Till dig som aldrig köpt sexuella tjänster

Kristoffer Ekström är SANS initiativtagare, sexsäljares och allierades nätverk i Sverige. Hans egna fördomar och bilden av försäljning av sexuella tjänster ändrades ju mer kunskap och fakta han skaffa sig om ämnet.

I dagens gästbloggsinlägg skriver Kristoffer till alla som liksom han själv aldrig har köpt några sexuella tjänster.

Jag vill dela några tankar med dig som liksom jag heller aldrig konsulterat kvinnor som tillhandahåller sexuella tjänster. Detta är ett i allra högsta grad tabu- och skambelagt ämne, och jag förmodar att du inte riktigt vet vart du ska vända dig för att få en realistisk bild av verksamheten utan att personligen ta kontakt med en eskorttjej. Den information du kan hitta på nätet är oftast tillhandahållen av radikalfeminister, kyrkligt engagerade eller andra moralens väktare. Din bild blir därför inte alltid överensstämmande med verkligheten.

Jag har som sagt aldrig köpt tjänster av en eskort. Varför är jag då engagerad, undrar ni kanske. Jag stöder tanken på en radikal förändring av nuvarande sexköpslag, och jag vill ha en lagstiftning kring prostitution som liknar den tyska.

Tidigare hade jag en mer skeptisk inställning till prostitution, att alla är nog mer eller mindre tvungna till sitt arbete av drogproblem eller penningbrist.

Jag förstod efter besök på ett Internet forum att det inte var så, och jag började läsa bloggar som sexsäljare skrivit. Jag gick så långt att jag tog kontakt och ringde en eskorttjej.

Vi pratade om ditten och datten, men kom så småningom in på personliga saker som vid denna tid berörde mig mycket. Hon lyssnade, flikade då och då in frågor och kommentarer. Inte någon gång under samtalets gång försökte hon pracka på mig sina tjänster, utan visade prov på stor människokännedom och empati.

Jag är en man som passerat 40-årsgränsen. Jag lever tillsammans med en kvinna jag älskar och har barn. Jag har döttrar som kommit upp i myndig ålder och då har sin fulla rätt att själva välja livsbana. Hur skulle jag reagera om jag fick reda på att någon av dom valt att sälja sexuella tjänster? Jag skulle vara oärlig om jag snabbt och enkelt svarade att det skulle vara ok. För även om jag är engagerad i SANS och dagligen skriver och debatterar ämnet, kryper verkligheten plötsligt nära inpå och det blir mycket personligt.

Jag liksom du är barn av min kultur och dess sekellånga fördömanden av utlevd kvinnlig sexualitet och förkastelse av ”fallna kvinnor”. Mitt ärliga svar skulle vara att jag som en älskande far skulle sätta mig ner med min dotter och prata öppet och ärligt om det.

Jag skulle fråga henne om hur hon skyddar sig, både fysiskt och sexuellt. Jag skulle fråga henne vilken kundkrets hon har och om hon någon gång känt sig hotad. Jag skulle fråga henne om hon valt yrket för att det är just detta hon vill, eller om det finns andra skäl till det.

Om hennes svar vittnar om att yrkesvalet är frivilligt, hon känner sig säker och hon trivs med sina kunder, har hon min välsignelse. Jag skulle stötta henne på samma sätt som om hon valt att bli jurist, läkare, rörmokare eller något annat yrke.

Vad som skulle göra mig ännu mer lugn beträffande min dotters eventuella yrkesval som sexsäljare, skulle vara avskaffandet av sexköpslagen. Sexköpslagen slänger bokstavligen ut barnet med badvattnet. Lagen tillkom, får man förmoda, för att skydda sexsäljare, men naturligtvis med det långsiktiga syftet att strypa verksamheten i sig. Den starka feministlobbyn som står statsmakterna nära, vill ju inte att dessa yrkeskvinnor och dess kunder ska få finnas. Lagen gör tjejernas vardag osäkrare och utsätter en redan förfördelad grupp kvinnor för än mer press.

Varför finns det kvinnor som säljer sex?
Är det inte som radikalfeministerna säger ytterligare ett uttryck för mannens ”könsmakt” över kvinnor?

Är inte majoriteten av sexsäljarna missbrukare, uppväxta i disharmoniska hem med övergrepp och missbruk som vardagsinslag?

Tillhör inte prostitutionen en svunnen tid då kvinnor som hamnat i ekonomisk eller social knipa inte fann någon annan utväg än att ”sälja sin kropp”? Skulle jag som ansvarstagande och väletablerad man kunna köpa deras tjänster?

Den första frågan, varför det i vår moderna och jämställda värld finns kvinnor som väljer detta yrke, bör helst besvaras av någon av mina kvinnliga vänner i nätverket SANS.

Men så mycket har jag förstått efter många och långa samtal med dom, att deras yrkesval är fullkomligt frivilligt, dom trivs i regel utmärkt och fördelarna med yrket överväger nackdelarna. Frågar du en lokalvårdare, fabriksarbetare eller vårdbiträde skulle dom säkert lyfta fram både för- och nackdelar med arbetet och i deras fall är deras yrkesval kanske inte alltid vad dom drömt om.

Den stora nackdelen med yrket, som jag förstått av dom, är det så kallade horstigmat. Vår kulturs sekellånga skambeläggning av ”fallna kvinnor” har överlevt än idag och få kvinnor vill offentligt träda fram och berätta om sitt yrkesval. I många fall handlar det inte alltid om att värna sin egen heder utan hänsynen till familj, nära och kära gör att dom tvingas till ett dubbelliv. Sexköpslagen och dess tillskyndare feministlobbyn har stort ansvar för att verkligheten ser ut som den gör med skam, skuld och bristande säkerhet i arbetet.

Vad beträffar tjejernas bakgrund och uppväxt, deras eventuella drogmissbruk och socioekonomiska situation, kan jag bara referera vad mina kvinnliga vänner i nätverket berättat. Somligt är sagt i förtroende och det nämner jag naturligtvis ingenting om här. Men den bild jag fått vittnar genomgående om välmående, skärpta och självständiga kvinnor som huvudsakligen har valt yrket som en bisyssla vid sidan om ett mer socialt accepterat yrke.

Min sista frågeställning, skulle jag själv kunna köpa deras tjänster? Ja, det skulle jag, om jag var singel. Men jag är förlovad med en kvinna jag älskar och har inget behov av någon annan kvinna.

Därmed inte sagt att jag dömer män som väljer att besöka eskorttjejer trots att dom är i en relation. Vi gör alla våra val och får ta dess konsekvenser.

Till sist; att kontakta en sexsäljare måste inte nödvändigtvis alltid resultera i en ”snabbis” på ett sjaskigt motell. De tjänster de tillhandahåller är långt mer varierande och innehållsrika än så, allt från ett trevligt restaurantbesök med eller utan intim fortsättning på kvällen till en lekfull hemmakväll med eller utan sex. Den stereotypa bilden av sexsäljaren som en hårt spacklad och lättklädd brud, lutad mot en lyktstolpe i hörnet av en skum bakgata, är en myt och motsvara inte bilden av hur majoriteten av sexsäljarna är.

Kristoffer Ekström
Initiativtagare till SANS
Sexsäljares och allierades nätverk i Sverige