Den farliga glamouren del 2

Den farliga glamouren förtjänar en fortsättning, en del 2, för reportaget om en vanlig sexarbetare i Veckorevyn har orsakat en del diskussioner både i tidningar, radio och bloggosfären, som ex. hos Blogge, Joshua Tree, mymlan, Ulrika, Teflonminne, Erik Svansbo och deep|ed m.fl samt även på facebook.

Malin Lernfeldt skriver t.ex. i GP att det är trist att Veckorevyn går prostitutionslobbyns ärenden.

Ja du Malin, tror du verkligen att vi bönar och ber tidningar om att bli intervjuade? Om du bara visste hur ofta vi sexsäljare får förfrågningar om att ställa upp för intervjuer och dokumentärer och hur ofta vi säger blankt nej.

Även om det ligger i vårt intresse att motarbeta fördomar och horstigmat så är det få av oss som vill medverka i dylika reportage eftersom vi får fnatt av att se de där varnande faktarutorna bredvid artikeln (som behövs för läsare som Malin) eller läsa hur man har vinklat det vi har sagt. Jag själv tackar nej till 8 förfrågningar av 10.

Jag är inte heller förvånad över att Andreas Gustavsson i ETC ringer upp Linda, en fd sexsäljare som bekräftar allt han vill höra. Linda vågar knappt föreställa sig hur hennes döttrar och andra tjejer kommer att påverkas av artikeln. ”Den fungerar som en guide till hur man tjänar snabba pengar genom att börja sälja sex.”

Jag tycker synd om Linda och henne ologiska resonemang och påståenden om sexarbete. Jag tror den kvinnan har ett stort problem med horstigmat och detta med att hon en gång sålde sex.

Louise Bratt chefredaktören på Veckorevyn ska ha en eloge för att de vågar ge en sann bild av vilka vi sexarbetare är. Det var skönt att höra direkt från henne själv idag att oavsett vad tidningen Resumé påstår så har de absolut inte drabbas av en läsarstorm eller en massa upprörda mammor.

De tonårsmammor som vill ha koll på vad deras tonårstjejer läser har nog för länge sedan insett att tjejtidningarna liksom den helt vanliga pressen innehåller betydligt mycket mer information om sex, sug och snusk än vad Anders Westgårdh, krönikor på Aftonbladet har koll på. Han tycker att artikeln i VR är det mest ansvarslösa och idiotiska han läst i en svensk tidning på väldigt länge.

Men som tur är så har han en betydligt klokare dotter och det vara bara så kul att Aftonbladet idag publicera Alice Westgårdh svar idag: Pappa, du har nog fått det här om bakfoten:

Min pappa reagerade på en artikel om en ung tjej som extraknäcker som prostituerad. Enligt honom så framställdes det som något bra och trendigt, men det var ju faktiskt bara hennes åsikt. Själva artikeln är opartisk från Vecko-Revyns sida, men sen har de lagt in en ruta där deras sexexpert Hannah Arnhög skriver att det är fel att sälja sex. Och jag håller helt med henne.

Sex är en naturlig sak, som inte ska göras om till något så materiellt som ett jobb. Jobb har man för att försörja sig, sex har man för att njuta av livet. Jag tycker att min pappa försöker ge sex en negativ och nästan förbjuden klang. Ni föräldrar behöver inte oroa er så mycket, nu förstorar ni något som inte är en så big deal.

Sex är en naturlig sak. Låt oss inte göra det onaturligt.

Jag tycker Alice i sin artikel ger prov på en insikt och en mognad större än vad många skribenter har. Dessutom vågar hon ge att bra argument till varför hon inte tycker om prostitution. Hon vill att sex ska vara en sak som finns för att njuta av livet, en naturlig sak, som inte ska göras om till något så materiellt som ett jobb. Hon vill inte att sex ska vara en sak man kan försörja sig på. Och Alice det köper jag att du tycker. Jag vet att många tycker som du och har den synen på sex och det förstår jag.

Men sex säljer, och sex säljer bra och sex är en vara i så många sammanhang. Var går gränsen? Och att tycka som Alice är en sak, det är en annan sak att sedan lagstifta så att denna syn ska gälla för alla. Jag tycker inte samhället ska lägga sig i vuxna samtyckande människors handlingar även om det i samhället finns många som tänker som Alice.

Det är bättre att acceptera att vi är olika, att vi har sex på olika sätt och inse att prostitution inte kommer att försvinna hur mycket man än lagstiftar emot det.

Jag ringde journalisten Staffan Lindberg som i en artikel idag i Aftonbladet hoppar på tåget om upprörda föräldrar. Varför skriver du den här typen av artiklar, undra jag. Och Staffan berättar att det är intressant att skriva om sådant som sticker ut, saker som går emot det man ska tycka eller det som anses vara det som gäller. Han tyckte artikeln i Veckorevyn inte var så objektiv som deras artiklar om sexarbetare brukar vara och jag förstår att det är mycket layouten och bilden i Veckorevyn som gör just VR artikel anses vara mer glamouriserande till skillnad från andra liknande artiklar.

Men genom att Staffan Lindberg skriver om detta på det sätt han gör så bidrar han själv till att konservera den fördomsfulla bilden av horor, den som Veronika utmanar i Veckorevyn.

Han låter t.ex. i sin artikel ett par kända tonårsmammor fördöma VR reportage. Anna Book och Anne-Lie Arrefelt (Nannyjouren) säger: ”Att romantisera prostitution är helt fruktansvärt. Nästan alla prostituerade har utsatts för övergrepp eller har missbruksproblem. Här får vi inte veta något om Veronicas bakgrund. Det är oansvarigt. För tjejer i riskzonen kan en sådan här artikel bli sista droppen.”

Jenny Wennberg skriver i Arbetarbladet att artikeln i Veckorevyn är en av de mest rubbade artiklarna under pressåret 2007. Hon tycker att artikeln totalt onyanserad, glorifierar prostitution förbehållningslöst utan att tidningen bjuder på en motbild. Varför skriver hon så? Nyfiken som jag är så ringde jag upp Jenny för att fråga.

Hon berätta för mig att hennes bild av prostitution är färgad av det hon sett i Holland när hon bodde där och studera bl.a kriminologi. Hon skrev då en uppsats om ämnet. – Men hur många sexarbetare har du själv pratat med, undra jag. För det är en stor skillnad vad man själv ser och upplever mot vad sexarbetare själva känner och upplever. Vi är alla olika och hur jag upplever eller försöker tänka mig in hur det skulle vara att t.ex. vara revisor är inte sanningen om revisorer. Speciellt inte om jag bara snackat med en av alla tusentals revisorer det finns. Och Jenny har prata med en sexarbetare i hela sitt liv, med mig blir det nu två.

Men det fins ju forskning som visar att… sa Jenny. Ja det finns sådan forskning som radikalfeministerna pekar på eller utför själva och den är mosad sönder och samman av flera andra forskare och stämplad som akademisk ohederlig.

För en vecka sedan skrev skamlösa fanatiker (Liberala kvinnor) en debattartikel i Nya Wermlands Tidning som SANS skickade in en replik på – Ingen respekt visas för sexarbetarna

Igår fick jag äntligen svar på vilka källor Liberala kvinnor använder sig av för att hävda sina ståndpunkter. De skrev så här till mig: ”En läsvärd examensuppsats, som har påverkat vår syn på prostitution, är Ann Wilkins ”Prostitution och Trauma” som hon lagt fram vid Stockholms Akademi för Psykoterpiutbildning vt 2005.” När jag läste att Ann Wilkens fått ett pris för den här uppsatsen av Brottsoffermyndigheten så trodde jag att det var ett första april skämt.

Och sen hänvisar ”Liberala” kvinnor till forskning som den radikalfeministiska lobbyorganisationen CATW rekommenderar. Och det första namn jag ser på den sidan de ger mig en länk till är Sullivan. Samma Sullivan jag skrev om i förra veckan i inlägget Skamlös fanatism i DN.

Nej jag ger inte mycket för de källorna och jag rekommenderar alla som inte vet så mycket om prostitution att läsa mitt inlägg – Till dig som inte vet.

Till sist…
Jag fråga Staffan Lindberg varför han inte skriver om Asks uttalande i riksdagen istället för att blåsa upp krocken mellan sanningen om oss sexarbetare och människors fördomar om oss. Jag undra om det inte egentligen är mer intressant att folk får veta att Ask kan stå i riksdagen och säga att vi inte ska höras i frågor som rör oss. – Skriv en debattartikel om detta, det måste du göra, sa han till mig.

Och den kommer jag lovar. Jag vill bara först se vad vår justitieminister svarar på de frågor som SANS har ställt till henne. Om vi nu inom SANS får ett svar överhuvudtaget.

Sen inser jag trött att det Ask sa inte sticker ut och det är därför det inte skapar några rubriker eller artiklar.

Det är inget märkligt att våra röster ska tystas. Det sticker inte ut från det förväntade, från koncensusen som råder. Vilken märklig värld vi lever i om man ska se till vilken etik som praktiseras…

Är det inte märkligt att de som:
– kallar sig för feminister
– säger sig stå på de svaga sida
– kämpar för jämlikhet, yttrandefrihet och demokrati
inte reagerar emot att landets justitieminister inte anser att våra röster ska höras i frågor som gäller oss.

Är det inte märkligt att Gunilla Ekberg som hotade en journalist inte fick sparken som förra regeringens expert på prostitution när tjänstemän som pussar journalister får gå?

.

.
Andra bloggar om: prostitution, feminism, media, politik, sex, horstigma
.
...