Stockholm tror de kan tala för oss

Idag släppte Socialstyrelsen sin rapport – Kännedom om prostitution 2007 (pdf). Uppgiften för den här rapporten har varit att undersöka prostitutionens omfattning och utveckling i Sverige.

Jag reagerade direkt på de uttalanden som finns i rapporten från Stockholms prostitutionsgrupp, de anser nämligen att de kan föra vår talan, men de varken kan, får eller gör det.

Det som är nytt i den här rapporten i jämförelse med de tidigare rapporterna från socialstyrelsen är att man för första gången även har tagit med vad vi sexsäljare själva har för erfarenheter och åsikter.

Men det var inte så lätt för socialstyrelsen att komma i kontakt med olika sexsäljare och jag är inte förvånad. I rapporten står det:
”Man litade inte helt på hur vi skulle hantera intervjumaterialet och hur det skulle användas. Bland dem vi intervjuade med egna erfarenheter av prostitution fanns några som intervjuats i andra sammanhang, men där deras röster i slutändan ”plockats bort”. Detta ville de inte vara med om igen.”

För att komma i kontakt med oss bad socialstyrelsen personer som arbetar nära prostitutionen om hjälp med att sätta dem i kontakt med lämpliga intervjupersoner. I rapporten står det:

”Det senare möttes dock med viss skepsis. Personer som arbetar vid prostitutions- enheten i Stockholm menar exempelvis att de har klienternas mandat att föra deras talan:
”Vi här på det här stället träffar 100-tals människor i prostitutionen, och vi kan föra deras talan.”
Det uttrycktes också en tanke om att personerna skulle kunna fara illa i intervjusituationen, då våra frågor kunde väcka känslor, som kan vara svåra och obehagliga.”

Meningarna ovan visar så tydligt varför jag tycker att media och makthavare INTE ska vända sig till Stockholms prostitutionsgrupp och dess chef Agneta Borg när man vill ha svar på olika frågor om prostitution, de pratar gärna om oss och anser att de har mandat för att göra så, men det har de inte. Agneta Borg säger t.ex. att sexköpslagen har hjälpt sexarbetare och inte ökat riskerna i vårt arbete, vi själva säger tvärtom. Jag säger som sexarbetarna på gatan i Danmark säger:

“Lyssna inte på dem som påstår att de är våra hjälpare, om de argumenterar för en kriminalisering.

De talar inte för oss. De säger att sexförsäljning är ett problem för oss. Det är det inte.”

Uttalandet från Stockholms prostitutionsgrupp visar också varför det är svårt för myndigheter att komma i kontakt med oss som arbetar med att sälja sex. Vem vill vända sig till någon som har omyndigförklarat en innan man ens har träffats.

I sammanfattning i rapporten står det att försäljning av sexuella tjänster är mångfasetterat och det svårt att få en entydig och klar bild av omfattningen. Man vet inte om antalet som säljer och köper sexuella tjänster har ökat eller minskat totalt. Däremot vet man att försäljning av sexuella tjänster har utvecklats med samhället i övrigt.

Och varför det är så svårt att kartlägga prostitution var en fråga som intresserade en radiojournalist från P1 som jag nyss pratade med. Han undrade också varför det är svårt för myndigheter att komma i kontakt med oss. Svaret finns delvis ovan i uttalandet från Stockholm.

Jag berättade också för honom att så fort en sexsäljare (som också har barn) vänder sig till polisen så går det med automatik iväg ett PM till familj enheten på de sociala myndigheterna och inom ett par veckor har man då besök av socialen som ska se om man är en lämplig förälder. Och det finns människor som anser att man inte kan vara lämplig som förälder om man säljer sexuella tjänster.

Socialstyrelsens nya rapport är betydligt mer vetenskaplig och ärlig än det man brukar läsa från myndigheter om prostitution.

Även om det t.ex. är självklart att prostitution är mångfasetterat så är det nytt att detta faktiskt står så uttalat i en myndighetsrapport. Det är bra och nytt att man visar fram en sådan mängd av olika perspektiv och erfarenheter från alla aktörer, inklusive från oss som säljer sexuella tjänster.

Det framkommer t.ex. att representanter för myndigheter möter försäljning av sexuella tjänster på skilda sätt och att de har olika uppfattningar. Det är oerhört bra att rapporten visar att det finns myndigheter som Stockholms prostitutionsgrupp som direkt censurerar sexsäljares röster från att höras och som driver frågor om prostitution utifrån ett ideologiskt ställningstagande. För där finns svaret till varför debatten ser ut som den gör i Sverige och varför alla pratar om oss och inte med oss som säljer sex.

Det är också glädjande att läsa en statlig myndighets rapport om prostitution som inte använder sig av retoriken som finns i den officiella synen på prostitution i Sverige, att prostitution är mäns våld mot kvinnor. Den formuleringen finns inte någonstans i rapporten och det gläder mig enormt.

Ps…
Sexarbetare! Om ni behöver stöd eller hjälp av sociala myndigheter, vänd er då till Malmö och F.A.S.T. Personerna som arbetar där visar oss respekt, lyssnar, har rätt attityd mot oss och är bara så bra!

Till sist…
Idag är det Lucia. Lina Nordquist och Johanna Norberg, Liberala Kvinnor i Uppsala, skrev idag om Lucia i en debattartikel:

”Främst är hon en symbol för mänskliga rättigheter, för rätten till själv- bestämmande, inte minst över sin egen kropp. Legendens Lucia var förmodligen inte mer än 20 år gammal då en ung man, som hon vägrade gifta sig med, angav henne för den romerske kejsaren och fick henne torterad och dömd till prostitution.”

Men föga förvånande så kräver de inte mänskliga rättigheter för sexarbetare i sin kravlista! Och var är deras krav på att sexarbetare ska få lov att bestämma över sina egna kroppar utan att Liberala kvinnor lägger sig i?

.

.
Andra bloggar om: prostitution, sexköpslagen, feminism, debatt, media,
Agneta Borg , politik, sex, horstigma, socialstyrelsen, Liberala kvinnor, Lucia
.
...