… Sex är underbart, helt enkelt och har inte blivit mindre härligt bara för att jag har betalat för det. OK; sex med kärlek inblandat är en fantastisk bonus, men tyvärr ingen garanti i livet. Jag har även haft ett sexliv i Australien som både inkluderat flickvän-förhållanden, one-night-stands och knullkompis-förhållanden, precis som jag haft i Sverige innan jag flyttade. Men sånt är ju inte heller alltid någon livsgaranti. Sexköpet har alltid varit när inget annat i sexväg funnits att ta till.

Nu vet många redan hur förhållandevis föredömligt Australien står i denna bransch, om än med vissa arbetsförhållandeproblem (Rachel Wottons fantastiska inlägg understryker det här, varför kan inte alla motståndare läsa detta?!) och därmed har jag själv aldrig begått brott i den svenska, globalt verklighetsfrånvända, lagens mening, genom att aldrig köpa sex på svensk mark.

Vi talar ju givetvis om frivillig prostitution här, och vad jag kanske främst vill framhålla, som sällan tycks nämnas i debatten, är de självklara medmänskliga ansvar och sunda omdömen som jag tycker alla sexköpare har att både ta hänsyn och fan i mig hålla sig till!

Ett är att vara så trevlig och schysst som man kan mot de man köper sex av. Det har inget med en nedlåtande ”stackars lilla dem”-attityd, utan vanligt jävla hyfs, helt enkelt. De vet vad de gör och ett bra bemötande är min moraliska skyldighet som kund. Önskemål kan jag ha, men säljaren har alltid sista ordet, även om gränsen oftast tydligt har framgått vid min första kontakt.

Jag själv har hyst en så stor tacksamhet mot de eskorter och bordelltjejer jag köpt sex av, att de över huvud taget finns i den roll som de gör.

Därför har jag behandlat dem med lika stor vänlighet, ärlighet, respekt och korrekthet som jag skulle ge en kiropraktor, frisör, städerska, sjuksköterska eller en gyminstruktör som också säljer tjänster.

Skulle jag ha tvingat mig till mer sex, hotat, brukat våld eller förnedrat kvinnorna, så hade jag blivit utkastad, portad och svartlistad från både bordellerna och privateskorterna själva.

Ett annat ansvar är att försöka bedöma förekomsten av ev. drogmissbruk eller människohandel. Jag har aldrig plockat upp gatuprostituerade, vilket kan vara en fördom från min sida om att just de skulle vara mer utsatta för detta.

Detta omdöme går kanske aldrig att garanterat lyckas med… (och jag missade nog en gång en misstänkt påtänd tjejs tillstånd förrän det var försent) men betänk då detta: hur kan man garantera motsvarande att alla de andra tjänster & varor i alla övriga branscher man köper, inte omfattas av samma omständigheter?

Det kan man helt enkelt inte, även om fackföreningars insatser, plus frammarschen av exempelvis krav- & rättvisemärkning är föredömligt, och på samma vis kan sextjänstbranschen komma att följa exempel. Visa mig hur stor del av arbetare överallt idag, oavsett bransch, som är genomlyckliga, ”vitt” jobbande, helt missbruksfria och harmoniska av sitt yrke!

Nej, jag anser verkligen inte att jag har utnyttjat, förnedrat eller trampat på kvinnor genom detta, och anser därmed inte att jag hållit ett patriarkaliskt förtryck vid liv.

Jag har varken ett abnormt sexbehov eller något sexmissbruk (mina sexköp på 7 år har faktiskt varit högst 30 gånger). Jag är varken ett omoraliskt psykopatiskt arsle eller våldtäktsman och ser mig därmed absolut inte som en brottsling. Min kvinnosyn är varken skruvad, konservativ eller nedlåtande och jag är givetvis för full jämlikhet mellan könen. Det enda jag ångrar i mina sexköp är att jag varit lätt onykter ett par gånger.

Så, min uppmaning till alla sexköpare överallt är: Köp gärna – men visa respekt och sunt förnuft, för fan! Det är ett ömsesidigt ansvar att se till att denna företeelse förhoppningsvis någon dag kan se avkriminaliseringens ljus i Sverige och nå rumsren status. Vore det tillåtet i båda riktningar, så skulle ju det enda som är ett argument som jag ser det- nämligen att köparna får säljarna att lida, att falla.

Ozjeppe

Stort varmt tack för ditt bidrag Ozjeppe, 😀
hoppas du vill skriva mer här om dina erfarenheter.
Kram!
Isabella