Bordellhärvan – Den otroliga troliga sanningen

Bordellhärvan har väckt starka reaktioner och dementier. Trovärdigheten i historien ifrågasätts… men det som kan verka otroligt idag var inte så himla otroligt på mitten av 70 talet, snarare mycket troligt.

Läs gärna mina tidigare inlägg om bordellhärvan:

• Bordellhärvan 1976 – en del av horornas historia från den 29/4-07
• Bordellhärvan som blev Geijer-affären från den 4/12-07
• Bordellhärvan – breven om sanningen från den 5/12 -07

– Sanningen är skön, sa polisen Ove Sjöstrand i Kvällsöppet i TV4. Han var en av utredarna i bordellhärvan. Och sanningen är verkligen skön fast den är jobbig, oerhört jobbig att handskas med. Frågan är om vårt samhälle klarar det, fast det har gått över 30 år.

Den pensionerade polisen Ove Sjöstrand har mått dåligt ända sedan han förstod att flickor som såg ut att bara vara 11-12 år verkligen talade sanning för honom då på 70 talet när han var med och utredde bordellhärvan. Han sa att flickorna definitivt inte såg lovliga ut fast att de var 14 år när de utnyttjades som barnprostituerade i Doris Hopps eskortverksamhet. Jag vet inte om ordet lovlig används idag men det var ett vanligt uttryck på mitten av 70 talet. Man var lovlig när vuxna fick lov att ha sex med en och lovlig blev man först då man fyllt 15 år.

Mitten av 70 talet var en helt annan tid, med helt andra värderingar än de som finns idag. Men det var olagligt och straffbart att köpa sexuella tjänster av någon under 18 år eller att ha sex med någon som inte var lovlig. Det var sexualbrott som gav fleråriga fängelsestraff. I kvällsöppet påpeka kvinnornas advokat att det hela handlar om att staten faktiskt underlät att åtala de män som hade gjort sig skyldiga till sexualbrott fast polisen och åklagare hade klara bevis för detta. Det är det som är skandalen och inte egentligen om huruvida Olof Johansson var en av dessa förövare eller inte.

Namnen på vilka kunderna var är egentligen inte så väsentligt, mer än att det förklarar varför hela affären mörklades, varför förövarna inte blev åtalade och varför de här kvinnorna, som då var barn, aldrig fick någon upprättelse.

Det kan vara intressant att se vilka dementier som kommer. Ryggdunkandet mellan olika kompisar i Sveriges maktelit har nämligen börjat. I Aftonbladet tar Leif GW Persson en del av sina utpekade kompisar i försvar och lägger fram en teori om hur deras namn har dykt upp.

På realtid.se finns nu en intressant artikel där förläggaren Carl-Michael Edenborg påpekar att ingen stämde honom när han för några år sedan gav ut boken om Bordellhärvan; “Makten, männen, mörkläggningen” som skrevs av författarna Deanne Rauscher och Janne Mattsson. Deanne Rauscher intervjuas också i artikeln och berättar att Leif GW Persson berättade för henne att Olof Johansson förekom i utredningen. Olof Johansson är tvärilsk och igår utbröt det ett stort tv-gräl mellan Deanne Rauscher och Olof Johansson i en debatt på Axess TV.

DN skriver att mörkläggningen har ökat misstron mot politikerna. Jag tycker att detta är en fråga som handlar om vårt förtroende för rättsväsende, att politiker ljuger är något vi har lärt oss. Det är värre när åklagare och polis inte gör sitt jobb. Det är värre när barn utnyttjas sexuellt utan att man ens utreder brottet.

Det handlar också om horstigmat. Det åklagaren var ute efter i bordellhärvan var att sätta dit en sexarbetare för koppleri. Och hon förtjänade nog sitt straff i detta fall, eftersom hon utnyttjade unga flickor.

Men att det förekom barnprostitution hos Doris Hopp var inte anledningen till att hon åkte dit, hon åkte dit för att hon var en hora, för att hon förmedla sexuella tjänster för andra och kanske möjligen också för att säkerhetspolisen bedömde att det förelåg för stora säkerhetsrisker med hennes verksamhet.

Blogge Bloggelito skriver idag:

”Vad hände med omsorgen om sexuellt utnyttjade barn respektive prostituerade som fallit offer för övergrepp? Om det är denna omsorg som är det viktigaste – vilket vore rimligt – var är då de rosenrasande kommentarerna från Thomas Bodström och hans organisation?”

Om någon någonsin har trott på fanatikernas omsorg om oss som säljer sex och om barn som far illa så kanske deras ögon nu kan öppnas.

Trovärdigheten i hela historien som berättas av kvinnorna och som backas upp av såväl polis som socialarbetare ifrågasätts naturligtvis idag i bl.a. en ledare i Blekinge Läns Tidning och i Länstidningen Östersund. Barbro Hedvall skriver i DN att ryktena lever och i GPs ledare skriver man att bordellhärvan är sorglig, men att påståenden inte är bevis.

Men alla måste komma ihåg att det som kan verka otroligt idag var inte så himla otroligt på mitten av 70 talet. Då skrevs det debattartiklar som förespråkade att åldern då man skulle anses vara lovlig skulle sänkas. Man kunde öppet skriva och argumentera för att barn som mognade tidigt skulle få ha sex med vuxna, det skulle de bara må bra av. Ordet pedofili fanns inte.

Jag kom ihåg att kulturtidningen ETC i slutet på 70 talet provocera lite genom hade ett nummer som det blev lite (obs lite) diskussion om eftersom bilderna visade små pojkar med erektion som låg bredvid sina nakna mammor. Det var bilder som andades incest och pedofili så det stänkte om det. Diskussionen handlade om det var skadligt eller inte att barnen var med när föräldrarna hade sex. Det är tur att jag inte har kvar det numret för innehav av sådana bilder idag hade kanske gett mig ett fängelsestraff.

Prostitution förekom mer eller mindre helt öppet. Sexsäljarna annonserade ut sina tjänster som poseringar, eskortservice och senare som massage i dagstidningar som DN. När tidningsvärlden krävde att man skulle kunna visa upp att man hade utbildning som massör så rusa alla hororna i Stockholm till Axelsons Gymnastiska institut för gå en kurs i massage.

Vid tiden för bordellhärvan höll det gamla riksdagshuset på att renoveras och riksdagen låg då vid Sergels Torg. I anslutning till det som idag är kulturhuset och som då var riksdagshuset, hade riksdagsmännen sina små ettor, sina övernattningslägenheter och ingången till det huset låg precis där Malmskillnadsgatan tar slut.

Det var en stor trafik mellan detta hus och Malmskillnadsgatan. Journalisterna satt där och spana och tog suddiga fotografier. Det skrevs ursäktande artiklar om de stackars ensamma riksdagsmän som tvingades vara så långt hemifrån under så långa tider. På den tiden ansågs inte våra kunder vara våldtäktsmän, det fanns en helt annan acceptans för att köpa sexuella tjänster.

Men horor stod lågt i kurs då liksom nu. Och barnen som vistades på ungdomshem och på barnhem var det ingen som egentligen brydde sig så mycket om.

Kvinnornas advokat sa igår att de här kvinnorna först utsattes för sexuella övergrepp som sedan följdes av ett rättsövergrepp som saknar like i vår historia. Han menade att det får vara slut på övergreppen mot de här kvinnorna nu och jag håller med honom. Justitiekanslern kan frångå preskriptionstiden. Gör det! Be kvinnorna om ursäkt och börja behandla alla människor i Sverige lika! OBS det inkluderar även alla horor och människor med makt!

Till SvD säger Eva att hon som 13-årig flicka, utan bröst, uppmanades att visa sitt skolfoto för kunderna innan hon hade samlag med dem. Det som hände för 31 år sedan förstörde hennes liv.

– Jag är trött på att känna skuld. De lät de här männen komma undan och nu vill jag ha upprättelse för det. Jag vill ha en ursäkt och ett skadestånd, säger hon.

Ge henne det!

Norrbottens Kuriren tycker att det var skamligt hur de här kvinnorna behandlades och skriver att ”ingen kan försvara att det sexuella utnyttjandet av dem som minderåriga aldrig utreddes”. Och Tiina Meris kloka ord på ledarsidan i Sydsvenska Dagbladet gjorde mig glad:

För trettio år sedan hade två barn behövt möta rättsväsendets trygga och torra hand. Men höga politiker tystade debatten och avfärdade tvärsäkert hela historien som ”strunt”. Två flickors liv har, som deras juridiska ombud Niclas Karlsson uttryckte saken igår, deformerats.

Historien hinner ikapp dem. Och oss. Nu nämns nya och kända namn i bordellhärvan. Med påtaglig risk för smutskastning och utpekande av oskyldiga. Men är tystnaden ett alternativ?

Journalisten Peter Bratt, som efter sitt avslöjande hamnade i kylan, formulerade sig så här i samband med utgivningen av den nyutkomna självbiografin Med rent uppsåt (Albert Bonniers Förlag):

”Samma sak gäller för ett samhälle som för mig personligen. Man måste göra upp med sin historia för att kunna gå vidare.”
Det gäller sannolikt också de barn som utsattes för övergrepp. Och det borde gälla de personer som faktiskt förgrep sig på dem.

.

.
Andra bloggar om: prostitution, media, politik, sex, horstigma,
bordeller, sexköpare, koppleri, DN, bordellhärvan, Geijer-affären
.
...