Dagens gästskribent Hasse, tar oss med in i bordellens värld i Danmark. I ett mycket intressant och läsvärt inlägg berättar han om sociologen Cristina Alzaga fältstudier på Danmarks bordeller och hur hon där möter starka, entreprenanta och självständiga kvinnor.

Hasse är en av de många skåningarna som brukar hålla till på Venuslogens diskussionsforum i Danmark. Ett forum för sexköpare och sexsäljare i både Sverige och Danmark. Venuslogen har bl.a. ”Bordellbesök för Dummies”.
Stort Tack för ditt fina bidrag till bloggen Hasse!😀

cadanskbordell.jpgKnarkhoror på gatan som säljer blowjobs bakom en container eller ryska 15-åringar inlåsta i en lägenhet eller källare – det är den ensidiga bilden av prostitution vi ofta blir serverade i svenska medier. Den svenska prostitutionsdebatten brukar snöa in sig på könskamp, förtryck, och moraliserande. Enligt undersökningar lär trots detta var åttonde man i Sverige ha köpt sex, och för 1,2 miljoner skåningar i Öresundsregionen finns de många danska bordellerna där köpesex är helt lagligt, i det egna lokalområdet, bokstavligt talat på pendlingsavstånd.

Nu har för första gången en forskare, sociologen Cristina Alzaga i Köpenhamn, bedrivit fältstudier på bordell och undersökt branschen inifrån för att skapa bättre förståelse för glädjeflickornas situation – och världen hon mötte på de Köpenhamnska glädjehusen var fjärran från narkotikamiljön i området runt Istedgade, som annars präglar svenska mediers bild av sexhandeln i ”Skånes huvudstad” Köpenhamn.

I åtta månader arbetade hon som telefondam på två massagekliniker (som de danska bordellerna kallas) – d.v.s. inte som utomstående ”observatör”, men som medarbetare och ”en i gänget” – och lärde på så vis känna branschen. Hon berättar om sitt forskningsarbete både i Weekendavisen och i Universitetsavisen.

Alzaga mötte här en värld av kvinnliga entreprenörer, som vägrar vara offer. Att jobba som massagepige på klinik kräver inte bara att man är serviceinriktad, men också mod och viljestyrka, och hon berättar att hon kom i kontakt med en miljö med egna spelregler och sociala koder som inte liknade de föreställningar hon hade innan hon gav sig in i arbetet:

erotikstaty.jpg”Då jag första gången besökte kliniken, överraskade det mig, hur fint och välordnat där var. Flickorna ställer krav på, att kliniken skall vara fint inrättad, och att där skall vara tillgång till bad och fuktighetskräm, och att soffan skall stå på rätt plats. Det ger bra mening, så snart man är inne i miljön, för massagklinikerna skall distansera sig från gatuprostitutionen, och därför är det viktigt att signalera ordning och exklusivitet”.

Som telefondam var hennes uppgift att passa telefonen, släppa in kunderna på kliniken och vara till hands där det behövdes. Hon berättar att hennes största utmaning i början, var att vänja sig vid en miljö, där nakenhet är en självklarhet och där sexuella handlingar beskrivs helt ogenerat.

Som telefondam skulle hon bl.a. marknadsföra flickorna gentemot kunderna. Flickorna lägger stor vikt vid att man skall kunna beskriva dem ordentligt, och berätta om storleken på bröst, färgen på ögonen och om de är renrakade.

Alzaga är den första forskaren som gjort fältstudier bland prostituerade i Skandinavien, och hon har givit sig in på ett vetenskapligt område som är mycket präglat av polariserade hållningar antingen för eller emot prostitution, och det mesta av litteraturen i ämnet rymmer en politisk och moralisk agenda.

”Prostitution är ett ömtåligt ämne att ägna sig åt, eftersom alla yttringar alltid kommer att tolkas och ingå i den existerande offentliga debatten vilken som centralt påbud har moraliskt och politiskt ställningstagande. På så vis kommer undersökningsresultaten på detta område inte kunna undgå att utnyttjas som argumentation antingen för eller emot prostitution, och de kommer oundvikligt att indragas i agendor som sträcker sig långt ut över de rent vetenskapliga. Det är dock möjligt – och nödvändigt – genom forskning att genombryta och ompröva de gängse berättelserna om prostitution som har varit under en viss upprepning.”

rodharig.jpg Alzaga är skeptisk till den typiska skandinaviska empiriska socialforskningen, som typiskt tar sin utgångspunkt i kvantitativa eller kvalitativa intervjuer och fokuserar mycket på prostitutionens skadeverkningar utifrån ett önskemål om att göra upp med myten om den lyckliga horan, och därför når en bestämd typ av slutsatser.

”Prostitution föregår inom en mycket stängd värld, som det kan vara svårt att tränga in i med hjälp av intervjuer. Forskarna vet för lite om området för att kunna ställa ordentliga frågor, och de prostituerade besvarar deras frågor med de klicheer om prostitution som i redan cirkulerar. På så sätt uppnår forskarna oftast bara en upprepning
av den debatt som finns redan i samhället.”

”Det är självklart inte bara metoden, men också frågorna, som driver en forskningsprocess” säger Alzaga. ”I motsats till andra forskare har jag nog varit mer fokuserad på att dokumentera, vilka attraherande element, som prostitution innebär för flickorna. Jag har tagit det för givet, att det måste finnas fördelar med yrket, när så relativt många kvinnor väljer denna tillvaro, även om de inte är direkt ekonomiskt tvingade till det.”

”Akademiker vill mycket gärna se sig själva uteslutande som ett handlande subjekt, men det är inte bara flickorna på kliniken, som är subjekt och objekt för andras begär. Det är vi ju allesamman, och det är nog en av de insikter jag tagit med mig från kliniken.”

Hon upptäckte också att massagekliniken var en spännande plats att uppehålla sig på. Hon tillbringade mycket tid i fikarummet, med två vita soffor, sminkbord, kylskåp och all världens tingeltangel med sexiga undies, högklackade skor och dildos, och det var här i den tjocka cigarettröken och parfymdoften hon lärde känna flickorna. Hon började se kliniken som en subkulturell mötesplats, som påminde mer om en frimurarloge eller hiphop-crowd än en arbetsplats:

rumbordell.jpg”På massagekliniken träder flickorna ut ur deras civila identitet och träder in i en helt annan värld, där dag och natt skiftar, utan att man lägger märke till det, och alla går runt i sexiga underkläder och kallar sig vid täcknamn. Liksom i andra subkulturer blir massagekliniken ramen om det oförpliktigande här-och-nu-livet, där omvärldens begränsningar och statusmarkörer får en helt ny betydelse.”

Jobbet som massagepige kräver dock mycket skinn på näsan, styrka, mod och förmåga att säga ifrån i säljandet av sex.

”Även om jag i telefonen marknadsförde flickorna, som objekt för sexuella fantasier, så möter kunderna ett starkt subjekt och en miljö med egna normer och beteenderegler, så snart de träder in på kliniken. Det var tydligt för mig, att seansen med kunderna var något, som flickorna styrde. Man kunde närmast fysiskt märka det i baklokalen, när en flicka stramade upp sig för att gå till en kund. Det var på med de högklackade skorna, en djup inandning och så iväg.”

”Vid ett tillfälle kom en flicka hem och berättade, att hon hade varit nära att få stryk av en kund, för hon hade sagt till honom, att han bara kunde sticka hem till Vollsmose, när han ville förhandla om priset. Genom ett sådant bitskt uttalande reagerar ju flickan helt annorlunda än det passiva kvinnoobjekt, som prostituerade ofta beskrivs som.”

aga.jpg Arbetet, även på de väletablerade klinikerna, innebär risker, vilket kräver förmåga att sätta gränser och bita ifrån när de överskrides, och dessa krav skapar ett särskilt medvetande bland massagepigerne som framhäver, hur livet på kliniken gjort dem starka och självsäkra. När Alzaga under sina fältstudier på bordell jämförde sina och andra forskares resultat insåg hon snart, att det inte var prostitutionslitteraturen som hjälpte henne till nya insikter.

”Just därför att denna litteratur har en tendens till att ha utgångspunkt i mycket abstrakta diskussioner om kön och subjekt/objekt, hade jag svårt att förbinda dem med de konkreta vardagslivserfarenheterna, som jag hade fått på kliniken. Det slutade med, att jag istället använde andra studier av gemenskaper, som byggts upp kring entreprenörskap och riskvillighet.”

Därför fångade sociologen Erwin Goffmans studier av action och dess betydelse för tjurfäktare, ställningsarbetare och börsmäklare hennes intresse.

”Liksom tjurfäktaren och gamblern lever de prostituerade också i en värld, där de sätter mycket på spel och därmed får de möjlighet att utvisa några egenskaper och lära känna sig själva bättre än människor, som lever i mer kontrollerade miljöer och säkra hamnar av socialt liv. Det kan vara attraktiv, speciellt dör denna grupp av kvinnor, som annars skulle ha levt deras unga vuxenliv i relativ obemärkthet.”

”Klinikens kultur odlar den snarrådiga individen och ser prostitution, som ett aktivt val gjort av kvinnor, som vill något med deras liv. Det understöds också av de praktiska förhållandena omkring arbetet, där flickorna själva behåller deras intjäning och därmed direkt avlönas för deras individuella prestation på lakanet. Klinikens flickor blir ett slags entreprenörer i deras egen kropp.”

Enligt den danska lagstiftningen får man driva bordell, men inte tjäna pengar på det. Töserna är inte anställda, men frilansare, alltså egna affärsidkare. De är hyresgäster på kliniken, som betalar lokalhyra och lön/honorar till egna anställda (telefondamen o.s.v.) och har således sin egen lilla privata affärsverksamhet.

hpabordell.jpg Töserna på klinikerna som Alzaga arbetat som telefondam var mellan 18 och 35 år, och även om många av upplysningarna i artiklarna tyder på att åtminstone den ena av klinikerna Alzaga jobbade på är en av de bästa och populäraste i Köpenhamn, kan de anses vara representativa för prostituerade på massagekliniker eftersom det är kännetecknande för branschen att det är stor rotation mellan de olika massageklinikerna och att få av töserna är knutna till en fast klinik under längre tid.

Några var studerande, somliga hade ett fast jobb vid sidan av och andra var ensamstående mödrar. Några levde i förhållande, andra var singlar. Vissa av töserna hade fått en normal uppväxt medan andra hade en dålig bakgrund. Men alla motiverade de valet att prostituera sig ekonomiskt; några lever helt på inkomsten från massagekliniken, medan andra använder den för att sätta extra guldkant på tillvaron.

Glädjetöserna på klinikerna som är framgångsrika lär inte precis lida nöd; det högsta jag hört en tös kan tjäna under ett enda vaktpass är ca 22 000 DKK. För en någorlunda snygg tös sägs en normal 6-timmarsvakt på en klinik inbringa 6.000-10.000 DKK. Det är dessutom i princip upp till töserna själv – och deras samvete – huruvida de vill betala skatt.

eroblomma.jpg Då kan man även ge utlopp för sin filantropiska ådra, som töserna på Cassiopeia nyligen gjort, då de tagit initiativ till en årskalender till stöd för Barnfonden. Förvisso ett PR-trick, och man kanske kan undra vad Barnfonden anser om att få pengar från en bordell. Men det tyder kanske heller inte på att de själva är stackars offer liksom de utsatta barn i Afrika, Asien och Latinamerika, vilka de hjälper.

Alzaga säger att alla töserna hon träffat karakteriserar sig själva och andra prostituerade som starka, entreprenanta och självständiga kvinnor. Men samtidigt lurar omvärldens negativa syn på prostitution i bakgrunden, och en rädsla hos töserna för att närma sig och sluta som stereotyperna på prostitution.

”Det är viktigt att också ha kunskap om de attraktiva sidorna med livet på kliniker, om man vill hjälpa flickorna ut ur miljön. Jag har särskilt understrukit den entreprenörmentalitet, som finns i branschen, och anser, att man bör använda den aktivt. Många av flickorna har en dröm om att bli självständiga, för dem är det inte ett alternativ att vara hemhjälpare eller snabbköpskassörska, och det är nog viktigt, att socialarbetare får detta klart för sig.”

På liknande sätt har den tidigare långvårdsanställda Karin uttryckt saken i Petra Östergrens artikel – De oberörbara: ”Inom sjukvården är dom utbrända innan dom är 30 år och så går dom hemma som långtidssjukskrivna. Dom är helt slut. Samma sak gäller många jobb i dag, men främst inom vården för där får dom så dåligt betalt. Jag säger att jag hellre drar pick än torkar skit. Punkt slut.”

banankondom1.jpg Säg också hur många som liksom glädjetöserna på klinikerna kan ta en taxa på 33,33 DKK/minuten för att torka skit!

Den styrka, entreprenörskap, riskvillighet, sociala gemenskap, självständighet och vinnarinställning Alzaga beskriver hos sexarbetarna står i bjärt kontrast mot t ex den svenska prostitutionsmotståndaren Louise Eeks ord i en Aftonbladet-intervju:
– Ingenting är heligt [för sexkunden], för det är bara en fantasi för honom. Men det är mitt liv! Hon slår med en knuten näve mot bröstet. – Det är mitt liv!

De många entreprenanta damerna på klinikerna endast några futtiga kilometer från Louise Eeks bopålar i Helsingborg som vägrar vara offer, skulle förmodligen ha svarat Eek och alla andra som vill frånta dem rätten att själva få välja, med precis samma ord!

.
roseline.jpg

.
Andra bloggar om: , , , , , .
.
Bloggtoppen.se ...badge_intressant.png