Avkriminalisera prostitution!

Låt mig idag få presentera Rachel Wotton en sexarbetare från Australien som jobbar liksom jag och många andra med frågor som rör sexarbete och sex- och erotikarbetares rättigheter. Rachel är internationell talesperson för Scarlet Alliance, The Australian Sex Worker Association.

Nedanstående anförandet höll Rachel i oktober 2006 i Hong Kong vid den internationella konferensen The Ins and Outs of Sex Work and the Law Conference.

Och i detta dokument kan man hitta en hel del av svaren på varför jag och så många med mig vill att prostitution ska avkriminaliseras här i Sverige. Det är för mig den humana vägen, den väg man bör ta om man är mån om alla människors lika värde och mänskliga rättigheter.

Och även om inlägget är långt – läs det! För här finns argumenten för en avkriminalisering. Här kan du ta del av de erfarenheter man gjort i Australien och av detta kan vi dra både lärdomar och slutsatser. Jag hoppas att Sverige inom kort väljer att avkriminalisera prostitution eftersom det är det enda moraliskt riktiga att göra ur både ett feministiskt- samt jämställdhetsperspektiv i ett modernt samhälle.

Stort varmt tack till Charlotte som översatte anförande från engelska till svenska 😀
.

.
Om sexbranschens avkriminalisering i New South Wales (NSW), Australien

Australien är uppdelat i sex delstater och två territorier. Vart och ett av dessa områden har en egen lagstiftning som bestämmer de villkor som gäller för sexbranschen. Scarlet Allience (”Den röda alliansen”), de australiensiska sexarbetarnas sammanslutning, har konsekvent lobbat för en avkriminalisering av branschen på federal nivå, men för närvarande är det bara i New South Wales som detta införts (dock gäller avkriminaliseringen inte för gatuprostitution).

Denna presentation tar fasta på de positiva återverkningar som avkriminaliseringen har och för fram den som bästa metod för att handskas med sexbranschen juridiskt.

Jag ämnar som bakgrund kort beskriva det reformarbete som genomförts i NSW, de motiv som legat bakom detta och de positiva resultat det lett till för sexbranschens del; därpå fastslår jag de vidare förändringar som behöver göras i syfte att sexarbetare ska kunna komma i åtnjutande av den jämställdhet, trygghet, värdighet och respekt de förtjänar.

Jag bifogar också en sammanställning av källor ni kan använda er av för ytterligare information om området.

Avkriminaliseringen i New South Wales
Sexarbete blev en laglig sysselsättning i NSW 1979. Därmed blev NSW den enda delstat i Australien med en lagstiftning tillåtande gatuprostituerade att lagligt verka inom vissa områden ¹.

1995 godkändes lagtillägget Disorderly Houses Amendment Act (ung. ”tillägg till lagstiftningen rörande förargelseväckande byggnation”), DHAA ², vilket tillåter inrättandet av ”bordellverksamhet” som ett i likhet med annan affärsverksamhet legitimt markanvändande. Tillägget antogs av en bred politisk majoritet, med stöd av både liberalerna (Liberal Party of Australia) och arbetarpartiet (Australian Labour Party); de båda dominerande partierna.

Det fanns två huvudsakliga skäl till detta stöd för en avkriminalisering. För det första önskade man få bort korruptionen inom polisväsendet.

En särskild undersökningskommision, the Wood Royal Commission into corruption of the NSW Police Force, med syfte att kartlägga denna korruption var i arbete under tre år (maj 1994 – maj 1997) och fastslog att ”det fanns ett klart samband mellan bordellväsendet och rättsröta inom polisen” ³.

För det andra fanns det en vilja att förbättra hälsotillstånd och säkerhet för sexarbetare och deras kunder. Här är det viktigt att notera att förändringarna i lagstiftningen gjordes på grundval av en kunskapsbaserad diskurs snarare än moraliska omdömen och personligt ogillande av branschens natur.

Så vad är skillnaden mellan att vara ”laglig” och att vara ”avkriminaliserad?
Innan jag fortsätter skulle jag vilja klargöra skillnaden mellan legalisering och avkriminalisering, eftersom dessa båda begrepp ofta används utan åtskillnad men i samband med sexbranschen måste sättas in i sina respektive sammanhang.

Då sexbranschen är ILLEGAL innebär detta att det finns specifika lagar som beskriver de aktiviteter vilka är att betrakta som kriminella och berättigar till polisingripande.

Då den är LEGALISERAD innebär detta att tidigare lagar avskaffats och ersätts med en ny lagstiftning där de aktiviteter som nu är tillåtna, LEGALISERADE således, beskrivs. Så har skett på ett antal platser runt om i världen – i de australiska delstaterna Queensland och Victoria samt territorierna Australian Capital Territory (ACT) och Nothern Territory; i vissa områden av den amerikanska delstaten Nevada; i Holland.

Trots att det må finnas en utbredd föreställning att det är en legalisering av branschen vi företrädare för sexarbetare först och främst eftersträvar är så inte fallet. Detta för att legalisering innebär en situation omgärdad av föreskrifter, en situation där särvillkor råder för de delar av branschen som inkluderats i lagstiftningen. I de flesta fall har legaliseringen inneburit en licensmodell. I Australien har detta rest hinder som gjort det omöjligt för en stor del av branschen att kunna ta sig in i den legala sektorn.

Till exempel så tillåter Queensland bara ”bordeller” med upp till fem (5) rum, och dessa får inte tillhandahålla eskortservice. Den potentiella bordellägaren måste skaffa tillgång till en lokal, och sedan ansöka om tillstånd. I allmänhet tar ansökningsprocessen två år, och under den tiden kan alltså inte verksamheten vara igång vilket innebär att den inte kan generera några inkomster. Oberoende sexsäljare, vidare, tillåts ENBART arbeta ensamma och kan inte dela sin arbetsplats eller ens sin mobiltelefon med en kollega utan att riskera åtal.

I ACT tillåts ”bordeller” endast inom två specifika industriområden. Ovanpå detta är det dessutom så att legalisering tenderar gå hand i hand med en registrering av sexarbetare som är överflödig och diskriminerande. I praktiken innebär dylik registrering att poliskåren behåller makten över sexarbetares verksamhet.

Det sker att legalisering äger rum utan att den faktiska sexbransch vars verksamhet det gäller konsulterats i tillräcklig utsträckning, vilket leder till att de personer förändringarna i lagstiftningen borde avse skydda istället ytterligare marginaliseras och kriminaliseras då större delen av branschen fortsatt befinner sig utanför laglighetens ramar.

AVKRIMINALISERING innebär att strafflagstiftningen gällande sexarbete som utförs av vuxna människor avskaffas och att sexbranschen betraktas som vilken annan affärsverksamhet som helst. Det behövs inga ”nya” eller ”specifika” lagar för att reglera branschen, istället gäller den uppsjö av lagar som redan finns på plats – lagar gällande exempelvis beskattning, stadsbyggnadsplanering och bygglagar, anställningsskydd och handelsvillkor.

Avkriminaliseringstanken bygger på ett jämlikhetsideal. Undantag från gällande regler övervägs enbart om den juridiska jämställdheten på grund av den höga grad av diskriminering sexarbetare fortfarande utsätts för i samhället skulle äventyra dessas rätt till privatliv eller hälsa och säkerhet.

Som Janelle Fawkes, föreståndare för organisationen Scarlet Allience, slog fast här i Hong Kong 2004: ”En lagreform med sikte på en viss bransch som genomförs av andra skäl än de att tillförsäkra de som arbetar inom branschen rättigheter och utarbeta ett regelverk som motiverar branschen att vilja ingå i det ger katastrofala resultat där den värst drabbade är den enskilda arbetaren på området.” ⁴
.

Positiva resultat av avkriminalisering

Sedan 1995 har sexbranschen i New South Wales kunnat fungera utan poliskorruption och arresteringar som hämsko. Man lyfte ut föreskrifterna för den ur kriminallagstiftningen, istället blev den en faktor att ta hänsyn till i lokala politiska församlingar. Några positiva resultat av detta är:

– Avgränsningen av polisens roll som beskyddare från dess roll som förvaltare av samhällets tvångsmedel. Detta är oerhört viktigt. Först nu upplever sexarbetare att de kan söka hjälp hos polisen utan att riskera förföljelse eller att arresteras. De kan nu träda fram och, precis som alla andra, göra anmälningar om de blivit bestulna, utsatts för våldtäkt, misshandel eller annat brott.

– Jämställdhet. Samma spelregler gäller nu för sexarbetare som för alla andra i den meningen att deras sysselsättning nu inte längre är utsatt för förbud utan ses som ett val av försörjningskälla bland andra. Att ha ett brottsregister som ”prostituerad” är något som kan ha negativa återverkningar under en hel livstid: det kan göra att man förvägras inresa i andra länder, det kan inverka menligt på ens möjligheter att träffa andra yrkesval framöver, det kan göra att man anses ”olämplig som förälder”, att man nekas ta lån, hyra eller köpa bostad; det kan dessutom resultera i skuldsättning till följd av de böter man dömts till på grund av prostitutionen. Jämställdheten innebär också att sexarbetare och deras kunder innehar samma rättsliga status.

– Empowerment (ung. utvecklande av högre grad av makt och kontroll över den egna tillvaron) för sexarbetare. Avkriminaliseringen innebär att sexarbetare kan välja vilken del av branschen de vill arbeta inom. Till exempel så kan de välja mellan att arbeta som självständig eskort, tillsammans med en kollega, på ett mindre eller större etablissemang (en ”bordell”) eller inom ramarna för en eskortagentur. Detta medför flexibla arbetsvillkor för den enskilda arbetaren och skapar dessutom goda möjligheter för att de varierande behov och önskemål som finns inom kundkretsen kan tillgodoses.

– Minskning av andelen skattemedel som används för att upprätthålla lagen i relation till sexbranschen. Det saknas för närvarande tillförlitlig forskning om hur stort det totala belopp som lagts ner på brottsbekämpning inom sexbranschens illegala – eller legala – sektorer är, såväl sett ur ett australiskt eller ett globalt perspektiv.

Icke desto mindre måste det anses handla om avsevärda summor, och vi är övertygade om att offentlighetens medel skulle användas bättre genom att tillåta polisen fokusera på brottsbekämpning inom samhället i stort istället för att de spenderas på att personer inom sexbranschen undersöks och arresteras. I NSW har detta definitivt varit ett positivt resultat av avkriminaliseringen.

– Mindre grad av korruption inom poliskåren. Den tid då sexarbetare och bordellägare tvingades betala mutor till polisen är nu sedan länge förbi i NSW. Polisens engagemang i sexbranschen är nu detsamma som i förhållande till andra kommersiella branscher, det vill säga att de kopplas in exempelvis i samband med rån eller överfall. Branschen behöver inte längre hålla till i den ”undre världen” där någons stövelklack kan avtvinga favörer och/eller pengar genom att hota hälsa och säkerhet.

– Arbetsmiljö (occupational health and safety, OH&S). Den myndighet som arbetar med att upprätthålla en god och säker arbetsmiljö på arbetsplatserna i NSW, och som ansvarar för ett skadeståndssystem arbetsgivare och –tagare lyder under, heter WorkCover NSW.

1998 bekostade de ett projekt utifrån Sex Workers Outreach Project (SWOP) med avsikt på att skapa en resurs för sexbranschen vad gäller arbetsmiljöfrågor, och att ge utbildning till sexarbetare och de som innehar arbetsplatser inom branschen inom dessa frågor. Projektet resulterade i Getting on Top of Health and Safety in the NSW Sex Industry (“Om hälso- och säkerhetsfrågor inom sexbranschen i NSW”), en resurs bestående av ett faktaspäckat häfte och en video. Dessutom genomfördes en översyn av den gemensamma publikation som WorkCover NSW och NSW:s hälsodepartement (NSW Department of Health) gav ut 1997: Health and Safety Guidelines for Brothels in NSW (”Riktlinjer för bordeller i NSW utifrån hälso- och säkerhetsperspektiv”). Dokumentets effektivitet mättes. Det används fortfarande för dess klart och tydligt återgivna riktlinjer den som ger sig in i branschen har att rätta sig efter.

Dessa resurser ger tillsammans en tydlig bild av de rättigheter och skyldigheter som gäller med avseende på arbetsmiljö för alla involverade i sexbranschen, inklusive den fria tillgången till skyddsmaterial (Personal Protective Equipment, PPE) – kondomer, glidmedel, handskar, skydd vid oralsex liksom fungerande sängar och massagebord, rena lakan etc. Detta är ett tydligt exempel på att det politiska styret insett vikten av att understödja behoven av en säker och trygg arbetsmiljö inom sexbranschen såsom en erkänd bransch, och de vinster som finns att hämta i detta.

– Möjligheten för sexarbetare att betala korrekt skattesumma. Många inom sexbranschen har alltid betalat skatt utifrån den inkomst de tjänat som sexarbetare. Avkriminaliseringen medför emellertid möjligheten att öppet redogöra för sitt arbete och att på jämlik fot med sysselsatta inom andra områden begära avdrag för utgifter som uppträder i samband med utövandet av arbetet. Tidigare tvingades de dölja sig bakom någon skyltfönsterverksamhet och hade inte möjlighet att kräva ersättning för kostnader som kunnat avslöja deras tillhörighet till en illegal sfär (exempelvis PPE, särskilda kläder, peruker eller annonskostnader).

– Sexuella tjänster för funktionshindrade: Touching Base Inc.,www.touchingbase.org Touching Base Inc. är en icke-vinstdrivande sammanslutning som varit verksam sedan oktober 2000. Den uppstod ur ett behov underlätta för funktionshindrade personer och sexarbetare att knyta kontakt. Dess fokus ligger på frågor om tillgänglighet, diskriminering, mänskliga rättigheter och juridiska frågor samt de svårigheter dessa båda marginaliserade grupper kan stöta på till följd av omgivningens attityder.

Funktionshindrade har en medfödd rätt att uttrycka sin sexualitet. Denna rätt gör det möjligt för människor att utveckla förhållanden, ha sex, undersöka och uttrycka sin sexualitet och uppleva närhet utan individuella eller systematiska hinder.

Avkriminaliseringen av sexbranschen har gjort det möjligt för funktionshindrade att som en av flera möjligheter till att komma tillrätta med och utforska denna del av livet välja mötet med en sexarbetare.

– Språkbruk och kulturella förändringar. 2005 reviderade NSW Planning Department (ung. myndigheten för samhällsplanering i New South Wales) den terminologi man använt i relation till branschen. Istället för ”prostituerad” skriver man nu ”sexarbetare” och istället för ”bordell” används ”lokal för sexuella tjänster”. Det är ett viktigt framsteg att delstatens styre erkänner och godtar det språkbruk som föredras inom sexbranschen. Den tidigare använda terminologin bestod av nedsättande ord med en tendens att väcka rädslor och moralföreställningar; särskilt problematiskt för en verksamhet som så ofta skildras felaktigt i media, med klichébilder som följd och skapandet av en korrelation mellan användandet av den nedsättande terminologin och organiserad brottslighet, ohälsa, korruption och äckel. Begreppet ”sexarbete” innebär ett erkännande av sysselsättningen utan behäftandet av en nedvärderande ideologi och begreppet ”lokal för sexuella tjänster” är vitt nog att framtida politik också ska kunna inkludera andra typer av etablissemang där sexarbete utförs, såsom massage- eller S/M-salonger (Bondage and Discipline houses).
.

Faktorer som motverkar de positiva effekterna av avkriminaliseringen i NSW

De många positiva resultaten av 1995 års avkriminalisering till trots finns det fortfarande ett antal lagar som inte tagits i beaktande och som hade behövt omarbetas eller lyftas ut för att branschen ska kunna uppnå en fullt jämställd position. Ytterligare åtgärder hade dessutom behövt vidtas ifrån de styrandes sida för att underlätta för branschen att inordna sig under den nya lagstiftningen.

– definitionen av vad som utgör en ”bordell”. För närvarande lyder den juridiska definitionen av vad en bordell är som följer:

”En bordell är en lokal som regelmässigt används i syfte att idka prostitution, eller som använts i detta syfte och kan antas användas i det återigen. En lokal kan utgöra en bordell också om endast en prostituerad använder sig av den i syfte att utöva sin verksamhet som prostituerad” ⁵. Här görs ingen åtskillnad mellan storskaligare etablissemang och enskilda prostituerade som arbetar i en gemensam lokal eller i sitt hem.

– Regelverket tillämpas lokalt – en enhetlig tillämpning som gäller för hela delstaten saknas. Enligt de ursprungliga intentioner som gällde för DHA Act 1995 kunde lokala församlingar bara vända sig till Land and Environment Court (ung. ”samhällsbyggnads- och miljödomstolen”) i syfte att stänga en bordell utifall tillräckligt med klagomål från omkringboende förelåg – klagomål baserade på menlig inverkan på trivseln, inte på moraluppfattningar ⁶.

Vid tidpunkten i fråga reglerades makten att fatta beslut om nyttjandet av en byggnad eller godkänna bygglovsansökningat (Development Applications, DA’s) genom styrelseordningen Local Government Act från 1993 (LGA 1993), men 1998 överflyttades detta ansvarsområde till samhällsbyggnadsförordningen Environmental Planning and Assessment Act (EP&A Act).

Detta innebar att 172 olika lokala politiska församlingar plötsligt kunde strunta i de intentioner som gällde för DHA Act 1995 och istället utforma egna riktlinjer gällande hur och var branschen kunde verka. Många av dem fastställde att ”bordeller” BARA skulle kunna vara verksamma i industriområden – något som driver tillbaka enskilda, självständiga sexarbetare och småskaliga etablissemang in i illegaliteten. Utan möjlighet att följa gällande riktlinjer riskerar de hamna i beroendeställning och utpressningssituationer i förhållande till korrumperad polis eller annan myndighetspersonal likväl som medlemmar ur allmänheten. Utifrån detta har sexbranschen kunnar bli till en politisk fotboll, som man kan sparka på och göra mål med särskilt då det är dags för lokalval, då politiker enkelt kan vinna röster genom att uttala sig emot den ⁷.

– Bristfällig implementering och låg kunskapsnivå angående sexbranschens avkriminalisering. Trots att lagförändringen inträffade i slutet av 1995 saknar de flesta människor fortfarande kunskap om den ⁸. Det saknades positiv mediarapportering om förändringarna liksom detaljerade riktlinjer de lokala politiska församlingarna kunnat använda sig av i deras förhållningssätt gentemot sexbranschen. Först efter bildandet av en ”bordellgrupp” (Brothels Taskforce) år 2001 och bildandet av en rådgivningsgrupp gällande inrättandet av bordeller, Sex Services Premises Planning Advisory Panel (2002-2005), skapades riktlinjer gällande bordellverksamhet: Sex Services Premises Planning Guidelines ⁹.

Dessa offentliggjordes 2006 av NSW Planning Department, dock utan att myndigheten uttryckligen ställde sig bakom publikationen. Det är med glädje jag kan tillägga att det ingick sexarbetare i rådgivningsgruppen. De konsulterades för att lämna sina synpunkter på riktlinjernas innhåll. På grund av de första tio årens avsaknad av ett implementeringsprogram har det inte tagits fasta på de ursprungliga intentionerna med lagreformen. Den har inte gett återverkningar på det lokala politiska planet och branschen är fortsatt utsatt för en hög grad av diskriminering.

– Lagstiftning gällande annonsering. Fortfarande är det kriminellt att annonsera ut lokaler som används för prostitution liksom att annonsera efter personal till dem ¹⁰.

Även om det i realiteten ofta bortses från detta så innebär denna ojämlikhet i sexbranschens relation till andra legitima branscher att det kan uppstå ökade kostnader, eftersom de publikationer som tillhandahåller annonsutrymme kan kräva högre pris för att ta in annonser gällande sexuella tjänster.

– Avsaknad av lagar mot diskriminering. Sexarbete erkänns som en legitim sysselsättning i NSW, men det saknas en anti-diskrimineringslag inom området ”sysselsättning, branschtillhörighet eller yrke”. Därmed tillåts en öppen diskriminering av branschen inom en lång rad samhällsområden. Sexarbetare nekas, endast på grund av branschtillhörighet och sysselsättning, tillgång till banktjänster, kreditkort, lån, hyresrättigheter, hälso- och sjukvårdstjänster, rättvis behandling och jämlikhet inför lagen både vad gäller familje- och straffrätt.
.

Sammanfattningsvis

Jag hoppas att detta anförande kan bidra till att skapa en bättre förståelse av de grundläggande skälen till varför det är så viktigt att avkriminalisera sexbranschen. Av att människor bör ha en grundläggande rättighet att välja sysselsättning, även sådan som äger rum inom sexbranschen, och att de som är sysselsatta där ska åtnjuta samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som sysselsatta inom andra branscher.

Sexarbete måste erkännas som legitimt arbete, och sexarbetares liksom deras kunders hälsa och säkerhet ska inte tillåtas äventyras av en ineffektiv, diskriminerande lagstiftning som kriminaliserar människor och riskerar utsätta dem för korruption, svartmålning och diskriminering.

En hållning som bygger på kunskap – till skillnad från en reflexmässig tillflykt till myter och ett moralisk utdömande av sexbranschen – är vad som krävs för att de behov av mänskliga rättigheter, hälsa och säkerhet som finns hos sexarbetare över hela världen fullt ut ska kunna erkännas.

Önskas ytterligare information i frågan så tveka inte ta kontakt med mig, mina vänner och kollegor eller söka upp någon av de källor som jag och andra delar med mig av här idag.

Jag brukar alltid säga att jag aldrig skulle få för mig att utarbeta regler och riktlinjer för tandläkare att åtfölja eftersom jag själv inte är någon tandläkare. Jag ber att sexarbetare ska visas samma respekt. Inom branschen finns en uppsjö av praktiskt förvärvad kunskap angående de behov som finns inom den och problematiken den har att tampas med; denna kunskap bör respekteras och konsulteras.

Sexarbetare är de som frågor angående tillhandahållandet av sexuella tjänster först och främst angår. Kom ihåg – tala inte om oss utan med oss.

Rachel Wotton, internationell talesperson för Scarlet Alliance
The Australian Sex Worker Association
PO Box 206, Darlinghurst, NSW, Australien, 1300

Email: info@scarletalliance.org.au
webbsida: www.scarletalliance.org.au

Hänvisningar i texten

1. Summary Offence Act 19.
2. Disorderly Houses Amendment Act 95, hittas nu i Restricted Premises Act 1943 (No 6).
3. NSW Government (1997) “Royal Commission into the NSW Police Service: Final Report – Corruption”, s 13.
4. Fawkes, Janelle; (2004); Decriminalisation, a best practice model, the Australian Experience, s. 4
5. Restricted Premises Act 1943 (6)
6. Menlig inverkan på trivseln beskrivs i NSW på samma sätt för all byggnation, inte bara lokaler för sexuella ändamål. Inskränkande för trivseln i ett grannskap är till exempel buller, avfall, kraftig trafikering eller onjutbar utsikt.
7. Rapport om självständiga entreprenörer som arbetar i hemmet (Private Worker Home Based Businesses, PWHBB) av Private Worker Alliance (PWA) och Sex Workers Outreach Project (SWOP), oktober 2001.
8. Enligt en opublicerad studie som lades fram av SWOP vid SEXPO-mässan såväl 2003 och 2004 visste 29% av 553 tillfrågade personer, däribland 151 som själva identifierade sig själv som sexkunder, inte om att sexbranschen var laglig.
9. Sex Services Premises Planning Guidelines, december 2004. NSW Department of Planning. www.planning.nsw.gov.au
10. Detta enligt Summary Offences Act 18 och 18A, vilka inte avskaffades 1995.

Rachels anförande finns även som worddokument, både på engelska och svenska:

• getting-on-top-of-decriminalisation-for-the-nsw-sex-industry.doc

• sexbranschens-avkriminalisering-i-new-south-wales.doc
  .

.

Användbara referenser

• Scarlet Allience – Australian Sex Workers Association. www.scarletalliance.org.au
• Touching Base Inc. www.touchingbase.org
  Touching Base Inc. är ett icke-vinstdrivande projekt som varit igång sedan oktober 2000. Det skapades utifrån det behov som fanns av att underlätta kontakten mellan funktionshindrade och sexarbetare, och sätter fokus på frågor om tillgänglighet, diskriminering, mänskliga rättigheter, juridiska frågor och de problematiska attityder dessa båda marginaliserade grupper kan ställas inför.
• NSW Government Department of Planning. Sex Services Premises Planning Guidelines, December 2004. www.planning.nsw.gov.au

Tillgängliga resurser på området OH&S i Australien.
Genom att klicka på ”publications” på Scarlet Alliances hemsida kan du ladda ner:

1. A Guide to Best Practice for Occupational Health and Safety in the Australian Sex Industry (2000)
2. Principles for Model Sex Industry Legislation (2000)
3. Unjust and Counter-productive: the Failure of Governments to Protect Sex Workers from Discrimination (2000). Därutöver finns:

• Health and Safety Guidelines for Brothels in NSW (2001), WorkCover. www.workcover.nsw.gov.au
• The Australian Capital Territory (ACT) OH&S Code of Practice for the Sex Industry (1998) WorkCover
• Victorian Health Standards for the Management of Registered Brothels and Related Premises (1992)

Bibliografi

• Fawkes, J; (2004); Decriminalisation, a best practice model, the Australian Experience, Scarlet Alliance.
• Metzenrath S & Banach L. (2000) ‘Principles for Model Sex Industry Legislation’. Sydney. Scarlet Alliance and AFAO.
• Metzenrath S & Banach L. (2000); Unjust and Counter-productive: the Failure of Governments to Protect Sex Workers from Discrimination, Scarlet Alliance and AFAO
• NSW Government (1997) “Royal Commission in to the NSW Police Service: Final Report – Corruption”
• Sex Services Premises Planning Guidelines, December 2004. NSW Department of Planning.
• Private Workers Alliance (2003) ‘Why Sex Workers believe ‘smaller is better’, http://www.med.vu.nl/hcc
• SWOP (2003) ‘Unfinished business: decriminalisation of the NSW sex industry’ http://www.swop.org.au
• SWOP and Private Worker Alliance (PWA), (2001), Briefing paper on Private Worker Home Based Businesses (PWHBB).
• Toms, M; (1999), Getting on Top of Health and Safety in the NSW Sex Industry, WorkCover.
• WorkCover NSW, (2001), Health and Safety Guidelines for Brothels in NSW.
• Wotton, R, (2001), Sex Work and Massage (SWAM), SWOP
• Restricted Premises Act 1943 (6)
  Summary Offence Act 18 and 18A
  http://www.legislation.nsw.gov.au/maintop/scanact/inforce/NONE/0

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, sexualitet, politik, sex, bordeller, sexköpare, koppleri, kopplerilagen, mänskliga rättigheter, Australien .
.
...