De flesta kunder till sexsäljare är helt normala och trevliga människor men det finns också män som söker upp sexsäljare för att råna, våldta och misshandla dem.
Våld som sexsäljare på gatan blir utsatta för har gjort att många tror att försäljning av sexuella tjänster är farligt i sig.
Men är det verkligen så om man tittar på all försäljning av sexuella tjänster?
En ny studie i Kanada visat att våld och prostitution inte alltid går hand i hand – Off-Street Commercial Sex: An exploratory study (pdf). Tamara O’Doherty i Vancouver, har ägnat 3 år åt akademisk forskning om våld och sexsäljare som säljer sexuella tjänster utanför gatan. Detta är den största gruppen av sexsäljare och de utgör 80-90 % av alla som säljer sexuella tjänster. Resultatet visar att två tredjedelar av dessa sexsäljare aldrig upplevt något våld i jobbet.Sexsäljare är också säkrare om de själva styr sina arbetsvillkor och själva har direkt kontakt med sina kunder.
Mer än 90 % av sexsäljarna som deltog i studien och som arbetade utanför gatan hade dessutom universitetsutbildning och motsvarade inte alls den stereotypa bilden av hur en sexsäljare är. I en artikel i Vancouver Sun säger Tamara O’Doherty så här om dessa sexsäljare:
”My biggest surprise in doing this research was how incredibly articulate these women in the industry were. People obviously assume women wouldn’t make the choice to go into prostitution but I found these women are from every walk of life. Some women were sex workers only on weekends with regular out-of-town clients. They’re moms, artists, lawyers, nurses, police officers and teachers. You would have no idea if you had one of them living next door to you.”
Tamara O’Doherty forskning indikerar att det är möjligt för kvinnor att arbeta säkert i sexbranschen och att våld, tvärtemot de radikalfeministiska hypoteserna, inte är en naturlig del av prostitution.
Hon menar att om kvinnor kan sälja sexuella tjänster utanför gatorna utan att mötas av våld så måste vi titta på vilka unika omständigheter som gör att just sexsäljare på gatan möter så mycket våld.
Kriminalisering av försäljning av sexuella tjänster är en av de faktorer som ökar risker och våld mot sexsäljare. Sexsäljare på gatan tvingas att arbeta isolerade i det dolda med mycket lite eller inget skydd alls från polisen, menar Tamara O’Doherty. Här i Sverige har dagens lagstiftning kring försäljning av sexuella tjänster, kriminaliseringen av våra kunder, medfört en lång rad av negativa konsekvenser för sexsäljare. Jag har inte hört någon sexsäljare berätta om några positiva konsekvenser!
De ”normala” kunderna har nästan försvunnit från gatan. Det är de med udda sexuella behov och mest snedvriden människosyn som finns kvar. Både risker och våld har ökat på gatan. Vissa sexsäljare följer med polisrädda kunder till undangömda platser, där det inte finns någon hjälp att få.
Tamara O’Doherty menar att oberoende sexsäljare utanför gatorna sällan eller aldrig upplever våld i sitt arbete – fysiska eller sexuella överfall, hot, kunder som är ovilliga att betala eller använda kondom – eftersom de kan förhandla om villkoren med kunden på ett annat sätt än vad sexsäljaren på gatan kan.
Jag tror detta kan stämma bra in på hur det är i Sverige också. Jag tror att det är mer vanligt att sexsäljare i Sverige utanför gatuprostitutionen har ett vanligt jobb och ett tryggare socialt liv att falla tillbaks mot och att de därför inte är lika beroende av inkomsterna som sexförsäljningen ger som sexsäljarna på gatan är. Dessutom så skiljer sig prisbilden enormt. En timmes sex med en eskort kostar mellan 1500-2500 kr medan samma service med en sexsäljare på gatan kostar mellan 500-700 kr!
Den nya situationen på gatan har inneburit att priserna sjunkit och att det händer därför att kvinnor som är i akut ekonomiskt behov förhandlar bort krav på kondom. Detta stämmer också in på vad O’Doherty skriver om vilken faktor som är avgörande för att en sexsäljare ska bli utsatt för risker och våld. Hon menar att det inte har så mycket att göra med om man har universitetsutbildning eller inte, vilken typ av miljö man arbetar i, hur gammal man är osv, den viktigaste faktorn beror på sexsäljarens ekonomi. I en desperat ekonomisk situation är sexsäljare benägna att ta mer risker.
Många sexsäljare på gatan har inte möjlighet att sälja sexuella tjänster på ett säkrare sätt. Och när de själva vittnar om att både riskerna och våldet har ökat mot dem… hur kan radikalfeminister och politiker säga att sexköpslagen enbart haft positiva effekter för sexsäljare i Sverige? Var det inte denna grupp av sexsäljarna, den mest utsatta, som radikalfeministerna ville skydda från våld genom att införa sexköpslagen. Eller ville man bara motarbeta ett fenomen man inte gillade? Jag kan ärligt inte förstå vad som driver dessa så kallade feminister, vad är deras bakomliggande motiv, ett allmänt hat mot män eller vad är det? Jag kan heller inte acceptera eller förstå deras syn på människor.
Den gruppen av sexsäljare som politiker fokuserat sitt intresse på här i Sverige är sexsäljarna på gatan, men bara 10 – 20 % av alla sexsäljare arbetar på gatan. Denna siffra har dykt upp för mig i flera olika utredningar, rapporter och forskning som jag har läst. Man uppskattar t.ex. i Sverige att gatuprostitutionen står för 15 % av all försäljning av sexuella tjänster i Sverige. Och jag tror det är en bra uppskattning.
Och trots att denna grupp är en minoritet så är kunskapen om sexsäljare begränsad till just den lilla gruppen i utredningen bakom sexköpslagen – Könshandel.
Tänk om man stiftat lagar om t.ex. polisarbete och då bara på hur villkoren är för 15 % av poliserna, den minoritet av poliserna som är mest utsatta för våld och arbetar under de sämsta villkoren? För det var det man faktiskt gjorde när det gällde oss som säljer sexuella tjänster.
Frågan om kriminalisering av prostitution togs upp i samband med regeringen behandlade kvinnovåldskommissionens betänkande ”Kvinnofrid” där man föreslog en rad olika åtgärder för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor samt för att förhindra våld mot kvinnor. Regeringen ansåg att det inte är acceptabelt att män kan köpa tillfälliga sexuella förbindelser av kvinnor i ett jämställt samhälle och sexköpslagen kom till 1999.
Den svenska officiella synen på prostitution säger att jämställdhet inte kan uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor genom att prostituera dem. Detta synsätt, att män prostituerar kvinnor, kommer från radikal- feminister. Men varför ser de kvinnor som osjälvständiga och oförmögna att bestämma över sina kroppar när kvinnor säljer sexuella tjänster eller överhuvudtaget arbetar med sex eller erotik? Den förra regeringens expert på prostitution, Gunilla Ekberg säger att prostitutionsmiljön i sig normaliserar till slut övergreppen. Precis som mäns våld mot kvinnor i nära relationer blir normaliserat.
Vilken enkel och bra förklaring hon har!!! Och därmed så behöver hon heller inte lyssna på vad sexsäljarna själva säger. Hon vet genom erfarenheter av ROKS vad hon pratar om. Hon vet mer om oss än vad vi själva vet! Kommer ni ihåg hur hon för ett par år sedan hur hon hotade den granskande journalisten Evin Rubars i dokumentären ”Könskriget” i TV.
Gunilla Ekbergs redovisning om den svenska prostitutionspolicyn – The Swedish Law That Prohibits the Purchase of Sexual Services – Best Practices for Prevention of Prostitution and Trafficking in Human Beings, Gunilla Ekberg, Ministry of Industry, Employment, and Communications, pdf fil – från 2004 används ofta som referens, i debatten om prostitution över hela världen, som fakta över vilka effekter den svenska sexköpslagen haft. Men hennes artikel baserar sig inte på fakta, det är snarare ett politiskt manifest och detta visar Vincent Clausen mycket tydligt i sin artikel An assessment of Gunilla Ekberg’s account of Swedish prostitution policy (pdf)
Ekberg säger att prostitution och sexuella övergrepp är detsamma och får stöd av professor Sven-Axel Månsson som anser att det är onani i en kvinnans kropp. Radikalfeministiska hypoteser om vad prostitution är och hur den ska definieras lever alltså kvar än idag och har implementerats i den svenska officiella synen på prostitution. Sveriges regering och riksdag har t.ex. genom kvinnofridslagstiftningen definierat prostitution som mäns våld mot kvinnor och det är en radikalfeministisk hypotes, en hypotes och inte sanningen.
Men sanningen tycks vara ovidkommande för radikalfeminister eftersom prostitution enligt dem är våld per definition. Det är ungefär som att säga att eftersom en del män slår sina fruar så är äktenskap våld. Punkt slut! Men radikalfeminister har inte drivit att män som gifter sig ska kriminaliseras, det hade varit för svårt och för absurt.
Men om man definierar våld korrekt och sen tar del av studier som visar hur mycket våld sexsäljare inom alla former av försäljning av sexuella tjänster erfar, så visar studier i hela världen att våld mot majoriteten av alla sexsäljare generellt inte tilhör vardagen. Det finns heller inga bevis som kan stödja påståendet om att alla män som köper sexuella tjänster är våldsamma mot sexsäljare. Den delen av män som är våldsamma utgör med allra största sannolikhet en minoritet av kunderna.
I t.ex. Charlotte Seibs djupgående studie om prostitution i Queensland i Australien kan man se att 52 % av sexsäljarna i den kriminaliserade delen av prostitutionen, sexsäljarna på gatan, hade varit utsatta för våld jämfört med 12 % av dem som arbetade legalt privat hemifrån och bara 3 % av kvinnorna som arbetade legalt på bordeller hade samma tråkiga erfarenheter.
Jag skulle inte vilja definiera sexarbete som ett arbete där våld är vardag, det är däremot ett arbete där det finns risk att man blir utsatt för våld.
Det är därför viktigt att försäljning av sexuella tjänster avkriminaliseras så att sexsäljare kan arbeta så säkert som möjligt och skyddas av de lagar vi redan har mot våld. Det är också viktigt att sexsäljare är medvetna om riskerna och har kunskap, metoder och strategier för att arbeta så säkert som möjligt.
Ofta är anledningen till övergrepp mot sexsäljare undertryckta skuldkänslor. En del män försöker implementera sina egna idéer om hur kvinnor ska vara genom att misshandla kvinnor som inte motsvarar deras ideal, t.ex. horor. Och jag är ledsen alla radikalfeminister, men våld mot sexsäljare är inte detsamma som våld mot kvinnor, även de manliga sexsäljarna utsätts för våld. Män som har skuldkänslor inför deras egna homosexuella känslor kan uttrycka sin homofobi genom att misshandla manliga sexsäljare de nyss haft sex med.
Det är enormt viktigt att du som är sexsäljare litar på din magkänsla, dvs på din intuition. Om du får dåliga vibbar, känner det minsta lilla obehag eller oro så talar din intuition om för dig att något är fel. Där behöver inte vara något som man direkt kan ta på eller logiskt förklara, men lita ändå alltid på din magkänsla. Avbryt och backa från att ha mer kontakt med den kunden. Jag själv bröt mot denna regel en gång och det kunde ha slutat riktigt illa! Läs gärna den här sidan, där kan du som är sexsäljare få fler tips på hur du kan arbeta säkrare.
Ps. Gunilla Ekberg har fått ett nytt jobb, hon är numera co-director för den radikalfeministiska organisationen CATWS lokalkontor i Bryssel, CATW = The Coalition Against Trafficking in Women.
.
.
Dagens absoluta lästips!
Som dessutom passar bra till detta blogginlägg är författaren Carina Rydbergs debattartikel på DN kultursida – Kvinnor måste göra det ”med hjärtat”
”Men det är något med diskussionen som upprör mig. Det handlar inte bara om en sångtext. Det handlar om mig, om min sexuella identitet, om min vägran att låta mig påtvingas någon annans uppfattning om hur min sexualitet bör se ut. Jag kan inte skratta. Jag kan inte skratta när jag hör – och detta är kanske det värsta av allt – kvinnor säga att om man inte gör det ”med hjärtat”, eller ”med sin känsla”, så är den sexuella akten inte längre giltig. Jag kan inte skratta, eftersom förnekelsen av den rena sexualiteten är både det subtilaste och det mest effektiva slaget av kvinnoförtryck.”
Jag kan skriva under vartenda ord som Carina Rydberg framför i denna debattartikel och hennes artikel gladde mig så enormt eftersom jag själv tog mycket illa vid mig hur barnmorskan Helena Cewers viftade bort mina argument i debatten om Fridas låt ”Dunka mig gul och blå” i Studio Ett i radions P1 i torsdags.
.
.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, politik, sex, sexköpare, våld, kvinnovåld
.
...
måndag, juni 25, 2007 at 13:16
Hittade din blogg via DN och Carina Rydbergs fina artikel. Måste säga att du skriver väldigt skarpt och förklarar pedagogiskt vad som är fel och varför det är så. Personligen har jag lite svårt att engagera mig mot sexköpslagen, men jag förstår varför du gör det, och precis som du hatar jag dogmat som gör att moraliserande, bittra människors egna åsikter ska gå ut så stort över kvinnors sexualitet och hur de väljer att uttrycka den. KEEP UP THE GOOD JOB!
måndag, juni 25, 2007 at 13:23
Tack George, kul att du hitta hit och förstod min poäng med detta inlägg. Frågorna som rör sexsäljare och det förtryck vi utsätts för hänger starkt samman med synen på kvinnor och den kvinnliga sexualiteten. Många feminister inser dock inte hur de gräver sina egna gravar när de pratar sig varma om sexköpslagar och annat.
Carina Rydbergs artikel var dagens höjdpunkt för mig och jag blir glad varenda gång jag läser eller hör sådana åsikter. De behövs mer än någonsin idag!
måndag, juni 25, 2007 at 15:42
Lade också märke till Rydbergs artikel förstås & kunde inte låta bli kommentera jag också. Jag gillar henne skarpt.
måndag, juni 25, 2007 at 18:08
Jag har skrivit innan att jag tror att DN censurerar mig. De har idag under em tagit bort länken hit från de bloggar som skriver om Rydvergs artikel. De var lite slöa med att ingripa denna gången så många hitta hit via DN innan. Jag får ringa upp dem imorgon för att få en förklaring, ska bli spännande att höra varför min blogg anses som olämplig!
måndag, juni 25, 2007 at 18:15
Du, jag såg det också — plötsligt var din blogg borta från listan! Helt bisarrt! Du måste berätta vad förklaringen är, om du får någon.
tisdag, juni 26, 2007 at 11:17
Demokrati och tryckfrihet, jo jo tjena moss!
Bara för de korrumperade.
tisdag, juni 26, 2007 at 13:45
Varje gång jag har pratat med någon som arbetar på DN så har jag mötts av en ganska nonchalant attityd. De kanske verkligen tror att de är tredje statsmakten där eller har storhetsvansinne eller något. Den som är ansvarig för att moderera bort blogglänkar hade inte jobbat igår men han skulle titta på saken… (han fråga inte ens vad min blogg hette men skulle ta en titt på saken!?!) och nej varför de tar bort länkar till min blogg från DN det visste han inte… och det var ingen idé att jag ringde igen för att fråga och nu så skulle han på ett morgonmöte… och det är hundratals bloggar som länkar till DN varje dag och sen sket han fullkomligt i vilket… det hördes lång väg… Han var bara irriterad över att jag ringde och vänligt frågade varför de tar bort länkar hit… Han undrade visserligen varför jag ringde nu och när jag talade om varför – att debattartikeln handlade om en debatt jag är involverad i och att jag därför ansåg det som extra olämpligt att bli bortplockad så bara noncha han det faktumet… Jag börjar ogilla DN mer och mer…
tisdag, juni 26, 2007 at 23:57
DN är ju känd för sin höga svansföring.
Det är nog inte så lätt att få delta i debatten där ifall man har ”fel” åsikt.
Jörgen Eriksson, en mycker modig journalist, släppte in oss sexarbetare på DN kultur o Dn debatt på 70 talet.
Sedan var hans karriär på DN över.
tisdag, juni 26, 2007 at 23:58
http://blogg.passagen.se/martine
Sedan dess ogillar jag oxå DN.
Kram Sunny
onsdag, augusti 15, 2007 at 13:43
Var finner du uppgiften om att 90% har universitetsutbilding? Jag hittar att 25% har en bachelor, men inte resten. Tacksam för hjälp…
torsdag, augusti 16, 2007 at 12:02
Tillåt mig en möjligen icke direktrelaterad fråga, men Björn Rosengren, är det nån som vet om han har universitetsutbildning? Eller det kanske man inte måste ha för att fatta att man är på en porrklubb när man är det (vet ej, har aldrig varit på porrklubb)?
torsdag, augusti 16, 2007 at 12:34
Sofia du får läsa artikeln.