Jag vill gratulera Johanna Bäckström Lerneby och Jan Nyman som nominerats av föreningen Grävande Journalister till årets Guldspade för sin artikel serie Sveket mot offren för trafficking
Artikelserien i GP våren -06 visade med all tydlighet hur Sverige i praktiken tar hand om offer för sexuell människohandel och jag vet inte ens om man ska använda ord som ta hand om. Det handlar nog mer i praktiken om att utnyttja och ren utpressning. Det var en skrämmande läsning att ta del av och journalisternas granskning visade att Sverige inte tar ansvar och skyddar dessa brottsoffer enligt de beslut som regeringen har tagit:
- Offer för människohandel får hjälp så länge de är kvar i Sverige – men bara om de ställer upp i svenska polisutredningar och rättegångar.
- När de vittnat och åkt hem upphör Myndighetssveriges intresse. Någon hjälp till återanpassning existerar inte.
- Det görs inga uppföljningar av vad som händer ”de individer som är offer för prostitution”.
- De som tilldöms skadestånd får ingen hjälp att bevaka att pengarna verkligen betalas ut. Nästan ingen får de summor som utlovats.
.
Här följer några citat från några av artiklarna:
.
Sveket mot offren för trafficking
Jonas Flink har jobbat tolv år i prostitutionsgruppen i Göteborg. Också han talar om socialtjänstens pressade budgetar:
– Det finns inget socialkontor i det här landet som skulle hjälpa en utländsk kvinna som blivit såld hit, utan att bli ersatt av staten för utgifterna. Aldrig!
Ersättning från staten får socialtjänsten bara för de flickor som ställer upp i polisutredningar. Samhället kräver en motprestation av en redan drabbad flicka.
– Vilka är det egentligen som prioriteras och varför? Är det personen som behöver skydd och hjälp eller är det svenska samhället och rättsväsendet som vill ha brottslingar dömda? Är det för att Sverige ska kunna slå sig för bröstet och säga: kolla vad vi är bra? säger Jonas Flink som i stället skulle vilja se allvarliga ansträngningar att hjälpa kvinnorna bearbeta vad de varit med om.
.
Katarina fick inte veta att hallickarna var dömda
När hon får höra att David fick två års fängelse och Zbigniew tre drar hon efter andan. Hon sätter handen för munnen och ögonen tåras.
– Men … är de i fängelse? Då är de ju i Sverige … och inte här. Då kanske jag kan åka hem och hälsa på mormor!
I nio månader har Katarina gått och varit livrädd för att träffa sina två förövare på gatan, säker på att de skulle kunna döda henne, eller hennes familj. Under hela tiden har hon inte haft en aning om att de sitter i fängelse. Att hennes vittnesmål gav resultat, att tingsrätten i Göteborg trodde på henne.
– Har ingen berättat det här för dig? undrar jag
– Nej, men jag förstår ju inte så bra engelska. Kanske har min socialsekreterare som hjälpte mig i Sverige försökt. Jag vet inte … jag förstår ju inte så bra.
I kuvertet finns också informationsmaterial från Brottsoffermyndighetens hemsida. Det är deras information om vad brottskadeersättning är för något och vem som har rätt till pengar och varför. Papperen är utskrivna från myndighetens hemsida. Allt är på svenska.
.
En annan syn på sexhandel
Marion Detlefs förklarar att Hydras långsiktiga mål är en radikal förändring av dagens patriarkala samhällsstruktur. Liksom många andra tyska feminister hävdar hon att det stora problemet är den rådande könsmaktsordningen, dubbelmoralen och förtrycket av de prostituerade.
Hon tycker debatten i alltför hög grad fokuseras på kvinnor som antingen har missbruksproblem, är under 18 år eller är tvingade att sälja sex. Det är olyckligt och leder till att prostituerade överlag betraktas som viljelösa offer, menar Marion Detlefs.
– I själva verket är många egenföretagare och starka, självständiga kvinnor. Men särbehandlingen av sexarbetarna jämfört med andra yrkesverksamma är diskriminerande. Tack vare den nya lagen har vi tagit steg i rätt riktning här i Tyskland, men vart är ni svenskar egentligen på väg?
Det skramlar om de enorma örhängena när Marion Detlefs med ett bekymrat leende skakar på huvudet åt vad hon beskriver som ”den hjälplösa svenska välviljan”:
– Tror ni verkligen att kvinnornas ställning stärks av att ni bestraffar torskarna, undrar hon.
.
Sexköpare anser sig normala
Lite mer än var åttonde svensk man har betalat för sex vid någon tidpunkt i livet.
– Jag får aldrig till det med tjejer. Alla vill bara ha mig som vän, jag är rädd att jag blir asexuell om jag inte köper sex, säger Jens, 28. Jens är inte ensam om att betala för sex. Forskning visar att 13 procent av de svenska männen någon gång har betalat för sexuella tjänster och alla har de sina egna förklaringar. Första gången Jens köpte sex var det för att han saknade intimiteten. Han ville ha kärlek och han ville ha sex med en kvinna
1999 blev det förbjudet att köpa sex i Sverige. Det är en lag som är unik i sitt slag. Att köparen är kriminell, men inte säljaren. Jens tycker att lagen är helt värdelös. Han tycker att man kan skilja på frivillig och ofrivillig prostitution. Att trafficking så klart ska vara förbjudet men att frivillig prostitution ska vara tillåtet.
– Min kvinnosyn är det enligt min egen mening väldigt gott ställt med. Man kan beskriva mig som en rätt så civiliserad och blyg person. Jag respekterar till fullo de tjejer som frivilligt säljer sexuella tjänster till kunder. Och om jag inte hittar någon sexarbetare som trivs med det hon gör, så får det vara, säger han.
.
.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, media, politik, torskar, sexköpare, trafficking, människohandel, GP, koppleri, kopplerilagen
..
.
..
Att arbeta som eskort 
lördag, mars 3, 2007 at 12:45
Det är en spännande och viktig sida du har. Du värnar om offer för sexhandeln men samtidigt försvarar du sexhandeln. Du ser den som en fri företagsamhet för de flickor och kvinnor som själv väljer att sälja sex. För mig som en moralkonservativ katolik, som jobbat mycket i Paris med mission bland prostituerade, är det särskilt intressant att följa din sida. Nu lever jag som pensionerad eremit men har världen nära mig i datorn!
Det som är mest intressant är att du inte berättar hur du ser på kärlek och kroppslighet lite mer i allmänhet. Om kärleken och kroppen är heliga saker, alltså väldigt dyrbara, så kanske man helst vill vara kysk — alltså ren och trogen bara en enda annan människa, den man är gift med. Eller trogen endast Gud som i mitt fall. Eller är det helt fel? Tacksam för svar. Försöker bara förstå.
lördag, mars 3, 2007 at 13:57
Tom… Jesus tog inte avstånd från kvinnor som var prostituerade och jag tror att det är Petrus och männen som startade den kristna kyrkan som har lagt påbud om kyskhet och att sex endast ska ske inom äktenskapet. Läs gärna Marianne Fredrikssons bok ”Enligt Maria Magdalena”.
Jag har mycket kärlek inom mig, kärlek till andra människor som kommer i uttryck genom empati och varma kramar till mina kunder idag. Precis som när jag arbetade som sjuksköterska och höll en hand eller krama om någon där.
Min kropp är inte ett heligt tempel för mig som jag inte kan dela med mig av till andra. Min kropp skänker både mig och andra njutning och jag tror inte det är fel eller en synd att njuta. För mig finns bara en synd egentligen och det är när man skadar någon annan eller sig själv och inget av det sker när jag träffar en kund. Varken han eller jag tar skada av älskog.
Du kan läsa om min egen sexualitet i det här inlägget: https://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/09/14/min-sexualitet/
lördag, januari 5, 2008 at 15:17
Lite mer siffror till dig. Av de 13% som köpt sex så är det 88,5% som köpt sex 1-10 gånger totalt. Av de 13% så har 78% gjort det utomlands. Så i den kontexten så är det få män som köper sex regelbundet i sverige.
Källan till siffrorna är från en föreläsning av Jari Kausmanen delförfattare av boken Könsköparna i kursen Trafficking på Göteborgs universitet.
lördag, januari 5, 2008 at 17:20
De män som köper sex blir antagligen lyckliga av att hitta din hemsida om den lyckliga horan, men hur många är ni och hur vet man att det är sant? Självklart blir även offer för människohandel instruerade att säga att de är lyckliga och arbetar frivilligt. Du tror inte att dina inlägg bara blir en ursäkt för torskarna att slippa dåligt samvete? Hur ska man kunna veta vad som är OK. Finns det rättvisemärkt sex? Jag hade till exempel fått för mig att Tracy Lords var en stark och frivilligt arbetande porrstjärna och när jag sedan läser hennes självbiografi inser jag att hon är utnyttjad och expoaterad och inte alls mått bra av det. Jag blir jävligt provocerad av att en man som har köpt sex och haft dåligt samvete över det skriver på din sida om att din blogg gjort att han nu inte känner dåligt samvete över att ha köpt sex. Vad fan vet han egentligen om de kvinnor de har köpt bara för att du, som väldigt mogen kvinna har sålt sex i några år utan att må dåligt av det?
lördag, januari 5, 2008 at 17:29
Joy det är svårt för män idag att se skillnaden mellan oberoende sexarbetare och de som är offer för människohandel, det är lika svårt som att bedöma detta som konsument inom andra branscher där slaveriarbete förekommer ex. restaurangbranschen. Men du kan utgå från att de flesta försöker undvika köpa sex av kvinnor som är offer för människohandel. På SANS hemsida ger vi lite råd till män om hur de kan göra detta.
Vi kan inte bedöma hela sexbranschen utifrån den lilla del som är förfärlig, det gör vi inte när det gäller andra branscher och yrken.
fredag, februari 1, 2008 at 18:09
Nu var det ett tag sedan jag var på den här sidan. Det är en viktig debatt.
Men jag har samma erfarenhet av prostituerade i Paris som Joy nämner här: tack vare en ”stark och positiv” inställning mådde flickorna inte dåligt när de tog emot kunder och försökte göra det så fint som möjligt, tänka sig att de var i omsorgsbranschen. Men så går det ett tag och eftertanken gör att en ny inställning växer fram över hanterandet av den egna kroppen och en djup oro fyller den tidiga så positiva sexarbetaren.
Pratade med min brorsdotter (23) om detta häromsistens. Hon sa att det inte finns en liten del förfärlig sexbransch och en stor del sund och positiv – utan en enda sexualitet. Och den kan missbrukas eller inte missbrukas.
Men hon är väl moralkonservativ som jag förstås. Kristen höger eller nåt liknande.
fredag, februari 1, 2008 at 18:44
Tom det som är jobbigt för alla sexarbeatre är att vi är så hårt stigmatiserade, vårt arbete är omgärdat med en social skam och även om vi själva upplever att vårt arbete är fint så har vi hela omvärldens fördömande omkring oss och detta påverkar oss väldigt negativt.
Om en sexarbetare far illa av att sälja sex så måste man fråga sig vad är det han/hon far illa av? Svaret på den frågan är ofta horstigmat och att vi utsätts för diskriminering.