Fick idag sent på eftermiddagen besked från DN angående artikeln jag skicka in till dem.
De är inte intresserade av att publicera mitt svar på Kajsa Ekis Ekmans artikel på DNs kulturdebatt den 10/11, då de anser att min artikel saknar innehåll.
Artikeln kan du läsa här nedanför:
Äntligen känner jag igen mig!
Petra Östergren ger mig och mina kollegor röst i debatten i sin nya bok Porr, horor och feminister. Allt jag har läst av henne stämmer överens med den verklighet jag har som en fri oberoende eskort i Sverige. Kritiken som Kajsa Ekis Ekman framförde i DN den 10/11 har jag svårt att finna berättigad. För äntligen känner jag igen mig i något som skrivs om prostitution.
Vi som är sexarbetare är inte en homogen grupp där alla har utsatts för övergrepp, är offer eller missbrukare. Problematiken med utsatta människor som säljer sex för att finansiera sitt missbruk handlar om missbruk, inte om prostitution. Människohandel för sexuellt ändamål handlar om fattigdom i andra länder, tvång, övergrepp och slaveri och ska inte blandas ihop med frivillig prostitution.
Sexköparen vill INTE träffa en kvinna som är tvingad att jobba med prostitution. Och det är väl inte konstigt eftersom de är helt vanliga människor som är i behov av sex och sex i den form där bägge parterna har lust och njuter. De är inga våldsamma människor i behov av att utnyttja eller trycka ner någon, men de är trots detta kriminella idag.
Det finns inga belägg för att sexköpslagen har varit det effektiva vapen man önskade och det återstår ännu att se vad en utvärdering av sexköpslagen kan visa. För mig som ser en massa negativa effekter av dagens lagstiftning kring prostitution, framför allt för de mest utsatta, är det konstigt att politiker tycker sig kunna se så positiva effekter utan att ha något på fötterna.
Sexarbetare behandlas idag med samma förakt som man visade homosexuella i mitten av förra seklet. Det är förvånansvärt att vi inte kommit längre i vår syn på alla människors lika värde, detsamma gäller den sexuella jämställdheten mellan könen. Hade mitt jobb inte handlat om sex så hade det inte varit skambelagt. Man hade lyssnat på mig och aldrig ifrågasatt om jag verkligen tyckte om mitt jobb, om jag verkligen ägnade mig åt detta helt frivilligt, OM den kvinnliga lusten till sex hade varit lika accepterad som en mans.
Jag jobbar som eskort med stor lust och glädje och tillhör en stor grupp av prostituerade i Sverige som har valt att marknadsföra våra sexuella tjänster via Internet. Internet i sig har med all sannolikhet ökat både antalet sexarbetare och sexköpare då många av oss helt klart föredrar att etablera kontakt via nätet mot att ses på gatan. Denna utveckling hade vi nog sett även utan sexköpslagen.
Jag kan beskriva många positiva sidor av prostitutionen för jobbet i sig passar mig mycket bra. Jag och mina kollegor, både manliga och kvinnliga, jobbar som eskorter på hel eller deltid, eller på ren hobbybasis.
Vi erbjuder sexuella tjänster mot betalning, ingen köper vår kropp, den är alltid vår egen. I vårt arbete är det vi som har kontrollen och styr vem som får lov att träffa oss. Allt sker på våra villkor, efter våra regler och ingen kan köpa en tjänst av oss som vi inte själva vill utföra.
Det finns många olika skäl till varför vi har valt att arbeta som eskorter, vanliga är att man älskar sex och erotik, är öppen och frigjord, man dras kanske lite åt ett promiskuöst leverne, det passar ens egen sexualitet och att man tycker om jobbet. Vi har en yrkesstolthet och mår bra av våra jobb.
Men ofta i debatter så är det som att vi inte finns.
Jag är medveten om att flera kvinnor väljer att prostituera sig av ”fel” orsaker. Precis som i andra yrken så kan det bli helt fel om man t.ex. BARA väljer ett jobb för att det ger bra betalt. Tycker man inte om att ha sex med många olika främmande män och kvinnor så är man inte lämplig att jobba som eskort.
Och oavsett om du själv aldrig i livet skulle kunna tänka dig att välja samma jobb som jag har gjort, så vill jag att du accepterar att det finns många kvinnor och män som tycker om detta arbete, som är lämpade att jobba med det och som trivs utmärkt med sitt yrkesval. Jag kanske inte heller hade valt att jobba med det du gör, men jag accepterar ditt val av yrke.
Pengar är som ni förstår inte den centrala frågan för mig och absolut inte ett samtalsämne mellan mig och mina kollegor. Mina kunders främsta kriterier, i deras val av vem de väljer att träffa, är eskortens personlighet och hur de blir bemötta av henne i deras första kontakt, inte hennes utseende eller priset.
Jag vill ha samma sociala status som övriga medborgare i samhället. I ett jämställt samhälle har vi som är sexarbetare samma rättigheter och skyldigheter att utföra vårt frivilliga arbete på samma villkor som alla andra. Låt oss få jobba med sex på ren hobbybasis, som egna företagare, i kollektiv eller som en anställd under bra och anständiga arbetsvillkor.
Isabella Lund
En 45 årig oberoende eskort i Sverige
.
Andra bloggar om: eskort, feminism, prostitution, människohandel, sex, sexköpslagen, sexualitet, torskar, traffickingPingat på intressant.se
Att arbeta som eskort 
torsdag, november 16, 2006 at 10:27
Hej, du säger att prostution är för dem som gillar ett promiskuöst leverne, men tycker inte du att ett sådant leverne är sjukt, att vilja ha sex med alla till höger och vänster? Det låter som ett sexberoende eller som ett begär att få bekräftelse…
Jag heter inte Berit och detta är inte min mejl. Undrar bara.
torsdag, november 16, 2006 at 11:34
Det finns självklart personer med ett för starkt sexberoende som kan övergå till sexmissbruk och då kan det medföra en massa negativa konsekvenser för dem själva. Då behöver de ta tag i det problemet men det var inte dem jag menade.
Jag syftade mer på att många av oss sexarbetare ofta inte ”håller på oss”, känner vi för att ha sex med en person så har vi det. Många av oss har haft stor erfarenhet av många olika pertners innan vi börja jobba med sex. Ofta ett större antal än kanske genomsnitttet utan att för den sakens skull kunna klassas som nymfomaner, luder eller sexmissbrukare.