Hur man motarbetar en sexsäljares röst i debatten

I ungefär ett år har jag varit aktiv i debatten om prostitution, initialt bara genom att delta i diskussioner på olika forum på nätet. I september förra året starta jag den här bloggen och i december fick jag min första debatt- artikel publicerad. Idag bloggar jag om hur pass välkommen en sexsäljares röst har varit i debatten, om hur motståndare till prostitution har bemött mig, för många försöks görs för att tysta min röst.

Det som är aktuellt just för stunden är att min blogg sedan några månader tillbaks är svartlistad som olämplig på DN. Om jag skriver om och länkar till en artikel i DN och pingar twingly så får jag inte som alla andra en länkning tillbaks till min blogg. Jag har ringt några gånger till DN för att fråga varför min blogg anses som olämplig, men jag har ännu inte fått något svar och som Blogge Bloggelito påpekar i den här kommentaren så kan det inte vara innehållet eller bilderna på min blogg som orsakar svartlistningen. Är det så att DN anser att det är olämpligt att en sexsäljares röst hörs i debatten?

På SvD dyker mina inlägg upp men där kan jag liksom på alla de stora svenska dagstidningarna inte få någon debattartikel publicerad eftersom jag har behov av att skriva under artiklar med mitt pseudonymnamn Isabella Lund. På riktigt heter jag inte något så vanligt som Anna Svensson och jag har barn som inte ska utsätta för horstigmat. De enda rikstäckande tidningar som jag kan få debattartiklar publicerade i är Aftonbladet och Expressen.

Rent pressetiskt så finns det olika regler för pressen om vad som skrivs i vanliga artiklar kontra innehållet i ledare och debattartiklar. När det gäller innehållet i vanliga artiklar och reportage så SKA journalister enligt pressens etiska regler, ge korrekta nyheter, respektera den personliga integriteten, vara objektiva och lyfta fram flera åsikter och vara försiktiga med att publicera namn. Dessa regler gäller dock inte på debattsidorna och som oftast inte heller när journalister skriver om prostitution. På debattsidorna måste man, för att vara trovärdig, helst skriva med sitt riktiga namn och visa upp sitt ansikte. Men om en journalist skriver om oss så anses det med automatik ofta vara trovärdigt fast det är långt ifrån vara sanningen. Världen är inte rättvis!

Ok jag kan förstå detta med att man vill ha riktiga namn under debattinlägg. Men om man nu tillhör en förtryckt grupp och är utsatt för stigmatisering… och om man nu som jag både blivit intervjuad av radio och TV, debattredaktionerna får veta mitt riktiga namn och har pratat med mig i telefon och kan kolla upp att jag är verkligen är den jag säger mig vara både som privatperson och som sexsäljerska. Att jag verkligen är en sexsäljerska skulle jag nog kunna få polisen i Lund att bekräfta om det hade krävts. De har haft kontakt med mig pga den hemska, sanna mediala historien jag blev inblandad i.

Men undantag från regeln görs inte, inte ens om en ledarredaktion själva väljer att öppet ifrågasätta min trovärdighet på ledarsidan! Göteborgs-Postens agerande i februari var under all kritik. Och min korrespondens via mail med ansvariga på GP samt deras ledarskribent Malin Lernfeldt är ett kapitel för sig som nog skulle uppröra många av er men utan tillåtelse från enskilda så publicerar jag aldrig privat mail konversation.

Om ni tar en titt på min sida ”Aktuellt i media” så kan ni se hur ofta media tar upp ämnen som berör oss som säljer sexuella tjänster. Det är sällan det går mer än ett par dagar utan att det skrivs något om oss. Men hur ofta hörs sexsäljarnas röster? Och hur sakligt och objektivt skriver journalister om detta ämnet?

Ologisk och ohederlig argumentation är tyvärr vardag liksom att media vinklar sina reportage så att det passar in i den stereotypa bilden som finns. Att vi som säljer sex själva inte får vara delaktiga är enligt mig ett allvarligt hot mot vår demokrati.

Det är vanligt att kända skribenter som har sina platser i krönikor, ledare eller kolumner tar upp saker som berör sexsäljare direkt. Linna Johansson på Expressen är en av dessa skribenter. Men hon liksom så många andra tycks föredra att prata om oss istället för med oss. När Linna Johansson inbjöds till den här bloggen så tackade hon nej.

Hon bemötte inte mina argument utan hängde upp sig på kommenterer på min blogg och vad som står på andra personers bloggar!

Ok jag har jag full förståelse för att hon inte hinner delta i alla diskussioner som hon blir inbjuden till, men när hon nu ändå tog sig tid att läsa och faktiskt skriva en kommentar varför då sätta fokus på trams istället för sakfrågorna och argumenten hon bjöds in till att diskutera här?

När jag började blogga så trodde jag att min blogg skulle fyllas med en massa kommentarer av motståndare och andra eftersom ämnena jag bloggar om är kontroversiella och så många har åsikter om detta. Men tyvärr så uteblir ofta motståndarnas kommentarer och de flesta som vill diskutera mina inlägg håller vanligtvis med mig. Ibland dyker det upp någon som tycker att det jag skriver är fel och då blir det ofta diskussion. Jag kan förstå att man här kan känna sig i underläge om man inte delar mina eller mina läsares åsikter och uttrycker dessa bland kommentarerna. Men så är det också för mig om jag t.ex. deltar i en diskussion på ex. ett rent feministiskt diskussionsforum.

Alla är välkomna att diskutera det jag skriver om här och alla röster är välkomna. Och även om är här är högt i tak så kan alla be om att jag modererar bort olämpliga kommentarer. Det har också  hänt att jag bett läsare som skriver kommentarer att tänka på att hålla en respektfull ton mot varandra även om man inte delar varandras åsikter.

Så är det också hos andra bloggare som delar mina åsikter om prostitution.

Men om man tar en titt på bloggare som inte delar våra åsikter så ser tyvärr bilden annorlunda ut. Flera vägrar ta in kommentarer från mig eller andra sexsäljare om vi lägger en länk till våra bloggar. Då gör vi reklam för våra tjänster och något sådant vill dessa personer absolut inte vara med om. Det är också vanligt att man låter moderera kommentarerna, dvs de ska först godkännas av bloggens ägare innan, och kommentarer från sexsäljare godkänns ofta inte.

De värsta bland bloggarna är Cybernunnan och den mer än lovligt obalanserade Altenstedt, men å andra sidan så har de knappt några läsare, men det är ändå obehagligt när rena hot uttrycks mot en som person. Johanna Patrikka Altenstedt kanske har ett smeknamn som Jonna, vem vet? För en person som kallar sig Jonna försökte i januari få den här bloggen nerstängd. Då blev jag riktigt arg!

Cybernunnan är ju med i ful PRIS nätverket som ska ge sexsäljare revansch genom att exportera sexköpslagen till andra länder och jobba för att kunderna försvinner.

De var mycket upprörda över att föreställningen “Fackmöte för prostituerade” skulle hållas på teater Tribunalen. En pjäs om prostitution baserad på sexsäljares texter ansågs vara ett stort hot!

De var på plats och protesterat mot föreställningen innan de ens hade sett den. Greta Garbo berättade också på sin blogg om hur en av dem, Louise Eek, smet ifrån debatten med Petra Östergren på premiärkvällen. Ingen ville debattera sexköpslagen mot mig och teatergruppen letade med ljus och lykta efter en motdebattör men vem vill diskutera med en hora?

Ful PRIS utsåg mig till ett särskilt villebråd under den där veckan. De la bl.a. upp en text på sin hemsida där de på alla möjliga sätt försökte misskreditera mig som person. Texten togs dock bort efter någon dag, inte på min begäran, jag antar att en viss självsanering finns även inom rabiata grupper.

Under ett par veckor innan den här föreställningen skulle hållas så fick jag konstigt nog också en massa underliga mail vars syfte var att sätta dit mig! Ett märkligt sammanträffande…

Jag har fått flera mail av typ… 17 åriga Sanna, vill börja sälja sex och ha mig som en mentor… fejkade kunder vill att jag ska rekommendera andra eskorter till dem. Jag har också senare fått erbjudande om att få procent på sexsäljares inkomster om jag hjälper dem att starta upp sin verksamhet!!!

Sådana här försök för att sätta dit mig för koppleri är fruktlösa och det är faktiskt nästan lite kränkande att de tror att jag skulle nappa på dem, tar de mig för en idiot? Dessutom så måste den eller de personerna bakom de här försöken totalt ha missat att jag aktivt arbetar emot skrupulösa profitörer i branschen och de måste definitivt ha missat vad jag anser krävs för att man ska börja arbeta inom detta gebit.

Metoderna för att tysta min röst eller misskreditera den tar sig många uttryck. Ibland är det rent av smickrande som när Altenstedt tror att jag är Petra Östergren. Ibland direkt skrattretande som när Centerkvinnorna tror att jag sponsras av ”starka ekonomiska intressen”.

Jag har ju redan bett Qarlsson, tipsa sexindustrin om mig men inga starka ekonomiska intressen har anmält sitt intresse. Ibland funderar jag på att efterlysa sponsorer eftersom min ekonomi är så dålig nu när jag inte aktivt arbetar som eskort. Det kostar att vara sexarbetaraktivist, både ekonomiskt och psykiskt.

Men på ett sätt är det en fördel att inte själv vara aktiv som sexsäljare om man deltar i debatten, anklagelser om att man bara försöker ragga kunder blir då totalt verkningslösa och man är inte lika sårbar för lagstiftningen om man själv inte säljer sexuella tjänster.

Så kanske man skulle efterlysa sponsorer? Men det skulle säkert missuppfattas och vändas emot mig som allting annat.

Dessutom tar det emot att be om pengar även om man borde kunna göra det utan att skämmas när man tigger pengar för så många andra ändamål i samhället. Jag inser att så fort jag börjar jobba igen som eskort så får jag vara mer försiktig än tidigare. Men när kommer det ske? Tyvärr har jag hamnat i en ond cirkel med dålig ekonomi + ett starkt engagemang för sexsäljares mänskliga rättigheter -> jag mår dåligt -> svårt att då jobba som eskort -> dålig ekonomi.

Jag försöker ibland att strunta i debatten om prostitution för jag mår verkligen inte bra av att utsätta mig själv för horstigmat eller läsa vad andra skriver om oss. Jag försöker, men mitt patos för rättvisa är starkt och dessutom är jag envis som en åsna.

Jag längtar tillbaks till tiden för lite mer än ett år sedan eller ännu hellre för två sedan när jag jobba aktivt som eskort. För två år sedan så var jag lyckligt omedveten om vilket förtryck sexsäljare utsätts för, då hade jag flera fördomar om andra sexsäljare, jag visste inte så mycket som idag. Jag jobbade helt isolerad, övertygad om att mitt sätt att jobba med att sälja sex var unikt, jag ville inte kalla mig ens för eskort utan kallade mig för en Sensuell Qvinnlig Konsult istället. Jag visste inte då att mitt sätt att jobba var standard för eskorter i Sverige och inte ett undantag.

De som inte vet mår bättre, de ovetandes är ofta lyckligare än de som förstår och har kunskap. Jag har erfarenhet av att jobba med frågor som rör rättvisa och arbetsvillkor inom andra branscher. Ofta kan man då reta sig på att inte fler engagerar sig, att så många bara sitter i fikarummet och gnäller. Men när det gäller sexbranschen så retar jag mig inte ett dugg på de av mina kollegor och vänner som är tysta. Ibland önskar jag att jag själv kunde vara det.

Skulpturerna på bilderna är gjorda av Eva Antonini

.

.
Andra bloggar om: prostitution, debatt, media, politik, bloggosfären, twingly, horstigma, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, DN .
.
...