Jag grät igår

Det är lätt att bli lite hemmablind och vänja sig vid horstigmat och det förtryck vi sexarbetare utsätts för här i Sverige. Men när jag, som exempelvis igår, möter utländsk media, så blir det så uppenbart för mig att det är något fel, något väldigt väldigt fel på svensk medias bevakning av frågor kring prostitution. Eller är det fel på hela det svenska samhället?

Hur kan ett land och ett samhälle utveckla ett horstigma som är så starkt att INGEN lyfter på ett ögonbryn när landets justitieminister säger att vi ska inte lyssna på sexarbetare i frågor som rör dem.

Varför accepteras detta? Det är kränkande för vår demokrati att man tillåter en minister säga detta i vår demokratis högsäte utan att det blir en reaktion! Varför accepterar man att landets justitieminister säger att man inte ska respektera sexarbetares val av att arbeta med sex? Varför accepteras detta uttalande?

Uttalandet skedde den 23 oktober i Beatrice Asks anförande 123 i riksdagens interpellationsdebatt om Europarådets resolution om prostitution.

Jag vet och du vet, att om hon sagt så om någon annan grupp t.ex. romer eller muslimer eller någon annan yrkesgrupp, ta t.ex. lapplisor som ingen gillar, ja då hade det blivit ett ramaskri. Men ingenting händer om hon säger så om horor för det är acceptabelt i Sverige att förtrycka och förfölja oss. Hororna i Sverige är de moderna häxorna som tydligen de flesta gillar att se brinnandes på bålet som media, makthavare och politiker slänger bränsle på. Men jag vill inte vara fastbunden vid den påle av skam som ni har skapat, jag vägrar att bränna mig levandes till döds!

Igår kunde jag läsa att regeringen är besviken över myndigheternas dåliga kunskap om prostitution som avslöjas i Socialstyrelsens tredje rapport i ämnet. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) ska nu träffa Socialstyrelsen för att diskutera om det inte finns ”problem som går att övervinna” i kunskapsinhämtningen.

Hon behöver väl inte gå till Socialstyrelsen för att få svar på den frågan. Hon kan väl fråga Beatrice Ask istället.

Är det inte ganska så självklart att myndigheter inte vet någonting om prostitution om vi lever i ett samhälle där det är helt ok att en minister säger att vi SKA INTE lyssna på sexarbetare?

Jag har pratat med många journalister om prostitution det här året och det är ofta inte så roligt att möta svensk media i dessa frågor.

Reaktionerna jag får från journalister från andra länder är annorlunda, de reagerar och reagerar starkt när jag berättar att en journalist i Sverige har hotat mig och att jag därför är mån om min integritet. De reagerar starkt mot att Dagens Nyheter motarbetar sexarbetares röster helt öppet. Och de tappar hakan i marken när jag berättar vad Beatrice Ask sa i riksdagen den 23 oktober. De reagerar starkt och man behöver bara gå till våra närmsta grannländer för att få den här reaktionen.

Igår blev jag intervjuad för andra gången av NRK, den norska statstelevisionen. De vet vem de ska vända sig till om de vill göra en djupintervju om horstigmat i Sverige. Vi satt i ett par timmar och pratade framför kameran om hur vi sexarbetares diskrimineras i Sverige och vilka konsekvenser vår lagstiftning har fört med sig, det var sorgliga ämnen att prata om.

– Hur kändes det för dig när radion bestämde sig för att du inte skulle få vara med i deras sändning imorse, frågade den norska journalisten mig i slutet av intervjun. Då brast det för mig och tårarna kom för jag var så arg och ledsen över all skit jag sett och läst i media dagen innan, ja överhuvudtaget deras agerande, i veckan som gått mot oss som säljer sex i Sverige.

Kränkande är ett sådant missbrukat ord, men jag känner det verkligen som att mina mänskliga rättigheter kränks varje dag och det är förödmjukande och gör mig riktigt, riktigt ledsen.

Dagen innan hade jag kunnat se på Aktuellts webbplats att de hade sökt efter en sexsäljare som ville uttala sig om Socialstyrelsens rapport men att de inte lyckats få tag på någon. De hade inte försökt nå mig eller någon annan som är med i SANS.

Det är märkligt att portugisisk TV, NRK, danska och engelska journalister eller t.o.m. amerikanska radiojournalister vet hur man ska komma i kontakt med oss sexarbetaraktivister i Sverige men inte vår egen svenska nyhetskanal.

Och det slog mig idag att det stod i rapporten att Socialstyrelsen ville intervjua, men lyckades aldrig få tag på, personer utsatta för människohandel eller nyanlända migranter som säljer eller köper sexuella tjänster. Men den norska TV journalisten som jag träffade igår berättade om sina möten och de intervjuer han hade gjort med flera kvinnor i Norge som tillhörde denna grupp.

Det hade varit underbart om svensk TV köpte Spekters program om prostitution av NRK (visas på norsk TV den 30/1 -08). Jag tror det programmet kommer visa saker som varken myndigheter eller politiker har den blekaste aning om här i Sverige. Men i Norge vet man, för där råder ett annat debattklimat kring de här frågorna och deras journalistkår arbetar med dessa frågor på ett helt annat sätt än den svenska.

Bara en sådan enkel sak som att den norska journalisten, under en hel eftermiddag, aldrig frågade mig vad jag skulle säga om min egen dotter började sälja sex, bara att få slippa den frågan är stort för mig!

När jag är i kontakt med utländsk media så är det annorlunda än när jag möter den svenska.

Jag maskera mig t.ex. inte alls igår och det har inte att göra med att dokumentären kommer att sändas i Norge och inte i Sverige, den kommer att finnas på webben så det är inte det.

Det handlar om att jag känner mig fullkomligt trygg och har förtroende för att NRK kommer behandla råmaterialet så att bara mina ögon syns under intervjun och att det inte går att identifiera mig i de andra tagningarna vi gjorde.

Ni ska veta att jag ALDRIG, aldrig hade låtit någon svensk rikta en kamera mot mitt ansikte utan att mitt ansikte i förväg hade varit maskerat. Inte ens om jag hade fått skriftligt på att man skulle värna om min integritet.

Jag har aldrig tidigare haft ett politikerförakt eller tyckt att svensk media inte sköter sin uppgift så gott de kan. Jag har varit stolt över Sverige och känt mig trygg med den demokrati jag har trott mig leva i.

Idag vet jag att jag inte lever i en demokrati eller i ett land där yttrandefrihet råder, jag vet att media i Sverige skiter i detta faktum och det gör att jag just nu helst av allt skulle vilja fly ut ur landet.

 

Ps…
Läs Charlottes inlägg:

• ”Inte i mitt namn”
• ”Inte i mitt namn” del 2

.

Bilderna är tagna av fotografen Misha Gordin

.

.
Andra bloggar om: prostitution, media, politik, horstigma, yttrandefrihet, TV,
mänskliga rättigheter, sexarbetare, sexarbete, journalister, journalistik, radio
.
...